Vad handlar gudstjänst om, och hur kan den gudstjänstreform som pågått i Den norske kirke sedan 2003 förstås? De frågorna ligger till grund för Gudstjeneste à la carte: Liturgireformen i Den norske kirke.

I en reformatorisk kyrka är det naturligt att gudstjänsten står i en pågående reformering. Gudstjänst på folkspråket innebär bland mycket annat att Guds ord ska förkunnas och sakramenten förvaltas så att de når människor i varje tid. Jan Terje Christoffersen skriver i sin inledande artikel att överordnat i gudstjänstreformen finns tanken att förnya kyrkan själv. Det kan handla om kvalitativa målsättningar, som att bidra till ett mer autentiskt liv i församlingen och för varje troende människa, eller mer kvantitativa mål som att fler ska fira gudstjänst. Christoffersen framhåller att gudstjänstens kontext i moderniteten är annorlunda jämfört med hundra år tillbaka i tiden. Förändringen påverkar hur gudstjänst formas och firas.

Boken består av 15 artiklar indelat i fyra avdelningar samt ett efterord. Den första delen behandlar organisation, uppdrag och visioner. Här ges även en översikt i ett historiskt och ekumeniskt perspektiv. Den andra delen handlar om psalmbok, dopgudstjänsten, gudstjänstmusik och evangeliebok. Nästa del fördjupar specifika teman. Utifrån teologiskt perspektiv diskuteras syndabekännelsen i gudstjänsten. Gudstjänstmusiken speglas i relation till frågor om identitet, tillhörighet och spiritualitet. Den sista delen, liksom efterordet, ser framåt. Dessa artiklar stannar vid konsekvenser för prästers och kyrkomusikers yrkesroll. I den sista artikeln liksom i efterordet relateras till frågor om spiritualitet och kroppslighet. Biskop emeritus Finn Wagle betonar, i efterordet, att pilgrimsperspektivet ger möjlighet att känna igen sitt liv i gudstjänsten. Som bakgrund finns en utvärdering med ett kvantitativt och kvalitativt material. Det kvantitativa underlaget är gudstjänstordningar från 394 församlingar. Det kvalitativa materialet är intervjuer i fyra församlingar i fyra stift, sammanlagt 16 gruppintervjuer. Resultatet presenterades i rapporten Noe falt i god jord (2014).

Ett område som berörs i flera artiklar handlar om gudstjänsten i ett maktperspektiv. I en artikel av Sigbjørn Apeland diskuteras reformens kärnvärden ”stadeigengjering”, ”involvering” och ”fleksibilitet” i relation till praxis. Hallvard Olavson Mosdøl skriver två artiklar som rör dels strategier för involvering, och dels prästrollen. Liknande frågor uppmärksammas av Solveig Christensen när hon tar upp kyrkomusikers yrkesroll. Apeland konstaterar att karaktäristiskt för reformens gudstjänstförslag, utifrån de tre kärnvärdena, är att det är få delar i gudstjänsten som ska vara med. Istället finns mycket som kan vara med. I utvärderingen av gudstjänstmaterialet 2014 märktes att särskilt den musikaliska valfriheten upplevdes som problematisk. Ett annat sätt som kärnvärdena skulle märkas är att beslut om gudstjänsternas utformning skulle fattas lokalt. Apeland visar att reformen ofta kommit att handla om diskussioner om lokalt bestämmande. Utifrån ett hierarkiskt perspektiv har beslutsfattande i och med reformen flyttats till sokneråd och lekfolk, från präster och kyrkomusiker. Om makt ses relationellt är bilden inte lika entydig. En präst i den bakomliggande studien konstaterar att å ena sidan skulle menighetsrådet bestämma mycket, å andra sidan behövde prästerna vara väldigt aktiva för att beslut skulle kunna fattas.

Om det i utvärderingarna framkom en frustration kring ”stadeigengjering” och ”fleksibilitet” fanns en positiv värdering av idealet om ”involvering”. Belysande är Olavson Mosdøls iakttagelser kring hur församlingar med olika fromhetstraditioner strävar efter att skapa trygghet och deltagande för alla. Församlingarna har dock påfallande olika sätt att förstå och förhålla sig till vad involvering innebär i praktiken. I Olavson Mosdøls fördjupning om prästrollen konstateras att gudstjänstreformen lett till att prästen blivit rådgivare för meninghetsrådet och gudstjänstorganisatör. Olavson Mosdøl menar att reformen förutsätter att prästen inte abdikerar som teologisk fackperson och är öppen för en gemensam lärandemodell. Solveig Christensen betonar att kyrkomusikens roll förändrats på avgörande sätt på grund av gudstjänstreformen. Det handlar om en stor musikalisk mångfald i den gemensamma gudstjänstsången. För att överhuvudtaget kunna lära ut och genomföra reformen har kyrkomusikern fått en avgörande roll.

