Det här är det sista numret av NORMA på skandinaviska förutom bokanmeldelser som är på engelska. Vi tycker därför att det är lämpligt att skriva den här sista ledaren på ett skandinaviskt språk. Från och med nästa år kommer vi att utkomma på Taylor & Francis och vi blir en “all-English journal”. Vi lämnar Universitetsforlaget och vill passa på att tacka för gott samarbete genom åren! Det första numret av NORMA kom ut 2006. Vi är nu inne på vårt åttonde år. Det är med både vemod och förväntan som vi nu tar steget till att bli en internationell tidskrift med nordisk bas. Vi byter namn från NORMA: Nordisk tidskrift för maskulinitetsforskning till NORMA: International Journal for Masculinity Studies.

Byte av förlag, namn och publiceringsspråk är nödvändiga förändringar, men samtidigt vemodiga av flera olika anledningar. Nödvändigheten kan självklart diskuteras, men med nya publiceringspraktiker och nya (neoliberala) kunskapsparadigm tar vi ett ambivalent steg i takt med tiden. Att vara del av ett forskningsfält som blir alltmer internationellt och globalt innebär att engelskan oundvikligen är globaliseringens lingua franca och vill vi kommunicera bortanför Norden så är en ny språkpolicy för tidskriften påkallad. Skandinaviska har också varit ett hinder för våra finländska och isländska kollegor. Att publicera på engelska inkluderar inte bara dem, utan är också ett sätt att inkludera andra delar av världen och att inbjuda till transnationella samtal kring det mycket globala forskningsfält som maskulinitetsforskningen idag utgör. Vi vill inkludera nya röster i de viktiga konversationer kring maskulinitet som NORMA stolt har härbärgerat sedan 2006. Det är ett tydligt mål vi har med att omvandlingen av tidskriften, det vill säga att vara en arena för maskulinitetsforskning från världens alla delar. Vi är dock situerade i en nordisk kontext och den kommer att vara mycket central även i framtiden.

En känsla av kulturell affinitet har alltid präglat maskulinitetsforskningen i Norden även om forskningsprofileringar, framväxt och styrkeförhållanden skiljer och har skiljt sig åt mellan de nordiska länderna. De nordiska nätverken har varit många, framförallt under 1980- och 1990-talet. Det är nätverk som efterhand formaliserats och institutionaliserats. Deras betydelse för den nordiska maskulinitetsforskningen kan knappast överskattas. Exempelvis var det Nordiska Sommaruniversitets studiekrets “Mellan män och maskuliniteter” (1995–1997) central för teoriimport och teoriutveckling i Norden under 1990-talet. Flera av de då relativt unga deltagarna är idag etablerade och tongivande forskare inom området. Den kanske mest avgörande betydelsen för den nordiska maskulinitetsforskningens etablering var inrättandet av en koordinatorstjänst vid dåvarande NIKK (Nordisk institut for kvinno- og kjønnsforskning). Nordiska rådet beslutade 1998 att bevilja medel för inrättandet av tjänsten som nordisk koordinator för mansforskning. De olika innehavarna av tjänsten har sedan på ett flertal sätt initierat nordiska samarbeten i form av konferenser, publikationer och nätverksarbete. Av särskild betydelse var etableringen av NORMA vilket skedde på initiativ av NIKK och den dåvarande koordinatorn. Det blev så att säga det vetenskapliga kvittot på en lång tids strävan att etablera och institutionalisera fältet på nordisk basis. Det är den basen vi bygger vidare på och det är det arvet vi förvaltar när vi nu blir en internationell tidskrift.

