From Poets to Padonki: Linguistic Authority and Norm Negotiation in Modern Russian Culture

Ingunn Lunde & Martin Paulsen (red.)

Slavica Bergensia 9

Bergen: Department of Foreign Languages, University of Bergen 2009

348 sidor. ISBN 9788290249354

Föreliggande bok är den andra som utges inom ramen för ett projekt som handleds av Ingunn Lunde vid Universitetet i Bergen. Den första, Landslide of the Norm: Language Culture in Post-Soviet Russia, utkom år 2006. Av de två publikationerna att döma har projektet varit framgångsrikt. Medan man i ryska diskussioner om språkkultur ofta stöter på krav om bevarandet av språket, fattas detta i From Poets to Padonki: Synpunkterna som framläggs när europeiska, ryska och amerikanska forskare kommer till tals i samlingsvolymens artiklar är både många och mångskiftande.

Efter redaktörernas förord följer en teoretisk artikel om »levande normer» skriven av Henning Andersen. Författaren framhåller helt motiverat att begreppet preskriptiv norm, som var så centralt inom det sovjetiska standardiseringsprojektet, omfattar endast en liten del av de normer som existerar inom ett språk. Andersen beskriver andra typer normer och visar att formandet av en standardryska avlägsnar sig allt längre från det sovjetiska »mönsterspråket». Martin Paulsen fortsätter denna diskussion om normförhandlingar. I Paulsens bidrag behandlas temat på basis av artiklar som skrivits av dagens ryska kritiker, och han visar att litteraturdebatten ofta blir en plattform för ett aktivt kommenterande av språkliga förändringar.

Vera Zvereva analyserar ett ännu mer inflytelserikt instrument för en förskjutning av språknormen, nämligen de så kallade »padonkis» internetslang med dess medvetna brott mot ortografiska och stilistiska regler. Artikelförfattaren kallar denna jargong – enligt min mening med en ogrundad generositet – för »språk». Däremot är det helt riktigt att just denna stil kraftigt påverkar den dagliga kommunikationspraktiken och alltså också språket. Även Ellen Rutten diskuterar internets påverkan på språket. I »Wrong Is the New Right. Or Is It? Linguistic Identity in Russian Writers’ Weblogs»analyserar hon Tatjana Tolstajas blogg. Här påvisar hon hur denna kända författare bygger upp sin språkliga online-iden-

titet. Samtidigt som Tolstaja deklarerar sin rätt till språklig frihet, intar hon enligt Rutten en rätt konservativ, till och med mästrande hållning. Också Gasan Guseinov tar läsaren till bloggosfären, området för den stora verbala friheten. Även där förekommer dock vissa förbud och regler (till exempel tankeöverstrykningar, medvetna »fäl» /fel/). Författaren ger prov på en dubbel arbetsmetod, då han uppträder både som en objektiv forskare som upptäcker nya språkliga fenomen och som en aktiv bloggare som framlägger dessa fenomen för en bred publiks bedömning.

Ett av de centrala temata i antologin behandlas av Ingunn Lunde i »Performative Metalanguage: Negotiating Norms Through Verbal Action». Författaren analyserar den (meta)språkliga aktiviteten i dagens Ryssland och dess inflytande på språknormen. Språklekar, självreflektioner i tal och skrift, förändrar inte bara begreppet norm, de förändrar själva normen, språkbruket. Lunde skriver: »The main contributions of such endeavours – playful and serious – is to make popular and professional attitudes to language more open with regards to the flexibility and elasticity inherent in the Russian language» (s. 128). I artikeln »The Old Man’s New Language: Semantic Shifts and Linguistic Countermeasures in Aleksei Slapovskii’s Oni » analyserar Tine Roesen ett konkret exempel på sådant performativt metaspråk. Det lyckade valet av forskningsobjekt ger möjlighet att undersöka förhållandet mellan det verbala skapandet och författarens självreflektioner inom ramen för en och samma text.

