Oppgrader til nyeste versjon av Internet eksplorer for best mulig visning av siden. Klikk her for for å skjule denne meldingen
Ikke pålogget
{{session.user.firstName}} {{session.user.lastName}}
Du har tilgang til Idunn gjennom , & {{sessionPartyGroup.name}}

Det vårdande i reflektiva dialoger

– vårdares upplevelser som kliniska medforskare
The Caring in Reflective Dialogues
– Carers’ Experiences as Clinical Co-researchers
HVD, Enheten för vårdvetenskap, Åbo Akademi.
HVD, docent, Enheten för vårdvetenskap, Åbo Akademi.
HVD, utvecklingsöverskötare, Vasa Centralsjukhus.

Tidigare forskning visar att forskningspersonernas deltagande i forskning kan påverka deras hälsa på ett positivt sätt. Denna studie utgår ifrån antagandet att det finns en vårdande potential i en del forskningsmetoder. Syftet med föreliggande studie är att belysa kliniska medforskares upplevelse av vad som är det vårdande i en reflektiv dialog.

Kliniska medforskare (21 vårdare) deltog i reflektiva dialoger inom ramen för ett forskningsprojekt med hermeneutisk applikationsforskningsdesign. Anteckningar från olika dialogsituationer, svar på frågeformulär och utsagor från fokusgruppintervju har analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet speglades mot Erikssons caritativa teori.

Resultatet bekräftar att reflektiva dialoger upplevs som vårdande. Det är vårdande att få rum och tid att reflektera över vårdandets kärna; att få skapa berättelser om när vårdande är verksamt; att upptäcka nya sidor hos sig själv som vårdande person; att bli bekräftad och bejakad samt ett gemensamt delande. Vårdarna upplevde att de hade vidrörts i sin existens bortom det professionella, när dialogerna berörde ett universellt vetande om vårdandet och om människan. Det verksamma finns i den naturliga vården som är närande och renande, samt i gemenskapen.

Nyckelord: Det vårdande, reflektiv dialog, Erikssons caritativa teori

Previous research shows that participation in research can affect participants’ health in a positive manner. This study emanates from the assumption that a caring potential exists in some research methods. The aim of this study is to illuminate clinical co-researchers’ experiences of that which is caring in a reflective dialogue.

Clinical co-researchers (21 carers) participated in reflective dialogues which were part of the framework of a research project with a hermeneutical application research design. The notes from various dialogue situations, questionnaire responses, and statements made during focus group interviews have been analyzed using qualitative content analysis. The results were reflected against Eriksson’s theory of caritative caring.

The study results confirm that reflective dialogues are experienced as being caring. It is caring to be given the space and time to reflect on the core of caring, be able to create new stories about when caring is active, discover new aspects of one’s self as a caring person, be confirmed and affirmed, and engage in mutual sharing. The participants experienced that their existence beyond the professional role had been «touched» when the dialogues included a universal knowing about caring and human beings. That which is active in caring exists in the natural care that is nourishing and cleansing, as well as in communion.

Keywords: The caring, reflective dialogue, Eriksson’s theory of caritative caring

Introduktion

Inom den vårdvetenskapliga forskningen intresserar man sig primärt för vårdande i relation till människan i olika livssituationer, speciellt i relation till hälsa och lidande. Trots att forskningsetiken förutsätter att forskare ska värna om deltagarnas välbefinnande (jfr. Helsingforsdeklarationen, 2012) har forskare mera sällan fokuserat på vad som händer med de människor som deltar som forskningspersoner. Det finns emellertid forskning om hur forskningspersoner har upplevt sitt deltagande i olika typer av studier, och resultaten tyder på att deltagandet erfars som positivt. Forskningspersoner som har intervjuats uttrycker att de har fått ökade kunskaper, ökad förmåga till empati och en ökad självkänsla (Newell & South, 2009). Vidare har deltagandet fungerat som en form av terapi som bidragit till välbefinnande, och informanter som har intervjuats uttrycker att de berättar sin berättelse för första och möjligtvis enda gången (Lakeman & Fitzgerald, 2009; Biddle, et al., 2013). Liknande resultat beskrivs av andra forskare (Cutcliffe & Ramcharan, 2002), som menar att deltagande i kvalitativa intervjuer ger möjlighet till självreflexion, vilket kan bidra till ett helande. Man kan därför anta att en del forskningsmetoder har en vårdande potential. Även i en studie där vårdare fungerade som kliniska medforskare i reflektiva dialoger (Nyholm, Salmela, Nyström, & Koskinen, 2018) framkommer det att dialogerna resulterade i en bättre upplevd arbetshälsa samt i en ökad upplevelse av gemenskap. Förståelsen för vad det är som är det vårdande i de reflektiva dialogerna är dock begränsad. Syftet med denna studie är därför att belysa kliniska medforskares upplevelser av vad som är det vårdande i reflektiva dialoger.

