Introduktion

Denna artikel är avsedd att ge en övergripande introduktion till tio viktiga forskningsområden i gränssnittet mobil och journalistik. Fem av dessa forskningsområden belyser förändringar i individers nyhetskonsumtion medan resterande fem forskningsområden behandlar olika aspekter av nyhetsmediernas medieproduktion. Några av dessa forskningsområden har studerats relativt ingående, medan forskningen kring andra är mindre långt kommen. Samtliga tio forskningsområden är dock viktiga att forska kring för att få en holistisk förståelse kring denna centrala medieutveckling.

Det är tydligt att mobilen bidragit till en gyllene tid av möjligheter för medborgarna. Samtidigt har konkurrensen för nyhetsmedierna tätnat avsevärt, varför vi fortsättningsvis bör vara försiktiga med att ta journalistiken för given.1 Ett förgivettagande har flera innebörder. På en övergripande nivå handlar det om huruvida journalistikens framtida existens överhuvudtaget är säkrad. På en mer specifik nivå handlar det om att vi inte kan ta journalistikens produktionsprocesser och gestaltning för givna, då dessa i en digital tidsålder ständigt utvecklas i olika riktningar (se t.ex. Engebretsens analys av datajournalistik i denna utgåva). På en mer specifik nivå handlar det också om att det inte bör tas för givet att medborgare faktiskt vill ta del av journalistik även om denna fortsätter produceras och görs lättillgänglig genom distribution via mobiler och andra plattformar (Moe & Kleiven, 2016, se också Helgeruds artikel i denna utgåva; en kvalitativ analys av förhållningssätt till nyhetsmedier och medborgarskap bland sällan-konsumenter av nyheter).

Innan vi går in på genomgången av gränssnittet mobil och journalistik är det på sin plats att titta närmare mer specifikt på mobilens egenskaper och framfart. Mobilen är en personlig och portabel medieteknologi som är utrustad med datorlik prestanda och internetuppkoppling. Den kan användas nästintill närsomhelst, då den är portabel och sällan bortom en armlängds avstånd, för aktiviteter orienterade mot såväl information, kommunikation som underhållning. En mobil på fem tum och 150 gram skiljer sig väsentligt i portabilitet i jämförelse med flera andra medier, så som en 50 tums tv-apparat på 30 kilo. Den förstnämnda bär individen i princip alltid med sig, medan den senare ofta installeras på en bestämd plats i hemmet (på stativ eller vägg, med inkoppling av diverse kablar). Följaktligen skiljer sig tillgängligheten mellan de två väsentligt. Smarta mobiler utmärks i sina egenskaper av att vara bärbara och tillgängliga (Schrock, 2015). De har utformats för att passa in i livsstilar där vi i hög grad är på språng och i rörelse, och samtidigt vill vara uppkopplade mot internet och dess snabba flöden av information och kommunikation. Den smarta mobilen är, per excellens, vad de sociologiska mobilitetsforskarna Elliott och Urry (2010) kallar för en «miniaturized mobility». Den smarta mobilen utgör en central del i förverkligandet av människors medieliv (Deuze, 2012). Mobilen har blivit så viktig och självklar för oss i vår vardag att vi har kommit att ta den för given (Ling, 2012).

Sedan flera år tillbaka utgör smarta mobiler en central komponent av vardagslivet. I min forskning har jag sedan mer än ett decennium följt utvecklingen kring gränssnittet mobil utveckling å ena sidan och nyhetsproduktion samt nyhetskonsumtion å andra sidan. I min forskning har jag vid återkommande tillfällen sedan 2005 genomfört olika slags intervjuer och enkätundersökningar med svenska medborgare, liksom att jag genomfört omfattande kvalitativt forskningsarbete över tid vid två svenska mediehus kring deras mobilutveckling. Därtill har jag, i samarbete med kollegor i England, Japan och Spanien, genomfört enkäter och innehållsanalyser av mobil utveckling i dessa och flera andra länder. Under senare år har jag varit gästredaktör för ett specialnummer kring ämnesområdet för tidskriften Mobile Media & Communication (2015, 3:2), samt även författat flera forskningsöversikter. En viktig anledning till att jag kort redogör för min tidigare forskning inom området handlar om att jag i denna artikel avser ge en övergripande introduktion till detta område. Flera av de analyser jag presenterar här bygger på min tidigare forskning, detta gäller särskilt de första fem områden av nyhetskonsumtion som kommer att behandlas (Westlund, 2015). Utvecklingen inom samt forskningen kring detta fält är, av högst naturliga skäl, under kraftig tillväxt. Samtidigt är det många områden som forskare ännu inte studerat alls, åtminstone inte särskilt ingående. I denna artikel tar jag mig friheten att göra en samlad om än personlig bedömning av forskning och branschutveckling kring nyheter i en mobil tidsålder. I förenklingens förtecken så har jag i min bedömning strävat mot att utkristallisera och diskutera ett begränsat urval av särskilt viktiga och relativt distinkta områden. Totalt har tio sådana områden utkristalliserats; de första fem faller inom ramen för forskning inom fältet nyhetskonsumtion, medan de sista fem bäst beskrivs som forskning kring medieproduktion.

