Oppgrader til nyeste versjon av Internet eksplorer for best mulig visning av siden. Klikk her for for å skjule denne meldingen
Ikke pålogget
{{session.user.firstName}} {{session.user.lastName}}
Du har tilgang til Idunn gjennom , & {{sessionPartyGroup.name}}
Leder
Open access
(side 4-6)
På høstparten 2015 utkom «Eftertankens føljetong». Dette er en litt annerledes litteraturhistorisk beretning. Den omhandler de nordiske forfatterseminarene ved Nordens Biskops Arnö fra den spede begynnelse i 1960 fram til 2014. Mannen bak ...
Fagfellevurdert artikkel
Open access
«Du skall vara min åra!»
Gunnar Ekelöfs sena dialog med Edith Södergran
Fagfellevurdert
(side 7-23)
av Anders Olsson
Gunnar Ekelöf hade ett på många sätt problematiskt förhållande till sina föregångare. Med stora åthävor gjorde han upp med sin tidiga dyrkan av Arthur Rimbaud som en brist på verklighetskontakt ...
SammendragEngelsk sammendrag

Denna artikel behandlar den svenska diktaren Gunnar Ekelöfs produktiva dialog med den finlandssvenska poeten Edith Södergran. Artikeln försöker klargöra Ekelöfs egen, problematiska syn på litterär reception, som i grunden vilar på idén om identifikation, samtidigt som den gör en klar distinktion mellan hans kritiska verk och hans poesi, där den senare konstant rör sig mellan likhet och skillnad, identitet och alteritet. Artikeln diskuterar Harold Blooms begrepp apophrades, ’de dödas återkomst’, här tolkat i en vidare mening som en medveten tillägnelse av det förflutna. Ekelöfs apophrades undersöks i förbindelse med jungfrumotivet i en närläsning av en dikt i Dīwān över fursten av Emgión (1965). Tesen är att det finns ett strikt samband mellan bildspråket i denna hymn och Södergrans dikt «Vanvettets virvel», samtidigt som Ekelöf rör sig bort från hennes språkliga vändningar. Jungfrun tilltalas som «Du» och manifesterar den tomma realiteten som överskrider all empirisk alteritet. Ekelöfs stora beundran för Södergran förblir intakt intill slutet, och en anledning tycks vara att han har funnit en annan syn på Jungfrun som förskjuter hennes (Södergrans) auktoritet till förmån för Henne (mystikens realitet). Därmed behöver han inte försvara sig mot hennes utomordentliga styrka som poetisk föregångare.

This essay deals with the Swedish poet Gunnar Ekelöf’s productive dialogue with the Finnland-Swedish poet Edith Södergran. The essay attempts to clarify Gunnar Ekelöf’s own, problematic view of reception, basically built on the idea of identification, while making a clear distinction between his critical work and his poetry, the latter constantly moving between similarity and difference, identity and alterity. The essay discusses Harold Bloom’s notion of apophrades, ’the return of the dead’, here interpreted in a broader sense as a conscious appropriation of the past. Ekelöf’s apophrades is investigated in connection with the Virgin motif in a close reading of one poem in Dīwān över fursten av Emgión (1965). The thesis is that there is a definitive link between the imagery in the hymn and Södergran’s poem «Vanvettets virvel», while Ekelöf at the same time is moving away from her troping. The Virgin is being addressed as «Thou», manifesting the empty reality that transcends all empirical alterity. Ekelöf’s immense veneration for Södergran remains intact to the end, one of the reasons being that he has found another conception of the Virgin that displaces the authority of her (Södergran) in favour of Her (mystical reality). Thus, he does not need to defend himself against her exceptional force as poetical precursor.