Ytterligare en modern rysk författare analyseras i Dirk Uffelmanns bidrag. Uffelmann jämför två texter av Vladimir Sorokin, en tidig ( Norma )  och en rätt ny ( Den’ opritjnika ), och drar slutsatsen att »normen» (inte så mycket den språkliga som den sociala) i texterna förändras och blir mindre repressiv. Sorokin själv övergår från konceptualism till non-konceptualism. Samma författare står i fokus i Karin Grelz »When Non-Negotiation is the Norm: Sorokin’s Tridtsataia liubov’ Mariny and Tsvetaeva’s Krysolov », där Grelz ägnar Sorokins text mer uppmärksamhet än Tsvetajevas. Grelz söker visa på paralleller mellan hjältinnan i romanen och författarens biografi. Inom ramarna för temat i antologin talar Grelz om en flyktstrategi bort från diskussionen om en allmänt accepterad norm till ett sökande inemot ett eget estetiskt rum.

Boris Pasternaks författarskap är också föremål för två bidrag: Peter Alberg Jensen ger i sitt kapitel begreppet »norm» en maximalt vid innebörd, och lyfter fram patoset hos den unge Pasternak, futuristen som strävade till att befria tingen från slitna uttryck

och benämningar. I Susanna Witts »Pasternak’s Iskazhenie and the Practice of Creative Evolution»undersöks genealogin hos två gestalter i Doktor Zjivago. Witt framlägger ett antagande om att båda härrör sig från en dikt av Fjodor Tjuttjev, och på ett högre plan påvisas hur »förvrängning» blir ett grepp för bearbetning av gammalt material.

I en historiskt orienterade artikel undersöker Heinrich Kirschbaum förändringen av metaforen »jordskred» (landslide). Artikeln gör det möjligt att mera exakt fixera de historiska banden mellan projektet Landslide of the Norm och den ryska filologiska traditionen. Det är fråga om arbete med aktuellt material, en tät förening av lingvistiska och filologiska studier och uppmärksamhet gentemot »fakta», däribland också språkliga.

Jelena Markasovas bidrag utgör däremot en för dagens lingvistik ovanlig förening av korpus- och sociolingvistisk forskning. Författaren analyserar användandet av parenteskonstruktioner i Ryska nationalkorpuset och jämför resultatet med skolelevers svar på enkätfrågor. Resultatet gör det möjligt att på basis av ett konkret material beskriva »generationskonflikten» och den reella förskjutningen i språket hos dagens ungdomar.

Boris Norman undersöker en semantisering av form och av språklekar, som grundar sig på ordens formella närhet. Artikeln hänför sig strängt taget inte till antologins tema, men Norman lägger fram ett nytt och intressant material med anknytning till förändringarna i ryskan.

I dagens ryska media är diskussionerna om språkets status och makt populära. Daniel Weiss diskuterar nödvändigheten i att lingvister deltar i tolkandet och utarbetandet av juridiska normer. Med konkreta exempel visar författaren att både lagtexter och rättsfall rörande »verbala brott» har att vinna på att också lingvistisk expertis deltar i behandlingen. De två sista artiklarna i antologin analyserar språkdiskussionerna i ryska officiella och ickeofficiella media. I Lara Ryazanova-Clarkes bidrag diskuteras konflikten mellan den officiella metaforen “maktens vertikal» och dess omtolkning i författaren Viktor Sjenderovitjs satirprogram. Michael S. Gorham forskar i en ny typ av språkdiskussion – radioprogram om språkkultur. Här finns en klar trend bort från den gamla, preskriptiva strategin mot en ny, »interaktiv», som baserar sig på fri debatt och mötet mellan många olika synpunkter.

Titeln From Poets to Padonki uppfattade jag först som en blick på dagens språkliga landskap. Men det visade sig att redaktörerna snarast ser titeln som historisk; »poeterna» är de bortgångna klas-

sikerna, medan »padonki» är våra samtida. Enligt min mening gör denna bredd forskningsobjektet diffust. Men om man accepterar dessa effektfulla men kronologiskt amorfa gränser, så är boken en för ett så »hett» tema ovanlig antologi med artiklar som är starka både vad teori och materialanalys beträffar.

Översatt från ryska av Ben Hellman