Svenska universitet och högskolor är för närvarande hårt engagerade i att implementera 1993 års reform av högre utbildning och forskning. Reformen innebär främst en ny studieorganisation men också en övergång från regel-styrning till mål- och resultatstyrning av högskoleväsendet. Ett prestationsrelaterat system för resurstilldeling byggs upp parallellt med en genomgripande decentralisering och avreglering. Varje lärosäte behandlas som en autonom professionell oranisation och självständig resultatenhet.

1. Kvalitet och reformarbetet

Kvalitetsfrågorna har mot denna bakgrund kommit i fokus. Samhället i form av regering och riksdag vill ha insyn i kvalitetsarbetet och gärna garantier för att kvaliteten bibehålls och ökar även under nya ekonomiska betingelser. Man vill veta hur svensk högre utbildning och forskning står sig i internationell jämförelse och vilken nytta samhället har av sina satsningar på området. Det övergripande målet är att Sverige skall hävda sig mycket väl med avseende på kvalitet och kvalitetsarbete inom högre utbildning och forskning i ett internationellt sammanhang.

Kvalitet har av statsmakterna givits en öppen definition då man i regeringens proposition (prop. 1993/94:177) säger att kvalitet “är varken en objektivt konstaterbar eller en oföränderlig egenskap hos en företeelse. Kvalitet är ett omdöme om denna företeelse, avgivet av en interessent - vid ett visst tillfälle - grundat på en subjektiv bedömming av dess värde för honom eller henne.” I samma proposition föreskriver dessutom införandet av en s k kvalitetspeng motsvarande fem procent av det samlade anslaget för grundläggande utbildning. (Efter regeringsskiftet i Sverige, september 1994, kan vi räkna med att kvalitetsplanernas koppling till en specifik kvalitetspremie elimineras. Kvalitetsutvecklingsarbetet kommer då att betraktas som en integrerad del av planering och löpande verksamhet och bedömas därefter.)

2. Organisation för kvalitetsarbete

Kanslersämbetet med universitetskanslern i ledningen inrättades som en konsekvens av 1993 års reform med uppgift att främja och granska kvaliteten och kvalitetsarbete vid svenska universitet och högskolor. Kvaliteten av verksamheten bedöms genom nationella utvärdninger av ämnen, utbildningsprogram och specifika företeelser. Kvalitetsarbetet bedöms via de kvalitetsplaner som lärosätena numera är ålagda att utveckla och att arbeta efter. Kvalitetsplanerna och deras genomförande skall Kanslersämbetet bedömas i återkommande treårsperioder. Utöver dessa uppgifter ansvarar Kanslersämbetet också för utredningsarbete i samband med bedömming av lärosätenas möjligheter att ges examensrätt i olika program.

Kvalitetsutveckling har länge setts som en naturlig uppgift vid många svenska universitet och högskolor. Nyheten med 1993 års reform består främst i att detta arbete nu skall systematiseras på lämpligt sätt och att, i konsekvens med detta, det görs till en strategisk ledningsuppgift. Detta innebär bland annat att identifiera en begreppsapparat för kvalitetsarbetet omfattande hela verksamheten och att synliggöra detta.

Utvärderingsmetoder för nationella bedömmingar av ämnen och utbildningsprogram utvecklas numera både på lokal och central nivå, ofta med självvärderingen som metodisk bas. Nya metoder för bedömming av hela lärosätens kvalitetsarbete utvecklas i särskild ordning. Själwärderings-principen tillämpas även här

Det ligger en ufordring i å skape entusiasme for ekstern evaluering ved universitene i Sverige. Foto: Svein Erik Dahl/ Samfoto.

3. Kvalitetslägesrapporten

Årligen skall Kanslerämbetet till regeringen inkomma med en lägesrapport rörande kvalitetsarbetet vid landets universitet och högskolor. Arets rapport skall inlämnas den 1 november och underlaget håller för närvarande på att slutbearbetas. Jag kommer här att presentera några preliminära resultat.