Maskulinitetsforskningen har växt mycket snabbt de senaste tjugo åren. Och forskningsfältet ser annorlunda ut idag än det gjorde för bara tio år sedan, då tankarna på en nordisk tidskrift tog form och senare sjösattes 2006. Vad som för tjugo år sedan var ett relativt esoteriskt forskningsintresse är idag ett etablerat forskningsområde med en akademisk infrastruktur (om än blygsam) med professurer och institutionell uppbackning. Även om stort antal perspektiv återstår att undersöka så karaktäriseras de senaste tjugo åren av en empirisk mångfald och ett stort antal nya teoretiska perspektiv. Speciellt har studiet av intersektioner mellan olika sociala kategorier kommit att utvecklas så som maskulinitet, klass, etnicitet, ras, funktionshandikapp och ålder. Inte minst har den framväxande queer- och sexualitetsforskningen varit av stor betydelse. Likaså har ett allt större inflöde av feministisk teori gett nya kritiska inblickar i samtida maskulinitetsordningar och ställt nya frågor kring bland annat den nordiska modellen och jämställdhetspolitikens etniska, klass- och heteronormativa utgångspunkter. Flera är de forskare som tydligt utmejslat de diskursiva ramarna för vad som nu benämns som en hegemonisk maskulinitetspolitik. En ny generation av forskare har allt tydligare tagit den samtida maskulinitetsforskningen bortanför ett modernistiskt paradigm genom att integrera den feministiska forskningsfrontens teoretiska insikter vilket inneburit en välbehövlig teoretisk vitalisering. Det är delvis en utveckling vi sett i andra delar av världen och som dröjt i det nordiska sammanhanget.

Teoretisk vitalisering har ofta utpekats som viktigt när olika forskare gjort översikter, statusuppdateringar och sammanfattningar kring forskningsfältet. En återkommande tematik har också varit att komma bortanför den hegemoniska status som begreppet hegemonisk maskulinitet haft inom forskningsfältet. Diskussionen har varit omfattande och fortsätter att vara intensiv samtidigt som allt fler forskare visar på intressanta nyorienteringar bortanför fokuseringen på hegemonisk maskulinitet och dess subformer. Integreringen av forskningsfältet inom det större paraplyet genusforskning har under den senaste tioårsperioden blivit tydligare. Vissa forskare talar idag om genusforskning om män och manlighet snarare än maskulinitetsforskning. Forskningsfältet har starkt präglats av kopplingen mellan män och maskulinitet trots uttalade ambitioner att lösa upp densamma. Det har bland annat inneburit att mäns uppfattningar om maskulinitet har stått i centrum. Det gäller både den nordiska och internationella forskningen. Teorier om maskulinitet har främst konstruerats homosocialt snarare än heterosocialt, det vill säga mellan män snarare än mellan män och kvinnor. De mest använda teorierna (t.ex. Connell 1996, Kimmel 1994) inom fältet har – med få undantag (t.ex. Halberstam 1998, Nordberg 2004, Sedgwick 1985) – främst behandlat makt och hierarkier mellan män vilket bland annat lett till att kvinnor och kvinnors röster osynliggjorts när det gäller görandet av maskulinitet (Fjelkestam et al. 2013). Att koppla loss relationen män och maskulinitet och kvinnor och femininitet utgör även i framtiden en viktig forskningsuppgift. Kvinnors görande av maskulinitet öppnar exempelvis för nya tankespår inom den nordiska och internationella maskulinitetsforskningen (Fjelkestam et al. 2013).

Så här i början 2010-talet kan vi konstatera att den nordiska maskulinitetsforskningen har utvecklats gynnsamt under de senaste tio, femton åren. Folkessons (2000) och Bengtsson och Frykmans (1987) samfällda påpekande, med trettons års mellanrum, att området bör uppmärksammas och etableras har till delar infriats. En akademisk institutionalisering av området har skett, framförallt i Sverige och Norge. Ett stort antal avhandlingar vid nordiska lärosäten har producerats de senaste tio åren. En professur i maskulinitetsforskning vid Linköpings universitet och en vid Oslo universitet har genererat stor synlighet internationellt med konferenser, publikationer och allehanda workshops. Nordisk förening för forskning om män och maskuliniteter (NFMM) är inte bara ansvarig för utgivandet av NORMA, utan arrangerar också återkommande konferenser. NORMA har gett området en nödvändig vetenskaplig bas i Norden. Nu expanderar vi till att bli en internationell tidskrift inom området med ambitionen att bli en av de ledande tidskrifterna. Maskulinitetsforskningen har i allt högre grad inkorporerats i den övergripande genusforskningen genom samarbete, teorianvändning och nya empiriska arbeten med mångfacetterade utgångspunkter. Ämnesområdena har diversifierats. Idag finns det maskulinitetsforskning alternativt forskning om män och manlighet inom vitt skilda områden, som exempelvis medicin, hälsa, teknik, ingenjörsvetenskap, sociologi, fysik, etnologi, historia, litteraturvetenskap, företagsekonomi och organisationsforskning.

