Oppgrader til nyeste versjon av Internet eksplorer for best mulig visning av siden. Klikk her for for å skjule denne meldingen
Ikke pålogget
{{session.user.firstName}} {{session.user.lastName}}
Du har tilgang til Idunn gjennom , & {{sessionPartyGroup.name}}

Svensk föräldraförsäkrings utveckling och konsekvenser

Parental leave insurance in Sweden – development and consequences



Ph.d. i sosiologi, professor ved Sociologiska institutionen, Stockholms universitet

SammendragEngelsk sammendrag

Den här artikeln ämnar ge en överblick över svensk föräldraförsäkring ur ett jämställdhetsperspektiv. Jag beskriver utvecklingen av försäkringen sedan dess införande på 1970-talet, samt hur och av vem föräldraledighet används. Därefter exemplifierar jag konsekvenser av användningen för fortsatt uppdelning av omvårdnad av barn och annat hushållsarbete samt för inkomstutveckling för kvinnor och män. Resultaten visar tydliga samband mellan en ojämn uppdelning av föräldraledighet och fortsatt sned uppdelning av omvårdnad och hushållsarbete, samt för kvinnor en sämre inkomstutveckling, Artikeln avslutas med en diskussion om föräldraförsäkringens framtid.

Nyckelord: Föräldraförsäkring, föräldraledighet, Sverige, inkomstutveckling, hushållsarbete

This overview of parental leave insurance in Sweden focuses on the dimension of gender equality. It describes development since the introduction of leave insurance in the 1970s, examines its use by various groups of parents, and exemplifies the consequences for the continued division of household work and care. The income development of mothers and fathers is also described, and there is evidence that unequal division of parental leave is related to later unequal division of household work and income development for mothers. These consequences are discussed in the context of how parental leave insurance may develop in the future.

Keywords: Parental leave use, parental leave insurance, Sweden, income development, household division

Inledning

Svensk familjepolitik består av flera delar som utvecklats under lång tid. De viktigaste delarna är föräldraförsäkringen, offentlig barnomsorg och behovsprövade stöd till utsatta grupper. Familjepolitikens syfte är i första hand att trygga barns (och deras familjers) välfärd men ofta kopplas familjepolitiken också till jämställdhet. Familjepolitiken kan på olika sätt möjliggöra jämställdhet, främst genom att främja delat ansvar för barnens omvårdnad och försörjning. Här brukar kvinnors arbetsmarknadssituation och mäns deltagande i omvårdnaden om barnen vara i fokus. Den här artikeln fokuserar på föräldraförsäkringen eftersom den riktar sig till alla föräldrar som bor i Sverige och eftersom användande av föräldraledigheten sker under barnets första tid och därmed kan kopplas till jämställdhet i hemmet och på arbetsmarknaden från det som ofta ses som vändpunkten till mindre jämställda förhållanden i unga kvinnor och mäns liv. År 2015 kostar föräldraförsäkringen cirka 30 miljarder svenska kronor per år vilket kan jämföras med utgifterna för barnbidraget som är cirka 25 miljarder och som betalas till samtliga barn i grundskoleåldern.

När föräldraförsäkringen infördes i Sverige för mer än 40 år sedan gavs både mammor och pappor rätt till betald ledighet för att ta hand om sitt barn under barnets första levnadsår. Det nya med föräldraförsäkringen var bland annat att den tydligt synliggjorde och erkände pappors aktiva roll i omvårdnadsarbetet. Sedan införandet har förändringar i föräldraförsäkringen ofta haft det uttalade målet att få ett mer jämställt uttag av föräldrapenningen. De kvarvarande skillnaderna i ledighetsuttag pekas ibland ut som en förklaring till de könsskillnader som finns i arbetsutbud, inkomster och deltagande i det obetalda hushålls- och omvårdnadsarbetet i hemmet. En mer jämn fördelning av föräldraledighet mellan kvinnor och män antas kunna påverka jämställdhet även inom områden utanför föräldraskapet.

Jag kommer i denna översiktsartikel ge en överblick över svensk föräldraförsäkring. Jag gör det genom att inleda med de mål som finns för föräldraförsäkringen, samt hur den utvecklats. Därefter kommer jag beskriva föräldraförsäkringens användning, och vidare kommer jag att diskutera konsekvenser av föräldraledighetsanvändande för uppdelning av ansvar i hemmet och för inkomstutveckling för kvinnor och män. Jag illustrerar dessa typer av konsekvenser med några exempel och jag avslutar med en diskussion om föräldraförsäkringens utveckling och konsekvenser. Artikeln bygger på en samförfattad rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (Duvander, Ferrarini & Johansson 2015).

Familjepolitikens historia och motiv

Det finns i olika länder och olika tider tämligen skilda motiv till den förda familjepolitiken. Dessa handlar ofta om att öka barnafödandet, att minska barnfattigdom, att stödja traditionella familjemönster, eller att öka jämställdheten i det betalda och det obetalda arbetet (Ferrarini 2006; Ferrarini & Duvander 2010 ). Ofta existerar olika målsättningar parallellt, och inte sällan sker en utveckling av familjepolitik där olika målsättningar står i konflikt med varandra.

När föräldraförsäkringen infördes i Sverige 1974 var det med argument som på nya sätt påverkade individers rättigheter och skyldigheter. Under 1960-talet hade ekonomiska motiv relaterade till arbetsmarknaden blivit allt viktigare, och en central fråga var hur familjepolitiken skulle kunna hjälpa till att möta behovet av kvinnors arbetskraft (Stanfors 2007) samt öka jämställdheten (Lundqvist 2011; Cedstrand 2011). Föräldraförsäkringen ämnade öka kvinnors ekonomiska oberoende genom att uppmuntra till förvärvsarbete före barnafödandet, och genom rätten att återgå till sin tidigare arbetsplats ökade möjligheterna för kvinnor att behålla arbetsmarknadsanknytning efter barnafödande och föräldraledighet.

Ett annat syfte med föräldraförsäkringen var att öka mäns deltagande i omvårdnaden av sina barn. Föräldraförsäkringen har lyfts fram som en reform där staten för första gången tydligt erkände föräldraskapet och omvårdnadsarbetet som en angelägenhet inte enbart för kvinnor utan också för män (Ohlander 1989). Med tiden blev detta synsätt allt viktigare.

Föräldraförsäkringen präglades till en början av ett vuxenperspektiv där kvinnors arbetsmarknadssituation och mäns rättigheter och skyldigheter att delta i omvårdnadsarbetet stod i centrum. Barnperspektivet, där de yngsta barnens behov av trygghet, anknytning och rättigheter till båda sina föräldrar betonades, har senare kommit att bli en vanligt förekommande aspekt i diskussionen om familjepolitiken, till exempel avseende hur föräldraförsäkringen bör utvecklas i enlighet med barnkonventionen (Nyberg 2005).