Resultaten skall ses mot bakgrund av att universiteten och högskolorna redan vid remissbehandlingen var allmänt positiva mot utredningens förslag (Resursberedningens betänkande “Kvalitet och dynamik”, SOU 93:12) om att införa krav på systematiska kvalitetsplaner vid lärosätena. Av remissvaren finner man kopplingen mellan kvalitetsbedömning och resurstilldeling genomgående kritiseras. Emellertid uppfattas ansvaret för lärosätena att utveckla kvalitetsplaner av alla som viktigt. Generella kvalitetsindikatorer på nationell nivå avvisas samtidigt som nationella ämnesmässiga utvärderingar uppfattas som angelägna. Ledningarnas ansvar betonas starkt, Man pekar också på at kvalitetsarbetet är kompetensutveckling av hela personalen: lärare/forskare, administrativ personal, lab.personal, etc. Därmed skall kvalitetsarbetet ses som något kontinuerligt pågående och skall leda till ständig förbättring.

3.1. Lokal organisation av arbetet

Det betonas att det primära ansvaret ligger på ledningarna från rektorsnivå till prefektnivå. Man strävar efter att arbeta med decentraliserade modeller. Institutionsnivån är för alla den viktigaste - den nivå där det egentliga arbetet utförs.

Särskilda kvalitetsgrupper förekommer på de flesta lärosäten på både central nivå och lägre nivåer. Den centrala nivån ansvarar för riktlinjer och övergripande planer. Vissa lärosäten (några av de mindre och medelstora) upprättar kontrakt mellan ledning och institutioner avseende t.ex.

  • omfattning av pedagogisk utbildning av lärare,

  • antal utvärderingar,

  • antal forskare/lärare som skall ha tillbringat viss tid utomlands

Fokus i arbetet ligger på lagarbete och samverkan för förbättring snarare än på kontroll.

3.2. Metoder för att förbättra kvaliteten

Tillvägagångssättet i kvalitetsarbetet varierar i flera avseenden mellan lärosätena både vad gäller ansatser och tilläpningsgrad. Interessant är den mångfald som redan visas upp och att initiativen ofta kommer från institutionsnivå. Kvalitetsarbetet ses huvudsakligen som ett utvecklings-arbete och inte som något som skall kontrolleras av övermyndigheter. Nedan följer en kortfattad sammanfattning av grundläggande drag i årets inventering avseende metodiska aspekter.

3.2.1. Vissa ansatser

  • långsiktiga strategier och uttalad policy från ledningens sida

  • ett fungerande informations- och uppföljningssystem

  • särskilda resurser för kvalitetsarbete under uppbyggnaden av system och metodik

  • ett tydligt ledningsansvar

  • samarbete om kvalitetsutveckling med andra högskolor

3.2.2. Egenkontroll

  • cyklisk självvärdering granskad av externa utvärderare

  • systematiska kursvärderingar

  • uppföljning av studenters yrkesverksamhet

  • förhandsgranskningar av nya utbildningar och kursr

  • systematisk uppföljning av lärares och studenters utlandsvistelser

3.2.3 Personalresurser

  • fullgod personalpolitik betonas kraftigt

  • rekrytering och utbildning av ledningen

  • rekrytering av nya lärare där pedagogiska meriter är viktiga

  • kompetensutveckling genom pedagogisk utveckling

  • forskarutbildning för lärare utan doktorskompetens

  • språkutbildning för ökad internationalisering

  • jämställdhetsaspekter

3.2.4 Studentresurser

  • rekryteringen av studenter (särskilt de nye högskolorna)

  • pedagogisk utveckling är i många fall underförstådd

  • jämförelse (benchmarking)

  • externa examinatorer, gemensamma prov

  • nationella ämneskonferenser

  • internationellt utbyte

3.2.5. Verksamhetsramar

  • bättre integrering av teori och praktik inom yrkesinriktade utbildningar

  • ständig översyn över utbildningsutbudet

3.3. Miljö

Praktiska miljöfrågor aktualiseras av många som elementära kvalitetsaspekter. Lokalernas utformning och dess betydelse för pedagogisk utveckling behandlas av många liksom betydelsen av campusmiljön. Bibliotek och IT- resurser behandlas som grundläggande förutsätningar för den samlade verksamheten. En ökande medvetenhet om betydelsen av samverkan med det kringliggande samhället kan också skönjas.

