Oppgrader til nyeste versjon av Internet eksplorer for best mulig visning av siden. Klikk her for for å skjule denne meldingen
Ikke pålogget
{{session.user.firstName}} {{session.user.lastName}}
Du har tilgang til Idunn gjennom , & {{sessionPartyGroup.name}}

«Jag är Gud och inte människa» (Hos 11:9) - Kan Guds medlidande besegra våra antropomorfa gudsbilder?

F. 1953. Dr.theol. Professor i gammeltestamentlig eksegese, Universitetet i Lund. Fredrik.lindstrom@teol.lu.se

  • Side: 137-156
  • Publisert på Idunn: 2014-06-05
  • Publisert: 2014-06-05

Artikeln analyserar en av bibelns mest kända och omdiskuterade texter som uttrycker Guds ånger. Hos 11:8–9 kännetecknas både av sitt starka antropomorfa språk och också av sitt (skenbara?) avståndstagande från detta. Med hänvisning till att Israels Gud «inte är människa» motiveras en oväntad sinnesförändring sprunget ur «den Heliges» medkänsla med sitt folk Israel. I fokus för den exegetiska diskussionen står ofta det som sker i JHWHs sinne och hjärta, samt den påstådda kampen mellan vrede och kärlek. Denna artikel föreslår med hjälp av en traditionshistoriskt orienterad typologisk läsning av uttrycket «jag är Gud och inte människa» en ny tolkning av detsamma. Denna tolkning bidrar till att kasta nytt ljus över passagens sista svårtolkade rad: «jag ska inte gå in i staden» (Bibel 2000: «jag kommer inte med skräck»). Den problematiserar också den lutherska traditionens inflytande på den exegetiska förståelsen av passagen som en spegel av en inomgudomlig kamp («Gud mot Gud») för vår skull, dvs. Guds smärta förvandlas till en intern transaktion som kan vara svår att sympatisera och ha «medkänsla» med.

Nøkkelord: Bibeln, Gamla testamentet, Gud, Hosea, antropomorfismer, gudomlig ånger, helighet, medkänsla, Sodom

The article analyses the Bible’s most famous and debated texts which express divine repentance. Hos 11:8–9 is characterized by its strong anthropomorphic language and by its (illusory?) disassociation from it. A reference to Israel’s God as ‘not human’ motivates the unexpected change of mind and compassion for God’s Israel. The exegetical discussion habitually focuses on what is going on in YHWH’s mind and heart, but also on the alleged struggle between anger and love. This article is based on a tradition-historical oriented typological reading of the expression ‘I am God and not human’. It suggests a new interpretation of this expression which throws a new light on the notorious difficult conclusion of the passage: ‘I will not enter the city’. The author also problematizes the influence from the Lutheran tradition’s understanding of ‘God against God’ on the exegetical discussion, i.e., the passage is supposed to mirror an inner struggle within the Deity ‘for our sake’. This understanding runs the risk of transforming the pain of God to an internal transaction which is hard to sympathize with and to feel involved with.

Keywords: Bible, Old Testament, God, Hosea, anthropomorphisms, divine repentance, holiness, compassion, Sodom
Idunn bruker informasjonskapsler (cookies). Ved å fortsette å bruke nettsiden godtar du dette. Klikk her for mer informasjon