Oppgrader til nyeste versjon av Internet eksplorer for best mulig visning av siden. Klikk her for for å skjule denne meldingen
Ikke pålogget
{{session.user.firstName}} {{session.user.lastName}}
Du har tilgang til Idunn gjennom , & {{sessionPartyGroup.name}}

Talrytmens sociala betydelse i det senmoderna Stockholm

Vokaldurationskontrast som ett indexikalt drag

Doktorand, Department of Linguistics, Queen Mary, University of London

Ett prosodiskt fenomen som ofta förekommer i kontaktvarieteter är en minimerad durationskontrast mellan vokaler i två på varandra följande stavelser. Denna studie visar att detta också kan vara fallet i den stockholmsvarietet som kallas för ortenspråk (även känd som rinkebysvenska).

Studien består av en sociofonetisk analys av åtta språkprov, vilka också bedömdes av lyssnare (n=27) som gav uttryck för sina slutsatser om talarnas hemort (”svenskt” eller ”multietniskt” område) och statusmässiga affektiva egenskaper (”grov”, ”neutral” eller ”fin”) med hjälp av Likertskalor och skriftliga kommentarer. Språkproven togs ur inspelningar av åtta män från Stockholms multietniska arbetarklass som per telefon bokade bord på en exklusiv restaurang.

Av samtliga lingvistiska variabler i språkproven visade sig vokaldurationskontrasten vara den mest statistiskt signifikanta för att förutspå lyssnarnas bedömningar. Således dras slutsatsen att talrytm, definierad som vokaldurationskontrasten mellan stavelser mätt genom det normaliserade parvisa variabilitetsindexet för vokaler (eng. the normalized pairwise variability index of vowels, nPVI-V; Low, Grabe & Nolan, 2000), är ett språkdrag med en rik social betydelse inom domänerna etnicitet och status (åtminstone för manliga talare).

Studiens huvudsakliga bidrag är identifieringen av det specifika språkdrag som förmodligen ligger bakom attributen ”stötig” och ”staccato”, som forskare i över 25 år tillskrivit denna varietet. När man granskar resultaten inom ramen för Eckerts (2008) förslag att ”ideologiska kopplingar” kan bidra till språkförändring, pekar studien mot en möjlig pågående förändring i stockholmskan.

Nyckelord: rinkebysvenska, förortssvenska, tvåspråkighet, indexikalitet, talrytm

The study’s primary contribution is pinpointing the specific feature that probably lies behind the attributes ”jerky” and ”staccato”, which researchers have ascribed to the variety of study for over 25 years. Moreso, the results point toward a potential ongoing change in Stockholm Swedish when examined within the framework of Eckert’s (2008) proposal that ”ideological connections” can contribute to language change.

Keywords: multiethnolect, contemporary urban vernaculars, nPVI, speech rhythm

Inledning

Ortenspråk och Europas senmoderna urbana vardagsspråk

Ortenspråk, ortsspråk och ortssnack är populära beteckningar för språkbruket i ”orten”, som är slangterm för de multietniska, mångspråkiga förorterna i Sveriges storstäder. Andra populära beteckningar är förortssvenska, blattesvenska och även brytning. Kotsinas (1988) kallade varieteten för rinkebysvenska, och Ekberg (2007), Bodén (2007) och Svensson (2007) har förespråkat svenska på mångspråkig grund, vilket omfattar talgemenskaper även utanför Rinkeby. Bodén (2010) har använt termen multietnolekt, vilket både betonar den etniska mångfalden bland talarna och förankrar det i Clynes (2000) teori. Bijvoet och Fraurud (2013, 2016) har använt förortsslang, vilket betonar både varietetens territoriella ursprung och tabubelagda lexem. Young (2014:6–7) använder termen förortssvenska, vilket kombinerar samma territoriella beteckning med ett slutled som omfattar bl.a. fonetiska drag och lexem. Men Bijvoet och Fraurud (2016) har förespråkat att skilja mellan förortssvenska och förortsslang av strategiska skäl. De vill reservera det förstnämnda för standardnära svenska med ”förortsklang” (2016:20–22). Denna artikel är den första som använder beteckningen ortenspråk i ett akademiskt sammanhang. Motivationen bakom detta val är strategiskt i stil med Abrahams (1976) Talking Black eller Wieses (2012) Kiezdeutsch där talgemenskapens egen metapragmatik kulturmärks genom en akademisk appropriation.

Den svenska situationen är ett led i en språklig utveckling som verkar pågå i hela Europa och betraktas som ett av de tidigaste exemplen på det som benämns senmoderna urbana vardagsspråk (eng. contemporary urban vernaculars, CUV) av Rampton (2011)1. Det definieras som ett europaspecifikt senmodernt2 språkligt fenomen med följande tre egenskaper: (1) är hemmahörande i multietniska arbetarområden, (2) skiljer sig från tätortens invandrarspråk och traditionella sociolekter och (3) är känt bortom sitt ursprungsområde och är representerat i medierna och inom popkulturen (Rampton, 2011:291). Många andra europeiska storstäder har framväxande sociolekter som talas av de infödda invånarna i invandrartäta arbetarområden: Berlin (Jannedy, 2010; Wiese, 2012; Jannedy & Weirich, 2014), Hamburg (Dirim & Auer, 2012), Köpenhamn (Quist, 2008, Hansen & Pharao, 2010; Pharao, Maegaard, Møller & Kristiansen, 2014), London (Cheshire, Kerswill, Fox, & Torgersen, 2011; Torgersen & Szakay, 2012; Fox, 2015), Mannheim (Keim & Knöbl, 2007), Oslo (Svendsen & Røyneland, 2008; Opsahl, 2009), Paris (Doran, 2001; Jamin, 2005; Fagyal, 2010), Rotterdam (Cornips & de Rooij, 2013) och South Midlands (Rampton, 2006).

Det är (hittills) enbart europeiska länder med erfarenhet av ett efterkrigstida gästarbetarsystem3 som har rapporterat detta fenomen, vilket tyder på att de sociala omständigheterna specifika för sådana länder bidrar till uppkomsten av dessa språkbruk. Cornips och de Rooij (2013) föreslår att straattaal i Rotterdam indexerar ”sociala kategorier och praktiker som är anti- eller icke-mainstream” i en binär rasifierad hierarki (Cornips & de Rooij, 2013:138–139, egen översättning). Denna binära hierarki omfattar marockaner, surinameser och antilleanare i en enhetlig annorlundagjord (othered4) kategori som kallas för allokton (grekiska: annan jord). Denna kategori suddar ut de olika ursprungliga etniciteterna och är underordnad den holländska autoktona (grekiska: denna jord) befolkningen. På samma sätt är det möjligt att ortenspråk indexerar ”det annorlundagjorda” mot bakgrund av en binär rasifierad stratifiering: svensk kontra invandrare. Hübinette, Hörnfeldt, Farahani och Rosales (2012) hävdar just detta: ordet invandrare betyder i sin vanligaste användning icke-vit, och svensk betyder oftast vit. Beteckningarna både skapas av och upprätthåller en binär samhällshegemoni som består av en rasifierad arbetarklass (Mulinari & Neergaard, 2004) som är underordnad de andra (oftast ljusare) samhällsklasserna5, av vilka var och en har sitt eget språkbruk. Dessa språkbruk tillskrivs ideologier och värderingar som reflekterar de ideologier och värderingar som tillskrivs talarna.

Ortenspråkets fonetiska drag och talare

Forskningen kring ortenspråk har hittills å ena sidan mest fokuserat på lexem och syntax (Ekberg, 2007; Svensson, 2007; Ganuza, 2008) och å andra sidan på perceptioner av det urbana språksystemet (Bijvoet & Fraurud, 2012; 2016). Det finns enbart två fonetiska studier. Gross, Boyd, Leinonen och Walker (2016) utforskade de sociolingvistiska förhållandena bakom rörelsen av läs-vokalen in i lär-vokalens utrymme (/ɛː/→[æː]) i Göteborg och Stockholm. I Göteborg leder ungdomar med utlandsfödda mödrar läs/lär-sammanfallet medan ungdomar med svenskfödda mödrar verkar upprätthålla en läs/lär distinktion: pojkar orienterar sig mot den lokala varianten för läs, och flickor orienterar sig mot riksstandarden. Dock är läs/lär-sammanfallet socialt neutralt i Stockholm; det fanns inga signifikanta sociala skillnader bakom variationen. I Malmö samlade och analyserade Bodén (2007; 2010) ljudinspelningar av 102 ungdomar från det mångspråkiga Rosengård. Hon upptäckte en högre förekomst av tremulanten [r] i stället för den sydsvenska uvularen [ʁ], framför allt före betonade vokaler. Hon lade också fram en hypotes om att talrytmen avviker från den gängse språknormen i Malmö. Dock hittade hon inga empiriska belägg för detta (Bodén, 2007:29).