Teoretiskt perspektiv

Studien tar avstamp från Katie Erikssons caritativa vårdteori (Lindström, Lindholm Nyström, & Zetterlund, 2018) i vilken vårdandets grundmotiv beskrivs som kärlek och barmhärtighet eller caritas. Eriksson (2018) ser vårdandet (eng. caring) som kärnan i vården eller vårdarbetet (eng. nursing) och hon menar att det vårdande är det som är det verksamma. Eriksson ser vårdandet som något naturligt, vilket innefattar spontan och ovillkorlig kärlek. Den naturliga vården innehåller allt det som människan behöver oberoende av grad av hälsa, den förverkligas genom att rena och nära, och naturlig vård uttrycks genom att ansa, leka och lära. Naturlig vård innebär enligt Eriksson konsten att leva och låta leva, att forma egna mål men stödja andras, att vara en växande del i helheten. Eriksson (2018) lyfter fram att naturlig vård också innebär ett delande, dels i form av konkret närvaro men också genom att dela andras upplevelser och känslor.

Tidigare forskning om det vårdande utgående från Erikssons teori finns bland annat i relation till vad som är vårdande i en vårdrelation, i ett samtal och i ett möte. Kasén menar att alla vårdrelationer inte är vårdande. I en vårdande vårdrelation värnar vårdaren om patientens värdighet och är delaktig i patientens lidande (Kasén, 2002). Kasén beskriver relationen mellan patient och vårdare som asymmetrisk, eftersom vårdaren bär mer ansvar för patienten. Fredriksson belyser att det vårdande i ett samtal är vårdarens hållning, vårdarens förmåga att lyssna till patientens berättelse och den ömsesidiga respekten i relationen (Fredriksson, 2003). Rydenlund beskriver att det är vårdande i ett samtal att få tillåtelse att dela med sig av sina upplevelser av det som är svårt, och att någon tar emot det svåra (Rydenlund, 2012). Samtalsledaren ger skydd och möjlighet till rening vilket kan väcka hopp. Holopainen visar på att det är vårdande då patienten inbjuds av vårdaren till ett möte (Holopainen, 2016). Vårdarens förhållningssätt och tidsaspekten är också vårdande i mötet. Det finns alltså forskning gällande vad det vårdande är inom olika områden, men det vårdande definieras i dessa studier i relation till det som är vårdande för lidande patienter. Det finns inga studier som beskriver det vårdande i relation till vårdare, eller hur dialoger i en personalgrupp kan vara vårdande.

Metoder

Inom ramen för forskningsprojektet Etiskt hållbara vårdande kulturer vid ett sjukhus i västra Finland hölls reflektiva dialoger inom en hermeneutisk deltagarorienterad applikationsdesign vilken ger möjligheter att förena teori och praxis (Lindholm, 2003). I enlighet med applikationsforskningsdesignen bestod forskarna av både vetenskapliga forskare och kliniska medforskare (vårdare) från klinisk praxis. Hermeneutik med dess rörelser i olika dimensioner av förståelse, tolkning och applikation genomsyrade de reflektiva dialogerna i enlighet med applikationsforskningens design. De reflektiva dialogerna var underordnade det etiska, där människans absoluta värdighet utgjorde ethos. Dialogerna skapades gemensamt av alla forskare som deltog och de karakteriserades av närvaro, öppenhet, undran och sökande. Genom frågor och svar hölls olika möjligheter öppna. Alla forskare trädde in i en gemensam rörelse mellan förtrogenhet och främlingskap (Koskinen & Nyström, 2017).