3.4. Implementering

Behoven av nya modeller för att introducera metoder för kvalitetsarbete aktualiseras liksom modeller för att sprida resultaten av detta. Hearings, seminarier och konferenser av skilda former hålls över hela landet. Arbetet kommer så småningom att dokumenteras på lämpligt sätt.

3.5. Problem

Ledningsfrågoma och chefsrollen är ett problemområde som aktualiseras vid samtliga lärosäten. Ledarskapet bör legitimeras bättre och likaså bör ledningsfunktioner förtydligas. Inte minst bör man bearbeta attityder avseende lednings- och chefsarbete för att underlätta förbättrat professionellt ledarskap.

Bristen på tid påpekas på alla nivåer. Kvalitetsarbete upfattas inte alltid som en del av det löpande strategiska arbetet utan en extra pålaga som komplicerar administrationen av verksamheten. Kraven på insatser inom kvalitetsområdet kommer samtidigt med alla andra förändringar som är komplicerade.

Vidare påpekas det att det är svårt att få lärare och institutioner att acceptera bedömningar från utomstående. Förtroendet mellan utvärderare och utvärderad diskuteras av några. Det går inte heller alltid att nå studenterna. Det råder inte sällan förvirring och viss misstänksamhet mot modeller som man anser har övertagits från näringsliv och förvaltning. Man betonar att det ligger en utmaning i att entusiasmera och skapa en medvetenhet hos alla.

Man är ovan vid helhetssynen, framför allt vid de större universiteten. I vissa fall varnar man för att visioner utan substans läggs fram och en risk för ytlighet i analysen av verksamheten. Hur skall man systematisera det traditionella kvalitetsarbetet och göra det skriftligt tillgänglig på ett begripligt och användbart språk så att det blir andvändbart, frågar man sig inte minst från de konstnärliga högskolorna.

3.6. Iakttagelser

Det sker ett ambitiöst och seriöst arbete på alla håll. Fokus ligger i många av programmen främst på utvärdering av grunnutbildning och i viss mån även på forskarutbildning.

Man bör också konstatera att kvalitetsarbete ständigt har pågått inom utbildning och forskning vid svenska universitet och högskolor. Den systematik som börjar byggas upp är ett resultat av statsmakternas krav och Kanslersämbetets stöd- och kontrollfunktion och gäller främst

  • målformuleringar, planer, organisation och uppföljning

  • genomförande och kvalitets.säkringsrutiner särskilt avseende kurser och utbildningsprogram

  • rekrytering av lärarer och studenter

  • engagemang i form av motivation, delaktighet och ansvarstagende på alla nivåer.

Varje universitet och högskola bygger upp sitt eget system för kvalitetsarbete utifrån egna förutsättningar. Vikten av ett starkt ledarskap uppmärksammas härvid genomgående.

Samverkan med studenterna och studenternas roll i organisationen betonas kanske mest i rapporterna från de mindre högskolorna. Samverkan med övriga interessenter talas mest om när det gäller de högskolor och de utbildningar som har en relativt tydlig yrkesanknytning (lärarutbildningar, läkarutbildningen, de tekniska högskolorna).

De internationella perspektiven kommer in på två sätt

  • det ökande lärer-och studentutbytet

  • kollegial granskning (peer reviews) med deltagande av utländska ämnesexperter.

Slutligen kan konstateras att resurser och resursfördelning i samband med kvalitetsarbete inte är något som för tilfället förefaller oroa särskilt många universitet och högskolor.