Tatiana Maximova-Mentzoni

The Changing Russian University: From State to Market

London: Routledge 2013 196 sidor. ISBN 9780415540186

Tatiana Maximova-Mentzoni undersöker i sin bok The Changing Russian University: From State to Market den omvandling som skett inom det ryska högskoleväsendet efter Sovjetunionens fall. Maximova-Mentzoni beskriver hur den statliga kontrollens kollaps efter Sovjettiden ledde till att universiteten kommersialiserades (marketization). Förändringsprocessen som startade under 1980-talet märktes i synnerhet mellan staten och universiteten i fråga om kontroll. Som en följd av Sovjetunionens upplösning förmådde den försvagade staten inte längre övervaka universiteten, vilka tidigare varit underkastade en sträng kontroll. Universiteten fick klara sig på egen hand.

I boken används termerna »market-oriented changes» och »marketization» för att beskriva hur övergången från planekonomi till marknadsekonomi visar sig inom universiteten. Transitionen från planekonomi till marknadsekonomi var även en stor psykologisk utmaning och medförde konflikter som tillspetsades inom universitetet. Under Sovjettiden sågs marknadsföring endast som en kapitalistisk ideologi och som sådan förbjuden, även om författaren påpekar att verksamhet som liknade marknadsföring även fanns på den tiden. Boken ger en bra bild av den ideologiska och systematiska omvandling som skedde inom universiteten under åren efter Sovjetunionens sönderfall.

Bokens syfte är inte att i första hand presentera vilka förändringar Sovjetunionens kollaps ledde till utan att ur ett kommersialiseringsperspektiv skildra hur ryska universitet i egenskap av nationella institut har förändrats i takt med Sovjetunionens fall. Detta framgår till exempel av bokens presentation av en analytisk modell för hur högskolan kan marknadsanpassas, i vilken förändringarna analyseras och förklaras (s. 25). Maximova-Mentzoni har för sin forskning intervjuat professorer, föreläsare, studenter och administrativ personal vid Baltic State Technical University (BSTU) i S:t Petersburg och redogör på ett intressant sätt för de institutionella förändringarna parallellt med personliga berättelser av människor som upplevt transitionen.

Maximova-Mentzoni beskriver hur den reducerade statliga finansieringen, okunnigheten om marknadsekonomins regler samt »conversion of industry» ledde till sämre löner för undervisningspersonalen, minskad respekt för yrket och att framstående forskare flyttade utomlands för bättre jobb samt till en allmänt sett sämre kvalitet på utbildningsprocessen. Diskussionen om utbildningskvalitet och kvalitetsutvärdering ges i framställningen mindre utrymme. Det är möjligt att iaktta hur den ryska staten har haft ambitionen att återta universitetskontrollen som gick förlorad under de kaotiska åren på 1990-talet för att från och med 2000-talet utveckla systemet för kvalitetsutvärdering i syfte att öka kontrollen över skolväsendet. Ryssland har även internationellt sett tagit en aktiv roll som utvecklare av kvalitetsutvärdering. Till exempel ingick den ryska regeringen och Världsbanken 2008 ett samarbetsavtal (READ) med målet att tillhandahålla tjänster för kvalitetsutvärdering i utvecklingsländer i Asien och Afrika.

I boken används återkommande begreppet »överlevnad» för att belysa universitetens utvecklingsfaser under 1990-talet, och ger röst åt universitetspersonalen som i en ytterst tung situation arbetade för universitetets bästa. Till universitetens viktigaste uppgifter under Sovjettiden hörde bildning (upbringing), att förbättra studenternas moral samt undervisning i statsideologin. Maximova-Mentzoni beskriver i sin bok hur Voenmekh (det sovjetiska namnet på BSTU) höll olika filmgrupper för studenterna, firade Lenins födelsedag, arrangerade idrottstävlingar samt genom flera andra aktiviteter stödde studenternas ideologisk-pedagogiska utveckling. Efter det kaotiska 1990-talet har staten åter stärkt sitt ideologiska grepp. År 2009 presenterade regeringen ett nationellt bildningsprogram (patriotic upbringing) för undervisning på universitet men även inom andra nationellt betydande institutioner. Boken ger genom BSTU:s »tillväxthistoria» belysande exempel på den institutionella omvandling som ryska universitet genomgått under de senaste tjugo åren.