Deltagare, datainsamling och databearbetning

Den hermeneutiska rörelsen framskrider i form av fyra olika skeden under de reflektiva dialogerna. Under dialogerna fick de olika forskarna möjlighet att reflektera tillsammans kring vårdandets etik, som är något av essensen i vårdandets kärna. Vårdare från åtta sjukhusavdelningar inviterades att delta i reflektiva dialoger kring etiska värden. Från psykiatriska, medicinska, kirurgiska kontext samt från röntgen och medicinsk service deltog 21 vårdare, eller kliniska medforskare, tillsammans med fyra vetenskapliga forskare i dialogerna. Tre dialoggrupper formades, och de vetenskapliga forskarna fungerade som ledare för grupperna. Grupperna möttes vid sex tillfällen en gång per månad. Dialogerna fördes kring värdighet, respekt och ansvar samt kring goda vanor och rutiner som upprätthåller en etiskt hållbar vårdkultur. Under dialogernas gång framkom nya etiska värden som löfte och inbjudan.

I det första skedet fick alla vårdare en skriftlig teoretisk presentation av det aktuella etiska grundvärdet inför varje dialog, vilket gav möjlighet till personlig reflexion före dialogen. I det andra skedet av varje dialog reflekterade vårdarna kring hur den teoretiska kunskapen kan ta sig uttryck i klinisk praxis och hur teoretisk kunskap kan uttryckas. Vårdarnas eller de kliniska medforskarnas reflektioner nedtecknades av ett forskningsbiträde. I det tredje skedet hade den vetenskapliga forskaren som uppgift att i slutet av varje dialog skriftligen formulera och sammanfatta gruppens gemensamma förståelse. I det fjärde skedet reflekterade de kliniska medforskarna till slut kring den nya förståelsen och samförståndet, vilket förde deras tankar och individuella reflektioner vidare inför nästa dialog. Denna ständiga reflektion mellan dialogtillfällena höll i gång den hermeneutiska rörelsen. Resultatet från alla dialoger fördes samman av de vetenskapliga forskarna som därefter skapade en etisk praxismodell som reviderades under en sista dialog mellan de vetenskapliga forskarna och vårdarna (Nyholm et al., 2018).

Vårdarna fick ett frågeformulär via e-post två veckor efter att de deltagit i dialogerna. Frågeformuläret bestod av fyra slutna och fyra öppna frågor, och behandlade hur vårdarna hade upplevt sitt deltagande i dialogerna och hur dialogerna hade bidragit till en annorlunda förståelse av de etiska värden som hade diskuterats. Endast hälften av vårdarna besvarade frågeformuläret, och det framkom att orsaken till detta var att vårdarna upplevde att det var svårt att formulera sina upplevelser skriftligen, i kombination med tidsbrist. Fem månader efter att analysen av frågeformuläret hade genomförts inviterades sex vårdare till en fokusgruppintervju, där två vårdare från varje kontext deltog. Under denna fokusgruppintervju som spelades in fokuserade man på vårdarnas förståelse av sambandet mellan teori och praktik. Både frågeformuläret och frågorna som ställdes under fokusgruppintervjun hade planerats av den ansvariga forskaren.

Analys av material

Det av forskningsbiträdet nedtecknade materialet från de reflektiva dialogerna, svaren på de öppna frågorna från frågeformulären och det transkriberade materialet från fokusgruppintervjun analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys (Graneheim & Lundman, 2004) som enligt Östman-Myllyoja och Nyström (2015) kan utgöra ett moment i en hermeneutisk design. Det nedtecknade materialet från de reflektiva dialogerna har inte analyserats tidigare. Analysen av frågeformuläret och det transkriberade materialet utgjorde en sekundäranalys på ett material som använts i en tidigare studie som fokuserade på de kliniska medforskarnas erfarenheter av att delta i reflektiva dialoger (Nyholm et al., 2018). Denna studie har fokus på det vårdande i reflektiva dialoger.

Analysen skedde som en pendelrörelse mellan texterna som helhet, kontexten och delarna. Ur texterna lyftes fram meningsbärande enheter om det som studien sökte svaret på. Tre olika forskare förde samtal kring dessa meningsbärande enheter och abstraherade dem tills de så noggrant som möjligt beskrev enheternas innehåll. Enheter med liknande innehåll sammanfogades och flätades samman till något nytt och detta nya formulerades som teman. Genom att formulera öppnande teman och inte stänga in meningsenheterna i ett slutet kategorisystem anammade forskarna den metodologiska hermeneutiska principen om att låta substansen leva och bli öppning till ny en förståelse (jfr Östman-Myllyoja & Nyström, 2015).

