Till grund för prövningen av sin behörighet ska en skiljenämnd lägga de rättsfaktasom skiljekäranden åberopat utan att pröva dem materiellt.

Ett bolag initierade ett skiljeförfarande mot en stat. Genom en i Stockholm meddelad skiljedom avvisade skiljenämnden bolagets talan på grund av bristande behörighet. Bolaget yrkade härefter vid svensk domstol (forum arbitri) att skiljedomen skulle ändras på så sätt att den upphävdes. Högsta domstolen fann att skiljenämnden vid prövningen av sin behö- righet hade gått in på en materiell bedömning av frågan om bolaget hade gjort en viss typ av investering. När nämnden funnit att så inte var fallet hade den dragit slutsatsen att den inte var behörig och därför avvisat bolagets talan. Skiljenämnden hade därmed felaktigt låtit bli att tillämpa den s.k. påståendedoktrinen. Om doktrinen hade tillämpats, skulle nämnden till grund för prövningen av sin behörighet ha lagt de rättsfakta som bolaget åberopat. Det var därför felaktigt att avvisa bolagets talan på den grunden att dessa rättsfakta inte förelåg. Skiljedomen upphävdes.

Lagrum: 2 och 36 §§ lagen (1999:116) om skiljeförfarande