Nyhetskonsumtion

  1. Beteendemönster

  2. Användare

  3. Plats

  4. Deltagande

  5. Preferenser

Medieproduktion

  1. Produktionsprocesser

  2. Innehåll

  3. Distribution

  4. Användargränssnitt

  5. Affärsverksamhet

Beteendemönster

En första slutsats – från enkätstudier i flera europeiska länder samt USA – är att andelen som använder mobilen för att ta del av nyheter har ökat kraftigt under 2010-talet. I flera nordiska länder är spridningen av mobilanvändningen synnerligen omfattande, i jämförelse med merparten andra länder som har studerats. Detta gäller särskilt Sverige, vilket är det land i vilket allra flest medborgare använder mobilen för att ta del av nyheter på veckobasis (69 %). Andelen är också mycket hög i Norge (64 %) och Danmark (60 %), det är rentav endast Sydkorea och Schweiz som placerar sig på liknande nivåer (se t.ex. Newman, Fletcher, Levy & Nielsen, 2016). Utöver en snabb spridning till fler medborgare ska även noteras en ökning i regelbundenheten med vilken dessa använder mobilen för att ta del av nyheter (Westlund, 2014).

En andra slutsats handlar om att mobil nyhetskonsumtion påverkar andra former av nyhetskonsumtion på två olika sätt. För det första så kan det ske en slags kannibalisering; anammande eller ökad användning av mobilen för nyheter är då nära sammankopplat med att personen i fråga minskar eller upphör med sin användning av andra nyhetsmedier. För det andra kan en komplementär relation växa fram; mobilen och andra nyhetsmedier konkurrerar inte ut varandra men används istället på lite olika sätt, i en slags symbios med varandra. Tidigare forskning visar en grumlig bild kring dessa två sätt, då det finns variationer över tid, bland olika användargrupper, samt i mätmetoder (se t.ex. Chan, 2015, Westlund & Färdigh, 2015).

Användare

Tidigare forskning har påvisat att olika grupper av människor uppvisar signifikant olika beteenden med sina mobiler. Åtskilliga studier har framlagt empiri som visar att användningen av mobilen (och även andra medier) för nyheter är kraftigt differentierad beroende på ålder, men vanligen också beroende på kön och utbildningsnivå. (se t.ex. Westlund & Weibull, 2013; Wolf & Schnauber, 2014). Andra personliga faktorer som visat sig ha betydelse är relationsstatus och huruvida man arbetar eller inte (Fortunati, Deuze & de Luca, 2014). Därtill finns ett påtagligt samband mellan mobil nyhetskonsumtion och människors övriga nyhetskonsumtion (Chan-Olmsted, Rim & Zerba, 2013) samt huruvida de använder sig av en smart mobil (Westlund, 2014).

Den differentierande betydelsen hos flera av dessa faktorer har faktiskt minskat över tid. Det eftersom att användning av mobilen för nyheter fått allt bredare spridning i samhället (se t.ex. analys av åren 2005–2013 i Westlund 2014). I ljuset av Everett M Rogers diffusionsteori har det skett en framgångsrik innovationsspridning, till innovatörer och tidiga accepterare i dess begynnelse, och därefter vidare till en tidig och sen majoritet. I förlängningen aktualiseras här frågeställningar som vanligen behandlas inom forskning kring digital inkludering respektive digital exkludering.

Mobilen ger god tillgång till en uppsjö av mobila applikationer och sajter som främjar ett brett utbud av nyhetsmaterial, liksom att det blivit vanligt att människor med sin mobil delar nyhetsmaterial med varandra i sociala medier eller via personliga meddelandetjänster. Därav blir följaktligen en central fråga: vilken betydelse har det att somliga inte använder sin mobil för nyheter? Svaret varierar, bl.a. beroende på om människor självmant valt bort mobilen, men använder andra nyhetsmedier, eller om de saknar resurser och intresse för att ta del av nyheter via mobilen (och andra nyhetsmedier).