En rad andra studier har också refererat till intrycket av en staccato-rytm, men likaså utan empiriska belägg (Kotsinas, 1988:267; Nordenstam & Wallin, 2002:145; Fraurud, 2003:88; Bodén, 2007:32–35; Bijvoet & Fraurud, 2008:22; 2016:22; Milani & Jonsson, 2012:54).

Alla studier om ortenspråk utom en har fokuserat på ungdomars språkbruk. Eliaso Magnusson och Stroud (2012) presenterar en bourdieusiansk analys av tre unga män av assyrisk-syrianskt ursprung som talar ”bruten svenska” med varandra men talar inföddlik (eng. nativelike) svenska med kunder på jobbet. De två domänerna – privat och jobb – kräver var sitt språkbruk, liksom två marknader med var sin valuta (Eliaso Magnusson & Stroud, 2012:333–35).

Det variationistiska tillvägagångssättet

Bristen på sociofonetisk forskning är ett problem om vi vill förstå hur det svenska språket förändras. Enligt Labov (1994) är just den fonetiska variationen den viktigaste drivkraften bakom allmänna språkförändringar:

It can be argued that change in the surface phonetics remains the driving force behind a very large number of linguistic changes, perhaps the majority. […] Here it will be sufficient to state the proposition that a study of the causes and effects of changes in the sound system remains the primary prerequesite for explanation and evaluation of linguistic change in general. (Labov, 1994:12)6

Detta påstående är den främsta utgångspunkten bakom variationismen, som William Labov (1963) lade grunden till med sin banbrytande sociolingvistiska undersökning om språket bland fiskarna på Martha’s Vineyard, USA. Det variationistiska tillvägagångssättet innebär en empirisk utforskning av fonetiska varianters koppling till specifika samhällsgrupper och samhällskonstruktioner, oftast med statistiska metoder. Medan den traditionella filologin har nöjt sig med ren katalogisering, är variationismens syfte att förstå den fonetiska variationen inom ett språkligt system, oftast för att identifiera förändringsbanorna.

Varje gång en medlem av talgemenskapen (åter)använder en specifik fonetisk variant, finns det enligt Eckert (2008) en potential för stegvis och oansenlig förändring. Med andra ord utvecklas variantens sociala betydelse och sociala placering på ett inkrementellt (eng. incremental)7 sätt i linje med användningens specifika omständigheter. En sådan variant hör till ett dynamiskt system som kallas lingvistisk indexikalitet. Varianter har en rådande social betydelse som alltid har potential till förändring om tillräckligt många medlemmar i språksystemet kopplar den till en ny närliggande betydelse.

I argue that the meanings of variables are not precise or fixed but rather constitute a field of potential meanings – an indexical field, or constellation of ideologically related meanings, any one of which can be activated in the situated use of the variable. The field is fluid, and each new activation has the potential to change the field by building on ideological connections (Eckert, 2008:454)8.

Den skiftande sociala betydelsen driver en dynamisk användning av enskilda varianter eftersom olika talare strävar efter olika balanser av ”dold och öppen prestige” (Labov, 1966:108). Ett exempel på dold prestige i detta sammanhang är användningen av normbrytande drag för att visa solidaritet med den multietniska förorten. Ett exempel på öppen prestige är användningen av högstatusdrag (som Viby-i:et) för att få tillgång till privilegier eller resurser (t.ex. en restaurangbokning eller ett jobb).

Tidigare forskning har etablerat att språket i Stockholms mångspråkiga områden varierar mycket och att det finns stor konsensus bland lekmän om hur denna variation kopplas till stadens geografi (Bijvoet & Fraurud, 2012). Däremot finns det divergens mellan olika lyssnargrupper om vad som räknas som till exempel rinkebysvenska (Bijvoet & Fraurud, 2008; 2013). Det finns också kunskap om specifika fonetiska drag i motsvarande varieteter i Malmö (Bodén, 2007) och i mindre grad i Göteborg (Gross et al., 2016).

Forskningsfrågorna

Det som fortfarande saknas är kunskap om fonetiska drag i Stockholm, hur mycket variation dessa drag uppvisar, vilka drag som förekommer bland vuxna och vilka av dem som är centrala för konstruktionen av Stockholms ”ortenstereotyp”. Denna studie kan betraktas som en pilotundersökning9 kring dessa forskningsfrågor.

Studie 1: Social betydelse

För att besvara de ovanstående frågorna behövs först språkdata som identifieras som ortenspråk. Ren produktionsdata räcker inte eftersom en enskild persons användning av specifika språkdrag kan variera mycket beroende på situationen. Bijvoet och Fraurud (2012) visar detta med en deltagare som bidrog med två språkprov till en lyssnarstudie – ett som av lyssnare bedömdes vara rinkebysvenska (”Leo”) och ett annat som bedömdes vara bra svenska (”Sam”). Inga lyssnare misstänkte att Leo och Sam var samma talare (Bijvoet & Fraurud, 2012:295).

Att en talare har sin bakgrund i ”orten” garanterar inte att hen alltid talar på ett sätt som identifieras med ”orten”. Därför behövs en perceptionsstudie. I denna studie bedömer lyssnare åtta språkprov som består av inspelningar av äkta diskurs.

Metod

Talare: Åtta unga män från Stockholms arbetarklass deltog som talare i studien. De rekryterades från tre olika boxningsklubbar i staden. Det var mitt preliminära intryck att sex av dem talade ortenspråk och att två talade en version av Stockholms standardspråk. Alla talare är födda i Sverige – förutom en som kom till Sverige när han var åtta månader gammal – och ingen hade någon eftergymnasial utbildning. De är alla självidentifierade heterosexuella män. Ytterligare uppgifter om talarnas sociala och språkliga bakgrund finns i tabell 1.

Jag uppgav för talarna att syftet med studien var att ”öka förståelsen av språk och identitet i Sverige”, och jag fick deras skriftliga samtycke att delta i studien. Deltagarna kommer också att få en kopia av denna artikel.

För att kontrollera språkprovens innehåll och för att minimera lexikala och grammatiska normbrott, bad jag talarna ringa en exklusiv restaurang i innerstaden och boka bord. Jag bad dem använda sin ”finaste svenska”, vilket syftade till att få fram deras mest aktsamma talsätt (eng. careful speech style, Labov, 2001) med premissen att de kontaktdrag som dyker upp i aktsamma talstilar är de mest beständiga och centrala i produktionen av ortenspråk. Premissen har likheter med Labovs (1971) klassiska uppmärksamhetsprincip (eng. The Principle of Attention): ”Styles can be ordered along a single dimension, measured by the amount of attention paid to speech”10 (Labov, 1971:112). Lågstatusspråkdrag som förekommer i mer aktsamma talstilar kan betraktas som drag som inte enkelt kan väljas bort (fast detta kompliceras av solidaritetsaspekter, vilket problematiseras i avsnittet Lyssnargupp 1 – affektiva bedömningar). Detta har paralleller med både Youngs (2014:6–7) och Bijvoet och Frauruds (2016:20–22) påstående att förortssvenska kan vara kvar när talaren inte använder förortsslang. På liknande sätt som slangord, kan talaren också släppa de fonetiska drag hen har metapragmatisk (och motorisk) tillgång till. De kvarstående drag som inte släpps står i fokus i denna studie.

Tabell 1. Talarna och demografiska uppgifter

(numrering i språkprovet) pseudonymålderområde
(% invånare med utländsk bakgrund)
hemspråk
under
uppväxt
Start-
åldern, svenska

självdefinierad
etnicitet

yrke
(P1) Alex24Solna
(33,5%)
Svenska0½ svensk,
¼ polack,
¼ serb
köksbiträde
(P2) Hayder22Skärholmen
(67,0%)
kurdiska (kurmanji)1,5kurd från Irakfönsterputsare
(P3) Loran22Rinkeby
(89,9%)
kurdiska (kurmanji)3,5½ kurd från Turkiet,
½ syrian från Irak
fritidspedagog
(P4) Malik26Rinkeby
(89,9%)
Turkiska1,5turkgatuköksbiträde
(P5) Mateo34Fisksätra
(65,8%)
Spanska2chilenarediskplockare
(P6) Murad23Alby
(80,0%)
egyptisk arabiska2egyptisk arabbutiksbiträde
(P7) Reman22Rågsved
(48,3%)
kurdiska (kurmanji)1kurd från Turkietkundtjänst
(P8) Samir35Rinkeby
(89,9%)
Turkiska1turkboxningstränare
Figur 1.