Etiska överväganden

Studien följer vedertagna principer för god vetenskaplig praxis (jfr Forskningsetiska delegationen, 2012). Lov för att utföra studien har erhållits av ledningen vid det sjukvårdsdistrikt där studien utfördes. Deltagarna i studien fick ett informationsbrev där de informerades om att materialet som samlas in under de reflektiva dialogerna kommer att fungera som underlag för forskning. Deltagande i dialogerna var frivilligt, och deltagarnas konfidentialitet garanterades. Ett skriftligt samtycke undertecknades av deltagarna innan dialogerna inleddes. En del av materialet har använts i en tidigare studie, vilket innebär att befintligt material används på nytt. Detta besparar deltagarna från ytterligare datainsamling. Studiens resultat beskrivs så att deltagarnas identitet inte kan avslöjas.

Resultat

Resultatet visar att det är vårdande att få tid och rum att reflektera över vårdandets kärna. Det är även vårdande när tankar blir ord i berättelser om när vårdandet har varit verksamt. Resultatet visar även att upptäckten av nya sidor av sig själv som en vårdande person, och att bekräfta och bejaka varandra som människor, är vårdande. Att reflektera tillsammans kring en gemensam sak och att nå en gemensam förståelse innebär ett delande som är vårdande.

Att få tid och rum att reflektera över vårdandets kärna

Vårdarna längtar efter att förverkliga det goda vårdandet. De balanserar mellan att förverkliga sitt ethos, och de krav som yttre drivkrafter ställer. Att få lyfta fram denna längtan och inte behöva lägga den åt sidan är vårdande. Tid är en bristvara, och man för en ständig kamp mot tiden för att hinna med alla arbetsuppgifter. Vårdarna värdesätter att få tid att stanna upp och reflektera över vårdandets kärnfrågor.

Jag skulle vilja att vi fick mer tid för att lyfta fram etiken i vardagen, så att den på ett naturligt sätt blir mer synligt i vårt arbete.

Det känns befriande att det äntligen finns tid att diskutera etiska frågor på djupet.

Vårdarna menar att utvecklingen av vården inte nödvändigtvis är en självklarhet, och att begränsade möjligheter att utveckla vården och att genomföra förbättringar leder till känslor av otillräcklighet och frustration. Vårdarna uttrycker en vilja och en önskan om att utveckla förståelse för det vårdande och för sig själva, och i de reflektiva dialogerna finns tid och utrymme att göra detta. Då den administrativa ledningen medger tid och möjligheter för de reflektiva dialogerna stärks känslan av att vårdandet och vårdarbetet är värdefullt.

Att skapa berättelser om när vårdandet har varit verksamt

Med hjälp av den vårdvetenskapliga kunskap som de vetenskapliga forskarna tillför i dialogen vidgas synen på vad det vårdande kunde vara, och vårdarna får ord för saker de tänkt. Dialogen hjälper vårdarna att uttrycka sig. Att få ord för det man tänkt är verksamt vårdande. Språket är vårdande, eftersom vårdarna genom orden och begreppen får tillgång till och bekräftelse på en del av både sin och andras verklighet.

Jag insåg att vi ibland har olika sätt att uttrycka oss om samma sak, och att man kan förstå saker från en annan synvinkel när man lyssnar på andra. Jag fick bekräftat vad jag egentligen redan visste om mitt tänkande och varande.

Dialogerna bekräftade när man tvivlat och gav kraft att fortsätta. De gav tröst och hopp.

När jag hade berättat vad som hände insåg jag att jag inte kunde ha handlat annorlunda, jag hade gjort det jag tänkte var rätt.

I dialogerna förs berättelser fram om när det vårdande har varit verksamt. Berättelserna visar på olika uppfattningar om det vårdande, vad det är och vad det kunde vara. Vårdarna berättar om sina erfarenheter och sina insikter. När vårdarna i tanken rör sig kring goda berättelser om vårdandets kraft, skapas förutsättningar att realisera vårdande i framtida vårdsituationer. I de uttryckta berättelserna kan finnas såväl drömmen om det goda vårdandet som försoning med sig själv och sina egna tillkortakommanden.