Plats

Mobilen är en personlig och högst portabel informations- och kommunikationsteknik. En vanlig utgångspunkt bland branschkännare och forskare under 2000-talet var att mobilen, med sin mindre skärm och mer begränsade prestanda inte skulle förmå konkurrera med andra medier, så som den stora och tunga tv:n, närhelst dessa är tillgängliga. Följaktligen antogs att mobilen framförallt skulle komma att användas när människor var «på språng». Detta antagande har fått sitt stöd i vissa tidigare undersökningar. I en amerikansk och dagboksbaserad studie från tidpunkten när den första iPhonen lanserades av Apple, kommer Dimmick, Feaster och Hoplamazian (2011) fram till att mobilen framförallt används för nyheter i vardagslivets springor, d.v.s. mellan andra slags aktiviteter och platser så som i väntan på en buss eller bekant. Under de år som följde har emellertid mycket skett med såväl utvecklingen av mobilers hårdvarukapacitet som dess ekosystem (d.v.s. utbud av skräddarsydda appar och responsiva sajter). Som följd av detta har människor i väsentlig mening expanderat sina sätt att använda mobilen. Resultat från studier i flera länder har visat att mobilen faktiskt används för att ta del av nyheter också på flera andra platser, däribland i hemmet och på arbetsplatsen/skolan (se t.ex. Newman et. al. 2016; Van Damme, Courtois, Verbrugge & de Marez, 2015). Wolf och Schnauber (2015), som har kommit fram till liknande resultat, argumenterar att användningen av mobilen för nyheter präglas av mindre kontextstabilitet (tid och rum) jämfört med andra nyhetsmedier. Mobilen kan sägas ha förlängt vårt engagemang med nyheter, i många fall bokstavligen från det att vi vaknar till det att vi lägger oss. Framtida forskning bör studera och analysera närmare nyanser i användningsmönster beroende på plats och situation.

Deltagande

Deltagande är ett laddat och viktigt begrepp i demokratin. Inom forskningen har mobilens koppling till deltagande tagit sig uttryck på två olika sätt. För det första handlar det om forskning kring människor som aktiva medproducenter och deltagare, något som Axel Bruns (2012) fångat in genom sitt begrepp produsage (vilket för samman «producer» och «user»). Exempelvis har det inom mobilforskningen studerats hur mobilen används för att tillgå och interagera med nyheter via sociala medier som Twitter (Wei, Lo, Xu, Chen & Zhang, 2013). liksom att det finns åtskilliga studier som behandlar hur medborgare producerar material till nyhetsmedier i händelse av samhällskriser så som bombdåd och naturkatastrofer (se genomgång i Westlund 2013). För det andra finns ett växande forskningsfält som behandlar hur nyhetsanvändning via mobil hänger samman med politiskt deltagande. Inom ramen för denna forskning finns studier som pekat på hur socioekonomiska och demografiska variabler påverkar användningen av mobila medier, samt hur användningen av mobila medier i sin tur hänger samman med politiskt deltagande i olika former (se t.ex. Lee, Kwak, Campbell & Ling, 2014; Martin, 2015). Det ska noteras att i flera utvecklingsländer är det faktiskt mobilen, inte datorn eller traditionella medier, som gett medborgare bland alla samhällsskikt möjlighet att ta del av nyheter och annan viktig information.

Det finns många viktiga forskningsfrågor att behandla som knyter an till dessa två former av deltagande. Detta har blivit tydligt genom exempelvis det amerikanska presidentvalet, där mobilen och sociala medier används av såväl presidenten, nyhetsmedier som medborgare, för publicering av såväl ståndpunkter som fakta och «alternativa fakta». Ett viktigt område handlar om på vilka sätt som medborgare bidrar till att producera och publicera relevant informationsmaterial i sociala medier eller för nyhetsmedier, samt vilken kvalité detta har. Ett annat område handlar om i vad mån mobilen kommer främja en ökad grad av välinformerade och demokratiskt delaktiga medborgare, i allmänhet och bland specifika samhällsgrupper.

Preferenser

Förhållandevis få studier har fokuserat på människors preferenser vad avser nyheter i mobilen. Till undantagen hör en kinesisk enkätundersökning som analyserade i vad mån olika preferensfaktorer påverkar huruvida man använder mobilen för nyheter eller inte. Resultaten visade bl.a. att de människor som uttryckte en stark preferens för och ett stort behov av nyheter i sin vardag var mest benägna att också ägna mycket tid åt nyheter via mobilen (Li, 2013; se också Shim, You, Lee, & Go, 2015 för liknande resultat). Ett annat undantag i sammanhanget är en svensk fokusgruppstudie som bl.a. undersökte preferenserna för att bredda sin användning av mobilen från endast kommunikation (vid tidpunkten år 2006 var samtal och sms de primära användningsområdena) till att också använda mobilen för internet, nyheter, positioneringstjänster etc. Ett slående resultat var att det vid tidpunkten hos somliga fanns en ovilja att göra något annat med mobilen än interpersonell kommunikation, att man faktiskt uppskattade de tillfällen då man var bortkopplad från internet och andra medier. Samtidigt fanns det också respondenter som önskade att väsentligt bredda sin mobilanvändning (Westlund, 2007).

Givet de följande årens framgångsrika spridning av smarta mobiler tyder allt på att människors preferenser har förändrats över tid, men det finns få studier kring sådana skiften. Detta är ett område som bör studeras närmare, såväl i retrospekt som framgent, liksom att det vore värdefullt med studier av människors preferenser vad avser användbarhet, personalisering av innehåll, appar eller responsiva sajter, inställning till reklam och ad-blockers o.s.v. Några av dessa områden har börjat undersökas, bl.a. genom enkätundersökningen Digital News Report vid Oxfords Universitet. Forskning har vidare visat att synen på professionella nyhetskällor har en jämförelsevis stor betydelse för mobil nyhetskonsumtion (Thorson, Karaliova, Shoenberger, Kim & Fidler, 2015). Forskning kring människors preferenser till mobilnyheter kan bidra till djupare kunskap kring pågående förskjutningar, och bör samtidigt upprätthålla en kritisk hållning till relationen mellan preferenser och beteende.