En annan ytterligare aspekt av familjepolitiken som ofta betonas idag är att föräldrarna själva ska få välja det alternativ som anses vara bäst för den enskilda familjen. Ofta handlar denna diskussion om hur länge och av vem barnen vårdas i hemmet innan de börjar förskola, men det kan också handla om vilken typ av barnomsorg som passar bäst. Valmöjligheterna inom familjepolitiken, inte minst genom flexibiliteten i föräldraförsäkringen, måste betraktas som mycket omfattande i jämförelse med andra socialförsäkringar och skattefinansierade förmåner.

Föräldraförsäkringen

När föräldraförsäkringen infördes 1974 gav den rätt till sex månaders föräldrapenning med 90 procent av den tidigare inkomsten att fördelas mellan föräldrarna såsom de själva önskade. Eftersom det inte ansågs troligt att så många pappor skulle välja att vara föräldralediga under en längre period bedömdes inte den samhällsekonomiska kostnaden bli särskilt stor av att även papporna fick rätt att använda försäkringen (Cedstrand 2011). Redan 1975 utökades föräldrapenningen till sju månader och 1978 till nio månader. 1980 utökades dagarna till 12 månader och 1989 till 15 månader (Försäkringskassan 2014). Den inkomstrelaterade ersättningen hade då kompletterats med tre månaders ledighet med låg ersättning, dagens så kallade lägstanivådagar. Föräldrapenning kunde också användas mycket flexibelt till dess att barnet fyllt åtta år. Det blev därför vanligt att sprida ut föräldrapenningdagarna under en längre period, samt använda delar av ledigheten när barnet blivit lite äldre.

Diskussionen kring föräldrapenningen försköts med tiden från att handla om kvinnors förvärvsarbete till att betona mäns ansvar för barn och hushåll. Efter en lång och intensiv offentlig debatt fattades beslut om en reserverad månad i föräldraförsäkringen som infördes 1995 (Klinth 2002; Cedstrand 2011). Detta innebar att 30 dagar reserverades till vardera föräldern, och kunde inte överföras till den andra föräldern. Samtidigt som den reserverade månaden infördes, individualiserades försäkringen, vilket innebar att hälften av dagarna tillföll vardera föräldern, men dagarna var överlåtbara om den andra föräldern (oftast pappan) godkände detta. Tidigare hade den första användaren (nästan alltid mamman) i praktiken kunnat använda hur stor del hen ville. Den andra reserverade månaden infördes i januari 2002 men denna reform orsakade inte lika stor debatt som den första reserverade månaden (Cedstrand 2011). Att motståndet mot reformen inte var lika stort kan bero på att principen om reserverade rättigheter etablerats genom den första månaden, men reformen blev också mindre kontroversiell eftersom föräldrapenningen samtidigt förlängdes med en månad till 16 månader. År 2016 infördes en tredje reserverad månad.

De första och andra reserverade månaderna påverkade uttaget av föräldrapenning på lite olika sätt. Den största förändringen till följd av den första reformen var att fler pappor började använda föräldrapenning. Innan reformen använde endast 44 procent av papporna föräldrapenning under barnets två första år, vilket ökade till 77 procent efter införandet av en första reserverad månad (Inspektionen för socialförsäkringen 2012). Uttaget ökade mest bland dem med låg inkomst och låg utbildning (Duvander & Johansson 2014). Därmed blev uttaget av föräldrapenning jämnare, inte bara mellan mammor och pappor, utan också mellan pappor med olika socioekonomisk status. Den andra reserverade månaden ökade också pappornas uttag, men här skedde den största ökningen bland pappor med medelhög utbildning och inkomst. Pappor med låg inkomst och låg utbildning påverkades inte lika mycket av den andra månaden, och skillnaden i uttag av föräldrapenning ökade därmed mellan denna grupp och övriga pappor.

Nästa reform kom istället att bli en jämställdhetsbonus som infördes 2008 för att öka de ekonomiska drivkrafterna att dela föräldrapenningen mer jämställt men utan att föräldrar som inte delade föräldrapenningen förlorade någon förmån, vilket de reserverade månaderna innebar. Den bygger på att inkomstskillnaderna mellan föräldrarna ska få mindre betydelse om de delar på föräldrapenningdagarna. Efter att de två reserverade månaderna är använda kan föräldrar få en skattefri bonus på 50 kronor vardera per dag, men det har inte varit möjligt att finna några direkta effekter på uttaget av föräldrapenning av denna reform (Inspektionen för socialförsäkringen 2012). Jämställdhetsbonusen avskaffades 2017.

Flera andra förändringar har också genomförts i föräldraförsäkringen. År 2000 blev det obligatoriskt för mammor att vara lediga från förvärvsarbete i två veckor i samband med förlossningen, vilket var en implementering av ett EG-direktiv. I juli 2006 höjdes taket i ersättningen från 7,5 prisbasbelopp till 10 prisbasbelopp. De senaste åren finns inom föräldraförsäkringen även «dubbeldagar», vilka möjliggör att föräldrar kan vara hemma samtidigt med föräldrapenning i en månad under det första året. Motivet till denna förändring är att underlätta övergången mellan ledighet från en förälder till den andra. Både dubbeldagar och jämställdhetsbonus motiveras med ökad valfrihet i dagens familjepolitik men kan också kritiseras för att göra föräldraförsäkringen komplicerad och svårgenomtränglig.

Vidare har det också införts en viss begränsning av flexibiliteten i föräldrapenninguttaget. För barn födda 2014 och senare, måste 80 procent av föräldrapenningdagarna användas inom barnets första fyra år och därefter får resterande 20 procent användas till dess att barnet fyller 12 år. Fler begränsningar i flexibilitet i uttag diskuteras i den pågående föräldraförsäkringsutredningen som förväntas vara klar i slutet av 2017.

Dagens regler och användning av föräldrapenning

År 2016 har varje förälder rätt till 240 dagars ersättning per barn. Ersättningen för barn födda till och med 2013 får användas tills barnet är åtta år. För barn födda från och med den 1 januari 2014 måste 80 procent av dagarna användas inom de första fyra åren, medan resterande dagar kan användas tills barnet fyller 12 år. Ersättningen uppgår till 77,6 procent av den tidigare inkomsten, upp till ett tak på 10 prisbasbelopp (445 000 kronor), för 195 dagar och 180 kronor per dag för de övriga 45 dagarna. 90 dagar är reserverade för vardera föräldern och de övriga kan överlåtas till den andra föräldern. Om endast en förälder har vårdnaden får denna förälder rätt till alla föräldrapenningdagar.