Att upptäcka nya sidor av sig själv som en vårdande person

Dialogerna ger vårdarna en ny förståelse för sig själva som vårdande personer. Berättelserna som förs fram i dialogerna ger möjlighet för vårdarna att få modeller för hur en vårdande person är och handlar. Genom att reflektera över sitt varande, sina tankar och handlingar, och genom att lyssna till varandra och reflektera tillsammans kan vårdarna upptäcka och förstå vem de är och vem de kunde vara som vårdande och omhuldande personer.

När jag lyssnade på andra började jag fundera över hurudan sjukskötare jag själv är och hurudan jag vill vara, inte bara som sjukskötare utan också som person. För mig är det helt klart rätt val, det är sjukskötare jag är.

Ibland lägger man det professionella åt sidan. När man är med en patient som dör så är man bara en människa som gråter. Och det är helt OK. Det kändes skönt att höra att andra gör detsamma.

Deltagarna upptäcker sin egen och varandras sårbarhet, och de tar emot, ger, delar och ansar varandra. Genom att våga ta emot och dela ökar känsligheten för vad som är vårdande för andra, men också för det som är vårdande i dem själva. Det är verksamt vårdande när man upptäcker nya sidor av sig själv som en vårdande person, vilket innebär att caritas och spår av vårdarens ethos synliggörs.

Att bekräfta och bejaka varandra som människor

I dialogerna framkommer berättelser om olika situationer i vardagen. Deltagarna reflekterar tillsammans kring dessa berättelser. Man visar att man ser och förstår och man bekräftar varandras upplevelser som verkliga och relevanta. Vårdarna bekräftar varandras handlande, och bejakar rätten att få vara den man är både som vårdare och som människa. På detta sätt giltiggör vårdarna varandra, vilket ger kraft och mod att fortsätta vårda. Deltagarna blir berörda av den reflektiva dialogen eftersom den vidrör det som är viktigt för alla, det vill säga vårdandets kärna.

När jag hörde vad han hade varit med om tänkte jag på att så där modig vill jag också vara. Jag sade det till honom efteråt.

Andra har varit med om samma sak. Det är inte bara jag som har svårt att hantera vissa patienter. Jag är bara en människa som kan göra fel.

Vårdarna avtäcker med hjälp av de vetenskapliga forskarna sin egen sanning, och kan förstå sig själva på ett annorlunda sätt. Vårdarna identifierar också olika områden inom vilka man bör utveckla sina färdigheter.

Att dela en gemensam sak och en gemensam förståelse

Det är vårdande att vara delaktig i en gemensam strävan och att ha någonting gemensamt. Även om delandets djup varierar hos olika vårdare har reflektionen lett till ökad förståelse för andra och för arbetskamraternas sätt att vara. Vårdarna uttrycker att de reflektiva dialogerna bidragit till insikten att alla arbetar för att förverkliga det goda vårdandet.

Personalen tänker olika, men det kan ändå vara ok ... dialogerna påminde om saker och tings mångfald och djup ur olika synvinklar.

Ibland saknar jag gruppen. Vi hade så mycket gemensamt, man kunde berätta vad som helst, också djupa saker. Det finns mycket jobb och svårigheter av olika slag på alla avdelningar. Nog försöker de sitt bästa på andra ställen också.

Vi funderar mer på etiken nu vid kaffebordet, det är lättare att ta upp svåra saker.

När vårdarna genom dialogen delar en gemensam sak och en gemensam förståelse får de kraft att gå ut i vårdverkligheten och dela med sig till andra. Det blir lättare att hålla fast vid sitt ethos även i svåra stunder.

Diskussion

Syftet med studien var att belysa kliniska medforskares/vårdares upplevelser av vad som är det vårdande i reflektiva dialoger. Studien fokuserar inte på det vårdande i möte med patienter eller i en vårdande relation (jfr. Kasén, 2002; Fredriksson, 2003; Rydenlund, 2012; Holopainen, 2016) och inte heller på lidande. Vi har utgått från det som är det verksamma vårdandet d.v.s. det som har påverkat de kliniska medforskarnas välmående och upplevd arbetshälsa, eller det som Eriksson (2018) benämner som vardande i hälsa. De kliniska medforskarna som i denna studie är vårdare upplever de reflektiva dialogerna som vårdande och denna upplevelse är oberoende av profession. Det framstår som om vårdarna i den reflektiva dialogen lämnar sin professionella roll som de har i mötet med patienter, och istället träder fram som naturligt vårdande medmänniskor som vårdar varandra. Enligt vår tolkning mot det teoretiska perspektivet har det verksamma vårdande som vårdarna upplevde sin hemvist i den naturliga vården.