Produktionsprocesser

Inom journalistik- och medieforskningen finns en lång tradition av att studera mediers produktionsprocesser, där Tuchmans klassiska studie (1978) blev startskottet för en tradition av «newsroom studies». Forskningstraditionen har genererat många viktiga studier, men dessa har dessvärre vanligen haft ett smalt fokus på endast en aktör inom nyhetsmedieorganisationer. Dock har forskare så som Deuze (2007) bidragit till förståelsen av olika slags mediearbete, och dess föränderlighet. Därtill har det under senare år publicerats studier och konceptuella ramverk som understryker betydelsen av att studera en bredare uppställning aktörer, bl.a. för att fånga in de sociala relationerna och förhandlingarna mellan olika aktörer. Vidare kan aktörernas bild av, och förhållningssätt till, «publiken» ha direkt eller indirekt påverkan på medieproduktionen (Lewis & Westlund, 2015). En variant av denna ansats tillämpade undertecknad i en longitudinell intervjustudie med flera aktörer som representerade såväl redaktion, som marknad och it, kring utvecklingen av nyhetspublicering för mobilen. Ett viktigt resultat var att dessa tre aktörer skapade mening kring samt förhandlade fram organisationens utveckling och implementering av nyheter för mobilen, vilka vid tidpunkten avsågs vara kompletterande till deras papperstidning och nyhetssajt (Westlund, 2011).

Vid sidan om detta organisatoriska perspektiv finns också forskning kring hur enskilda aktörer – journalisterna – arbetar med mobilen i sin journalistik. Det talas om s.k. mobila journalister (MoJo’s), som genom sin mobil kommunicerar med källor på olika sätt, skriver texter, tar foton, spelar in och redigerar video, samt publicerar sina alster (Burum & Quinn, 2015). Via en uppsjö chat/messenger applikationer, med eller utan kryptering, kan journalister kommunicera med sina källor. Vidare har även flera medborgare med sin mobil skapat relevant innehåll från viktiga händelser i samhället, så som krissituationer, vilka de publicerat i sociala medier eller sänt till nyhetsmedier för publicering (se t.ex. Westlund, 2013). Det har framkommit att sådant medborgarskapat material av somliga upplevs som autentiskt (Wahl-Jorgensen, 2016). Till viktiga frågor för fortsatt forskning hör hur journalister, liksom andra aktörer och medborgare, använder hårdvaru- och mjukvarufunktioner i sin mobil för att producera olika slags material.

Innehåll

Vilket journalistiskt innehåll ska nyhetsmedier publicera för mobilen? Vilken journalistisk form, så som presentationstekniker och typografi, ska tillämpas vid publicering för mobilen? Ska nyhetsmaterial anpassas eller redigeras för publicering i mobilen, och i så fall hur? Ska resurser rentav läggas på att producera unikt journalistiskt innehåll? Detta är några av de centrala vägval nyhetsmedieföretag arbetat med när de utvecklat nyhetspublicering för mobilen under det senaste decenniet. Praktiker och konsulter hävdar vanligen att varje medium och plattform kräver en innovativ ansats med unikt innehåll. Dessa har egenintresse i att det ska bli så; det kan också ses som mer fördelaktigt att faktiskt återanvända innehåll. Bland nyhetsmedieföretag har det tagits olika ansatser, samt ändrats bland ansatserna över tid. Bland några större nyhetsmedier har det lagts en del resurser på manuell tillanpassning av innehåll för mobilen genom tillsättning av s.k. mobilredaktörer, vilka också producerat innehåll så som push-notiser. Länge var det vanligt att mestadels låta återanvända nyhetsmaterial (Westlund 2011, 2013). Exempelvis har longitudinella analyser av 66 engelska lokaltidningars publicering för mobilen visat att det företrädelsevis handlar om återanvändning av generellt nyhetsinnehåll samt nyheter med fokus på sport, underhållning, väder, resor och trafik (Nel & Westlund, 2012). En senare analys av mobilsajter/applikationer för tretton europeiska samt ett amerikanskt tidningsföretag har visat att dessa mestadels publicerar textmaterial för mobilen. Också en del bildmaterial publiceras, men få erbjuder video- eller ljudmaterial och ingen infografik. Användningen av hyperlänkar i anslutning till artiklar varierar från noll procent hos somliga tidningsföretag, till nittio procent av alla artiklar hos andra tidningsföretag (Silva, López, Westlund & Erazo, 2016).

Med tanke på att mobilen för många nyhetsmedier redan har blivit, eller snart blir, deras främsta publiceringsplattform kan dessa komma att prioritera utveckling av journalistiken för mobilen. Ett område som utforskats är exempelvis s.k. locative journalism, där nyheter knyts samman med plats (Nyre, Bjornestad, Tessem & Vaage Oie, 2012). Andra viktiga områden är s.k. virtual reality, auditive media (podcasts etc.) samt 360 graders videoproduktion. En central fråga handlar om ifall det kommer att skapas unikt innehåll för mobilen, samt i vad mån journalister eller tekniska funktionaliteter medverkar till detta.