Användning av föräldraledighet

I Sverige så skiljer man på rätt till ersättning (föräldrapenning) och rätt till ledighet från arbete (föräldraledighetslagen). Lagen ger rätt att vara ledig från arbete för vård av barn under barnets första 18 månader, med eller utan ersättning. Därutöver har föräldern alltid rätt att vara ledig då hen använder föräldrapenning. Eftersom rätten till ledighet från arbete är mer generös än föräldrapenningen, är det vanligt att till del vara hemma utan ersättning, vanligtvis kallat att «sprida på dagarna». Detta leder till att summan av betalda föräldrapenningdagar ofta är lägre än den faktiska ledighetens längd. Många föräldrar tar obetalda dagar, förlänger föräldraledighet med semesterdagar, varvar föräldrapenning med arbete på exempelvis helger när den andra föräldern är ledig, och förlänger på detta sätt föräldraledigheten (Sundström 1996; Riksförsäkringsverket 2004; Inspektionen för socialförsäkringen 2013). En studie av förstfödda barn 2009 fann att mamman under barnets första två år tog 9,5 månader och pappan 2 månader föräldrapenning, men när även obetald ledighet räknades med förlängdes tiden hemma till 13 månader för mamman och 3,5 månader för pappan (Duvander & Viklund 2014).

En stor andel av särskilt pappans dagar tas efter barnets tvåårsdag, och det är troligt att de har annan betydelse både för föräldrarna och för barnet. Tidiga dagar innebär för det mesta en längre sammanhängande frånvaro från arbetet för föräldern och ett ansvar för alla aspekter av barnets omvårdnad. Strödagar senare i barnets liv innebär oftare kort frånvaro från arbetet och en begränsning till just den dagens omsorg om barnet. Dessa dagar kan för många föräldrar ses som en extra buffert som gör tillvaron enklare och gör det möjligt för föräldern att vara ledig de dagar som barnens förskola är stängd, vara ledig en sammanhållen period över storhelger och kanske ta ett något längre uppehåll från förskolan på sommaren.

Det är viktigt att komma ihåg att alla inte har samma möjlighet att använda flexibiliteten i föräldraförsäkringen, särskilt med tanke på skillnader i föräldrars arbetsmarknadssituation. Vi vet exempelvis att invandrade mammor inte sprider på dagarna på samma sätt som svenskfödda mammor (Mussino & Duvander 2016). Dessutom använder nästan två av tre mammor födda i Afrika söder om Sahara, och hälften av mammor under 25 år, föräldrapenning på den lägre grundnivån, vilket beror på en svag arbetsmarknadsanknytning (Försäkringskassan 2014; Försäkringskassan 2012). Studenter som får barn är en annan grupp som ofta inte kvalificerar för inkomstrelaterad ersättning (Thalberg 2013). Med låg ersättning är det svårt att ha ekonomiska möjligheter att sprida på dagarna.

Pappans andel av föräldrapenningdagarna har sedan 1974 ökat stadigt men långsamt och ligger idag på runt en fjärdedel av alla dagar som används under ett år. Ett mått på jämställdhet i föräldrapenninguttaget är att mäta andelen föräldrapar som fördelar dagarna i intervallet 40 till 60 procent till vardera föräldern. Drygt en tiondel av alla föräldrapar använder föräldrapenningen på detta sätt (Försäkringskassan 2011).

Mammans och pappans föräldraledighet kan skilja sig i uttagsmönster och längd och också i de sysslor och aktiviteter de engagerar sig i under ledigheten. Mammor är typiskt sett hemma med barnet under den första tiden, då barnet är mindre, vilket innebär andra krav och möjligheter än den period då pappor vanligtvis är hemma med ett något äldre barn. Det finns få studier om vilka aktiviteter som sker under föräldraledigheten, men kvalitativa studier indikerar att män använder sig av större frihet i hur de använder sin föräldraledighet (Bekkengen 2002; Ahlberg, Roman & Duncan 2008).

Studier av vilka pappor som använder mycket föräldrapenning visar samband mellan föräldrapenninguttag och individfaktorer som inkomst, utbildning, arbetsmarknadssektor och födelseland, men individfaktorer hos mamman är också viktiga. Pappor med högre utbildning är hemma längre än pappor med grundutbildning (Duvander & Viklund 2014; Inspektionen för socialförsäkringen 2012, 2013) och om både mamman och pappan har hög utbildning är sannolikheten högre att pappan tar ut fler föräldrapenningdagar (Försäkringskassan 2006). Ofta kopplas högre utbildning till mer jämställda attityder och attitydstudier finner att pappor som ser jämställdhet som viktigt tar längst ledighet (Duvander 2014).

Vidare använder pappor mer föräldrapenning om mammans inkomst är hög (Sundström & Duvander 2002; Hobson mfl. 2006). Pappor utan inkomst, eller med låg inkomst, avstår i högst utsträckning från att använda föräldrapenning. En del av förklaringen är troligen att de skulle fått låg ersättning, att de ändå är hemma eller att de har en arbetsmarknadssituation där det är svårt ställa krav om ledighet. Tidigare studier visar även att även om pappors uttag ökar med inkomsten tenderar denna ökning att stanna upp vid taket för ersättningen (Sundström & Duvander 2002).

Ett antal faktorer på arbetsmarknaden spelar också roll – exempelvis tar pappor ut mer föräldrapenning om andra pappor på arbetsplatsen tidigare tagit föräldraledigt (Bygren & Duvander 2006). Även attityden hos arbetsgivaren är en viktig förklaring till föräldraledighetsuttaget (Haas mfl. 2002). Pappor i offentlig sektor använder fler föräldrapenningdagar än de i privat sektor, liksom pappor på kvinnodominerade arbetsplatser (Bygren & Duvander 2006). Pappan tar också ut fler föräldrapenningdagar för det första barnet än för efterföljande barn (Sundström & Duvander 2002; Försäkringskassan 2006).

En viktig faktor är den extra föräldralön som många arbetsgivare betalar ut under föräldraledighet. Sådan föräldralön är ofta en del av ett kollektivavtal och skiljer sig mellan olika sektorer av arbetsmarknaden (Sjögren Lindquist & Wadensjö 2005). I Sverige täcks nio av tio löntagare av kollektivavtal, men det finns betydande skillnader i hur lång anställningen ska ha varit för att få dessa rättigheter (Medlingsinstitutet 2013). Föräldralön betalas även ut för inkomst över socialförsäkringstaket. Ett vanligt avtal om föräldralön är en period med föräldraledighet där 90 procent av inkomsten över taket täcks upp, och 10 procent extra betalas för inkomst under taket. Detta blir särskilt viktigt för de med högst inkomst (ofta pappor) som alltså får 90 procent av hela den normala inkomsten i stället för 77,6 procent upp till taket.

