Jørgen Holten Jørgensen & Geir Hønneland

Russisk politikk

Bergen: Fagbokforlaget 2013 272 sidor. ISBN 9788245009651

Översiktliga introduktioner till rysk politik skrivna på skandinaviska språk är inte alltför många till antalet och blir snabbt föråldrade. Med gedigna kunskaper ger författarna Jørgen Holten Jørgensen och Geir Hønneland, båda forskare vid Fridtjof Nansens Institutt, en välkommen och uppdaterad introduktionsbok på norska. Russisk politikk riktar sig i första hand till studenter med fokus på rysk politik och förvaltning, liksom till tjänstemän och affärsmän som på olika sätt kommer i kontakt med ryska myndigheter. Det är därmed också logiskt, inte minst i den norska kontexten, att boken har ett ganska detaljerat avsnitt som handlar om den ryska fiskeripolitiken och den politiska styrningen av olje- och gassektorn.

Författarna strukturerar boken på ett konventionellt men logiskt sätt med att täcka presidentmakten, regeringen och ministerierna, parlamentet, och den regionala indelningen av landet. Därtill får den politiska hanteringen av råvaruresurserna olja, gas och fiske ett särskilt avsnitt liksom även statsmakternas förhållande till medierna och civilsamhället. Tre huvudsakliga områden ska beskrivas: 1) förhållandet mellan Rysslands högsta politiska institutioner, 2) organiseringen av den ryska förvaltningen, och 3) förhållandet mellan federala och regionala myndigheter i Ryssland.

Tidsperioden för analysen sträcker sig i huvudsak från sensovjetisk tid fram till och med Putins tredje presidentperiod 2012–13. De institutionella strukturerna under Sovjetunionen sätts i relation till transitionen under Jeltsins 1990-tal, vidare fram över de viktiga institutionella reformer som genomfördes i Putins tidiga presidentperiod. Boken ger en god bild av presidentens centraliseringssträvanden och den successivt minskade autonomin för regionerna i förhållande till centralmakten som blev följden. Här framträder också det enorma behov som Ryssland hade av en effektiviserad förvaltning efter det institutionella »kaos» som Jeltsin lämnat efter sig. Därefter är tandemperioden mellan Medvedev och Putin 2008–2012 väl belyst, liksom de tilltagande auktoritära strategierna under Putins fortsatta styre.

Boken är mycket informativ och inte alls så svepande som en del liknande framställningar kan vara. Särskilt briljerar författarna med initierade beskrivningar av den ryska förvaltningen på lokal, regional och federal nivå och inte minst av hur dessa nivåer förhåller sig till varandra. Här besitter författarna ett kunnande som överträffar en hel del av den internationella litteraturens översikter på området. Även kapitel 6 där författarna ger nyanserade beskrivningar av den ryska statens kontroll av råvaruresurserna är mycket läsvärt.

Författarna använder inget specifikt teoretiskt ramverk och gör inga explicita teoretiska antaganden som grund för sin framställning. Men jag uppfattar att de beskriver de politiska institutionerna och dess aktörer på en slags makrosociologisk eller möjligen historisk-institutionell nivå där kopplingen till de tidigare sovjetiska institutionerna antas spela en betydande roll för de politiska skeendena under 1990- och 2000-talet. Rysslands politiska utveckling kan knappast heller beskrivas utan att betydande krut läggs på att beakta centrala aktörer. Det är därför fullt rimligt att presidenterna, liksom några av de betydelsefulla oppositionsfigurerna och de mäktiga oligarkerna får sin beskärda del av utrymmet. Här ges också beskrivningar som visar på betydelsen av att presidenten förmår manövrera mellan olika gruppers intressen i rysk politik, bland annat oligarkerna, säkerhetstjänsten, och liberalt orienterade ekonomer. Men författarna förmår ändå att hela tiden balansera dessa aktörsbeskrivningar i relation till de formella politiska institutionerna.

Framställningen är sparsmakad på jämförelser. Med undantag för en och annan referens till Norge – för att om inte annat undvika en alltför schablonartad bild av Ryssland som någonting totalt väsensfrämmande – sätts knappast Rysslands politiska system i relation till andra länder. Även om boken inte har som syfte att vara jämförande hade jag till exempel gärna sett fler kommentarer kring den ryska statsförvaltningen i förhållande till andra postsovjetiska länder. Även det (semi)presidentiella systemet med den komplexa relationen mellan president, regering och parlament har intressanta motsvarigheter på annat håll, till exempel i Ukraina, Kaukasus och Centralasien, vilket inte tas upp.

Att servera en informativ och lättillgänglig text om rysk politik förutsätter en del svåra prioriteringar om vad som ska få plats och inte. Författarna har valt att i stort sett välja bort rättsväsendet och juridiken. Även den dömande maktens förhållande till den verkställande och lagstiftande sfären saknas nästan helt. Ett område som dock rent logiskt, utifrån ambitionen att täcka rysk politik, kanske borde ha fått större uppmärksamhet är Rysslands förhållande till sitt »nära utland» eller över huvud taget Rysslands internationella relationer, exempelvis till Kina, USA och EU. Dessa aspekter är inte alls framträdande och nämns endast i förbigående och då snarast när det handlar om presidenternas agerande i enskilda händelser. Med tanke på till exempel Rysslands direkta inblandning i Ukrainas politiska utveckling och den genomförda annekteringen av Krim under våren 2014, känns denna brist än mer påtaglig.

På den kritiska sidan måste också kommenteras att författarna väljer att operera med väldigt få referenser genom hela boken. Det är svårt att riktigt förstå varför just de slutnoter som faktiskt listas finns med, medan mängder av data och påståenden om sakförhållanden lämnas helt utan källhänvisningar. Jag tvivlar alls inte på att författarna är väl förankrade i ett brett källmaterial. Deras påståenden förefaller i allt väsentligt vara rimliga och väl avvägda. Men om argumentet att välja bort referenser handlar om läsbarhet och lättillgänglighet så menar jag likväl att det ur både ett forskar- och studentperspektiv, är otillfredsställande. En framställningsmiss menar jag också är att det saknas kartbilder och figurer över Rysslands regionala indelning och det federativa systemets struktur – kanske även jämförande kartor där det ganska invecklade ryska systemet med federationssubjekten hade kunnat åskådliggöras grafiskt. Här kunde någon av de småkäcka tecknade karikatyrerna av Putin fått utgå till förmån för mer informativa bilder.

Men på det hela taget är det en mycket initierad och läsvänlig översikt av rysk politik under 1990- och 2000-talen. Som introduktionsbok kring formella politiska instutioner och reella politiska skeenden i det post-sovjetiska Ryssland är boken alldeles utmärkt.