Gudstjeneste à la carte handlar till största delen om gudstjänstordningarna och i begränsad utsträckning om psalmbok och evangeliebok. Sjur Isaksen skriver om tekstboken i gudstjänsten och Irene Bergheim om salmeboken. Bland innehållsfrågorna finns ett tydligt fokus på gudstjänstmusiken. I mer blygsam omfattning fördjupas teologiska frågor. Det urvalet ter sig lite förvånande. Vilken bild av Gud och gudsnärvaro framträder? Vad är teologiskt betonat och vad finns inte med i gudstjänsterna? Det hade man gärna velat veta mer om. Sjur Isaksen konstaterar att genom att fler bibeltexter kan läsas i gudstjänsten har en vidgning kunnat ske vad gäller just vilka gudsbilder som kan komma människor till del. Samtidigt verkar denna möjlighet i praktiken valts bort i många församlingar.

Karin Nelson beskriver musikmaterialet, Anne Haugland Balsnes stannar vid musikens roll i gudstjänsten utifrån ett församlingsperspektiv och Svein Erik Tandberg fördjupar frågor om gudstjänstens musikgenrer och bilden av vad som ses som kyrkliga genrer. Nelson ställer betydelsefulla ‒ och svåra ‒ frågor om kvalitet. Hon refererar till Kåre Nordstoga som framhåller först estetiska kvalitetsvärden (”musiken i sig själv”), sedan musikens liturgiska funktion och sist gudstjänstdeltagarens perspektiv. Det är väsentliga perspektiv, som väcker följdfrågor om musikens roll i gudstjänstfirandet. När Nelson jämför med Svenska kyrkans gudstjänstrevision finns faktamässiga tveksamheter vad gäller hennes beskrivning av det musikaliskt nyskapande arbete i Svenska kyrkan under 00-talet som ledde vidare in i kyrkohandboksrevisionen och om revisionens faser och musikinnehåll. De klassiska frågorna om tradition och förnyelse som Nelson slutar med är centrala och huvudfrågor för varje gudstjänstreform. Haugland Balsnes har tittat närmare på gruppintervjuerna om den musik församlingarna faktiskt har brukat. Hon drar slutsatsen att valet av gudstjänstmusik tydliggör teologiska betoningar som rör om församlingen ser sig som folkkyrka eller trosgemenskap.

Gudstjeneste à la carte har alltså ett påfallande fokus på frågor om deltagande, delaktighet och beslutsfattande om gudstjänst. När det kommer till teologin är det mer tunnsått. Men det finns undantag. När Trond Skard Dokka skriver om dopsliturgien handlar det om olika förväntningar från dopfamilj och den gudstjänstfirande församlingen i övrigt. Här bränner det till. Skard Dokka konstaterar att inlemmandet i församlingen har blivit ett betonat dopmotiv och församlingen har kommit att bli ett tydligt subjekt i dopgudstjänsten. En förskjutning har skett så att dopet närmast verkar ske i kraft av att den döpte tas emot i församlingen. Skard Dokka frågar retoriskt att kanske inte dopkandidaten eller dopfamiljen har sökt dopet för att få gemenskap. Ja kanske de inte ens uppfattar gemenskapen, där de sitter längst bak i kyrkan. Andra följdfrågor väcks av Anne Haugland Balsnes och Jan-Olav Henriksen och deras artikel om tolkning av synd. De ser en tendens att synd mer blir något människan gör och mindre något som präglar hennes sätt att vara i mötet med Gud. De menar att förändringen gör att människan själv hamnar i förgrunden, på bekostnad av Guds upprättande av människan.

Gudstjeneste à la carte visar vad fruktbart det blir när gudstjänsten fördjupas från till synes olika infallsvinklar. För mig blir det naturligt att relatera till mitt eget sammanhang som är Svenska kyrkan och den gudstjänstreform som till stora delar pågått parallellt med reformen i Den norske kirke. Jag ser vissa skillnader, men fler likheter. Det gäller såväl grundläggande frågeställningar om exempelvis dopets betydelse och kontext som en förändrad roll för gudstjänstmusik då gudstjänstens ideal om delaktighet får konsekvenser i församlingens gudstjänstliv.