I huvudsak är föräldrapenningen könsneutralt utformad men i praktiken finns vissa skillnader i kvinnors och mäns möjligheter att använda föräldraledighet. Pappor har i princip rätt till fler dagar än mammor, hälften av föräldrapenningdagarna plus de tio så kallade pappadagarna. Det är också vanligt att mamman tar ut föräldrapenning innan barnet är fött (Riksförsäkringsverket 2003) vilket gör att hon kan ha färre dagar kvar efter förlossningen. Utöver föräldrapenning vid barns födelse består föräldraförsäkringen av graviditetspenning och tillfällig föräldrapenning. Graviditetspenning kan användas två månader före beräknad förlossning, om kvinnan har ett arbete som är fysiskt svårt (eller farligt) att utföra som gravid. År 2002 fick en femtedel av alla havande kvinnor graviditetspenning, under i genomsnitt 40 dagar (Riksförsäkringsverket 2003). Sju av tio kvinnor är frånvarande från sitt arbete i slutet av graviditeten, men det finns regionala variationer i om de använder föräldrapenning, graviditetspenning eller blir sjukskrivna den sista tiden (Inspektionen för socialförsäkringen 2011).

Tillfällig föräldrapenning för vård av barn (VAB) används när barnet är sjukt och inte kan vara i förskolan eller annan barnomsorg. Föräldrar har rätt till 120 dagar per år och barn fram till dess barnet fyller 12 år. Ersättningen är på samma nivå som föräldrapenning men med ett lägre tak (7,5 prisbasbelopp). Pappor använder omkring 36 procent av alla dagar, och denna andel har legat relativt stabilt under de senaste decennierna. Även om VAB är mycket generöst i antal dagar används endast i genomsnitt drygt 7 dagar av de som använder VAB och flera grupper av föräldrar använder nästan aldrig VAB – bland dem är svenskfödda män med höga inkomster, utlandsfödda kvinnor och egenföretagare överrepresenterade (Försäkringskassan 2013b).

Konsekvenser av föräldraledighetsanvändning

Som jag diskuterade inledningsvis kan familjepolitiken spela en framträdande roll i beslut som är kopplade till arbetslivet och omvårdnaden av de minsta barnen. Viktiga mål för föräldraförsäkringen är att kvinnors deltagande i förvärvsarbete och mäns deltagande i omvårdnadsarbetet skall öka. Det finns en stor internationell forskning om dessa och andra konsekvenser och utfall av föräldraförsäkringens utformning och användning. Det finns också en omfattande metoddiskussion om hur effekter av familjepolitik bäst mäts, där orsakssamband och selektionsproblematik är centrala teman (se t.ex. Neyer & Andersson 2008). Jag kommer här diskutera föräldraförsäkringens samband med uppdelningen av arbetet i hemmet och jämställdhet på arbetsmarknaden ur ett svenskt perspektiv.

Obetalt arbete

Föräldraförsäkringen påverkar direkt pappors deltagande i omvårdnaden om barnet. Eftersom barnets första levnadsperiod kan betraktas som en formativ fas för den framtida föräldrarollen kan föräldraförsäkringens inverkan ses som vidare, till exempel gällande föräldrarnas möjligheter att förvärvsarbeta, samhälleliga förväntningar om vad mammor och pappor kan och bör ägna sig åt, samt barnens tillgång till sina föräldrar även efter ledigheten.

Även om män inte har tagit del av det obetalda arbetet i hemmet i motsvarande utsträckning som kvinnor gjort i arbetslivet, har viss förändring ändå skett och hushållsarbetet har blivit jämnare fördelat de senaste decennierna (Boye & Evertsson 2014; Dribe & Stanfors 2009). Detta kan främst kopplas till att kvinnor minskat sin tid i hushållsarbete, men också till att män ökat sin tid något. Att dela på föräldraledigheten kan leda till att förhandlingen om fördelningen av hushållsarbetet görs i ett avgörande skede i parets liv och pappans ledighet kan då ha särskild betydelse. Om pappan tar föräldraledigt kan han och barnet tidigt knyta an till varandra vilket också påverkar fortsatt anknytning och omvårdnadsarbete. Mamman får därmed inte en exklusiv kunskap om hur barn tas om hand och pappans kompetens inom omsorgsarbete ökar (Evertsson, Boye & Erman 2015).

Pappors föräldraledighet spelar även roll för fortsatt uppdelning av det obetalda arbetet i hemmet, genom att det möjliggör för kvinnor att återgå till förvärvsarbete tidigare (Haas & Hwang 2009).

Eftersom de flesta pappor i Sverige idag tar del av föräldraledigheten har de insyn i vad arbetet i hemmet innebär, och de flesta pappor har också utfört de flesta sysslorna hemma. Att dela föräldraledigheten mer jämställt kan i denna situation ses som ett sätt att få omvårdnadsarbetet och hushållsarbetet ännu mer jämnt fördelat.

Under föräldraledigheten är det vanligast att den som är hemma tar huvuddelen av ansvaret för barnen, även om det finns skillnader i hur tiden som föräldraledig tillbringas (Forsell 2002). Frågan är om och hur fördelningen av föräldraledigheten sedan samvarierar med hur föräldrarna delar på ansvaret efter föräldraledigheten. Försäkringskassan fann i undersökningen Tid och pengar 2013 att i de fall då mannen tagit större del av föräldraledigheten tog han därefter också ansvar för större del av det obetalda arbetet, både avseende hushållsarbete och omvårdnaden om barnen (Försäkringskassan 2013a). Barnen var 4 eller 9 år gamla vid intervjutillfället och urvalet var 6000 slumpmässigt utvalda föräldrar till barn födda 2004 eller 2009. Här exemplifieras detta samband genom att visa vem som utför den största delen av planeringsarbetet gällande några exempel av områden inom obetalt arbete. Frågan som ställdes gällde vem som vanligen planerade en viss syssla. Det sägs ibland att även om män «hjälper till» mer hemma är det fortfarande kvinnor som har det övergripande ansvaret, och som därmed ser till att alla uppgifter blir utförda, något som knappast syns i tidsanvändningsundersökningar, men som kan ta mycket energi och engagemang i anspråk (Almqvist & Duvander 2014). Genom enkla korstabeller illustreras här hur sambandet mellan föräldrapenning och obetalt arbete kan se ut. I figurerna är respondenterna uppdelade efter hur föräldraledigheten delats. Grupperna är 1) pappan tar ingen föräldraledighet, 2) pappan tar någon, men högst 20 procent av föräldraledigheten, 3) pappan tar mer än 20 procent men högst 40 procent av föräldraledigheten, 4) pappan tar mer än 40 procent men högst 60 procent av föräldraledigheten, och 5) pappan tar mer än 60 procent av föräldraledigheten. Dessa kategorier korresponderar med de kategorier som används vid analys av inkomstutvecklingen (se senare del i artikeln), men det var i Tid och pengar för få i gruppen där pappan tagit mer än 60 procent för att en redovisning skulle ge stabila resultat.

Det genomgående resultatet i Tid och pengar är att ju större del av ledigheten pappan tagit ut, desto större del av omvårdnadsarbetet tar han också ansvar för några år senare. Ett exempel är hämtning och lämning på skola/förskola där det i de fall där föräldrarna delat 40 till 60 procent på föräldraledigheten också är två tredjedelar som delar på planeringen av hämtning och lämning (se figur 1). I dessa fall är det 25 procent av kvinnorna som tar huvudansvar, att jämföra med drygt 40 procent då pappan inte tagit ut någon föräldraledighet. Hämtning och lämning till barnets fritidsaktiviteter visar liknande men starkare mönster, där paren oftare delar på planeringen av dessa uppgifter när de delat mer lika på föräldraledigheten.

