En grundbult i de svenska skolreformerna har varit att ta hänsyn till och påverka skillnader både mellan elever och mellan regioner och platser. Antingen genom att politiskt driva på mot ökad centralisering och standardisering eller att uppmuntra decentralisering. Den gemensamma föresatsen oavsett reform har varit en skola för alla. Den har dock fått skilda innebörder i olika reformskeden beroende på reformernas inriktning, men också på grund av att kommunerna har haft varierande förutsättningar att hantera skolreformer.

Syftet med artikeln är att utifrån ett historiskt perspektiv diskutera hur grundskolan formerats på kommunal nivå, med särskilt fokus på geografiskt rättvisa.