Författaren konstaterar att kommersialiseringen förändrade det ryska universitetets idé och uppgift samt den akademiska strukturen. Genom kommersialiseringen började man vid BSTU undervisa i humanistiska ämnen, grundade fakulteter för ekonomi och på det hela taget utökade antalet fakulteter och specialiseringsområden. Universitetsstrukturen och -ideologin genomgick förändringar och omorganiseringar vilka till exempel Jarkko Tirronen Tirronen har beskrivit utifrån begreppet multiversity, en universitetsmodell som vid sidan av den traditionella humboldtska ideologin möter nya behov och uppgifter som samhällsförändringen lett till. Multiversity är till sin inre organisering mångsidig och har en tungrodd administration.

Maximova-Mentzoni delar in tiden efter Sovjetunionens fall i två tidsperioder: transitionsperioden (1991–2003) och den moderna perioden (2004–2011). Transitionsperioden kallas den period då ryska universitet genomlevde en synnerligen instabil tid efter att staten hade fjärmat sig från det administrativa ansvaret för universiteten. Den tidsperiod som inleds 2004 benämns i framställningen som den moderna perioden då statens intresse för universitetens verksamhet åter ökade. Maximova-Mentzoni beskriver den moderna perioden som en tid då staten trädde in för att reparera skador som kommersialiseringen hade förorsakat.

Maximova-Mentzoni konstaterar att utbildning blev ett av den ryska statens prioriterade områden 2005 men går inte djupare in på den utbildningspolitiska agendan. Jag anser att man kan se hur ryska universitet övergår från den moderna perioden till en global utbildningspolitik från och med 2010-talet, då internationella utbildningspolitiska avtal (t.ex. Bolognaprocessen 2003 och OECD:s Pisa-undersökningar) har allt större inverkan på de nationella universiteten. Förändringarna som berört de ryska högskolorna ända sedan början av 1990-talet kan inte enbart förklaras utifrån kommersialiseringsperspektivet. Utöver kommersialiseringen är även den globala utbildningspolitiken, Rysslands inrikes- och utrikespolitiska intressen samt Rysslands strävan efter att stärka sin stormaktsposition synliga i landets utbildningspolitik samt i de förändringar som högskolorna genomgick efter Sovjetunionens kollaps.

Maximova-Mentzoni utgår från tanken att den ryska universitetsvärlden och dess utveckling är unik. Den långa kommunistiska eran (1917–91) och isoleringen från västvärlden samt kommunismens fall och därigenom uppkomna ideologiska förändringar är synliga i dagens universitetsretorik. Likväl har man inom högskoleforskningen bedrivit omfattande forskning om enhetligande av utbildningen. Stephen Ball hävdar att man i studiet av olika utbildningssystem kan hitta olika utvecklingsfaser och inriktningar men påpekar att man inte kan tala om särskilda omständigheter i granskningen av olika utbildningssystem. I boken belyser Maximova-Mentzoni förändringen som kommersialiseringen ledde till ur systemförändringens perspektiv, ett läge där övergången från planekonomi till marknadsekonomi bland annat ledde till en ökad marknadsanpassning för universiteten, uppkomst av massuniversitet och förändringar i universitetsfinansieringen.

Det hade varit intressant om författaren närmare hade gått in på hur förändringarna på det utbildningspolitiska fältet i Ryssland relaterar till globaliseringsprocessen inom utbildningspolitiken. Forskare (t.ex. Louise Morley och Gita Steiner-Khamsi) har uppmärksammat att samma utbildningspolitiska reformer sprids från ett land till ett annat, till exempel en expanderad universitetssektor, förändrad finansiering, prioriterad kvalitetsutvärdering samt utomstatlig styrning (steering policy). Även om utbildningspolitiken och universiteten är nationellt viktiga institutioner och hörnstenar för den nationella utvecklingen har utbildningspolitiken samtidigt genomgått en global förändring där nationalstaternas och universitetens externa aktörer (t.ex. EU, Världsbanken och OECD) i allt högre grad deltar i den utbildningspolitiska verksamheten samt i verksamheten inom enskilda universitet. Ryssland är med i denna process, och det finns ingen anledning att betrakta landet som ett särfall.