Språkproven.

Bokningarna spelades in med en Zoom Handy Recorder H4 i WAV och annoterades i Praat version 5.3.62 för Mac (Boersma & Weenink, 2014). Restaurangernas hovmästare visste inte om studien, och efter bordsbokningen ringde jag tillbaka och avbokade.

Språkprov och lyssnare: I studier kring språkdrags sociala betydelse används ofta en kontrollerad manipulation (eng. matched guise) av det undersökta draget (Campbell-Kibler, 2007; Levon, 2014; Pharao et al., 2014). Denna metod är lämplig i de fall där språkdragen redan har identifierats i varieteten. Detta är inte fallet här eftersom det helt saknas produktionsstudier om fonetiska drag i Stockholms multietnolekt. Därför syftar studien både till att identifiera språkdrag i aktsam produktion och utröna den tillhörande sociala betydelsen.

En högläsningstext hade å ena sidan resulterat i en empirisk fördel eftersom alla språkprov hade fått ett nästan identiskt fonologiskt innehåll. Å andra sidan hade språket inte varit representativt för äkta diskurs. Tidigare sociofonetisk forskning om multietnolekt har haft svårigheter med att identifiera betydelsefull variation i högläsning (Fagyal, 2010). Därför valde jag att använda bordsbokningar. Jag klippte ned dem till en längd på 30 sekunder med 15 sekunders taltid och 15 sekunders tystnad. Transkriptionen av språkproven finns i Young, 2014. Jag randomiserade de åtta språkproven och satte in dem i en elektronisk enkät med hjälp av Google Forms. Enkätens layout finns i figur 1. Pseudonymerna användes inte i experimentet, utan ”person 1”, ”person 2” osv.

Språkproven bedömdes av två lyssnargrupper. Lyssnarna fick också möjligheten att skriva in fritt formulerade kommentarer. Förutsättningen för medverkan var följande: svenska var deltagarens självrapporterade bästa språk, och deltagaren hade bott i Stockholm i minst tre år. Lyssnardeltagarna rekryterades genom mina privata och professionella kretsar och bestod av 70 procent män och 30 procent kvinnor i olika åldrar från diverse stadsdelar. En tabell med detaljerad information om lyssnarna finns i Bilaga 1.

Lyssnargrupp 1 – affektiva bedömningar: 14 deltagare medverkade i lyssnargrupp 1 och gav affektiva bedömningar om språkproven med hjälp av Likertskalan i vänstra delen av figur 1. Skalan har varierande grader av grov i ena änden, neutral i mitten och varierande grader av fin i andra änden.

Enligt Labovs (1971, 2001) princip om enhetlig bedömning (eng. Principle of Uniform Evaluation) ansågs det inte nödvändigtvis vara ett problem att lyssnarna varierade så mycket i fråga om social bakgrund och ålder. ”A regularly stratified linguistic variable is evaluated in a uniform manner by the speech community”11 eftersom alla medlemmar i ett urbant system generellt delar språkliga prestigenormer (Labov, 2001:214). Denna princip har problematiserats av Levon och Fox (2014) m.fl., ofta med hänvisning till Eckert (2000) och Preston (2010). Med avseende på denna problematisering bör det anmärkas att denna princip specifikt handlar om öppen prestige eller status, vilket faktiskt kan utesluta positiv valens bland lyssnare vars värderingar är orienterade mot solidaritet och dold prestige. Med andra ord kan en arbetare bemöta lågstatusspråkdrag positivt även om hen är medveten om att de är lågstatusspråkdrag. Det är kanske en förklaring till att lyssnare från flerspråkiga arbetarområden tillämpade beteckningen bra svenska i högre grad än enspråkiga lyssnare i Bijvoet och Fraurud (2013, 2016). Woolard (1985) hävdar att detta är grundläggande i en talgemenskaps språkbruk. Språkbruket organiseras av ett system som består av två motsatta värderingar, status eller solidaritet.

Med det sistnämnda i åtanke använde jag en Likertskala med ett statusparadigm med grov på den ena polen, neutral i mitten och fin på den andra polen (se figur 1). Dessa beteckningar syftar till att undvika uppenbar valens och öka chansen att två lyssnare från motsatta samhällsklasser skulle evaluera samma språkprov som grovt, trots att en av dem kanske skulle betrakta grov som en bra egenskap medan den andra skulle betrakta det som dåligt.12

Lyssnargrupp 2 – etnifierat område: 13 deltagare medverkade i lyssnargrupp 2 och placerade språkproven i ett etnifierat område med hjälp av Likertskalan i högra delen av figur 1. Svenskt och multietniskt framställs som motsatta värden på Likertskalan i linje med Hübinette et al. (2012:53–54) som menar att det finns en självklar koppling mellan svenskhet, vithet, och ”förmågan att tala svenska” å ena sidan och förorten, icke-vita kroppar, och ”bruten svenska” å andra sidan. Avsnitt 1.1 behandlar detta närmare.

Eftersom studien är senmodern, och senmoderna värderingar om individens suveränitet (Bauman, 2000) kan hänga ihop med en politisk aversion mot att ”etikettera” någon (Savage, Bagnall & Longhurst, 2001), valde jag referera till talarens hemort istället för talarens identitet.

Resultat

I figur 2 placeras båda lyssnargruppernas bedömningar tillsammans med kommentarerna (NB att produktionsuppgifterna längst ner i figur 2 kommer att beskrivas närmare i avsnitt 3). I Bilaga 1 finns en tabell med de enskilda bedömningarna. Det finns tre huvudsakliga resultat. Det första är att de affektiva bedömningarna från lyssnargrupp 1 hamnar längs ett kontinuum, medan den etnifierade placeringen från lyssnargrupp 2 fördelar sig relativt binärt.

Det andra resultatet är att lyssnagrupp 1:s bedömning av ett visst språkprov som grov korrelerar med lyssnargrupp 2:s koppling av språkprovet till ett multietniskt område. Likaså korrelerar bedömningarna av neutral och fin hos lyssnargrupp 1 med bedömningar av svenskt område hos lyssnargrupp 2. En Pearson-korrelationsanalys mellan Likertmätvärdena i lyssnargrupp 1 och lyssnargrupp 2 ger en korrelationskoefficient på 0,918 (p=0,001). I den beräkningen användes siffrorna -3, -2, -1, 0, 1, 2, 3 för för grov, grov, lite grov, neutral, lite fin, fin, respektive för fin hos lyssnargrupp 1. Siffrorna 1–10 användes för de tio bubblorna i lyssnargrupp 2.

Det tredje huvudsakliga resultatet framkommer genom en jämförelse av de två lådagrammen i figur 2. P6 Murad placeras nästan enstämmigt i ett multietniskt område av lyssnargrupp 2 medan lyssnargrupp 1 är kluven om språkets status. Hälften bedömer det som neutralt eller lite fint (n=7) medan hälften bedömer det som lite grovt (n=6). Hans språk befinner sig på en indexikal tröskel (detta kommer att diskuteras närmare i avsnitt 5).

I figur 2 framkommer också lyssnarnas fria kommentarer. Kommentarerna ”blatte”, ”brytning” och ”förorten” sammanfaller med Likertvärderingarna grov och multietniskt område. Kommentarerna ”svensk”, ”medelklass” och ”artikulerad” sammanfaller med Likertvärderingarna neutral, fin och svenskt område. Jag drar slutsatsen att Maliks, Lorans, Hayders och Murads yttranden betraktas som någon form av ortenspråk medan Remans, Mateos, Alex och Samirs yttranden betraktas som någon form av Stockholms standardspråk.

Figur 2.

Likertbedömningar och fria kommentarer

Studie 2: Språkliga drag och indexikalitet

Förutom grupp 1:s bedömning av Murad var lyssnardeltagarna i stort sett eniga om de åtta språkprovens indexikala placeringar. Detta skedde trots att varje prov endast hade en taltid på 15 sekunder, vilket leder till frågan vilka drag som ligger till grund för de till den grad enhetliga bedömningarna.