Figur 1

Planeringsansvar för hämtning och lämning på förskola och skola i par där pappan tagit ut varierande stor del av föräldraledigheten. Uppdelning i procent

Det finns också områden som inte är särskilt relaterade till hur föräldrarna delat föräldraledigheten. De två mest ojämnt fördelade ansvarsområdena avseende omvårdnadsarbetet handlar om barnens kläder. Kvinnor planerar inköp till barnen, men ser också till att rätt kläder finns på förskola/skola i mycket högre grad än män, också när föräldraledigheten är jämnt fördelad. För inköp av kläder verkar det spela liten roll om pappan tagit föräldraledigt; mamman ansvarar ändå för klädinköp i fyra fall av fem (se figur 2). Om pappan tagit hälften av föräldraledigheten är det vanligare att han delar ansvaret för att se till att rätt kläder finns på förskolan/skolan, men även i dessa fall tar mamman huvudansvar i hälften av fallen (se Duvander, Ferrarini & Johansson 2015). Det är mycket ovanligt att pappor tar huvudansvar för uppgifter gällande kläder.

Figur 2

Planeringsansvar för inköp av kläder m.m. i par där pappan tagit ut varierande stor del av föräldraledigheten. Uppdelning i procent

Vissa ansvarsområden är alltså lättare att ändra på än andra, något som också visats i tidigare studier (Almqvist & Duvander 2014; Boye 2014; Ahrne & Roman 1997; Evertsson 2014b). Kopplingen mellan planeringen av olika slags hushållsarbete och den tidigare fördelningen av föräldraledigheten visar på liknande samband. Både städning, tvätt och matrelaterade uppgifter måste ske kontinuerligt och ofta är det den föräldraledige föräldern som har hand om detta. För städning gäller att även om pappan tagit ut ungefär hälften av föräldraledigheten tar mamman mest planeringsansvar i drygt 40 procent av paren (se figur 3). Bara i en tiondel av paren som delat föräldraledigheten jämställt tar pappan det mesta (eller allt) planeringsansvaret. Liknande mönster finns för planering av tvätt.

Figur 3

Planeringsansvar för städning i par där pappan tagit ut varierande stor del av föräldraledigheten. Uppdelning i procent

Matinköp och matlagning är mer jämnt fördelat mellan föräldrarna, och i de familjer som delat lika på föräldraledigheten tar pappan nästan lika ofta som mamman huvudansvar (se figur 4). I de familjer där pappan inte tagit ut någon föräldraledighet tar mamman huvudansvar i ungefär hälften av familjerna, och pappan tar huvudansvar i ungefär 10 procent av familjerna. Planering av matinköp och matlagning hänger nära samman och visar upp snarlika mönster. Att mönstren är så olika för olika typer av obetalt arbete kan ha att göra med att förändringar sker olika snabbt inom olika områden. Städ och tvätt kan ses som mer typiskt kvinnligt dominerade områden än matlagning. Matrelaterad planering måste dessutom ske dagligen och kan vara uppe för direkt förhandling, medan tvätt och städ ofta kan skjutas upp åtminstone någon dag.

Figur 4

Planeringsansvar för matinköp i par där pappan tagit ut varierande stor del av föräldraledigheten. Uppdelning i procent

Sammanfattningsvis kan konstateras att det finns ett samband mellan hur föräldrar delar på föräldraledigheten och hur den fortsatta fördelningen av omvårdnadsarbete och hushållsarbete ser ut. Föräldrar som delat mer lika på föräldraledigheten delar också oftare på planeringen av det obetalda arbetet i hemmet. Ökad jämställdhet i det obetalda arbetet verkar dock inte utvecklas i en jämn och gradvis process och kvinnor har kvar huvudansvaret för flera arbetsuppgifter. Vi behöver fortsatta studier om vad i föräldraförsäkringen som kan medverka till ett mer jämställt ansvar för det obetalda arbetet i hemmet. Det är möjligt att en kort föräldraledighet spelar mindre (eller ingen) roll och att en längre period hemma behövs för att ändra på både mammans och pappans vilja och förmåga att dela på olika typer av obetalt arbete.

Arbetslivet

Utformningen av föräldraförsäkringen och den övriga familjepolitiken kan påverka arbetsmarknadsdeltagandet på flera olika sätt. Innan barnet är fött finns starka drivkrafter att kvalificera sig för föräldrapenning, men ledigheten leder till en frånvaro från arbetslivet. Möjlighet till föräldraledighet kan också leda till ett mer stabilt deltagande i arbetskraften då föräldrarna är garanterade att behålla sin anställning efter en ledighet. Föräldraförsäkringen kan därför medföra såväl positiva som negativa effekter på arbetsmarknadsdeltagandet, och den kan också påverka när i livet föräldrarna arbetar och när de skaffar barn.

Studier som undersöker kopplingen mellan föräldraledighet och löne- och karriärutveckling visar att en längre föräldraledighet är kopplad till en sämre löneutveckling och sämre chanser till befordran (se t.ex. Evertsson 2014a; Evertsson & Duvander 2010).

För att illustrera inkomstutveckling i samband med barnafödande används registerdata från Försäkringskassan för föräldrar i Sverige som fick sitt första barn 2005. Urvalet består av individer som har befunnit sig i Sverige under hela perioden 2003 till 2012 och haft en löneinkomst på minst två prisbasbelopp (88 000 kronor år 2012) samt varit sysselsatta i november de båda kalenderåren före barnets födelse. Anledningen till detta urval är att jag vill studera dem som har en fast förankring på arbetsmarknaden före barnets födelse.

Figur 5 visar löneinkomster före skatt för kvinnor och män två år före (-2, -1) barnets födelseår (0) och under barnets sju första levnadsår. Året innan barnet föds är kvinnors löneinkomst i genomsnitt 283 000 kronor och männens 345 000 kronor. När barnet föds sjunker kvinnans löneinkomst då hon tar ut det mesta av föräldraledigheten under barnets första levnadsår. Under motsvarande tid syns för männen endast en krusning i den uppåtgående lönekurvan, då utvecklingen av löneinkomsten stannar av under året efter barnets födelse. Sju år efter barnets födelse är kvinnors löneinkomster uppe på ungefär samma nivå som innan de fick barn, medan mäns löneinkomster är cirka 80 000 kronor högre, det vill säga en ökning på över 20 procent. Resultaten liknar de som återfinns i Angelov mfl. (2013) .

