Geir Hønneland

Borderland Russians. Identity, Narrative and International Relations

Houndmills, Basingstoke: Palgrave Macmillan 2010 174 sidor. ISBN 9780230252677

Norrmannen Geir Hønneland, en Rysslandsforskare av den långa linjen, behandlar i sin nya 174 sidor långa bok Borderland Russians. Identity, Narrative and International Relations Murmanskområdets ryssar ur gränsforskningens och de internationella relationernas perspektiv. Genom att förena personintervjuer och internationella teorier begrundar Hønneland begrepp om identitet och dess uttrycksformer i internationella kontakter. Boken är ett försök att utvidga de från antropologin och sociologin bekanta djupintervjuerna till en metod inom fältet internationella relationer. Boken bygger på material som Hønneland samlat in från 25 gruppintervjuer.

Hønneland har arbetat med Kola-halvön under tre årtionden. Han beskriver Murmanskområdet (även områdets framtid) som en energiprovins vars offentliga bild i väst har dominerats av en evig diskussion om »kärnsäkerhetsrisken». Murmansk utgör dessutom en passage till Europa och Skandinavien. Boken fokuserar på hur det är att vara en ryss vid gränsen, i gränsområdet. Hønneland gör ett försök att närma sig detta genom människors narrativer (berättelser) genom att specifikt utforska hur lokalinvånarna skiljer sig både från sina grannar och från dem som bor i söder.

Början av boken behandlar i korthet gränsforskning och begreppshistoria om gränser som en del av nationalstaters randområden. Hønneland belyser också i korthet identitetsforskningens grunder och konstaterar att identiteter hela tiden formas och utvecklas men samtidigt är konstruerade – beroende på tidpunkt utgör vi själva berättelserna. Då Hønneland betraktar »ryskhet» fäster han speciellt uppmärksamhet på meta-berättelser, omfattande kulturströmningar bortom ramarna. Han belyser Rysslands särprägel som en andlighetens och mystikens väktare.

De centrala frågeställningarna utgörs av resonemang om vad Ryssland och dess nordliga kärna är. Hønneland presenterar i korthet lokalinvånarnas syn på Rysslands speciella roll i världshistorien – den ryska messianismen har sin givna plats. »Nordligheten» i Ryssland har enligt Hønneland genomgått flera förändringar. Denna uppfattning kopplas till en erövringstanke, som föddes under Sovjetunionens tid. Enligt denna anländer mänskan för att lägga vildmarken under sig för produktionsekonomins skull, för att tämja »vilden». Nordligheten hänför sig till den stora berättelsen om Ryssland snarare som ett rum än en tid, där människan har en sjirokaja dusja, en stor och djup själ. Den historiska gransk-ningen utgör en klar beskrivning av områdets kolonisering – fastän samerna, områdets ursprungsfolk, här lyser med sin frånvaro (även om de nog i korthet omnämns två gånger i boken). Den historiska delen inbegriper också en intressant översikt över de slutna städerna och deras relationer till Murmansk samt en analys av 1990-talets händelser och vad Hønneland kallar »Barents eufori», en eufori initierad av västerländska utrikespolitiska regionalister som var postmoderna konstruktivister.

Lyckas Hønneland i sitt försök att utreda vilka omständigheter som skapar den nordliga människan? Genom att utnyttja långa citat av sina informanter får författaren fram de i randområdena bosatta invånarnas åsikter och specifika särdrag. Murmansk-ryssarna känner igen sig i egenskaperna hos sitt område, såsom till exempel klimatet, lufttrycket, magnetstormarna och den i sig mystiska arktiska ögonsjukdomen(!). Invånarnas läggning beskrivs med ord som ordning och prydlighet, artighet och hänsyns-tagande, i kontrast till Sydryssland, som utgör den »andra», den kaotiska och smutsiga. Hønneland gör en mycket intressant observation på sitt starkaste område, det vill säga i narrativerna som hänför sig till den nordliga naturen. Han konstaterar att ryssarna inte är »inne» i den nordliga naturen. De är snarare observatörer, gäster. Skogarna är inte »riktiga», jorden är för mjuk.