Distribution

Distribution är nära sammanlänkad med publiceringen av innehåll i medieproduktionsprocessen. I en nyhetsmedieorganisation sker själva publiceringen av nyheter vanligen genom ett redaktionellt system för innehållshantering. Detta system innehåller fördefinierad kod som styr publiceringen av innehållet för olika plattformar. Med andra ord överlåts nyhetsvärdering för flerkanalspublicering till programmerad kod. Detta påverkar i sin tur också det innehåll som distribueras till tredjepartsaktörer så som sociala medier, om det så handlar om distribution i sociala medier på initiativ av aktiva användare (Villi & Matikainen, 2015), eller om affärsmässiga samarbetsavtal som nyhetersmedier och sociala medieföretag ingått (t.ex. Facebook Instant Articles). I distribution av nyheter sker ett viktigt samspel mellan aktörer, tekniska aktanter (t.ex. system) samt användarna (Lewis & Westlund, 2015). Nyhetsmedierna har traditionellt sett låtit journalister och grafiker manuellt sköta publicering och distribution av nyhetsmaterial. Genom redaktionella system för innehållshantering finns goda och kostnadseffektiva möjligheter att låta automatisera dessa processer. Samtidigt förekommer det att man låter journalister, i form av mobilredaktörer, mer aktivt gå in och styra publiceringen av nyhetsmaterial för olika slags mobila plattformar, så som mobilsajt, applikationer och push-notiser (Westlund 2011, 2013).

Avancerade tekniska system låter mäta och utvärdera vilket nyhetsmaterial som användare tar del av, och i flera fall låter de också individanpassa exponeringen. Detta sker såväl hos enskilda nyhetsaktörer som VG, liksom hos aktörer som tillhandahåller mobila appar med aggregerad insamling och publicering av nyheter från en uppsjö av nyhetsmedier, så som med Schibsteds satsning på nyhetsappen Omni. Under senare år har meddelandetjänster så som Facebook Messenger, WhatsApp och Snapchat vuxit i popularitet. Artificiell intelligens har banat väg för s.k. chatbots som låter medborgaren ta del av nyheter genom en konversation (med en robot), något Quartz lanserade i början av 2016.

Användargränssnitt

Inledningsvis diskuterades att mobilen har specifika egenskaper så som att vara portabel och tillgänglig (Schrock, 2015), men också att mobilen vet var dess användare befinner sig. Vissa medier samt informations- och kommunikationsteknologier är rustade med specifika egenskaper (s.k. «affordances»), medan andra inte har dessa egenskaper. Om en egenskap saknas, så som att en papperstidning i sig inte kan erbjuda sina läsare en videoupplevelse, så är sådan användning självklart inte möjlig (Hutchby 2001). Videoupplevelse är däremot möjlig med tv-apparater, mobiler och surfplattor, och rentav uppmuntras genom deras design. Att en egenskap möjliggör ett visst beteende ska dock inte tas som garanti för att ett sådant beteende faktiskt också sker (se t.ex. Graves, 2007).

Användargränssnittet och dess digitala arkitektur lägger grunden för de möjligheter och begränsningar som erbjuds via en digital plattform, och påverkar upplevelsen av nyhetskonsumtion. En speciellt utformad mobil applikation (s.k. native app) för iPhones eller Android-mobiler kan erbjuda väsentligt olika användargränssnitt. Vidare kan dessa skilja sig väsentligt från en mobilsajt till en annan, bland vilka somliga liknar förenklade webbplatser medan senare format snarast liknar appar (så som med Progressive Web App). Det experimenteras numera med användargränssnitt för att push-notiser inte bara ska driva trafik men också ska bli en upplevelse i sig genom livesändningar, interaktivitet etc. (Kebble & Peña, 2017).

Ett bra användargränssnitt har en väl utvecklad s.k. user experience design (UX). En bra användarupplevelse eftersträvas genom programmering och design för användarvänlighet, tillgänglighet, användbarhet, presentation av innehåll etc. (Buxton, 2007). Det är också väl anpassat till s.k. människa–dator-interaktion (MDI), d.v.s. hur en person interagerar med ett tekniskt system (Jacko och Sears, 2003) genom exempelvis en mobil nyhetssajt. Kopplat till användargränssnitt finner vi digitala system som möjliggör mätningar och analyser av digital medieanvändning, liksom digitala system som möjliggör olika slags personalisering i publiceringen (så som efter individens beteende, gruppbeteenden, geografisk plats etc.). Ett tilltalande och fungerande användargränssnitt är inte viktigt bara för innehållet och medieanvändaren, men också för nyhetsmedieföretagen. Hur många, hur ofta och hur länge människor tar del av nyheter via de kommersiella nyhetsmedieföretagens digitala plattformar påverkar deras position och relevans i samhället, liksom deras affärsverksamhet.