I figuren har inte tagits hänsyn till andra faktorer som skiljer mellan kvinnor och män, till exempel vilka branscher de arbetar i, vilken utbildning de har eller skillnader i arbetstid. Men en tydlig skillnad mellan kvinnor och män är att kvinnans ledighet är koncentrerad till den tidiga perioden efter barnafödandet. Det är inte lika uppenbart när i tiden mannens ledighet kommer. Föräldraförsäkringens utformning, uttaget av ledighet, och kvinnors större ansvar för barnen spelar sannolikt här en viktig roll, men även faktorer på arbetsmarknaden, vad som förväntas av nyblivna mammor och pappor, deltidsarbete, samt generell lönenivå och löneutveckling i kvinnligt och manligt dominerade sektorer spelar troligen en viktig roll för skillnaderna.

Figur 5

Utveckling av årlig löneinkomsten för kvinnor och män runt första barnets födelse i svenska kronor

När kvinnor och män delas upp efter hur de delat föräldrapenningen är det tydligt att utvecklingen av löneinkomsten är bättre för kvinnor ju mer jämställt uttaget är. För män är utvecklingen inte lika tydlig, men det finns en tendens till att löneinkomsten inte ökar lika mycket då han tar en större del av föräldrapenningdagarna. Både bland män med högst gymnasial utbildning och med eftergymnasial utbildning är det de män som tagit ingen eller mycket lite föräldrapenning som har den mest positiva utvecklingen av löneinkomsten (se detaljerad analys i Duvander, Ferrarini & Johansson 2015).

Det bör här noteras att det finns tydliga skillnader i hur föräldrar med olika utbildningsnivå använder föräldrapenningen. Kvinnor med eftergymnasial utbildning delar oftare mer jämställt på föräldrapenningen än kvinnor med högst gymnasial utbildning. Bland kvinnor med eftergymnasial utbildning får ungefär en tredjedel barn med en man som använder mellan 1 och 20 procent av ledigheten, medan fler än hälften av kvinnorna med högst gymnasial utbildning har denna fördelning av föräldrapenning. Bland kvinnor med högst gymnasial utbildning får en femtedel barn med en man som tar 20 till 40 procent av föräldrapenningdagarna, medan denna andel är 34 procent bland kvinnor med eftergymnasial utbildning.

Jag vill också illustrera utvecklingen av kvinnors och mäns löner efter barn med könslöneinkomstgapet, mätt som kvinnors löneinkomst i förhållande till mäns. Urvalet här är att båda föräldrarna ska ha varit etablerade på arbetsmarknaden innan barnet är fött.

I figur 6 redovisas kvinnors löneinkomst i förhållande till mäns bland föräldrar som fick sitt första barn år 2005, men där fördelningen av föräldrapenningen mellan föräldrarna varierar. Figuren visar att det redan innan barnet föds finns skillnader i kvinnans relativa löneinkomst. I grupperna där mannen inte använder någon föräldrapenning eller 1–20 procent av föräldrapenningdagarna är kvinnans löneinkomst 75–80 procent av mannens, året innan barnet föds. I gruppen där mannen använder 20–40 procent av föräldrapenningdagarna är kvinnans löneinkomst 80–85 procent av mannens, och i grupperna där mannen använder 40–60 procent och över 60 procent av föräldrapenningdagarna är kvinnans löneinkomst i genomsnitt ännu högre men inte på samma nivå som mannens. Kvinnors löneinkomster är alltså lägre än männens inkomster innan barnet föds i alla grupper, men hur mycket lägre varierar.

Året då barnet föds sjunker kvinnornas löneinkomster i förhållande till männens i alla grupper, och för de grupper där mannen använder ingen eller lite föräldrapenning fortsätter kvinnornas relativa löneinkomster att minska även året efter barnets födelse, medan det motsatta gäller för föräldrar som delar mer jämnt på föräldrapenningdagarna. Därefter ökar kvinnornas löneinkomster relativt männens, med undantag för tredje året efter barnets födelse, då många får ett andra barn och många kvinnor åter är föräldralediga. Därefter ökar kvinnors löneinkomster som andel av mäns, men den relativa löneinkomsten kommer inte upp på samma nivå som innan barnet föddes i någon av grupperna. Efter sju år är kvinnors löneinkomst 55–60 procent av mäns i de grupper där mannen använt lite eller ingen föräldrapenning, runt 70 procent i gruppen där mannen använt 20–40 procent av dagarna och 80–85 i gruppen där mannen använt relativt stor andel av föräldrapenningdagarna.

Figur 6

Kvinnors löneinkomst i procent av mäns runt första barnets födelse

När kvinnor och män delas upp efter utbildningsnivå framkommer samma mönster för samtliga grupper. Det är bland par där mannens andel av uttaget ligger mellan 40 och 60 procent av föräldrapenningdagarna som kvinnor har högst relativ löneinkomst.

Dessa enkla analyser bekräftar resultat från tidigare forskning om att ett mer jämställt föräldrapenninguttag är kopplat till en bättre inkomstutveckling för kvinnor, men också en tendens till sämre inkomstutveckling för män. Det är också tydligt att i de fall där män tar ut minst föräldrapenning har kvinnor de lägsta och män de högsta löneinkomsterna. Dessa övergripande resultat kan ha flera orsaker. Det är möjligt att de med högre löneinkomst och utbildning oftare har mer jämställda attityder innan barnet föds och sedan följaktligen delar föräldrapenningen mer jämställt. Det är också möjligt att kvinnor med eftergymnasial utbildning är mer arbetslivsinriktade och att de också har bättre möjligheter på arbetsmarknaden, med bland annat större chans till en god löneutveckling, än kvinnor med högst gymnasial utbildning. Om möjligheten till en god löneutveckling är sämre finns färre skäl att dela föräldrapenningen jämställt. För hushåll med högre inkomster och utbildning kan inkomstförlusterna också bli mindre påtagliga om föräldrarna delar på ledigheten, eftersom dessa hushåll redan från början har större ekonomiska marginaler.

Diskussion: Vad gör vi nu med föräldraförsäkringen?

Utvecklingen i Sverige mot en mer jämställd försäkring har gått gradvis men tämligen konsekvent framåt. Föräldrapenningen har förlängts, reserverade månader har införts, taket i försäkringen har höjts för att minska ekonomiska anledningar till ojämställt uttag. Experimentet med jämställdhetsbonusen har utvärderats och i nuläget ses ytterligare reserverade månader som mer framgångsrikt.