Den naturliga vården innefattar enligt Eriksson (2018) att nära och att rena, och den är spontan, äkta och oförställd. Närandet och renandet innebär att människan vidrörs på ett fundamentalt sätt. Utifrån Erikssons teori blir närandet och renandet det som bidrar till att det vårdande blir verksamt i de reflektiva dialogerna; dialogerna vidrör vårdarna känslomässigt i djup mening (jfr. Lindström, 1994). Vårdarna finner näring i berättelser om när vårdandet har varit verksamt, och genom att upptäcka nya sidor av sig själva som vårdande personer. De närs och renas genom bekräftandet och bejakandet både av andra vårdare och av de vetenskapliga forskarna, och det ger näring att dela en gemensam förståelse. De renas genom att de upplever en befrielse över att få tid och rum att reflektera över vårdandets kärna. Utgående från vårdarnas upplevelser är därmed berättelsen, upptäckandet, bekräftelsen, bejakandet, delandet och befrielsen det verksamma i en reflektiv dialog. Vårdarna som deltog i den reflektiva dialogen har ett gemensamt språk, de delar till viss grad varandras värld och de har ett liknande perspektiv, och reflexionen och utbytet av vetande blev därför ömsesidigt. Den reflektiva dialogen utvecklades till att bli vårdande på ett naturligt sätt.

Dialogerna har riktats mot etiska frågeställningar och mot vårdandets kärna. De har inte fokuserat på problemlösning, utan de vetenskapliga forskarna har strävat efter att forma dialogerna så att de berör ett mer universellt vetande om vårdandet och om människan. Vårdarna kan reflektera det unika i varje vårdsituation mot detta universella vetande, vilket kan bidra till att vårdarna är vårdande i både tanke och handling. På en universell nivå vidrörs människan i sin existens bortom det professionella och yrkesrollen. De kliniska medforskarnas förmåga att reflektera är avgörande för huruvida dialogerna kan utvecklas till att bli vårdande. Reflexion är en inre dialog hos människan där tidigare erfarenheter relateras till nuet, men också till en möjlig framtid (Berglund & Ekebergh, 2015). Från reflexionen kring de vardagliga berättelserna skedde efter hand en övergång till en djupare reflexion hos vårdarna, och de förstod vårdandet på ett nytt sätt. I de reflektiva dialogerna uttrycktes vårdandet också genom lärande. Vårdarna som har tränat sig i att reflektera och vara öppna får en större vakenhet för andra, ett nytt sätt att se och att tänka, och den nya kunskapen blir en del i vårdarens liv. Vårdarna får en ny handlingsberedskap och ser nya möjligheter att vårda, och vårdandets konst förfinas ytterligare, vilket vårdarna själva menar syns i mer vårdande möten med patienterna. Det teoretiska och det praktiska kunnandet förenas, Eriksson och Lindström (2003) talar om att en tillägnan sker.