Affärsverksamhet

För nyhetsmedieföretag handlar en central fråga om på vilka sätt som förskjutningen mot mobil nyhetskonsumtion påverkar nyhetsmedier, och hur dessa ska utveckla sin affärsverksamhet i en mobil tidsålder (se t.ex. Schanke Sundet, 2012; Westlund, 2011). Det talas sedan några år om «mobile first»-strategier, såväl ur redaktionellt som affärsmässigt perspektiv. Dagspressen har traditionellt en tudelad affärsmodell med annonsförsäljning och betalt innehåll. P.g.a. tapp i printverksamheten har många tidningsföretag under flera år minskat i omsättning, intäkter och personal (se t.ex. Nielsen 2016), och det är få som ännu lyckats kompensera genom den digitala/mobila affärsverksamheten.

Det finns självklart många svårigheter i att mäta de intäkter och utgifter som olika plattformar genererar. Mediebedrifternas landsförenings digitala fagsjef informerar att flera nyhetsmedieföretag i Norge under hösten 2016 upphört att särredovisa intäkter för olika digitala plattformar. 2015 kom omkring en fjärdedel av annonsintäkterna för varumärkesreklam (display) i den norska dagspressen från mobilen (här avses Amedia, Dagbladet, DN, e24, Nettavisen, regionalpressen samt VG). I en motsvarande analys för januari–augusti 2016, innan förändringen i mätteknik, hade mobilens relativa andel ökat till 31 procent (Engen, 2017). I Sverige genererade samtliga digitala plattformar 26 procent av nyhetsmediernas annonsomsättning 2016, jämfört med 22 procent 2015. Mobilannonseringen steg 26 procent, medan print, desktop och de samlade intäkterna minskade (Medievärlden, 2017). Jämförelsen är svår då mätteknikerna i Sverige och Norge skiljer sig.

För digitalt framgångsrika nyhetsmedier som Aftonbladet och Expressen visar trafikdata att mobilen numer är mer populär än datorn (Westlund 2016), och deras mobila affärsverksamheter har under senare år växt flera hundra procent. En fortsatt ökning av mobilintäkter är att vänta, om än i skarp konkurrens med bl.a. Facebook och Google om annonsintäkterna. Nyhetsmedier behöver utforska andra intäktsströmmar, så som datahandel och m-commerce, samt bli bättre på att återigen ta betalt för sitt innehåll. En fördel med mobil jämfört med online är att köparen faktiskt får ladda ner en applikation som skapar känslan av att ha köpt något materiellt.

Mobilens och journalistikens roll i framtidens samhälle

Denna artikel har koncist diskuterat tio viktiga utvecklings- och forskningsområden. De första fem har tagit ett individperspektiv, med fokus på användarna som sådana, samt deras beteendemönster och platser för användning, samt deras deltagande och preferenser. Sammantaget har dessa områden belyst ett individperspektiv kring utvecklingen av gränslandet mellan mobil och journalistik. De efterföljande fem områdena har tagit utgångspunkt i nyhetsmedierna, vad avser deras produktion, innehåll, distribution, användargränssnitt och affärsverksamhet. Nära sammankopplat med dessa individ- och organisationsperspektiv finner vi en mer generell strukturell nivå som avser i vad mån mobilutvecklingen påverkar journalistikens roll i samhället som helhet.

Som diskuterats har mobilutvecklingen förbättrat möjligheterna för medborgare att ta del av ett rikt och brett nyhetsutbud, nästintill oberoende av tid och rum. Samtidigt kan det mycket väl vara som så att dagens starka mobilutveckling blir en slags dödsstöt för många nyhetsmediers verksamhet. En dödsstöt eftersom de inte förmår växla om sin verksamhet till att vara affärsmässigt och journalistiskt hållbar i en mobil tidsålder. Därmed inte sagt att det endast är mobilutvecklingen som påverkar detta, även många andra faktorer är självklart del av denna komplicerade förändringsprocess. Det sker dock otvivelaktigt nu en stark mobilutveckling i en tid då nyhetsmedierna redan har försvagats avsevärt. Nyhetsmedierna har visserligen sedan länge haft konkurrens såväl i sin affärsverksamhet som från andra aktörer som söker vinna spridning, gehör och legitimitet för det de publicerar (om så må vara s.k. alternativa fakta eller falska nyheter). Det ska understrykas att mycket talar för att denna konkurrens har tilltagit under senare år, genom att digitala konkurrenter flyttat fram sina positioner samt att alltfler medborgare vänder sig till s.k. alternativa medier.