Hur föräldraledighetsuttaget mellan kvinnor och män ska bli jämnare är bara en av de stora utmaningar föräldraförsäkringen står inför idag. Skillnader i ledighetsuttag mellan högutbildade med hög inkomst och de som har lägre utbildning och lägre inkomster är väsentliga och bör uppmärksammas tillsammans med könsskillnader. En stor andel pappor bland de med högst gymnasial utbildning tar ut lite eller ingen föräldrapenning, och detta bör även kopplas till de utfall jag diskuterat. En möjlig förklaring kan vara att föräldrar med lägre utbildning oftare arbetar på arbetsmarknader som är mer könssegregerade och med stora skillnader mellan kvinno- och mansdominerade arbeten i möjlighet till löneutveckling. Förväntningarna om förälderns ledighetsuttag hos arbetsgivare och kolleger kan också vara mer könsstereotypa, och därmed hindra kvinnor och män från att bryta med dessa förväntningar. Dessutom kan löneskillnader mellan kvinnor och män betyda mer för föräldraledighetsuttaget i hushåll med lägre utbildning då de oftast har mindre ekonomiska marginaler. Utöver lagstiftade rättigheter är attityder på arbetsmarknaden viktiga för hur föräldraförsäkringen kan förväntas fungera. Eftersom Sverige inte har obligatorisk föräldraledighet (förutom två veckor för kvinnor i samband med födseln) blir det viktigt vilken inställning arbetsgivarna har till att den anställde tar ut föräldraledighet.

En central fråga är därmed hur föräldraförsäkringen ska kunna användas mer jämställt för alla föräldrar, oberoende av socioekonomisk situation. Om jämställdhet är ett centralt politiskt mål kan den inte vara en rättighet som framför allt tillkommer dem med hög utbildning och goda inkomster.

Det är också tydligt att skillnader i föräldraledighetsuttag mellan kvinnor och män har konsekvenser som vida överstiger barnets första tid. De som delar föräldraledigheten delar också senare mer ofta på ansvar om omvårdnadsarbete om barnen och andra hushållsysslor, men vissa strukturer verkar svårare att bryta än andra. Materiell omvårdnad såsom kläder och tvätt tenderar att vara områden med fortsatt huvudansvar för kvinnor och vi kan bara spekulera i de mekanismer som ligger bakom detta.

Ett annat lika viktigt område är konsekvenser på inkomsttutvecklingen för kvinnor och män efter barn. Generellt förlorar kvinnor mycket mer ekonomiskt på att få barn än män, och deras relativa inkomst (relativt män) kommer inte ens efter flera år upp på samma nivå som innan de fått barn. Hur stor skillnaden är, är bland annat beroende av hur föräldrapenningen fördelats under barnets första år. Bland de som delat föräldrapenningen jämnt är skillnaderna mindre än bland de par som inte delat föräldrapenningen jämnt. Specialisering som påbörjas under barnets första år tenderar därmed att stanna kvar.

Vilket familjepolitiskt vägval som görs i framtiden beror på hur målet om jämställdhet värderas gentemot andra mål i samhället. Bland annat familjepolitiken har förändrat de förväntningar som att bli mamma och pappa medför och med de senaste decennierna har människors uppfattning om vad kvinnor och män kan och bör göra i grunden också förändrats. Med ökad jämställdhet i familjepolitiken får kvinnor och män nya rättigheter, men måste också ge upp gamla privilegier som framför allt är relaterade till männens ställning på arbetsmarknaden och kvinnors dominans i omvårdnadsarbetet i hemmet. Det som fokuseras i samhällsdebatten är mest rättigheter men fokus på vilka privilegier som måste ges upp, hur de ska ges upp, och vad följderna blir vore konstruktivt.

I föräldraförsäkringens framtida utveckling är det kanske allra viktigast att se till att försäkringen passar de nya situationer som familjer befinner sig i idag. Här tänker jag både på hur familjekonstellationer idag är mycket mer varierande, med exempelvis fler särlevande och fler samkönade föräldrar än när försäkringen infördes på 1970-talet. Arbetsmarknaden ser också annorlunda ut idag, med olika anställningsformer och situationer där det inte alltid är realistiskt att vänta med barn tills det är idealt med ett avbrott i arbetslivet. Vidare bör det påpekas att även om normer om att kvinnor och män bör dela på det ekonomiska och omsorgsansvaret för barnen är starka i Sverige, finns det fortfarande många pappor som inte tar stor del i omsorgsarbetet. Om detta är ett problem eller inte beror kanske främst på anledningen till att de inte deltar, och föräldraförsäkringens konstruktion bör borga för att strukturella begränsningar i båda föräldrars omvårdnadsarbete minimeras.

Referenser

Ahlberg, J., Roman, C., & Duncan, S. (2008). Actualizing the «Democratic Family»? Swedish policy rhetoric versus family practices. Social Politics, 15, 79–100. DOI: 10.1093/sp/jxn003

Ahrne, G. & Roman, C. (1997). Hemmet, barnen och makten. Förhandlingar om arbete och pengar i familjen, SOU 1997:139. Stockholm: Fritzes.

Almqvist, A-L. & Duvander, A-Z. (2014). Changes in gender equality? Swedish fathers’ parental leave, division of childcare and housework, Journal of Family Studies, 20, 19–27. DOI: 10.5172/jfs.2014.20.1.19.

Angelov, N., Johansson P. & Lindahl E. (2013). Det envisa könsgapet i inkomster och löner – Hur mycket kan förklaras av skillnader i familjeansvar? Rapport 2013:2. IFAU.

Bekkengen, L. (2002). Man får välja – om föräldraskap och föräldraledighet I arbetsliv och familjeliv. Malmö: Liber förlag.

Boye, K. (2014). Hushållsarbetets tid och fördelning. I K. Boye & M. Nermo (red.) Lönsamt arbete: familjeansvarets fördelning och konsekvenser (s. 95–129), SOU 2014:2. Stockholm: Fritzes.

Boye, K. & Evertsson, M. (2014). Vem gör vad? Kvinnors och mäns tid i betalt och obetalt arbete. I M. Evertsson & C. Magnusson (red.) Ojämlikhetens dimensioner. Uppväxtvillkor, arbete och hälsa i Sverige (s. 158–186). Malmö: Liber förlag.

Bygren, M. & Duvander, A-Z. (2006). Parents’ workplace situation and fathers’ parental leave use. Journal of Marriage and the Family, 68, 363–372. DOI: 10.1111/j.1741-3737.2006.00258.x

Cedstrand, S. (2011). Från idé till politisk verklighet. Umeå: Boréa Bokförlag.

Dribe, M. & Stanfors, M. (2009). Does parenthood strengthen a traditional household division of labor? Evidence from Sweden. Journal of Marriage and the Family, 71, 3–-45. DOI: 10.1111/j.1741-3737.2008.00578.x

Duvander, A-Z. (2014). How long should parental leave be? Attitudes to gender equality, family, and work as determinants of women’s and men’s parental leave in Sweden. Journal of Family Issues, 35, 909 – 926. DOI: 10.1177/0192513X14522242

Duvander, A-Z. & Viklund, I. (2014). Kvinnors och mäns föräldraledighet. I K. Boye & M. Nermo (red.) Lönsamt arbete – familjeansvarets fördelning och konsekvenser (s. 23–62). SOU 2014:28. Stockholm: Fritzes.

Duvander, A-Z & Johansson, M. (2014). Parental leave use for different fathers. A study of the impact of three Swedish parental leave reforms. I T. Rostgaard & G. Eydal (red.) Fatherhood in the Nordic Welfare States – Comparing Care Policies and Practice (s. 349–374. Bristol: Policy Press.