Open access
Fagfellevurdert
(side 24-37)
av Michael Kallesøe Schmidt
SammendragEngelsk sammendrag

Ordet poetik har mange betydninger, men i nyere dansk litteraturforskning er én særlig opfattelse af begrebet bemærkelsesværdig: synet på poetik som en genre, der først og fremmest repræsenteres af en lille håndfuld kanoniserede værker. Det er denne genre, som artiklen stiller skarpt på i et forsøg på at udfordre nogle af den hidtidige forsknings mest hyppigt genkommende vaneforestillinger. Som et første skridt foreslås genren poetik omdøbt til forfatterpoetik, simpelthen for klarhedens skyld. Dernæst problematiseres det nationale fokus og den herskende kanon i den hidtidige forskning, og nogle principper for en genrehistorisk tilgang til forfatterpoetik fremlægges. Endelig problematiseres denne genrehistories privilegering af bogmediet, og mulighederne for en mere aktuel undersøgelse af forfatterpoetik diskuteres.

The word poetics is used in many senses, but within recent Danish literary scholarship a certain significance of the term is remarkable: the conception of poetics as a genre of literature, primarily represented by a small handful of canonized works. The article focuses on this genre in an attempt to challenge the extant research on the field and some of its most frequently appearing notions. As a preliminary step, a proposal to rename the genre ‘author poetics’ is made, merely for the sake of clarity. Next, critical attention is given to the national focus and dominant canon of the previous research, and some principles for a genre historical approach to author poetics are presented. Finally, the privilege of the book media inherent in the proposed approach is problematized, and the possibility of a current study of author poetics is discussed.

Open access
Det indeksikalske bildet
Erindringsspor i Tua Forsströms diktsamling En kväll i oktober rodde jag ut på sjön
Fagfellevurdert
(side 38-50)
av Unni Langås
I forbindelse med en artikkel om nordisk gravstedspoesi leste jeg gjennom Tua Forsströms forfatterskap og falt ned på et dikt som umiddelbart fascinerte. Diktet heter «Snön yr över Tenala kyrkogård ...
SammendragEngelsk sammendrag

Artikkelen gir en tolkning av Tua Forsströms diktsamling En kväll i oktober rodde jag ut på sjön fra 2012. Den handler om noe eller noen som er blitt borte, og om minnene om noe som ikke lenger er sansbart til stede. Erindringens spor står i forgrunnen for og motiverer en analyse som legger vekt på det jeg kaller «indeksikalsk bilde». Dette blir for det første forstått som en Peirce-inspirert retorisk figur basert på kausalitet, det vil si at det foreligger et årsak−virkning-forhold mellom tegnet og det betegnede. For det andre er det en Nietzsche-inspirert tankestruktur basert på ideen om den kronologiske omdreining, det vil si at vi ser virkningen før vi vet årsaken eller kilden. Argumentet er at Tua Forsströms dikt billedliggjør denne tanken om en virkningens makt over årsaken. Implisitt formuleres ingen ønsker om at det fortidige skal vende tilbake, selv om fortiden blir tematisert og personer savnet. Det er snarere en erkjennelse av at det som har hendt, er forbi, og at den poetiske energien har erindringens skjøre og vilkårlige bilder å støtte seg til. I Tua Forsströms dikt er oppmerksomheten mot det som var, derfor verken en melankolsk eller en traumatisk gjenskaping av det tilbakelagte, men en sensibel tilnærming til minnenes avtrykk i nåtidens sansende og tenkende bevissthet.

This article presents a reading of Tua Forsström’s poetry volume En kväll i oktober rodde jag ut på sjön from 2012. The poems deal with disappeared or disappearing phenomena, and with the memory of something or someone that is no longer present. A closer look at the thematized traces of memory motivates a theoretical application of the concept of an «indexical image». On the one hand, this concept is inspired by Peirce and designates a rhetorical structure based on causality, that is, a cause–and–effect relationship between sign and referent. On the other, it is a structure of thought inspired by Nietzsche’s idea of the chronological reverse, that is, the idea that the effect is perceived before the mind is aware of its possible source. I argue that Tua Forsström’s poems visualize this notion of a chronological reverse in the poetic imagery. By implication, they do not express any desire to revive the past, although bygone events are addressed and persons are missed. They rather recognize that the past is history and show how the poetic energy is supported by volatile and contingent images. In Tua Forsström’s poetry, the focus on past events is therefore neither a melancholic nor traumatic recollection of the past, but a sensible approach to the traces of memory by a perceiving and thinking mind in the present.

