Hvordan forstår du metodeutvikling?

Oavsett vad man som examinerad inom medie- och kommunikationsvetenskap – ska jobba med efter studierna så vill jag mena att solida metodkunskaper är bland det viktigaste man kan få med sig från sin utbildning. Med den utgångspunkten vill jag i denna kommentar förstå metodutveckling ur ett pedagogiskt perspektiv: som alla initiativ och ansatser som bidrar till att stärka och förbättra metodkurserna i våra utbildningar. Självklart är de andra aspekterna av dessa utbildningar mycket viktiga de också – men jag vill nog ändå mena att metod som ämne och fokus till stor del blivit styvmoderligt behandlat inom den skandinaviska medie- och kommunikationsundervisningen. Detta kan då kontrasteras mot utvecklingen inom några av våra såkallade moderdiscipliner – statsvetare och i viss mån sociologer tenderar att erbjuda sina studenter mycket goda metodkurser, vilka också på tydligt vis integreras med undervisningen i stort. Här finns således mycket goda möjligheter till utveckling av hur vi som enskilda forskare, undervisare och i slutändan hur vi som disciplin ser på metod – spörsmål som mycket riktigt diskuterats på våra breddgrader tidigare (Höijer, 2006), men där åtminstone inte undertecknad märkt av några större förändringar i de två skandinaviska land där jag huvudsakligen varit verksam. Denna förståelse av metodutveckling kopplar också till den verklighet som våra studenter möter efter att examen är avklarad. Om vi ser utanför akademin och till den arbetsmarknad som vi då utbildar studenter till så visar en del undersökningar, bland annat European Communication Monitor (2020) på att den kanske lite löst definierade gruppen ’communication professionals’ till stor del är ’critically underskilled’ när det kommer till ’Data competence’ – en vid första anblicket rätt generisk kompetens som dock specificeras lite mer i linjer av ’methods and results interpretation’. Åtminstone jag tolkar detta som att här finns jobb att göra med att utveckla våra olika metodkurser.

Hvordan jobber du med metodeutvikling?

Flera av oss om regelbundet undervisar i metod kan nog skriva under på att just dessa ämnen kanske inte är de allra mest populära bland studenterna. Flera ämnesdidaktiska studier har mycket riktigt visat att många studenter tenderar att vara allt annat än positivt inställda till undervisning i just forskningsmetod – här tycks inställningarna variera från ointresse till rädsla (Fife, 2008; Papanastasiou & Zembylas, 2008; Wisecup, 2016). Således inte en helt optimal utgångspunkt för god undervisning. Tröskeln som ska övervinnas är ofta rätt hög, så ett första lämpligt steg kan handla det om att välja rätt verktyg för undervisningen. Här har jag själv alltför länge suttit fast i de traditionella statistikprogrammen – läs SPSS – som förutom att kosta en hel del pengar är tunga att installera och bär prägel av ett slags ”lappa och laga” princip för programutveckling. Om jag som arbetat med programmet i nära nog två decennier tycker att det är tungrott, hur enkelt tycker då en förstaårsstudent på bachelornivå att det är? Ett första steg till metodutveckling kopplat till undervisningen blir då att försöka hitta nya verktyg – nya program – som upplevs som enklare att använda av studenterna. Här har jag och min kollega på Høyskolen Kristiania Audun Beyer upplevt framgång på bachelornivå med Jamovi, ett statistikprogram baserat på programmeringsspråket R som finns fritt tillgängligt online. På masternivå har jag använt just R, och framförallt olika paket inom Tidyverse-sfären samt det relativt nyutvecklade Quanteda-paketet för att utmana studenterna till att skriva kod och komma igång med det som på engelska brukar kallas för Computational Social Science – mer specifikt Computational Communication Science (Atteveldt et al., 2019; van Atteveldt & Peng, 2018) – en forskningsinriktning som också Helle Sjøvaag skrev om här i Norsk medietidskrift för inte så länge sedan (Sjøvaag, 2020). En första omgång på masternivå verkar ha gett mersmak för studenterna, och jag ser i skrivande stund fram till att undervisa en fortsättningskurs på masternivå under hösten 2021.

Har du noen gode eksempler på hvordan du har tenkt nytt og kreativt metodisk (eks. i en artikkel du har skrevet)?

Hittills har jag i min forskning framförallt använt mig av tekniker för datavisualisering och hantering och omvandling av data som möjliggjorts av det tidigare nämnda programmeringsspråket R och de olika paket som följer Tidyverse-principerna. Jag har hittills blivit mycket imponerad över hur snabbt dessa tekniker klarar av för en samhällsvetare vanliga (och ofta rätt tråkiga) uppgifter, som omkodningar och andra former av omstruktureringar av data. Fördelen med att skriva kod hellre än att peka och klicka i menyer är att koden ger en tydlighet och att det därmed blir mycket enklare att spåra sina steg bakåt för att se exakt vilket kommando som skrevs in när – och med vilken effekt. Forskningsmässigt har dessa tekniker börjat synas i mina publikationer, ännu så länge framförallt relaterat till de möjligheter vad gäller visualisering av data som erbjuds (Boulianne & Larsson; Larsson, 2020) men mer och mer kopplat till olika typer av textanalytiska projekt – jag ser stora möjligheter för dessa tekniker och ser fram emot att fördjupa mig ytterligare i mer avancerade varianter av automatiserad och semi-automatiserad textanalys.

Referanser

Atteveldt, W. v., Margolin, D., Shen, C., Trilling, D., & Weber, R. (2019). A Roadmap for Computational Communication Research. Computational Communication Research, 1(1), 1–5.

Boulianne, S., & Larsson, A. O. Engagement with candidate posts on Twitter, Instagram, and Facebook during the 2019 election. New Media & Society, 0(0), 14614448211009504. https://doi.org/10.1177/14614448211009504

Fife, E. (2008). Student reaction to research methods classes. Journal of the Northwest Communication Association, 37, 103–117.

Höijer, B. (2006). Are We as Attentive to Method As We Should Be. Nordicom Review, 27(1).

Larsson, A. O. (2020). Picture-perfect populism: Tracing the rise of European populist parties on Facebook. New Media & Society, 0(0), 1461444820963777. https://doi.org/10.1177/1461444820963777

Papanastasiou, E. C., & Zembylas, M. (2008). Anxiety in undergraduate research methods courses: its nature and implications. International Journal of Research & Method in Education, 31(2), 155-167. https://doi.org/10.1080/17437270802124616

Sjøvaag, H. (2020). Tre spørsmål om metodeutvikling. Norsk medietidsskrift, 27(3), 1–5. https://doi.org/10.18261/ISSN.0805-9535-2020-03-07 ER

van Atteveldt, W., & Peng, T.-Q. (2018). When Communication Meets Computation: Opportunities, Challenges, and Pitfalls in Computational Communication Science. Communication Methods and Measures, 12(2–3), 81–92. https://doi.org/10.1080/19312458.2018.1458084

Wisecup, A. K. (2016). Take It or Leave It. Teaching Sociology, 45(1), 73–79. https://doi.org/10.1177/0092055x16658087