Metod

Det fanns drag i vissa språkprov som framträdde omedelbart som normbrytande. Genom mina egna intryck och lyssnarnas fria kommentarer identifierade jag följande språkliga variabler som skulle kunna ligga till grund för bedömningarna:

  1. Variabel(r) främre apikala [r] (och [ɾ]) kontra approximanten [ɹ]

  2. Variabel(yː) tre varianter för /yː/ i ordet fyra:

  3. ∙ normativt13 centralsvenskt [yː]

  4. ∙ normbrytande inlärar-y [iː]

  5. ∙ surrande Viby-y [yːz]

  6. Variabel(framträdande normbrott) – Malik säger parkeringØhus utan foge-s:et istället för parkeringshus, och Murad uttalar tidigare som /tiːdigare/ i stället för /tiːdijare/

  7. Variabel(talrytm) – Lyssnarna använde termerna ”brytning”, ”korthuggen”, ”accent” och ”hårdare melodi”, som jag antar är försök att uttrycka perceptionen av en avvikande prosodi.

Variabler (r), (yː) och (framträdande normbrott) De tre första variablerna överensstämmer med språkdragen i Bodéns (2007) studie av rosengårdssvenska i Malmö. Jag räknade mängden av apikala och approximanter för r-ljudet, mätte F2-frekvensen för det långa y-ljudet14 och tilldelade ett binärt värde för förekomsten av framträdande normbrott. Malik och Murad tilldelades 0 för parkeringhus respektive /ti:digare/ medan de andra tilldelades 1. Uppgifterna finns i tabell 2.

Variabel (talrytm) Språkproven segmenterades manuellt i Praat version 5.3.62 för Mac (Boersma & Weenink, 2014). Gränserna mellan segmenten bestämdes genom en visuell utvärdering av ljudtrycksvågen och spektrogrammet tillsammans med en auditiv bedömning. Segmentens durationer exporterades till ett kalkylblad i Excel.

Jag använde det normaliserade parvisa variabilitetsindexet för vokaler (eng. normalized pairwise variability index of vowels, nPVI-V; Low, Grabe & Nolan, 2000). Denna algoritm är väletablerad i en litteratur som visar att kontaktvarieteter har mindre durationskontrast mellan vokaler än sina ursprungsvarieteter (Low, Grabe & Nolan, 2000; Torgersen & Szakay, 2012; Fuchs, 2014; Shousterman, 2015). Algoritmen är

Algoritmen syftar till att modellera kontrasten mellan vokalerna i två på varandra följande stavelser med en numerisk representation. Om till exempel y:et i ordet fyra varar i två sekunder och a:et varar i en sekund, skulle vokalparets kontrastindex vara 67 procent:

Men om y:et varar i en sekund och a:et också varar i en sekund, skulle vokalparets kontrastindex vara 0 procent. Den ovanstående beräkningen utförs för varje vokal i en hel fras, och kontrastindexet för frasen är genomsnittet av alla vokalpars enskilda kontrastindex. Indexsiffrorna är en linjär numerisk representation av den kontinuerliga perceptionen av ”mindre staccato” eller ”mer staccato”. Uppgifterna om detta index per språkprov framkommer av tabell 2 under rubriken ”nPVI-V”15.

Resultat

Jag använde en linjär regressionsanalys för att testa i vilken utsträckning de lingvistiska variablerna förutsäger de två lyssnargruppernas enskilda affektiva bedömningar16. Den första modellen bygger på de 112 affektiva bedömningarna hos grupp 1, och den andra modellen bygger på de 104 områdesplaceringarna hos grupp 2. Det visar sig att alla fyra drag i varierande styrka förutsäger de två lyssnargruppernas perceptioner med hög statistisk signifikans (p<0,001 i samtliga fall, tabell 2).

Procentförekomsten av det apikala r:et förutsäger grupp 1:s affektiva bedömningar med determinationskoefficienten (R2) på 0,17 och grupp 2:s etnifierade placering med ett R2 på 0,36. Den genomsnittliga frekvensen av F2 för det långa y:et förutsäger affektiva bedömningar med ett R2 på 0,23 och den etnifierade placeringen med ett R2 på 0,14. (Icke)förekomsten av framträdande normbrott förutsäger affektiva bedömningar med ett R2 på 0,11 och den etnifierade placeringen med ett R2 på 0,25. Det vill säga att dessa enstaka fonetiska drag sannolikt hade inflytande på lyssnarnas bedömningar, om än i mild grad.

Däremot förutsäger vokaldurationskontrastindexet (nPVI-V) lyssnarnas affektiva bedömningar med ett R2 på 0,47, vilket är mer än dubbelt så starkt som determinationskoefficienterna för de andra fonetiska dragen. Likaså förutsäger nPVI-V den etnifierade placeringen med ett R2 på 0,72, vilket också är mer än dubbelt så starkt som determinationskoefficienterna för de andra fonetiska dragen i modellen.

Tabell 2. Språkprovens perceptioner, fonetiska produktion och korrelationen mellan produktion och perception.

* De genomsnittliga värdena rapporteras i tabellen, men själva regressionsmodellerna byggdes utifrån de enskilda bedömningarna som beroende variabler.

Slutsatser

Ökade mängder av det apikala r-ljudet, främre varianter av det långa y-ljudet, utelämnandet av foge-s:et, en artikulation av g-ljudet i tidigare och en minimerad durationskontrast mellan två på varandra följande vokaler är språkdrag som antagligen finns i stockholmssociolekten som kallas för ortenspråk. Resultaten pekar mot att Stockholms CUV/multietnolekt hör till den växande listan av kontaktvarieteter som har en lägre prosodisk durationskontrast än sina respektive ursprungsspråk.

Av de ovannämnda dragen verkar den minimerade vokaldurationskontrasten vara ett drag med särskilt signifikant indexikalitet (för åtminstone manliga talare) gällande både status och etnicitet. Detta stödjer intrycket av staccato-rytm som förut refererats till i litteraturen (Kotsinas 1988:267; Nordenstam & Wallin, 2002:145; Fraurud 2003:88; Bodén, 2007:32–35; Bijvoet & Fraurud, 2008:22; 2016:22; Milani & Jonsson, 2012:54).

Diskussion: en ögonblicksbild av pågående språkförändring?

Förutom empiriska data om fonetiska drag och deras indexikalitet i dagens Stockholm säger studien möjligtvis något om språkförändringens mekanik. Det är väletablerat att främmande språkliga drag så småningom kan tränga sig in i ett standardspråk i kontaktsituationer, men det är sällan forskningen fångar normaliseringsprocessen av sådana drag. I detta avsnitt diskuteras hur en kedja av länkade samhällskonstruktioner kan leda till en inkrementell normalisering av vissa språkliga drag – och i detta fall kontaktdrag.

Orten light: multietnolektens rumsrena kompromissvarietet

Resultaten tyder på att språket som indexerar Stockholms rasifierade arbetare17 manifesterar sig i olika fonetiska konstellationer. Termen diskret används ofta i matematiken för heltal där 1 och 2 är diskreta medan talen 1,1 och 1,2 är kontinuerliga. Det är ofta fallet att språkvetare tar lekmannens uppfattning av ”lekter” som diskreta fenomen för givet. Men denna studie visar att ett av dragen i ortenspråk – vokaldurationskontrast – inte hamnar i två diskreta kategorier, utan längs ett kontinuum från 39,2 % till 54,9 % (tabell 2, figur 2). Detta kontinuum avspeglas i lyssnargrupp 1:s affektiva bedömningar i kontrast mot lyssnargrupp 2:s diskreta områdesplaceringar (figur 2). Lyssnargrupp 2:s perceptuella tröskel mellan Murad och Reman verkar snarare vara godtycklig än basera sig på någon binär distribution av fonetiska drag. Med andra ord finns det ingen klyfta mellan Remans och Murads uttal som motiverar en gräns just där. Gränsen framkommer enbart av lyssnarbedömningarna, vilket indikerar att den är socialt konstruerad.