Enligt Eriksson (2018) innebär naturlig vård konsten att forma egna mål men stödja andras, och att vara en växande del i helheten. De kliniska medforskarna i den reflektiva dialogen blev medvetna om sitt medlemskap i helheten. Genom dialogen blev de medvetna om att de utgör en del i ett större sammanhang och en del av en gemenskap, vilket igångsätter ett vardande. Att träda in i en gemenskap skapar möjligheter för den andra (Eriksson, 2018). Den reflektiva dialogen i en applikationsforskningsdesign erbjuder ett gemenskapens rum (jfr. Koskinen & Nyström, 2017), och när vårdarna träder in i det rummet så skapas möjligheter för dem själva och andra. Man skapar möjligheter för sig själv när man reflekterar, dvs. ser och tänker över sig själv och vad man gör (Berglund & Ekebergh, 2015). Det är vårdande att ingå i den gemenskap som är den reflektiva dialogens bärande grund. I gemenskapen är de kliniska medforskarna äkta närvarande i rum och tid och de upplever att de har ett värde och är värdefulla. I gemenskapens ethos blir var och en sedd och lyssnad till som människa. Det är gemenskapen och relationen till andra som sätter människans hälsa i rörelse. Upplevelse av gemenskap och tillhörighet med andra är enligt Nyström inte bara närande utan även helande för människans vardande i hälsa (Nyström, 2014). Bondas i sin tur skriver om gemenskap att den är en akt där något delas (Bondas, 2003) och Rudolfsson skriver att en verklig gemenskap består av människor som är medvetna om sitt medlemskap i helheten och det inbördes utbytet inom denna (Rudolfsson, 2007). De kliniska medforskarna i denna studie har inbjudits till gemenskap och de har genom den reflektiva dialogen blivit delaktiga av varandras berättelser och samtidigt blivit delaktiga i en del av varandras liv.

Avslutande reflexioner

Tidigare forskning visar att forskningspersoners deltagande i forskning kan påverka forskningspersoners hälsa på ett positivt sätt och att det kan finnas något vårdande i själva forskningsmetoden. I denna studie har vi utgått ifrån antagandet att det finns en vårdande potential i reflektiva dialoger inom en applikationsforskningsdesign och resultatet bekräftar antagandet. De reflektiva dialogerna upplevs som vårdande av kliniska medforskare, som deltagit i studien. Vårdarna upplever att de vidrörts i sin existens bortom det professionella, när dialogerna berör ett universellt vetande om vårdandet och om människan. Det verksamma vårdandet finns i naturlig vård som är närande och renande. Den naturliga vården har stora möjligheter att blomma ut i det gemenskapens rum som en reflektiv dialog utgörs av. Resultatet antyder att det verksamma vårdandet som finns i en vårdrelation, i ett samtal och i ett möte även finns i en reflektiv dialog. I klinisk praxis kunde den reflektiva dialogen därför få en mer framträdande roll. I denna studie användes reflektiv dialog inom ramen för ett forskningsprojekt med hermeneutisk applikationsforskningsdesign, inom vilken det är viktigt att värna om de kliniska medforskarna som människor. En fråga som förblir öppen är om det är den reflektiva dialogen i sig som är närande och renande eller om det är dialogens förankring i den hermeneutiska applikationsforskningens bärande grundvalar genomsyrad av ethos, som gör att den är vårdande? Eller är det den substans i vårdandets etik och vårdandets kärna, som medforskarna har möjlighet att reflektera kring som sätter igång ett i Erikssons mening vardande i hälsa? Vi kan dock på basen av resultatet ana att det är när dialogerna (inom en applikationsforskningsdesign) berör ett universellt vetande om det gemensamma, som forskningspersonerna vidrörs som människor och erfar det vårdande snarare än vid de enskilda partikulära individuella reflektionerna. Vi ser en stor utmaning i uppmaningen att forskare ska värna om forskningspersoners välbefinnande (Helsingforsdeklarationen, 2012) med tanke på utvecklandet av nya forskningsmetoder. Enligt vår mening bör de forskningsmetoder som utvecklas inom vårdvetenskapen inneha en vårdande potential, eftersom forskningspersonerna ofta är sårbara eller lidande människor.

Referanser

Berglund, M. & Ekebergh, M. (2015). Reflektion i lärande och vård: en utmaning för sjuksköterskan. Lund: Studentlitteratur.

Biddle, L., Cooper, J., Owen-Smith, A., Klineberg, E., Bennewith, O., Hawton, K., Kapur, N., Donovan, J. & Gunnell, D. (2013). Qualitative Interviewing with vulnerable populations: Individuals’ experiences of participating in suicide and self-harm based research. Journal of Affective Disorders, 145(3), 356–362. https://doi.org/10.1016/j.jad.2012.08.024

Bondas, T. (2003). Olika former av vårdande gemenskap. I K. Eriksson & U. Å. Lindström (Red.), Gryning II. Klinisk vårdvetenskap (s. 161–178). Vasa: Åbo Akademi.