Duvander, A-Z., Ferrarini, T. & Johansson, M. (2015). «Familjepolitik för alla? En ESO-rapport om föräldrapenning och jämställdhet». En rapport till expertguppen i studier i offentlig ekonomi (ESO) 2015:5. Stockholm: Finansdepartementet.

Evertsson, M. & Duvander, A-Z. (2010). Parental leave- possibility or trap? Does family leave length effect Swedish women’s labour market opportunities? European Sociological Review, 27, 1–16. DOI: 10.1093/esr/jcq018

Evertsson, M. (2014a). Föräldraledighet och karriär. Kvinnors och mäns lön efter en föräldraledighet. I K. Boye & M. Nermo (red.) Lönsamt arbete – familjeansvarets fördelning och konsekvenser (s. 187–226). SOU 2014:28. Stockholm: Fritzes.

Evertsson, M. (2014b). Gender ideology and the sharing of housework and child care in Sweden. Journal of Family Issues, 35, 927–949. DOI: 10.1177/0192513X14522239

Evertsson, M., Boye, K. & Erman, J. (2015). Fathers on call – A study on the sharing of care work among parents in Sweden. A mixed methods approach. Working paper 27(2015) Families and Societies. Se familiesandSocieties.eu.

Ferrarini, T. (2006). Families, States and Labour Markets: Institutions, Causes and Consequences of Family Policy in Post-War Welfare States. Cheltenham: Edward Elgar Publishing.

Ferrarini, T. & Duvander, A-Z. (2010). Earner-carer model at the cross-roads: Reforms and outcomes of Sweden’s family policy in comparative perspective. International Journal of Health Services, 40, 373–398. DOI: 10.2190/HS.40.3.a

Forsell, J. (2002). Hushållsproduktion och föräldraledighet. Att städa, tvätta och laga mat – med och utan barn. Linköping studies in arts and science 248.

Försäkringskassan (2006). Föräldrarnas användning av föräldraförsäkringen. I Socialförsäkringarna – rätt och fel. Analyserar 2006:5. Stockholm: Försäkringskassan. .

Försäkringskassan (2011). Föräldrapenning. Båda föräldrarnas försäkring? Socialförsäkringsrapport 2011:13, Stockholm: Försäkringskassan.

Försäkringskassan (2012). Föräldrapenning. Analys av användandet 1974–2011. Socialförsäkringsrapport 2012:9. Stockholm: Försäkringskassan.

Försäkringskassan. (2013a). Ojämställd arbetsbörda. Föräldraledighetens betydelse för fördelning av betalt och obetalt arbete. Socialförsäkringsrapport 2013:9. Stockholm: Försäkringskassan.

Försäkringskassan. (2013b). Föräldrar som inte vabbar. Socialförsäkringsrapport 2013:6. Stockholm: Försäkringskassan.

Försäkringskassan (2014). Socialförsäkringen i siffror 2014. Stockholm: Försäkringskassan.

Haas, L. & Hwang, P. (2009). Is fatherhood becoming more visible at work? Trends in corporate support for fathers taking parental leave in Sweden. Fathering: A Journal of Research, Theory and Practice, 7, 303–321.

Hobson, B., Duvander, A-Z. & Halldén, K. (2006). Men and women’s agency and capabilities to create a worklife balance in diverse and changing institutional contexts. I J. Lewis (red.) Children, changing families and welfare states (s. 267–295). Cheltenham: Edward Elgar.

Inspektionen för Socialförsäkringen (2011). Graviditetspenning och sjukpenning vid graviditet. Tillämpningen av lagstiftningen. Rapport 2011:16. Stockholm: Inspektionen för socialförsäkringen.

Inspektionen för Socialförsäkringen (2012). Ett jämställt uttag? Reformer inom föräldraförsäkringen. Rapport 2012:4. Stockholm: Inspektionen för socialförsäkringen.

Inspektionen för socialförsäkringen (2013). Föräldrapenning och föräldraledighet. Mått på olika aspekter av föräldraledighet. Rapport 2013:13. Stockholm: Inspektionen för socialförsäkringen.

Klinth, R. (2002). Göra pappa med barn. den svenska pappapolitiken 1960–1995. Umeå: Borea förlag.

Lundqvist, Å. (2011). Family Paradoxes: Gender Equality and Labour Market Regulation in Sweden, 1930–2010. Bristol: Policy Press.

Medlingsinstitutet (2013). Avtalsrörelsen och lönebildningen. Medlingsinstitutets årsrapport. Stockholm: Medlingsinstitutet.

Mussino, E. & Duvander, A-Z. (2016). Use it or save it? Migration background and parental leave uptake in Sweden. European Journal of Population, 32, 189–210. DOI: 10.1007/s10680-015-9365-x

Neyer, G. & Andersson, G. (2008). Consequences of family policies on childbearing behavior: Effects or artifacts? Population and Development Review, 34, 699–724. DOI: 10.1111/j.1728-4457.2008.00246.x

Nyberg, L. (2005). Barnperspektiv i föräldraförsäkringen. Bilaga 9 i SOU 2005:73 En reformerad föräldraförsäkring – kärlek, omvårdnad och trygghet, Socialdepartmentet, Stockholm: Fritzes.

Ohlander, A. (1989). Det osynliga barnet? Kampen om den socialdemokratiska familjepolitiken. I i K. Misgeld K. Molin & K. Åmark (red.) Socialdemokratins samhälle 1889–1989 (s.179–190). Stockholm: Tiden.

Riksförsäkringsverket (2003). Gravida kvinnors situation, RFV Analyserar 2003:7. Stockholm: Riksförsäkringsverket.

Riksförsäkringsverket (2004). Flexibel föräldrapenning – hur mammor och pappor använder föräldrapenningen och hur länge de är föräldralediga. RFV Analyserar 2004:14. Stockholm: Riksförsäkringsverket.

Sjögren Lindquist, G. & Wadensjö, E. (2005). Inte bara socialförsäkringar – kompletterade ersättningar vid inkomstbortfall. Rapport till ESS 2005:2. Stockholm: Finansdepartementet.

Sundström, M. (1996). Determinants of the use of parental leave benefits by women in Sweden in the 1980s. Scandinavian Journal of Social Welfare, 5, 76–82.

Sundström, M. & Duvander, A-Z. (2002). Gender division of childcare and the sharing of parental leave among new parents in Sweden. European Sociological Research, 18,433–447.

Stanfors, M. (2007). Mellan arbete och familj. Ett dilemma för kvinnor i 1900-talets Sverige. Stockholm: SNS Förlag.

Thalberg, S. (2013). Students and Family Formation. Studies on Educational Enrolment and Childbearing in Sweden. Doctoral thesis in Sociological Demography. Stockholm University.

Idunn bruker informasjonskapsler (cookies). Ved å fortsette å bruke nettsiden godtar du dette. Klikk her for mer informasjon