Journalistiken har definitivt en sedan länge etablerad roll i samhället, och många av oss känner säkert att vi kan ta den för given, att den ska fortsätta leverera god nyhetsjournalistik också i framtiden. Det finns anledning att vara mer försiktig i att ta journalistiken för given, i synnerhet den lokala nyhetsjournalistiken, vilket aktuella statliga offentliga utredningar i såväl Norge som Sverige visat. Samtidigt har mobilen successivt intagit en alltmer framträdande roll bland organisationer och medborgare. Vi tar för givet att såväl vi själva som andra ska använda mobil till dagligdags för en uppsjö av funktioner. Länge har mobilen, plånboken och nycklarna utgjort en triad av ting människor tar med sig när de går hemifrån. Redan idag finns lösningar för att betala med mobilen liksom att låsa/låsa upp dörrar. Det talas därför om att mobilen på sikt kan komma att ersätta plånboken och nycklarna. På samma sätt kan mobilen komma att helt ersätta papperstidningen och datorn för nyheter. En sådan förändring har betydelse för såväl individer som nyhetsmedier, men ställer också framtiden för nyhetsjournalistiken på sin spets: vad för slags journalistik kommer då att kunna produceras och konsumeras?

Referenser

Bruns, A. (2012) Reconciling community and commerce?, Information, Communication & Society, 15(6): s. 815–835. DOI: https://doi.org/10.1080/1369118x.2012.680482.

Burum, I & Quinn, S. (2015). MOJO – The Mobile Journalism Handbook, London: Routledge.

Buxton, B. (2007). Sketching user experiences: getting the design right and the right design. San Francisco: Morgan Kaufmann.

Chan, M. (2015). Examining the Influences of news use patterns, motivations, and age cohort on mobile news use: The case of Hong Kong. Mobile Media & Communication, 3(2): s. 179–195. DOI: https://doi.org/10.1177/2050157914550663.

Chan-Olmsted, S., Rim, H & Zerba, A. (2013) Mobile News Adoption among Young Adults: Examining the Roles of Perceptions, News Consumption, and Media Usage, Journalism & Mass Communication Quarterly, 90(1): s. 126-147. DOI: https://doi.org/10.1177/1077699012468742.

Deuze, M. (2007). Media work, Boston: Polity Press.

Deuze, M. (2012). Media life, Boston: Polity Press.

Dimmick, J., Feaster, J. C., & Hoplamazian, G. J. (2011). News in the interstices: The niches of mobile media in space and time. New Media and Society, 13(1): s. 23–39. DOI: https://doi.org/10.1177/1461444810363452.

Engen, G. (2017). Personlig e-postkorrespondens (2017-02-05 och 2017-03-01).

Elliott, A. & Urry, J. (2010). Mobile Lives, London: Routledge.

Fortunati, L., Deuze, M. & de Luca, F. (2014). The news about news: How print, online, free, and mobile coconstruct new audiences in Italy, France, Spain, the UK, and Germany. Journal of Computer-Mediated Communication, 19(2): s.121–140. DOI: https://doi.org/10.1111/jcc4.12017.

Graves, L. (2007). The Affordances of Blogging: A Case Study in Culture and Technological Effects. Journal of Communication Inquiry, 31, s. 331–345. DOI: https://doi.org/10.1177/0196859907305446.

Hutchby, I. (2001). Technologies, texts and affordances. Sociology: the Journal of the British Sociological Association, 35. s. 441–456. DOI: https://doi.org/10.1177/s0038038501000219.

Jacko, J. A., & Sears, A. (2003). The Human-Computer Interaction Handbook: Fundamentals, Evolving Technologies and Emerging Applications, New York; London: Taylor & Francis.

Kebble, G. & Peña, V. (2017). How educators and industry can collaborate to prepare for a mobile future, http://mediashift.org/2017/03/how-educators-industry-collaborate-prepare-for-mobile-future/.

Lee, H., Kwak, N., Campbell, S. W. & Ling, R. (2014). Mobile communication and political participation in South Korea: Examining the intersections between informational and relational uses. Computers in Human Behavior, 38: s. 38–52. DOI: https://doi.org/10.1016/j.chb.2014.05.017.

Lewis, S. & Westlund, O. (2015). Actors, Actants, Audiences, and Activities in Cross-Media News Work, Digital Journalism, 3(1): s. 19–37. DOI: https://doi.org/10.1080/21670811.2014.927986.

Ling, R. (2012). Taken for grantedness, Cambridge: MIT Press.

Li, X (2013). Innovativeness, personal initiative, news affinity and news utility as predictors of the use of mobile phones as news devices. Chinese Journal of Communication, 6(3), s. 350–373. DOI: https://doi.org/10.1080/17544750.2013.789429.

Martin, J. (2015). Mobile political news and electoral participation: A bridge for the democratic divide. Mobile Media & Communication, 3(2): s. 230–249. DOI: https://doi.org/10.1177/2050157914550664.

Medievärlden (2017). Nyhetsmedier tappar digitalt – och desktop mot mobilen, Medievärlden Analysbrevet 2017 – 9, https://premium.medievarlden.se/analysbrev/mobilen-okar-desktop-minskar-gotas-gratistidning-slog-budget-tva-ganger-berlingske-nere-pa-ett-tryckeri.

Moe, A. & Kleiven, H. H. (2016). Bruksmangfold. En analyse av nordmenns nyhetskonsum. TFoU-rapport 2016:7, Trondheim.

