Det har sedan flera år pågått en debatt, huruvida det norska stortingets Nobelkommitté (Den Norske Nobelkomite) åsidosätter ändamålet i Alfred Nobels testamente vid utdelningen av fredspriset. En norsk jurist, Fredrik Heffermehl, har utgett ett par skrifter i ämnet och slutligen begärt att länsstyrelsen i Stockholm, som enligt 9 kap. 1§ stiftelselagen (1994:1220) är tillsynsmyndighet, ska ingripa.

Viggo Hagstrøm, som jag hade förmånen att känna under många år som professorskollega i privaträtt och senare även under tio år inom ramen för utarbetandet av en Draft Common Frame of Reference för EU:s civilrätt, hade breda kulturella intressen. Det kan därför vara på sin plats att här för bl.a. en norsk läsekrets redogöra lite för stiftelserätten i Sverige i ljuset av de åtgärder som Nobelstiftelsens styrelse har vidtagit med anledning av kritiken mot Fredsprisets användning och länsstyrelsens ställningstagande i tillsynsärendet.1