Men de två gruppernas bedömningar manifesterar sig på olika sätt, möjligtvis eftersom etnicitet i Stockholm konstrueras mer binärt än status. Å ena sidan har grupp 2 relativt binära och diskreta uppfattningar beträffande vilka språkprov som hör till de multietniska områdena i Stockholm. Å andra sidan har grupp 1 en kontinuerlig (=icke-diskret) uppfattning av språkprovens status, och det är här man ser att själva tröskeln kanske håller på att röra sig. Hälften av deltagarna i grupp 1 bedömde Murad som neutral eller lite fin (n=7) och hälften som grov (n=6), trots hans tydliga placering av grupp 2 i ett multietniskt område (figur 2).

Detta fenomen har diskuterats förut i litteraturen. Bijvoet och Fraurud (2013) beskriver deltagaren Eleni, en flicka som medvetet undviker specifika grammatiska och lexikala normbrott samtidigt som hon ändå har en lätt och skiftande klang av ”staccatointonationen”. Eleni liknar Murad i sin användning av det som jag kallar för orten light och som Bijvoet & Fraurud (2013:382) kallar för ”något tredje”.

Använder de [vuxna] drag av ungdomsslangen, som de anpassar till sina aktuella behov? Utvecklar de tillsammans med enspråkiga svenskar i flerspråkiga bostadsområden nya sociodialekter med ”en klang av förorten”? Att en sådan utveckling av något ”tredje” – utöver andraspråkssvenska och ungdomsslang – möjligen är på gång stöds av informella observationer av ungdomar som, i situationer där de förväntas eller väljer att tala ”fin svenska” och medvetet undviker språkdrag som de förknippar med slangen, ändå identifieras som hemmahörande i den flerspråkiga förorten (Bijvoet & Fraurud, 2013:382).

Young (2014) framför beteckningen förortssvenska och föreslår att Bijvoet och Frauruds (2013) beteckning förortsslang är en komponent av ett större omfattande fonetiskt system. En ytterligare fördel är att termen är väletablerad bland lekmän (Förortssvenska, 2005):

Taking from the idea of förortsslang, I propose using the term förortssvenska (English: Suburban Swedish) because it encompasses the best balance of […] academic specificity with folk linguistic and extra-disciplinary academic understanding. […] I maintain here that this slang does not exist in a vacuum; rather, it is an optional component to a larger linguistic system that I would call Suburban Swedish (Young, 2014 :7)18.

Bijvoet och Fraurud (2016: 20) föreslår dock att termen förortssvenska bör reserveras för det slangfria ”tredje” för att, av strategiska skäl, kontrastera den mot ungdomsstilar. Det är förmodligen detta som framkommer i Murads språkprov 6 där det talas om ”en otroligt svag brytning” i lyssnarkommentarerna (figur 2). Den kommentaren verkar vara en spegling av de fonetiska mönstren.

Ideologiska kopplingar förstärker språkförändring i kontaktsituationer

Det kan betyda att vissa kontaktdrag är på väg att normaliseras i Stockholm när ett språk som enhälligt kopplas till ”ickesvensk” börjar få värderingar av ”neutral”. En tolkning av Murads kluvna Likert-mätvärden från lyssnargrupp 1 är att denna version av Stockholms CUV/multietnolekt börjar att tränga sig in i standardspråket. Kommentaren ”från Iran” (om Murad, se figur 2) förstärker denna tolkning när man beaktar förortens folkliga föreställningar om iranier tillsammans med Eckerts (2008) idé om ideologiska kopplingar. Hon ger ett exempel på sådana kopplingar med en teckning av det indexikala fältet för aspirationen av /t/ i engelska (Eckert, 2008:469). Sociala stereotyper som ”britten”, ”gaydivan” och ”nördflickan” kopplas till t-aspirationen, vilka bidrar till variantens koppling till ”permanenta” egenskaper som ”bildad”, ”fjollig”, och ”artikulerad”, vilka i sin tur bidrar till variantens koppling till affektiva inställningar som ”artig”, ”tydlig” och även ”arg”.

Iranier är den mest framgångsrika folkgruppen i Sverige när det gäller utbildning (Högskoleverket, 2012). Motsvarande konstruktioner om iranier dyker upp i förortens vardagliga myter, vilket visas i Young (2014:45) där studiedeltagarna debatterar huruvida iranier får betraktas som ”äkta blattar”. Till konstruktionen hänvisas även i förortens samtida folksagor:

Två chilenare från röda, ah dom va kusiner

Dom bruka importera abiat som det apelsiner

Alla va med, hela familjen fyllde kassaskrinen

Nu dom torska ja, så mormor åkte Aina bilen

~

Två juggar bor i villa nu, Soran å Goran

Dom kunde bänka 150 utan anabola

Dom har vart med sen åttiotalet, bruka japp Carola

Dom gjorde para innan alla andra hade några

~

Arash från Hallonbergen var en svenne-iranier

Han kunde snacka sönder suedi19 sedan mellanstadiet

Bästa säljaren, så firman gjorde fem miljarder

Nu han bor i Strandvägen, hajar i akvariet

(STOR, 2016, 1:34)

I linje med Jonsson (2015) kan innehållet i STORs rapverser betraktas som kulturellt etablerade schablonberättelser. ”En schablonberättelse är en historia som erbjuder en förklaring till det fenomen som det talas om. Vi kan tänka med schablonberättelser.” (Jonsson, 2015:9, 43). Dessa berättelser återaktiveras – de hörs och upprepas med små utvecklingar igen och igen – vilket bidrar till en inkrementell ideologisk evolution. Eckert (2008) menar att en sådan utvecklande ideologi inom det indexikala fältet är en av faktorerna bakom språkförändring.

The field is fluid, and each new activation has the potential to change the field by building on ideological connections. […] This concept leaves us with a new (that is, an additional) enterprise of studying variation as an indexical system, taking meaning as a point of departure rather than the sound changes or structural issues that have generally governed what variables we study and how we study them (Eckert, 2008:454)20.

Ideologiska kopplingar kan förändra fältet, och bedömningen av språkprov 6 (Murad) är möjligtvis en ögonblicksbild mitt i en indexikal evolution som avspeglar den sociala verkligheten, där synliga minoriteter börjar tränga sig mer och mer in i medelklassen. Detta bidrar till att kontaktdrag allt oftare används av talare med högre och högre status, vilket bidrar till att dessa kontaktdrag så småningom blir omarkerade komponenter av vardaglig stockholmska. Denna process förtydligas i figur 3 där en ökande social mobilitet för fyra invandrarkohorter (och deras ättlingar) med tiden resulterar i en större mängd språkkontaktsdrag hos medelklassen21.

Figur 3.

Evolutionen av kontaktdrags absorption i ”mainstreamen” (definierad som medverkan i medelklassen). Denna modell kan gälla både den industriella revolutionen där det fanns stor invandring från den svenska landsbygden och dagens migrationsepok där det finns stor invandring från icke-västliga länder. Modellens logik förutsätter en gradvis ökning i social mobilitet och är oberoende av faktiska siffror. Här används 100 000 migranter per våg och 1 barn per migrant.

Figur 4.

En hypotes om mekanismen bakom lyssnarkommentaren ”iranier” om språkprov 6

Figur 4 är en hypotetisk ögonblicksbild av processen under våg 4:s tid i figur 3. En väv av ideologiska kopplingar lärs in av talgemenskapens medlemmar, och det sker genom en livslängd av dagliga interaktioner. Dessa kopplingar förbinder metapragmatiska beteckningar som till exempel ”svensk” med konkreta ljudartefakter som till exempel ett nPVI-V på 54 %. När en specifik mängd av specifika drag framkommer i ett givet ögonblick, ger den ideologiska väven indexikalt material till den ögonblickliga metapragmatiska bedömningen. En sådan ögonblicklig bedömning visas på den högra sidan i figur 4. Det är inte nödvändigt att lyssnaren någon gång förut har hört en iranier prata med 67 % apikala r, ett nPVI-V på 47,3 % och en velarisering av ig-morfemet. Den ideologiska väven möjliggör det för metapragmatiken att genomföra en kreativ återaktivering av tidigare input.

I Språket på Söder menar Bergman (1979[1946]:101) att Stockholms gamla arbetarsociolekt (södersnacket) hade ”lantliga drag” från början. Under den industriella revolutionen upplevde Stockholm en explosiv befolkningstillväxt av invandrare från den svenska landsbygden. Det är rimligt att förmoda att andra- och tredjegenerationsinvandrarna från landsbygden också behöll vissa språkdrag från sina ursprungsdialekter (medan naturligtvis många ursprungsdrag släpptes). Samtidigt förlorade så småningom dessa kvarstående drag indexikaliteten till ”lantisen” och började indexera arbetaren på Södermalm (och eventuellt stockholmaren i allmänhet). Den industriella revolutionens språkliga uppryckning var också ett kontaktfenomen som ägde rum i många europeiska städer (t.ex. Cockney i London), dock oftast med provinsiella dialekter i stället för helt andra språk. Men jag skulle föreslå, just med avseende på indexikal evolution, att processen i figur 3 också gäller södersnackets utveckling. Man behöver bara ersätta ”språk A, B, C, D” med ”dialekt A, B, C, D”.

På samma sätt har vissa kontaktdrag idag redan stabiliserats i den grad att de indexerar storstadens rasifierade arbetare22 i stället för en nyanländ invandrare. I förortens folkliga föreställning om språkbruk finns det en välkänd skillnad mellan det etablerade ”ortenspråket” kontra nyanländas ”importspråk” (slang för inlärarsvenska). Men den kluvna acceptansen för Murads milda förortsklang pekar mot ännu ett steg i den ideologiska evolutionen – att en lätt konstellation av främmande drag kan indexera både icke-svenskhet och status. Bijvoet och Fraurud (2016) föreslår att denna förändring har initierats av unga med flerspråkig bakgrund:

A number of listeners also include Sam’s and Stella’s ways of speaking in their notion of ‘good Swedish’. Patterns like this suggest the possibility that new ways of speaking Swedish, that is, some forms of suburban Swedish, will in time be normalised and included as part of the norm for standard Swedish in larger sections of society. This would imply that a narrow monolingual norm, at least among parts of the population, is replaced by an expanded norm, where speakers like Sam and Stella are included. (Bijvoet och Fraurud 2016:33–34)23

Om en sådan repertoar som Sams, Stellas och Murads faktiskt har klättrat i status, kan det betyda att framtidens standardsspråk möjligen kommer att ha prosodiska och segmentella drag som idag tillskrivs mer konventionella repertoarer av Stockholms CUV/multiethnolekt. Denna fråga bör beaktas och eventuellt undersökas i en större och mer omfattande studie framöver, företrädesvis i form av en diakronisk studie.

Tackord

Jag vill rikta ett stort tack till Kari Fraurud, Erez Levon och Devyani Sharma för all hjälp och allt stöd de bidragit med. Jag vill också tacka deltagarna för deras rättframhet och för den generösa mängd tid de bidragit med. Sist vill jag tacka granskarna för deras exceptionella grundlighet.

Bilaga 1

Demografiska uppgifter och bedömningar för lyssnargupp 1 och lyssnargrupp 2

LyssnareÅlderKönOmrådeP4 MalikP3 LoranP2 HayderP6 MuradP7 RemanP5 MateoP1 AlexP8 Samir
38mSkarpnäck-10000011
33mSkarpnäck000-1-1001
40kSödermalm-1-1012103
24kSolna-11-201123
41mVasastan-10-101101
28mJohanneshov-1-2-100321
26mSödertälje0-1-101010
25kKungsholmen-1-1-1-10012
25mRågsved-3-2-1-1-1313
28mBromma-2-3-2-10111
47kGamla Stan-3-2-100123
34kRågsved-2-2-1-10001
29mKungsholmen-3-3-2-11-101
27kStockholm-1-1-3-12-303
Genomsnittliga Likertmätvärden-1.43-1.22-1.14-0.430.430.500.791.71
29kStadshagen1541010101010
39mBotkyrka3366108109
20mSkärholmen143591098
38mÖstermalm125477106
20mSödermalm1324108910
17mVällingby123498710
58mKungsholmen1243810104
44mKungsholmen1133710109
30mKungsholmen31337788
21kStockholm111110101010
36mStockholm12217986
44mSaltsjöbaden1413741010
26mHornstull21336394
Genomsnittliga Likertmätvärden1.392.393.083.858.238.009.238.00

Litteratur

Abrahams, R. D. (1976). Talking Black. Rowley: Newbury House Publishers.

Bauman, Z. (2000). Liquid modernity. Cambridge: Polity Press.

Bergman, G. (1979 [1946]). Språket på Söder. Ord och Stil (100–119). Stockholm: Bokförlaget Prisma.

Bijvoet, E., & Fraurud, K. (2008). Svenskan i dagens flerspråkiga storstadsmiljöer: en explorativ studie av unga stockholmares perceptioner av variation och varieteter. Nordand, 3(2), 7–38.

Bijvoet, E., & Fraurud, K. (2012). Studying high-level (L1–L2) development and use among young people in multilingual Stockholm. Studies in Second Language Acquisition, 34(02), 291–319. DOI: http://dx.doi.org/10.1017/s027226311200006x.

Bijvoet, E., & Fraurud, K. (2013). ‘Rinkebysvenska’ och andra konstruktioner av språklig variation i dagens flerspråkiga Sverige. I Hyltenstam, K. & Lindberg, I. (red.), Svenska som andraspråk i forskning, undervisning och samhälle, 2. Lund: Studentlitteratur. 369–396.

Bijvoet, E., & Fraurud, K. (2016). What’s the target? A folk linguistic study of young Stockholmers’ constructions of linguistic norm and variation. Language Awareness, 25(1–2), 17–39. DOI: http://dx.doi.org/10.1080/09658416.2015.1122021.

Bodén, P. (2007). ‘Rosengårdssvensk’ fonetik och fonologi. I Ekberg, L. (red.), Språket hos ungdomar i en flerspråkig miljö i Malmö, Nordlund 27. Lund: Lund University Press. 1–47.

Bodén, P. (2010). Pronunciation in Swedish multietnolect. I Quist, P. & Svendsen, B.A. (red.), Multilingual Urban Scandinavia. New Linguistic Practices. Toronto: Multilingual Matters. 65–78.

Boersma, P., & Weenink, D. (2014). Praat: doing phonetics by computer [datorprogram]. Version 5.3.62, hämtad från http://www.praat.org/.

Campbell-Kibler, K. (2007). Accent, (ING), and the social logic of listener perceptions. American speech, 82(1), 32–64. DOI: http://dx.doi.org/10.1215/00031283-2007-002.

Cheshire, J., Kerswill, P., Fox, S., & Torgersen, E. (2011). Contact, the feature pool and the speech community: The emergence of Multicultural London English. Journal of Sociolinguistics, 15(2), 151–196. DOI: http://dx.doi.org/10.1111/j.1467-9841.2011.00478.x.

Clyne, M. (2000). Lingua franca and ethnolects in Europe and beyond. Sociolinguistica, 14(1). 83–89. DOI: http://dx.doi.org/10.1515/9783110245196.83.

Cornips, L., & de Rooij, V.A. (2013). Selfing and othering through categories of race, place, and language among minority youths in Rotterdam, The Netherlands. I Siemund, P., Gogolin, I., Schulz, M.E. & Davydova, J. (red.), Multilingualism and language diversity in urban areas: Acquisition, identities, space, education 1. Amsterdam: John Benjamins. 129–164. DOI: http://dx.doi.org/10.1075/hsld.1.07cor.

de Beauvoir, S. (2009 [1949]). The Second Sex (C. Borde & S. Malovany-Chevallier, övers.). New York: Vintage Books.

Dirim, I., & Auer, P. (2012). Türkisch sprechen nicht nur die Türken. Über die Unschärfebeziehung zwischen Sprache und Ethnie in Deutschland. Berlin, Boston: De Gruyter. https://www.degruyter.com/view/product/61653.

Doran, M. (2001). Negotiating Between Bourge and Racaille: Verlan as Youth Identity Practice in Suburban Paris. I Pavlenko, A. & Blackledge, A. (red.). Negotiation of Identities in Multilingual Contexts. Toronto: Multilingual Matters. 93–124. DOI: http://dx.doi.org/10.1177%2F13670069010050030101.

Eckert, P. (2008). Variation and the indexical field. Journal of sociolinguistics 12(4), 453–476. DOI: http://dx.doi.org/10.1111/j.1467-9841.2008.00374.x.

Ekberg, L. (2007). ”… sån svensk å blond å sånt du vet.” Lexiko-grammatiska drag i Malmöungdomars talspråk. I Ekberg, L. (red.), Språket hos ungdomar i en flerspråkig miljö i Malmö, Nordlund 27. Lund: Lund University Press. 48–77.

Eklund, I., & Traunmüller, H. (1997). Comparative study of male and female whispered and phonated versions of the long vowels of Swedish. Phonetica, 54(1), 1–21. DOI: http://dx.doi.org/10.1159/000262207.

Eliaso Magnusson, J., & Stroud, C. (2012). High proficiency in markets of performance. Studies in second language acquisition 34(02), 321–345. DOI: http://dx.doi.org/10.1017/s0272263112000071.

Fagyal, Z. (2010). Rhythm types and the speech of working-class youth in a banlieue of Paris: the role of vowel elision and devoicing. I Preston, D.R. & Niedzielski, N. (red.), A Reader in Sociophonetic. Berlin: Mouton de Gruyter. 91–132. DOI: http://dx.doi.org/10.1515/9781934078068.1.91.

Fox, S. (2015). The New Cockney – New Ethnicities and Adolescent Speech in the Traditional East End of London. London: Palgrave Macmillan. DOI: http://dx.doi.org/10.1057/9781137318251.

Fraurud, K. (2003). Svenskan i Rinkeby och andra flerspråkiga bostadsområden. Sprog i Norden, 34(1), 77–92.

Fuchs, R. (2014). Speech rhythm in educated Indian English and British English. (doktorsavhandling). Westfälische Wilhelms-Universität, Münster, Germany.

Ganuza, N. (2008). Syntactic Variation in the Swedish of Adolescents in Multilingual Urban Settings – Subject-verb Order in Declaratives, Questions and Subordinate Clauses. Dissertations in Bilingualism, 15, Centrum för tvåspråkighetsforskning, Stockholms universitet. Stockholm: Elanders AB.

Gross, J., Boyd, S., Leinonen, T., & Walker, J. A. (2016). A tale of two cities (and one vowel): Sociolinguistic variation in Swedish. Language Variation and Change, 28(2), 225–247. DOI: http://dx.doi.org/10.1017/S0954394516000065.

Hansen, G. F., & Pharao, N. (2010). Prosody in the Copenhagen multiethnolect. I Quist, P. & Svendsen, B.A. (red.), Multilingual Urban Scandinavia. New Linguistic Practices. Toronto: Multilingual Matters. 79–95.

Hübinette, T., Hörnfeldt, H., Farahani, F., & Rosales, R.L. (2012). Om ras och vithet i det samtida Sverige. I Hübinette, T., Hörnfeldt, H., Farahani, F., & Rosales, R.L. (red.), Om ras och vithet i det samtida Sverige. Stockholm: Mångkulturellt Centrum. 11–36.

Högskoleverket (2012). Universitet och högskolor: Utländsk bakgrund för studenter och doktorander 2010/11. http://www.scb.se/Statistik/UF/UF0205/ 2010L11G/UF0205_2010L11G_SM_UF19SM1201.pdf.

Jamin, M. J. (2005). Sociolinguistic Variation in the Paris Suburbs (doktorsavhandling), University of Kent at Canterbury, Canterbury, UK. http://ethos.bl.uk/OrderDetails.do?uin=uk.bl.ethos.529312.

Jannedy, S. (2010). The Usage and Distribution of so in Spontaneous Berlin Kiezdeutsch. ZASPiL Nr. 52–September 2010 Papers from the Linguistics Laboratory, 43. http://www.zas-berlin.de/fileadmin/material/ZASPiL_Volltexte/zp52/zaspil52_gesamt.pdf.

Jannedy, S., & Weirich, M. (2014). Sound change in an urban setting: Category instability of the palatal fricative in Berlin. Laboratory Phonology, 5(1), 91–122. DOI: http://dx.doi.org/10.1515/lp-2014-0005.

Jonsson, R. (2015). Värst i klassen: Berättelser om stökiga pojkar i innerstad och förort. Stockholm: Ordfront.

Keim, I., & Knöbl, R. (2007). Sprachliche Varianz und sprachliche Virtuosität türkisch-stämmiger Ghetto-Jugendlicher in Mannheim. I Fandrych, C. & Salverda, R (red.), Standard, Variation und Sprachwandel in germanischen Sprachen. Tübingen: Gunther Narr Verlag. 157–199.

Kotsinas, U. B. (1988). Rinkebysvenska – en dialekt? I Linell, P., Adelswärd, V., Nilsson, T. & Petersson, P.A. (red.), Svenskans beskrivning, 16. Linköping: Linköping University Press. 264–278. http://liu.diva-portal.org/smash/get/diva2:729162/FULLTEXT01.pdf.

Kristiansen, T. (2009). The macro-level social meanings of late-modern Danish accents. Acta linguistica hafniensia, 41(1), 167–192. DOI: http://dx.doi.org/10.1080/03740460903364219.

Labov, W. (1963). The social motivation of a sound change. Word, 19(3), 273–309. DOI: http://dx.doi.org/10.1080/00437956.1963.11659799.

Labov, W. (1966). Hypercorrection by the lower middle class as a factor in linguistic change. I Bright, W. (red.), Sociolinguistics. The Hague: Mouton. 105–130. DOI: http://dx.doi.org/10.1515/978311085607-008.

Labov, W. (1971). Some principles of linguistic methodology. Language in Society, 1, 97–120. DOI: http://dx.doi.org/10.1017/s0047404500006576.

Labov, W. (1994). Principles of language change: Internal factors. Oxford: Blackwell. DOI: http://dx.doi.org/10.1075/s1.21.1.17clo.

Labov, W. (2001). Principles of language change: Social factors. Oxford: Blackwell. DOI: http://dx.doi.org/10.1525/aa.2003.105.2.436.

Levon, E. (2014). Categories, stereotypes, and the linguistic perception of sexuality. Language in Society, 43(5), 539–566. DOI: http://dx.doi.org/10.1017/S0047404314000554.

Levon, E., & Fox, S. (2014). Social salience and the sociolinguistic monitor: A case study of ing and th-fronting in Britain. Journal of English Linguistics, 42(3), 185–217. DOI: http://dx.doi.org/10.1177/0075424214531487.

Low L. E., Grabe, E., & Nolan, F. (2000). Quantitative Characterizations of Speech Rhythm: Syllable-Timing in Singapore English. Language and speech, 43(4), 377–401. DOI: http://dx.doi.org/10.1177/00238309000430040301.

Milani, T. M., & Jonsson R. (2012). Who’s Afraid of Rinkeby Swedish? Stylization, Complicity, Resistance. Journal of Linguistic Anthropology, 22(1), 44–63. DOI: http://dx.doi.org/10.1111/j.1548-1395.2012.01133.x.

Mulinari, D., & Neergaard, A. (2004). Den nya svenska arbetarklassen. Facket och de rasifierade arbetarna. Umeå: Borea.

Nordenstam, K., & Wallin, I. (2002). Osynliga flickor – synliga pojkar: om ungdomar med svenska som andraspråk. Lund: Studentlitteratur.

Norman, G. (2010). Likert scales, levels of measurement and the ”laws” of statistics. Advances in health sciences education, 15(5), 625–632. DOI: http://dx.doi.org/10.1007/s10459-010-9222-y.

Opsahl, T. (2009). Wolla I swear this is typical for the conversational style of adolescents in multiethnic areas in Oslo. Nordic Journal of Linguistics, 32(2), 221–244. DOI: http://dx.doi.org/10.1017/S0332586509990059.

Pharao, N., Maegaard, M., Møller, J. S., & Kristiansen, T. (2014). Indexical meanings of [s+] among Copenhagen youth: Social perception of a phonetic variant in different prosodic contexts. Language in Society, 43(1), 1–31. DOI: http://dx.doi.org/10.1017/S0047404513000857.

Preston, D. R. (2010). Language, people, salience, space: perceptual dialectology and language regard. Dialectologia: revista electrònica, (5), 87–131. http://www.raco.cat/index.php/Dialectologia/article/view/198838

Quist, P. (2008), Sociolinguistic approaches to multiethnolect: Language variety and stylistic practice. International Journal of Bilingualism, 12(1 & 2), 43–61. DOI: http://dx.doi.org/10.1177/13660069080120010401.

Rampton, B. (2006). Language in late modernity: Interaction in an urban school. Cambridge: Cambridge University Press. DOI: http://dx.doi.org/10.1017/cbo9780511486722.002.

Rampton, B. (2011). From ‘multi-ethnic adolescent heteroglossia’ to ‘contemporary urban vernaculars’. Language & Communication, 31(4), 276–294. DOI: http://dx.doi.org/10.1016/j.langcom.2011.01.001.

Savage, M., Bagnall, G., & Longhurst, B. (2001). Ordinary, Ambivalent and Defensive: Class Identities in the Northwest of England. Sociology, 35(4), 875–892. DOI: http://dx.doi.org/10.1017/S0038038501008756.

Sharma, D. (2017). World Englishes and Sociolinguistic Theory. I Filppula, M., Klemola, J. & Sharma, D. (red.), The Oxford Handbook of World Englishes. Oxford: Oxford University Press, 1–24. DOI: http://dx.doi.org/10.1093/oxfordhb/9780199777716.001.0001.

Shousterman, C. (2015). Speaking English in Spanish Harlem: Language Change in Puerto Rican English (doktorsavhandling), New York University, New York, USA. http://gradworks.umi.com/36/85/3685910.html.

STOR (sång.), Hanson, N. (regi), & Morberg, M. (prod.). (2016). Svartskallar [musikvideo]. https://youtu.be/wZRziALIx9c?t=1m35s

Svendsen, B. A., & Røyneland, U. (2008). Multiethnolectal facts and functions in Oslo, Norway. International Journal of Bilingualism, 12(1–2), 63–83. DOI: http://dx.doi.org/10.1177/13670069080120010501.

Svensson, G. (2007). Funktion och betydelse hos ”duvet” i två gymnasistgrupper i Malmö. I Ekberg, L. (red.), Språket hos ungdomar i en flerspråkig miljö i Malmö, Nordlund, 27 (78–119). Lund: Lund University Press.

Torgersen, E., & Szakay, A. (2012). An investigation of speech rhythm in London English. Lingua, 122(7), 822–840. DOI: http://dx.doi.org/10.1177/13670069080120010501.

Wiese, H. (2012). Kiezdeutsch: ein neuer Dialekt entsteht. Munich: C.H. Beck. DOI: http://dx.doi.org/10.1515/zrs-2013-0043.

Woolard, K. A. (1985). Language variation and cultural hegemony: Toward an integration of sociolinguistic and social theory. American ethnologist, 12(4), 738–748. DOI: http://dx.doi.org/10.1525/ae.1985.12.4.02a00090.

Young, N. (2014). Suburban Swedish Maturing [masteruppsats]. Institutionen för lingvistik, Stockholms universitet. http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:724444/FULLTEXT01.pdf

Young, N. (2016). Rhythm in Swedish multiethnolect is distinct and socially meaningful: Segmental categories and timing play separate and lesser roles [opublicerad].

1Jag föredrar senmodern eftersom contemporary/nutida snabbt blir inaktuella.
2Specifikt för Rampton betyder termen senmodern ”både det minskade inflytandet av reglerande homogeniserande nationalstater och den kulturella hybridisering som tillskrivs globaliseringen.” (Rampton, 2006:22, egen översättning)
3Storbritannien är ett undantag. I stället för ett formellt gästarbetarprogram gav The British Nationality Act 1948 brittiskt medborgarskap till medborgarna av brittiska kolonier, vilket bidrog till en stor efterkrigstida invandringsvåg.
4Se de Beauvoir (2009 [1949]:26–30).
5Samhällsklasser, som så småningom också blir mer och mer mångfaldiga.
6”Det kan framhävas att ytfonetiska förändringar är en drivkraft bakom en stor mängd lingvistiska förändringar, möjligtvis även de flesta. […] Det räcker här att hävda att en studie om orsaker och effekter av förändringar i ljudsystemet är den primära förutsättningen för att kunna förklara och utvärdera språkförändringar i allmänhet.” (egen översättning, Labov, 1994:12)
7Inkrementell används i stället för stegvis för att markera att stegen är så små att de är osynliga.
8”Jag hävdar att betydelsen av variablerna inte är exakt eller fast, utan snarare utgör ett fält av potentiella betydelser – ett indexikalt fält, eller en konstellation av ideologiskt relaterade betydelser, något som kan aktiveras i variabelns belägna användning. Fältet är flytande, och varje ny aktivering har potentialen att förändra fältet genom att bygga på ideologiska kopplingar.” (Eckert, 2008:454, egen översättning)
9Denna studie är en förnyad analys av data från min masteruppsats (Young, 2014). De nya bidragen består av en utökad litteraturöversikt, en statistisk analys med fler prediktorvariabler och en diskussion inom ramen för indexikal teori.
10”Talstilar kan ordnas utmed en enda dimension, uppmätt genom mängden [av talarens egen] uppmärksamhet som riktas mot talet.” (Labov, 1971:112, egen översättning)
11”En regelbundet stratifierad språklig variabel värderas på ett enhetligt sätt av språkgemenskapen.” (Labov, 2001:214, egen översättning)
12Lyssnarnas hemort finns i Bilaga 1. Tre lyssnare i lyssnargrupp 1 kommer från flerspråkiga arbetarområden (Södertälje och Rågsved), och de andra 11 kommer från relativt enspråkiga stadsdelar. Det verkar inte vara hemort som påverkar variationen i evalueringarna, men detta är en separat forskningsfråga i som skulle kräva fler deltagare.
13Beteckningen normativ betyder den dominerande normen för Centralsverige. Specifikt avses de varianter som beskrivs av Eklund & Traunmüller (1997).
14Jag lade märke till akustisk variation i produktionen av /iː/, men det saknade signifikant variation bland språkproven i både F1- och F3-frekvensen. Å andra sidan var variationen i F2 ganska tydlig.
15Det kan uppstå misstankar om att vokaldurationskontrastindexet är en fonologisk biprodukt av en förändring bland enstaka vokaler eller vokalklasser. I en post hoc-analys fann jag inga bevis för detta, vilket indikerar att talrytm kanske snarare är ett tomt rutnät som både bestämmer och är oberoende av sina segmentella representationer.
16Läsaren kanske ifrågasätter användningen av parametriska test för Likertmätvärden. Tvärtemot vad många inom humaniora tror är det väletablerat hos statistiker att parametriska test (som linjär regression) är robusta med avseende på skevheten och icke-normaliteten hos Likertskalor (Norman, 2010). Dessutom vill jag påpeka att det något ringa antalet lyssnarbedömningar inkluderas in i beräkningen av p-värdet (Norman, 2010).
17Se Mulinari och Neergaard (2004).
18Med avseende på beteckningen förortsslang föreslår jag användningen av förortssvenska eftersom den innebär den bästa balansen mellan akademisk precision och folklig förståelse utanför akademin. Jag hävdar här att denna slang inte existerar i ett vakuum, utan den är en valfri komponent av ett större lingvistiskt system som jag skulle benämna förortssvenska (Young, 2014:7, egen översättning).
19”Suedi” är slangterm för ”svensk” eller, förmodligen i detta sammanhang, det svenska språket.
20”Fältet är flytande, och varje ny aktivering har potentialen att förändra fältet genom att bygga på ideologiska kopplingar. […] Detta koncept lämnar oss med en ny (det vill säga en ytterligare) forskningsagenda som behandlar språkvariation inom ramen för ett indexikalt system, en forskningsagenda vilken snarare betraktar social betydelse som utgångspunkt i stället för ljudförändringar och strukturella frågor, vilka hittills generellt har bestämt de variabler vi undersöker och hur vi undersöker dem.” (Eckert, 2008:454, egen översättning)
21Modellen är en simplifiering och bortser från variation inom en invandrarkohort, och den ignorerar andra viktiga processer i språkförändring. Till exempel kommer många kontaktdrag att släppas i vuxen ålder medan talarna tar in etablerade medelklassdrag i sin repertoar.
22Se Mulinari och Neergaard (2004).
23”En rad lyssnare inkluderar också Sams och Stellas sätt att tala i sin uppfattning av ‘bra svenska’. Sådana exempel antyder möjligheten att nya sätt att tala svenska, dvs. vissa former av förortssvenska, med tiden kommer att normaliseras och inkluderas som en del av normen för standardsvenska i samhället. Detta innebär att en smal enspråkig norm, åtminstone för några delar av befolkningen, ersätts av en utvecklad norm där talare som Sam och Stella inkluderas.” (egen översättning, Bijvoet och Fraurud 2016:33–34)

Idunn bruker informasjonskapsler (cookies). Ved å fortsette å bruke nettsiden godtar du dette. Klikk her for mer informasjon