Cutcliffe, J. R. & Ramcharan, P. (2002). Leveling the playing field? Exploring the merits of the ethics as process approach for judging qualitative research proposals. Qualitative Health Research, 12(7), 1000–1010. https://doi.org/10.1177/104973202129120313

Eriksson, K. (2018). Vårdvetenskap: vetenskapen om vårdandet. Om det tidlösa i tiden. Stockholm: Liber.

Eriksson, K. & Lindström, U. Å. (2003). Klinisk vårdvetenskap. I K. Eriksson & U. Å. Lindström (Red.), Gryning II. Klinisk vårdvetenskap (s. 3–20). Vasa: Åbo Akademi.

Helsingforsdeklarationen (2012). Finnish Advisory Board on Research Integrity. Helsingforsdeklarationen. Responsible conduct of research. Hämtat 29 maj 2018 från http://www.tenk.fi/en/responsible-conduct-of-research

Fredriksson, L. (2003). Det vårdande samtalet (Doktoravhandling). Åbo Akademi, Vasa. Hämtat från http://urn.fi/URN:ISBN:951-765-119-8

Graneheim, U. H. & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24(2), 105–112. https://doi.org/10.1016/j.nedt.2003.10.001

Gunnell, D. (2013). Qualitative Interviewing with vulnerable populations: Individuals’ experience of paticipating in suicide and self-harm based research. Journal of affective Disorders, 356–362. https://doi.org/10.1016/j.jad.2012.08.024

Holopainen, G. (2016). Mötets kalejdoskop: det vårdande mötets skiftande mönster (Doktorsavhandling). Åbo Akademi, Vasa. Hämtat från http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-12-3444-6

Kasén, A. (2002). Den vårdande relationen (Doktorsavhandling). Åbo Akademi, Vasa.

Koskinen, C. & Nyström, L. (2017). Hermeneutic application research – finding a common understanding and consensus on care and caring. Scandinavian Journal of Caring science, 31(3) 175–182. https://doi.org/10.1111/scs.12306

Lakeman, R. & Fitzgerald, M. (2009). The ethics of suicide research. The views of ethics committee members. Crisis, 20(1), 13–19. https://doi.org/10.1027/0227-5910.30.1.13

Lindholm, L. (2003). Klinisk applikationsforskning: en forskningsapproach för vårdvetenskapens tillägnande. I K. Eriksson, & U. Å. Lindström (Red.), Gryning II. Klinisk vårdvetenskap (s. 47–62). Vasa: Åbo Akademi.

Lindström, U. Å. (1994). Psykiatrisk vårdlära. Stockholm: Liber Utbildning AB.

Lindström, U. Å., Lindholm Nyström, L. & Zetterlund, J. E. (2018). Katie Eriksson: Theory of caritative caring. I M. R. Alligood (Red.), Nursing theorists and their work (s. 140–160). St Louis: Mosby.

Newell, C. J. & South, J. (2009). Participating in community research: exploring the experiences of jay researchers in Bradford. Community, Work and Family, 12(1), 75–89. https://doi.org/10.1080/13668800802627934

Nyholm, L., Salmela, S., Nyström, L. & Koskinen, C. (2018). Sustainability in care through an ethical practice model. Nursing Ethics, 25(2), 264–272. https://doi.org/10.1177/0969733017714303

Nyström, L. (2014). Hälsa, lidande och liv. I C. Wärnå-Furu (Red.), Hälsans praxis i liv och arbete (s. 13–47). Stockholm: Liber Förlag.

Rudolfsson, G. (2007). Den perioperativa dialogen en gemensam värld (Doktorsavhandling). Högskolan Väst, Trollhättan.

Rydenlund, K. (2012). Vårdandets imperativ i de yttersta livsrummen: hermeneutiska vårdande samtal inom den rättspsykiatriska vården (Doktorsavhandling). Åbo Akademi, Vasa. Hämtat från http://urn.fi/URN:ISBN:978-951-765-637-5

Östman-Myllyoja, L. & Nyström, L. (2015). Kvalitativ innehållsanalys som moment i en tolkningsmodell. I L. Nyström, C. Koskinen, & Y. Näsman (Red.), Hermeneutisk forskningspraxis (s. 101–108). Vasa: Åbo Akademi.

Idunn bruker informasjonskapsler (cookies). Ved å fortsette å bruke nettsiden godtar du dette. Klikk her for mer informasjon