Varmt välkommen till ett nytt nummer av Nordisk poesi. Tidsskrift for lyrikkforskning, vars innehåll denna gång upptas av en serie artiklar på ett gemensamt tema. Under namnet ”Seminariet för poesi och poetik” har några unga forskare i Karlstad och Umeå genomfört två forskningsprojekt som rör poesi och tradition. I det första samarbetet studerade de efterverkningarna av Esaias Tegnérs diktning, och i ett nytt projekt – som presenteras i detta nummer av Nordisk poesi – vänder de på perspektivet och riktar uppmärksamheten mot samtiden genom att undersöka dess förbindelser med det förgångna. Men vad kännetecknar egentligen det samtida? Då den samtida poesikritiken ibland tycks uppfatta samtiden som en historisk kategori i egen rätt, har forskargruppens utgångspunkt istället varit att undvika att låsa fast samtidspoesin i en epok, strömning eller stil. Tvärtom har dess ambition varit att med stöd i traditionsbegreppets öppenhet bejaka den som en plats med flera rörelser. Efter samma mönster förstår gruppen det samtida som en tidslig öppenhet – ständigt i dialektik med det förflutna och det framtida.

I gruppens fyra artiklar har forskarna närmat sig frågan om tradition och samtid med denna öppenhet för ögonen. Med utgångspunkt i den så kallade historiska poetiken undersöker Alfred Sjödin i sin artikel Eva Ribichs Vi vaknar som en sentida version av den bortglömda 1700-talsgenren deskriptiv dikt. ”Tradition” betecknar i detta fall inte en kontinuerlig, medveten anslutning till föregångare utan ett kollektivt litterärt förflutet som aktiveras oberoende av poetens intentioner.

Peter Henning undersöker hur fotnoter och källförteckningar används i den samtida poesin samt hur dessa grepp relaterar till kommentarens längre historia. Som Henning visar bör ”självkommentaren” tillskrivas en dubbel funktion: å ena sidan synliggör den poesin som ett arbete, å andra sidan återupprättar den poesins autonomi.

Jimmie Svensson undersöker uppläsningsstilen Poet Voice och visar hur dess särdrag fungerar som ett led i en tradition av poetiska grepp, med funktionella föregångare i såväl traditionell, bunden vers som i modernistisk, fri vers. Genom historisering utifrån poetisk funktion kan den samtida uppläsningspraktiken jämföras inte bara med andra uppläsningspraktiker utan också med tryckt text.

Slutligen vill Evelina Stenbeck i sin läsning av Ida Börjels Ma visa hur det dialektiska montaget både knyter an till och bryter med en avantgardistisk historieskrivning. Montaget fungerar som ett arkiv och som en kunskapsform genom vilken poeten kan ställa frågor om historia, tradition och samtid. Dikten blir därmed en egen form av historieskrivning. – Vi ber att få önska god läsning!