Intervjumaterialet visar också på hur Murmansk-ryssarna betraktar Norge, och i en vidare bemärkelse väst, som ett område där inavel och dåligt beteende härskar – länderna är förfallna. Ryssland har däremot en stor själ, avos, mystik och stor kunskap om mänskligheten. I sina relationer till väst berättar lokalinvånarna hur tråkigt och organiserat det är i väst. Man kommer därifrån till Kola på grund av adrenalinet. På Kola-halvön finns mycket natur vid sidan om problemen. Väst kommer med undsättning för att sätta sakerna i ordning – och om någonting händer är ju Ryssland »stort» – man kan alltid fara till en annan plats. Flera av de intervjuade förhåller sig samtidigt kritiskt till Ryssland – ingen tar ansvar för något, allting är till salu. I sina slut-omdömen konstaterar Hønneland att motstridiga åsikter i narra-tiverna samsas med varandra, och detta tycks inte störa ryssarna själva. I synnerhet politikerna tycks anse det ändamålsenligt att uttrycka sig i dylika termer.

Trots en lovande början saknar man något. Materialet är insamlat som en del av andra forskningsprojekt och det känns som om man av materialet som blivit över har satt ihop den här översikten om identitet. Den centrala forskningsfrågan, det inbördes sambandet mellan identitetsforskning och internationella relationer finns där, men en djupare analys av den fattas. Boken upplevs på något sätt som ofullbordad. Hønneland introducerar mycket intressanta, stora teman för den vida publiken såsom livet i de slutna städerna, ryssarnas förhållande till natur och den alltid så intressanta »mystiska ryska själen». Inget av dessa teman för-djupas på basis av intervjumaterialet, utan de nämns endast som teman i berättelserna. Ett undantag utgör kärnsäkerhetstemat där boken når en lite bredare insyn. Själv skulle jag ha plockat upp ett enda stort tema (till exempel naturförhållandet/ kärnsäkerheten/ det nordliga rummet), och koncentrerat mig helt på det. Nu gör den korta boken inte rätt för sina omfattande teman.

Behandlingen av narrativernas interna brist på logik som »ryskhet» skulle enligt min åsikt fodrat ett bredare grepp om sovjettidens influenser i fråga om människors verklighetsuppfattningar. Vilket saftigt ämne, ur denna synvinkel, skulle dessa lufttryck, magnetstormar och arktiska ögonsjukdomar inte ha varit! En jämförelse mellan »verklighetsuppfattningar» orsakade av Putins propagandamaskineri och deras relation till västländernas kritik skulle också ha utgjort en viktig tidsbild. Nu förbigås detta med indelningen »1990-talets välvillighet» vs. »2000-talets skepticism». Det skulle ha varit lätt att från Murmanskområdet i mycket högre grad peka på olika uppfattningar producerade av det militära säkerhetsmaskineriet och jämföra dem med danandet av det sovjetiska sinnelaget. Ställningstagandena om Kola-samhällets situation och dess brännpunkter skulle ha kunnat vara mycket skarpare – Hønneland besitter säkert en synpunkt på detta.

Boken ger likväl en bra presentation av Murmanskområdets historia, den ryska nordligheten samt områdets särdrag. Den innehåller flera fotografier – men varför just dessa bilder valts och hur de hänger ihop med intervjumaterialet förblir en smula oklart. Som pärmbild kunde man till exempel ha valt »Nord Babylon», kiosken som avbildats på sidan 96, i stället för det standardgråa. Kola, denna alltid mystiska halvö i norr exponerar endast stundvis sitt djupa innersta i Hønnelands bok – månne författaren ändå utgör sin egna västerländska berättelses fånge?