Open access
Fagfellevurdert
(side 51-71)
av Mats Jansson
Under modernismens gradvisa genombrott på 1900-talet blir ekfrasen ett vanligt framställningssätt i poesin och seklets senare del ser till och med en markant ökad användning av detta poetiska modus (Heffernan ...
SammendragEngelsk sammendrag

Artikeln tar sin utgångspunkt i föreställningen om ekfras som ett särskilt litterärt modus (Heffernan 1993:7). Följaktligen uppfattas ekfras här inte som en genre eller en litterär topos. Ekfras som litterärt modus hävdas vidare utgöra ett framställningssätt som inbegriper flera generella teoretiska aspekter på ord–bildinteraktionen. Artikeln aktualiserar dessa teoretiska infallsvinklar via ett antal konkreta litterära exempel som organiseras enligt följande kluster och underrubriker: semiotik och ikonicitet; hermeneutik och applikation; fenomenologi och konkretisation. En handfull dikter på svenska och engelska av W.D. Snodgrass, Åsa Maria Kraft, Folke Isaksson, Seamus Heaney, Gael Turnbull, Tomas Tranströmer och Basil King samläses för att belysa och klargöra de aktuella teoretiska aspekter som ekfras i bemärkelsen litterärt modus visar sig innefatta. Följaktligen är den teoretiska argumentationen inte begränsad till de valda exemplen utan har en principiell relevans för ekfras som litterärt framställningssätt.

This article takes its starting point in the notion of ekphrasis as a particular «literary mode» (Heffernan 1993:7), which means that ekphrasis is not treated as a genre or topos. Ekphrasis as a mode of writing is furthermore understood as a literary practice that comprises various general theoretical aspects relating to the word-image interaction. The article highlights these aspects in different practical contexts organized according to the following clusters and subtitles: semiotics and iconicity; hermeneutics and application; phenomenology and concretization. A handful of poems in Swedish and English by W.D. Snodgrass, Åsa Maria Kraft, Folke Isaksson, Seamus Heaney, Gael Turnbull, Tomas Tranströmer and Basil King are paired in order to elucidate the theoretical aspects inherent in ekphrasis as a mode of writing. Consequently, the theoretical argument is not limited to the chosen examples but is claimed to be of general relevance with regard to the ekphrastic mode of writing.

Bokmelding
Open access
(side 72-76)
av Ole Karlsen
Olav H. Hauge (1908–1994) frå Ulvik i Hardanger: verdspoet, gjendiktar, dagbokforfattar, brevskrivar. Dikta hans har truleg fått meir kritisk merksemd enn nokon annan norsk poet både frå akademikar- og forfattarhald. Idar ...
Open access
(side 77-80)
av Silje Solheim Karlsen
I 2014 ville Alf Prøysen fylt 100 år, og forfatterjubileet har blitt markert med flere bokutgivelser, både tekstsamlinger som Jan Erik Vold (red.): og storverket redigert av Elin Prøysen og Per Husby ...
Open access
(side 81-87)
av Peter Stein Larsen
Når man står med Jonathan Cullers smukt indbundne, digre værk med titlen (2015), vækker det automatisk respekt. Den autoritative titel konnoterer andre værker fra den litteraturteoretiske kanon såsom Wellek & Warrens (1949), Hugo ...
Open access
(side 88-90)
av Henning Howlid Wærp
Tittelen på Peter Stein Larsens nye bok, sier noe om den tro på lyrikken han har; poesien er slett ikke så usynlig og marginal som man vil ha det til ...
Open access
(side 91-94)
av Synnøve Sakura Heggem
De sju kvinnene er Dorothe Engelbretsdatter (1634−1716), Birgitte Hertz Boye (1742−1824), Berthe Canutte Aarflot (1795−1859), Lina Sandell (1832−1903), Britt G. Hallqvist (1914−1997), Lisbeth Smedegaard Andersen (1934− ) og Gracia Grindal (1943− ), forfatteren av boka. De kommer fra Norge ...
Idunn bruker informasjonskapsler (cookies). Ved å fortsette å bruke nettsiden godtar du dette. Klikk her for mer informasjon