Nel, F. & Westlund, O. (2012) The 4 C’s of Mobile News, Journalism Practice, 6(5-6). s. 744-753. DOI: http://dx.doi.org/10.1080/17512786.2012.667278.

Newman, N., Fletcher, R., Levy D.A.L. & Nielsen, R.K. (2016). Reuters Institute Digital News Report, Oxford: University of Oxford.

Nielsen, R.K. (2016). «The Business of News», In T. Witschge, C. W. Anderson, D. Domingo, & A. Hermida (red), The SAGE handbook of digital journalism (s. 128–143). London: SAGE.

Nyre, L., Bjornestad, S., Tessem, B., & Vaage Oie, K. (2012). Locative journalism: Designing a location-dependent news medium for smartphones. Convergence: The International Journal of Research into New Media Technologies, 18: s. 297–314. DOI: https://doi.org/10.1177/1354856512441151.

Schanke Sundet, V. (2012). Making Sense of Mobile Media – Institutional Working Notions, Strategies and Actions in Convergent Media Markets, Oslo: University of Oslo.

Schrock, A. R. (2015). Communicative affordances of mobile media: Portability, availability, locatability, and multimediality. International Journal of Communication, 9, s. 18.

Shim, H., You, K., Lee, J. & Go, E. (2015). Why do people access news with mobile devices? Exploring the role of suitability perception and motives on mobile news use. Telematics and Informatics, 32(1): s. 108–117. DOI: http://doi.org/10.1016/j.tele.2014.05.002.

Silva, A., López, X., Westlund, O & Erazo, N (2016). Iniciativas en las noticias móviles: Mapeo de los canales, el contenido, la conversación y el comercio en Europa y los EE.UU, Observatorio, 10(1): s. 201–217.

Thorson, T., Karaliova, T., Shoenberger, H., Kim, E. & Fidler, R. (2015). News use of mobile media: A contingency view. Mobile Media & Communication, 3(2): s.160–178. DOI: https://doi.org/10.1177/2050157914557692.

Tuchman, G. (1978) Making News: A Study in the Construction of Reality, New York: The Free Press.

Van Damme, K., Courtois, C., Verbrugge, K. & de Marez, L. (2015). What’s APPening to news? A mixed-method audience-centered study on mobile news consumption. Mobile Media & Communication, 3(2): s.196–213. DOI: https://doi.org/10.1177/2050157914557691.

Villi, M. & Matikainen, J. (2015). Mobile UDC: Online media content distribution among Finnish mobile users. Mobile Media & Communication, 3(2): s. 214–229. DOI: https://doi.org/10.1177/2050157914552156.

Wahl-Jorgensen, K. (2016). Emotion and Journalism. In T. Witschge, C. W. Anderson, D. Domingo, & A. Hermida (red), The SAGE handbook of digital journalism (s. 128–143). London: SAGE.

Wei, R., Lo, V., Xu, X., Chen, Y. K. & Zhang, G. (2013). Predicting mobile news use among college students: The role of press freedom in four Asian cities. New Media & Society, 16(4): s. 637–654. DOI: http://dx.doi.org/10.1177%2F1461444813487963.

Westlund O. (2007). «The adoption of mobile media by young adults in Sweden», I: G. Goggin & L. Hjorth (Eds), Mobile Media 2007, Sydney: The University of Sydney.

Westlund, O. (2011). Cross-media News Work: Sensemaking of the Mobile Media (R)evolution. Göteborg: Göteborgs Universitet.

Westlund, O. (2013). Mobile news: a review and model of journalism in an age of mobile media, Digital Journalism, 1(1): s. 6–26. DOI: http://dx.doi.org/10.1080/21670811.2012.740273.

Westlund, O. (2014). «Mognande mobil multimedia», I: H. Oscarsson & A. Bergström (red) Mittfåra & marginal, SOM-institutet, Göteborg: Göteborgs Universitet.

Westlund, O. (2015). News Consumption in an Age of Mobile Media: Patterns, People, Place and Participation, Mobile Media & Communication, 3(2): s. 151–159. DOI: https://doi.org/10.1177/2050157914563369.

Westlund, O. och Färdigh, M. A. (2015). Accessing the news in an age of mobile media. Mobile, Media & Communication, 3(1): s. 53–74. DOI: https://doi.org/10.1177/2050157914549039.

Westlund, Oscar (2016). «News Consumption Across Media: Tracing the (R)evolutionary Uptake of Mobile News», In J. Linaa Jensen, M. Mortensen & J. Ørmen (red.), News across Media – the production, distribution and consumption of news in a cross-media perspective. New York: Routledge.

Westlund, O. &Weibull, L. (2013). Generation, life course and news media use in Sweden 1986–2011, Northern Lights, 11: s. 147–173.

Wolf, C. & Schnauber, A. (2015). News consumption in the mobile era. Digital Journalism, 3(5): s. 759–776. DOI: http://dx.doi.org/10.1080/21670811.2014.942497.