Perspectives to the Media in Russia: “Western” Interests and Russian Developments

Elena Vartanova, Hannu Nieminen & Minna-Mari Salminen (red.)

Aleksanteri Series 4/2009

Helsingfors: Kikimora Publications 2009

327 sidor. ISBN 9789521051463

Recenserad av Tom Morning [professor, Svenska social- och kommunalhögskolan, Helsingfors universitet]

Hur skall det ryska mediesystemet bäst analyseras? Enligt vedertagna västerländska metoder, eller behövs specifika modeller? Nästan två decennier efter de omvälvande händelser som förändrade den globala balansen och ledde till många parallella och synbarligen motstridiga utvecklingar i Ryssland, vill en grupp finska och ryska forskare besvara frågan (huvudsakligen) så, att medielandskapet i Ryssland som forskningsobjekt kan normaliseras. Samtidigt visar boken tydligt att det finns en spänning mellan västliga (i detta fall anglo-amerikanska) forskares sätt att se på landets utveckling och en mera närgången granskning av den artrikedom som det jättelika landet i öster erbjuder en medieforskare. Recensenten är alltså allt annat än övertygad om att sista ordet har sagts i denna forskningspolitiska fråga.

Boken har uppstått ur projektet »Russian Media 2007: Competition and Convergence», som samlade forskare från Moskvas statsuniversitet och Helsingfors universitet till en gemensam kraftansträngning för att belysa nuläget – dels i den västliga forskningen om Rysslands mediesystem och dels i den ryska forskningen. Projektet lades upp så att de finska forskarna studerade omvärldens syn på Ryssland medan de ryska forskarna tog fram aktuell rysk forskning och beskrivningar av medielandskapets olika dimensioner. Resultatet är digert och – måste medges även av en antologiernas fiende – läsarvänligt, till och med spännande.

Grundtonen anslås i det första kapitlet, där Rysslandsspecialisten Markku Kangaspuro tar avstånd från tanken på en fortsatt kremlologi i Rysslandsforskningen. Därefter följer ett långt och ställvis ytligt, men nog så översiktligt, kapitel där projektets yngre finska forskarkraft, Minna-Mari Salminen ger en översikt av den västliga forskningens bidrag till kunskapen om den moderna ryska medievärlden. Översikten visar i revy hur ett nytt mediesystem etablerades under synnerligen svåra omständigheter. Regelsystem etablerades med tydlig inspiration från väst. Samtidigt som det nya mediesystemet så småningom stabiliserades ekonomiskt, övertogs det politiskt av en allt aktivare statsledning som tydligt träder in på scenen i början av 2000-talet. Regelsystem och verklighet lever fortfarande ett dubbelliv i det ryska mediesystemet. Detta ger nog kremlologerna vatten på sin kvarn – forskarna är kanske ändå litet förhastade i sina slutsatser om att Ryssland kan behandlas inom normaliserade analysramar?

Översiktskapitlet följs av ett rätt intressant försök att strukturera spänningsfältet mellan olika infallsvinklar som forskningen i västvärlden erbjuder. Hannu Nieminen placerar de anglo-amerikanska forskarna i en grupp, »similarities school», som utgår från att ett komparativt närmelsesätt kan tillämpas på mediesystem i väst och öst, och att gemensamma normer kan etableras. Till skillnad från dessa forskare bildar de finska forskarna en »exceptionalist school» som betonar mångdimensionaliteten i det ryska medielandskapet. Nieminens resonemang är tankeväckande, men svagt förankrat i den empiri boken erbjuder. Snarare än de finska bidrag som citeras ger de ryska bidragen i boken stöd för uppfattningen om det exceptionella – och exceptionellt rika – underlag som den ryska medievärlden idag erbjuder.

Litet synd är det att den västliga genomgången begränsas till finsk och (anglo)-amerikansk forskning. Det är lätt att förstå de praktiska övervägandena bakom detta, men det finns betydande forskning i europeiska länder som Tyskland, Frankrike och Italien som kunde tillföra mera djup – för att inte tala om den forskning som har utförts i Rysslands östra grannland Kina. Bokens avgränsningar lämnar alltså utrymme för fler spännande översikter som kan erbjuda ytterligare perspektiv, framförallt med tanke på den kontext i vilken man betraktar det ryska mediesystemet.

Bokens andra del erbjuder en översikt av de ryska medierna i slutet av 2000-talets första decennium. I detta innanförperspektiv berikas bilden av den ryska medieutvecklingen. Jelena Vartanova och Sergej Smirnov beskriver i ett inledande kapitel en rätt stabil medieutveckling som har etablerat ett av världens största mediesystem. Mätt i storleken på reklammarknaden var Ryssland år 2006 på trettonde plats i världen och på sjätte plats i Europa. Reklammarknadens årliga tillväxttakt var 30 procent, och internetreklamen växte med en fart av närmare 70 procent.

Problemen som identifieras är att mediemarknaden är ung, med låg grad av genomlysning. Detta tillåter att klansystem utvecklas i mediernas ledning. Gränserna mellan mediemarknaden och annan business är vaga och professionaliteten i innehållsproduk-tionen ställvis på låg nivå. Samtidigt ger boken även exempel på synnerligen professionella medier.

För mig var bokens största behållning just beskrivningen av medielandskapets varieteter och artrikedom, illustrerad till exempel i den indelning som Ljudmila Resnjanskaja erbjuder av Rysslands regionala press. Hon finner sju olika kategorier av regioner, med karakteristika som sträcker sig från den auktoritära sovjetiska modellen över olika slag av paternalistiska och moderniserade varieteter till en marknadsmodell i extrem västlig form. I denna artrikedom finns mycket nytt att hämta – tanken att Ryssland skulle följa västvärlden i fotspåren känns väldigt fjärran efter denna bok.

Till det ryska medielandskapets speciella drag hör också den ryska publikens speciella karaktärsdrag. Ett exempel: Tvärt emot ny lagstiftning mot censur finner en klar majoritet av respondenterna i en undersökning gjord 2008 att censur behövs! Detta synsätt dominerar även bland de yngsta. Censuren upplevs som en garanti för mediernas kvalitet.

I det avslutande kapitlet identifierar Jelena Vartanova skillnader mellan medier i väst och i Ryssland. Sådana är till exempel omfattningen av en grå ekonomi, statens starka roll och en »eurasisk» mångkulturalitet som skapar förbluffande konfrontationer mellan ideologier, religioner, etniciteter och tidsdimensioner. Vartanova gör samtidigt en öppning mot ny forskning då hon frågar om skillnaderna är kulturellt, historiskt eller ekonomiskt determinerade. Svaret är självfallet att alla dessa dimensioner är relevanta, men frågan återstår: på vilket sätt? Vartanovas konklusion blir i varje fall att de faktorer som driver västliga medier håller på att få större betydelse även i Ryssland och att betydelsen av speciella nationella (vad detta ord sedan kan betyda i en rysk kontext) drag försvagas.

Litet synd är det att de ryska författarnas fyrverkeri av exempel inte utnyttjas bättre i de inledande kapitel som bygger på forskningen i väst. Mera korsreferenser hade gjort boken spänstigare. Författarna lovar att en integrerad och genomarbetad bok skall följa. En sådan volym är mycket välkommen.