Detta nummer av NORMA visar på något av maskulinitetsforskningens bredd. Vi har forskare från sociologi, litteraturvetenskap och språkvetenskap. Teoretisk inspiration hämtas från Connell, men i större utsträckning från andra traditioner, så som intersektionalitet, poststrukturalism, queer och etnometodologi. Artikeln “Jämställdhet, maskulinitet och (o)privilegierade subjektspositioner: Den svenska jämställdhetsdiskursens exkluderingar” utgår från de sista årens intersektionella kritik av jämställdhet. I artikeln problematiserar Josefin Kjellberg den svenska jämställdhetsdiskursen genom intervjuer med män av skilda bakgrunder. Hon visar på hur jämställdhet – i sig ett gott värde – används för att reproducera marginaliseringen av homosexuella och muslimska män. Marianne Inez Liens bidrag, “Den kjønnsnøytrale pasienten i sykepleien – betydninger av kjønn når kvinnelige sykepleiere gjør omsorg for kreftsyke menn”, är ett exempel på hur kvinnor är medskapare till maskulinitet. Utifrån från en institutionell etnografi studerar hon hur kvinnliga sjuksköterskor relaterar till manliga cancerpatienter. Lien visar på att sköterskorna tenderar att reproducera maskulinitetspraktiker där sjuka män inte öppnar upp sig eller visar sig sårbara. Shirley Näslund studerar också män på sjukhus. I “Att samkonstruera en faderskapsrit: En studie av interaktionen vid klippet av navelsträngen” utgår hon från koversationsanalys och Membership Categorization Analysis (MCA) för att visa på hur navelsträngsklippande görs till en symboliskt laddad rit som förväntas utföras av en man, en rit som konstruerar honom som pappa. I “‘Kompis’? ‘Rival’? ‘Kjæreste’? – eller kanskje bare ‘homo’? Om maskuline relasjoner i Mannen som elsket Yngve (2003)” studerar Lars Rune Waage den norska författaren Tore Renbergs populära romanfigur Jarle Klepp. Waage anlägger ett queerteoretiskt perspektiv på uppväxtromanen och hur Klepp iscensätter maskulinitet genom imitation. Inte minst framstår maskulin heterosexualitet boken som “porös” och sårbar.

Även om maskulinitetsforskning är ett relativt litet och ungt och därmed sårbart fält är vi övertygade om att institutionaliseringen av maskulinitetsforskningen tveklöst kommer att fortsätta. Det stora och ständigt ökande globala intresset för att utforska mäns livsvillkor, maskulinitetskonstruktioner – positiva såväl som problematiska – pekar entydigt i den riktningen. Vi vill utifrån vår nordiska bas vara med och artikulera det intresset och de diskussionerna. Välkomna att säga adjö till det sista skandinaviska numret av tidskriften NORMA och på andra sidan årsskiftet 2013/2014 hoppas vi att ni är med oss när vi lanserar nya NORMA!

Referenser

Bengtsson, Margot och Frykman, Jonas. 1987. Om maskulinitet. Mannen som forskningsobjekt (JÄMFO rapport nr. 11). Stockholm: Delegationen för jämställdhetsforskning.

Connell, Raewyn. 1996. Maskuliniteter. Göteborg: Daidalos.

Fjelkestam, Kristina, Hill, Helena & Tjeder, David (red). 2013. Kvinnorna gör mannen: Maskulinitetskonstruktioner i kvinnors text och bild 1500–2000. Stockholm: Makadam.

Folkessons, Per. 2000. Nordisk mansforskning – en kartläggning (Arbetsrapport nr 10). Karlstad: Jämställdhetscentrum, Karlstads universitet

Halberstam, Judith. 1998. Female masculinity. Durham: Duke University Press.

Kimmel, Michael. 1994. Masculinity as homophobia: Fear, shame and silence in the construction of gender identity. I Brod, Harry & Kaufmann, Michael (red.) Theorizing masculinities. Thousand Oaks: Sage.

Nordberg, Marie. 2004. “Kvinnlig maskulinitet” och “manlig femininitet”. En möjlighet att överskrida könsdikotomin? Kvinnovetenskaplig tidskrift (1/2): 47–65.

Sedgwick, Eve Kosofsky. 1985. Between men: English literature and male homosocial desire. New York: Columbia University Press.