Russisk sivilsamfunn og norske hjelpere

Pål Wilter Skedsmo

Nordområdebiblioteket 3

Trondheim: Tapir Akademisk Forlag 2010

100 sidor. ISBN 9788251926089

Recenserad av Pelle Åberg [fil.dr., forskare vid Enheten för forskning om det civila samhället, Ersta Sköndal högskola]

Att stödja det civila samhällets organisationer i andra länder, som ett led i att främja en demokratisk utveckling, har de senaste decennierna varit en vanlig strategi bland biståndsorganisationer, både statliga och icke-statliga. Det är också inom denna kontext som Pål Wilter Skedsmos text befinner sig. Boken koncentrerar sig på det norska stöd som riktats till det ryska civilsamhället. Samtidigt hävdar författaren att boken inte begränsas till detta utan även behandlar det ryska civilsamhället som sådant.

Skedsmo behandlar bland annat förutsättningarna för ryska civilsamhällesorganisationer i den institutionella miljö de befinner sig och, inte minst, hur finansiering från utlandet påverkar både organisatoriska identiteter och relationen mellan organisationerna och den ryska staten. Detta görs bland annat genom en närstudie av några konkreta organisationer i Ryssland som varit inblandade i projektsamarbeten med norska motsvarigheter. Organisationerna är dels ungdoms- och dels miljöorganisationer.

Ambitionen med boken stannar emellertid inte vid att beskriva olika projektverksamheter. Skedsmo önskar också lämna ett bidrag till diskussionen kring hur legitima biståndsinsatser riktade mot det civila samhällets organisationer är. Dock utgår han från att dylikt stöd är berättigat. Det handlar alltså inte om ett ifrågasättande av biståndets rättmätiga vara eller icke vara utan om att granska de insatser som gjorts, visa på svårigheter som uppstått och utvärdera om insatserna kunde göras på ett lämpligare sätt samt diskutera vilka konsekvenser biståndet fått för de ryska organisationer som varit inblandade.

Ett centralt tema är i vilken mån det utländska stödet skapar självständiga organisationer som kan bidra till den ryska demokratin eller om utfallet istället blir organisationer som är beroende av sina utländska partners och därmed förhåller sig mer till dem och deras önskningar än till den lokala ryska kontexten och de behov som finns där. Författaren kritiserar också tendensen att värdera rysk utveckling och civilsamhälle utifrån västeuropeiska kriterier.

Istället framhålls vikten av att förstå det ryska civilsamhället som just ryskt.

Författaren för fram att utländsk finansiering bland annat inneburit en begränsning i samverkan mellan ryska organisationer då de primärt fungerar som konkurrenter om utländskt bistånd. Dessutom menar Skedsmo att många organisationer skapats just för att kunna bli mottagare av dylika resurser. Bistånd som »big business» har uppmärksammats i en hel del annan forskning på området, och Skedsmos empiri verkar inte motsäga det. Tvärtom föreslås att motiven för att engagera sig i stor utsträckning har att göra med möjligheter till individuell utveckling och att vinna individuella fördelar.

Författaren visar hur projektsamarbeten i stor utsträckning ensidigt styrts av den norska parten och att tillräcklig hänsyn inte tagits till lokala ryska förhållanden. Tidigare forskning har också resonerat kring hur finansiellt beroende av utländska donatorer kan leda till att organisationer mister sin förankring i det lokalsamhälle de ursprungligen är tänkta att verka i. I samband med detta bör noteras ytterligare ett centralt tema för boken, nämligen de maktrelationer som existerar mellan samverkanspartners. De norska organisationerna besitter resurserna och då i viss mening makten över dagordningen. Författaren visar hur ryska organisationer anpassat sin agenda för att tala till de teman som partnern eller biståndsgivaren uppfattar som centrala. Skillnader i förväntningar på projekten syns också på en praktisk nivå där ryska organisationer upplevt tämligen pragmatiska och materiella behov medan norska partners varit mer fokuserade på att tala om idéer och värderingar. En »missionerande» attityd, där mindre utvecklade aktörer ska tas om hand, kan också skönjas här. I viss tidigare forskning har detta talats om som en form av imperialism. Dessa olika maktaspekter visas på och diskuteras på ett intressant sätt av författaren.

När det gäller relationen mellan ryskt civilsamhälle och ryska myndigheter så visar Skedsmo på en bild av ett Ryssland där myndigheter i stor utsträckning söker begränsa och påverka civilsamhället. Skedsmo framhåller att många statliga åtgärder primärt riktas mot och påverkar organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter och andra potentiellt politiskt känsliga områden. Det är också ofta sådana organisationer som uppbär utländskt stöd. Den ryska staten har också försökt kontrollera civilsamhällesorganisationer genom att absorbera dem i statliga strukturer via olika samrådsforum. I samband med detta resonerar författaren kring vilken roll utländskt stöd kan spela för relationerna mellan den ryska

staten och civilsamhället. Detta beskrivs som något av en »moment 22»-situation: Å ena sidan är många ryska organisationer beroende av utländskt stöd, vilket leder till ett beroendeförhållande som kan påverka organisationernas inriktning och strategier. Å andra sidan betraktas organisationerna med större skepsis av myndigheter när de är mottagare av dylikt stöd. Samtidigt som många organisationer är beroende av biståndsresurser för sin existens, leder alltså samma resurser till att deras legitimitet ifrågasätts.

Det finns en stor litteratur kring för- och nackdelar med utländskt stöd till civilsamhällen där strategier, svårigheter och olika dimensioner av dylika insatser diskuteras. Skedsmo förhåller sig delvis till detta, men boken hade vunnit på ytterligare inläsning på den litteratur som redan existerar. Detsamma kan sägas när det gäller behandlingen av tidigare forskning rörande ryskt civilsamhälle.

Skedsmos bok ger emellertid en bra inblick i den projektverksamhet som under ett antal år ägt rum mellan norska och ryska civilsamhällesorganisationer. Det är en intresseväckande skildring av de lokala organisationernas förutsättningar och relationer med varandra. Skedsmo problematiserar också det sätt på vilket dylik verksamhet bedrivits och reflekterar över de negativa konsekvenser, som utländskt bistånd kan innebära för lokala organisationer. Samtidigt, med de teoretiska ambitioner som verkar finnas med texten, hade en fördjupad och mer sammanhållen diskussion kring en del begrepp (såsom socialt kapital och kosmopolitanism som mest nämns i förbifarten) varit önskvärd. Detsamma gäller vilka generaliseringsmöjligheter studien erbjuder då de empiriska fallen primärt utgörs av ett fåtal organisationer i nordvästra Ryssland.

Vem som är den tänkta primära publiken är något oklart. Texten rör sig mellan ett akademiskt, teoretiskt drivet inlägg i biståndsdebatten och en policynära verklighetsskildring som påvisar implikationer för framtida verksamhet. Boken är emellertid välskriven och erbjuder intressant läsning, inte minst för dem som själva är inblandade i biståndsverksamheter av olika slag.