Kommunal barnomsorg. Nedsättning av avgift på avtalsrättslig grund.

En kvinna hade för sin dotter tagit i anspråk en barnomsorgsplats vid ett kommunalt daghem. