Katerina Smetanina

Når Ivar møter Ivan. Å gjøre forretninger i Russland

Oslo: Arneberg Forlag 2014 548 sidor. ISBN 9788282200981

Boken med den fyndiga titeln Når Ivar møter Ivan, har som främsta målgrupp norska företagare som överväger att göra affärer på Ryssland. Författaren framhåller att boken ska ses som ett komplement till guider av typen »How to do business in Russia». Den är alltså inte en självständig och uttömmande handbok om hur man ger sig ut på den ryska marknaden, utan något som ger kött på benen i form av fylliga bakgrundsteckningar till de torra formuleringarna i businessguiderna.

Boken resonerar kring särskilda drag i det ryska ekonomiska livet, som måste tas med i beräkningen, och den reflekterar över det som är specifikt norskt. För även det invanda norska beteendet kan bli till ett hinder som ska övervinnas, eller göras mer flexibelt, för att affärerna ska löpa smidigt.

Boken inleds med en kort översikt över Rysslands historia, följt av några avsnitt med syftet att spegla det annorlunda och svårgripbara med Ryssland och dess kultur och historia. Inledningskapitlets rubrik »Det gåtfulla Ryssland» är symptomatisk för den ansatsen. Kapitlet öppnas med en diktstrof av den romantiske ryske 1800-talspoeten Tjuttjev, som manar oss att inte förstå Ryssland med förnuftet, utan med hjärtat: »Antingen tror du på Ryssland eller så gör du det inte». Den lätt mystifierande beskrivningen av det som är ryskt, kontrasteras av författaren mot något odefinierat och generaliserande som är »Väst» eller »Europa». Fältet »kulturmöten» är ett svårt studieområde, som ofta leder in i återvändsgränder av förutfattade meningar och lösryckta bitar av historien som stöd för framställningen. Så också i den här bokens inledning.

I den betydligt mer konkreta framställning som följer i resten av boken, löses mycket av de stereotypa kulturdefinitionerna upp, och Ryssland blir framförallt en nybliven kapitalistisk marknad, där aktörerna bit för bit lär sig vad affärer kan vara i en globaliserad värld. Landet har tunga traditioner av ett uppifrånstyrt samhälle där de personliga relationerna ersätter tilliten till staten, vilken försvårar övergången till en modern marknadsekonomi. Stundtals jämför författaren Ryssland inte bara med »Väst», utan också med Brasilien och andra BRICS-länder, ibland Sydeuropa. Som gemensamma karakteristika avtecknar sig korrupta system, en maktfullkomlig och oförutsägbar byråkrati och betydelsen av personliga relationer – svåra stötestenar mot välfungerande affärsförbindelser för någon med till exempel norsk bakgrund.

De konkreta problemkomplex som fyller större delen av boken handlar till exempel om fördelar och nackdelar med att ha samägt bolag med en rysk partner eller att ha en agentur. Oavsett vilken modell man väljer, så gäller det att satsa hårt och att vara på plats, att ta den ryska marknaden på allvar, att »tro på den». Det måste finnas åtminstone en norsk representant i ledningen av den Rysslandsbaserade företagsamheten, framhåller författaren. Ryssarna har en tradition av top down management, och att lägga ut verksamhet och aktiviteter, utan att löpande ge utförliga instruktioner och att finnas på plats för att kontrollera, tycks vara riskfyllt. Resonemanget ställs på sin spets med frågan: Kan du lita på din ryska partner? Skillnader mellan ryskt och norskt sätt att bedriva affärer illustreras i boken av binära motsatspar: Stor kontra liten, snabb kontra trög, kortsiktigt kontra långsiktigt tänkande, prestigehunger kontra kompromissträvan, hierarkiskt beslutsfattande kontra platt arbetsplatskultur. Korruptionen tas upp – här är jag osäker på hur handfasta råd läsaren egentligen får att navigera efter. Ämnet är känsligt och mycket komplicerat. Jag tänker som läsare: Ack, vore jag en fluga på väggen i det slutna förhandlingsrummet för att få höra hur man talar om de särskilda ersättningarna, som ligger utöver de kontraktsbundna – mutorna och bestickningen! Kommer det norska företaget att kunna följa författarens råd: Gör bara vita affärer! Kanske går det inte att få ärliga svar om dylika saker i intervjuer med företagare, trots löften om anonymitet?

Det är alltså på samtal som författaren grundar sina beskrivningar och slutsatser. Katerina Smetanina har gjort ett 70-tal konfidentiella intervjuer med företagare och andra marknadsaktörer, främst från Norge. Hon har själv arbetat länge med norsk-ryska relationer – på det norska exportrådet och norsk-ryska handelskammaren i Oslo, liksom på norska konsulatet i Murmansk. Utdragen ur intervjuerna gör boken lättläst och levande, och de skapar en känsla av autenticitet. Men det finns ett metodologiskt problem i denna hantering, eftersom olika intervjuer inte sällan motsäger varandra, och läsaren har svårt att veta vem av informanterna som är mest representativ för en rekommenderad handlingslinje. Anonymitetsskyddet tvingar också fram en bristande konkretion: Skiljer sig olika branscher och företag åt från varandra när det gäller olika frågor? Författaren kallar alla företag för det påhittade namnet »Viking» och ger ingen beskrivning av vad företaget sysslar med. Men metoden är troligen förutsättningen för att alls få informanterna att dela med sig av sina erfarenheter, och författaren har ett skickligt handgrepp när hon väver in utsagorna till en löpande berättelse.

Vilka lärdomar om Ryssland som marknad stannar då kvar hos en läsare som jag själv, som stående utanför den egentliga målgruppen? Det starkaste intrycket jag fått är insikten om hur kort tid Ryssland varit en marknadsekonomisk spelare i världen, knappt 25 år. Bara detta är en tung faktor för att förklara de stora skillnaderna mellan norsk och rysk företagskultur. Något annat som fastnar i mitt medvetande är författarens påpekande om hur snabbt förändringar skett under denna tid: Att göra affärer på Ryssland idag är inte som på 1990-talet. Trots korruption och oförutsägbarhet pågår ständigt ett förändringsarbete, bl.a. vad gäller den legala infrastrukturen och byråkratins sätt att utöva statlig kontroll. Och maffian har i hög grad gjort sitt återtåg från affärslivet. Så avslutas också boken med ett kapitel benämnt »Utviklingen i næringslivet går riktig vei».

Den här boken hade precis skrivits färdigt, då krisen i Ukraina började, med Rysslands grova inblandning i en oberoende stats inre angelägenheter. För närvarande pekar den ekonomiska kurvan nedåt för Rysslands del, och utländska företag drar sig tillbaka ur landet. Framtiden får utvisa när läget återgår till normalitet och en bok av typen Når Ivar møter Ivan återigen kan bli fullt ut aktuell – med syftet att visa vägen för nya affärer mellan Norge och Ryssland. Det är en läsvärd och välskriven bok, av allt att döma ett välbehövligt tillskott till litteraturen om hur man gör affärer i Ryssland.