Kaarina Aitamurto & Scott Simpson (red.)

Modern Pagan and Native Faith Movements in Central and Eastern Europe

Durham: Acumen Publishing Limited 2013 358 sidor. ISBN 9781844656622

Det religiösa landskapet i Europa är i ständig förändring. Vid sidan av sekularisering och ökad pluralism i migrationens spår, pågår en omfattande kreativitet utanför de etablerade religiösa institutionerna. Nya religiösa rörelser, nyhedendom och nyandlighet har länge rönt uppmärksamhet från forskarsamhället. Emellertid är stora områden såsom södra, centrala och östra Europa något av en blind fläck i diskussionen, både empiriskt och kring hur fältet ska definieras och förstås. Vidare har rörelser som wicca – förvisso en av de större och mest inflytelserika traditionerna – fått stå som modell för den större hedniska rörelsen, medan andra grupperingar inte har studerats i samma utsträckning.

Modern Pagan and Native Faith Movements in Central and Eastern Europe bidrar till att fylla dessa kunskapsluckor. Som en av de första engelskspråkiga volymerna i sitt slag är det en angelägen publikation. Redaktörerna, Kaarina Aitamurto och Scott Simpson, har ägnat flera års studier åt just nyhedniska grupperingar i Ryssland respektive Polen och har god kännedom om fältet. Det finns också en medvetenhet kring både definitionsproblematik och svårigheterna kring terminologin. Redaktörernas lösning är att anta en vid definition av nyhedendom – ett brett spektrum av överlappande ideologier, praktiker och gemenskaper som har en viss familjelikhet – samt att inte be författarna anta ett visst språkbruk. Dessa strategier tillåter författarna att beskriva grupperingar och traditioner i sin kontext snarare än att pressa in dem i en bestämd mall. Samtidigt medges en viss glidning i språkbruk och en osäkerhet kring vilka fenomen som boken ska behandla.

Antologin är indelad tre delar: kapitel som ger en överblick, studier som behandlar rörelser i olika länder och sedan mer tematiska studier. Det är en god disposition, då läsaren lovas både empiriska studier samt mer teoretiska och sammanfattande undersökningar. Det första kapitlet ger oss just detta, då Piotr Wiench lanserar en postkolonial infallsvinkel tillsammans med mer gängse teorier kring historiebruk. Då många av de områden som beskrivs i boken just har en mycket lång historia av ockupation och dominans, ter sig ett postkolonialt ramverk som en lovande ingång. Emellertid är diskussionen alltför kort och når således inte sin fulla potential.

I följande kapitel diskuterar Scott Simpson and Mariusz Filip terminologin kring de aktuella grupperingarna och menar att termer som till exempel rodnoverie har sin egen historik och inte låter sig översättas på ett enkelt sätt. Det gäller även termen pagan, vilken i centrala och östra Europa främst associeras med wicca och därför inte riktigt kan beskriva de grupper där det inhemska och etniska är viktiga parametrar i religionsutövningen. Diskussionen är informativ, då den väcker en rad teman utanför det omedelbara språkbruket och etymologin, såsom relationer mellan »öst» och »väst» samt hur en gemensam identitet byggs upp. I det tredje kapitlet studerar Agnieszka Gajda den slaviska nyhedendomens rötter i Romantiken med ett fokus på Polen. Flera teman återkommer i senare kapitel, men diskussionen skulle gagnas av ett lite större grepp och jämförelse med andra områden. Detsamma gäller Victor Shnirelmans kapitel om våldsamma och rasistiska handlingar utförda av ryska nyhedningar.

Huvuddelen av boken utgörs av närstudier av nyhedniska grupperingar och traditioner i olika länder i centrala och östra Europa. De är alla i huvudsak deskriptivt inriktade och förser läsaren med en inblick i trosföreställningar, praktik, organisationer och rörelsernas historik i länder som Litauen, Lettland, Polen, Ukraina, Ryssland, Tjeckien, Slovenien, Bulgarien, Rumänien, Ungern, Armenien och Republiken Mari El i Ryssland. Trots bredden finns många gemensamma teman, såsom orienteringen mot det lokala, en essentialistisk förståelse av etnicitet, romantiseringen av det förflutna och den roll som folklore spelar i de flesta av dessa rörelser. Emellertid visar kapitlen på stora skillnader mellan rörelserna. Inte minst avspeglar detta sig i relationen till andra religioner, i huvudsak kristendomen men också i det som i boken kallas »importerad nyhedendom» såsom wicca och asatro. Att både den historiska och mer omedelbara kontexten mellan olika länder är extremt skiftande är tydligt. I Polen är den nationella identiteten starkt förknippad med den katolska kyrkan, Tjeckien är däremot högst sekulariserat, medan folktron i Bulgarien är inflytelserik. Detta sätter naturligtvis sin prägel på de nyhedniska uttrycken.

De tre sista kapitlen är tänkta som mer tematiska, men är snarare ytterligare närstudier av fenomen. Maciej Sruty?skis kapitel beskriver den polska nationalisten Stachniuks filosofi, men nämner knappt vilket inflytande denna har över de nyhedniska grupperingarna i Polen eller andra områden. Maciej Witulskis kapitel berör också Polen, som således är överrepresenterat, där så kallade icke-inhemska nyhedniska grupper beskrivs. Här finns ett intressant material, men också en hel del felaktigheter och oklarheter vad gäller rörelserna i sig. Bokens sista kapitel är i huvudsak en innehållsanalys av nyhedningars användning av Runet. Det är många gånger svårt att veta hur websidorna används och vilken relation de har till verkliga gemenskaper och individer, men analysen av sociala nätverk och beskrivningen av religionspolemik på wikipedia är mycket intressant.

Hela volymens styrka ligger i den rika empiri som förs fram i de olika bidragen – kunskap som i många fall är okänd i den anglosaxiska forskarvärlden. Emellertid är kapitlen korta och översiktliga. Ett större engagemang med aktuell teoribildning, såsom ritualteori, levd religion eller en mer genomgripande diskussion om etnicitet, kultur eller historiebruk, hade stärkt resonemangen i flera kapitel. Det finns naturligtvis undantag i volymen, till exempel Mariya Lesivs diskussion om synkretism i Ukraina, och Lásló-Attila Hubbes kapitel om internet i Rumänien. Många av kapitelförfattarna undviker också att diskutera metodologi och källor, vilket är problematiskt i en volym av detta slag. En relaterad fråga rör en spänning mellan de kapitel som visar på en stor heterogenitet även inom grupperna och andra kapitel där mer generaliserade framställningar av trosföreställningar och rituella handlingars betydelse presenteras. I det sistnämnda fallet finns anledning att fråga sig i vilken utsträckning denna exegetik delas av gruppen eller om det är religiösa experters normativa utsagor vi får ta del av.

I kapitel 8 frågar sig Scott Simpson om de berörda grupperna kan bidra till förståelsen av vad det betyder att leva och vara religiös på hedniskt vis. Och även om deras inflytande över den internationella scenen kanske bör lämnas åt nyhedningarna själva att avgöra, är det en intressant frågeställning också vad gäller forskningens förståelse av dessa rörelser. Volymen Modern Pagan and Native Faith Movements in Central and Eastern Europe är ett värdefullt bidrag till studiet av nyhedendom och religiös förändring både internationellt och i de berörda områdena. Den presenterar hittills okända grupperingar och oöversatt material (samt en del forskare) för en internationell publik. Emellertid skulle ett större teoretiskt och metodologiskt engagemang öka dess relevans ytterligare.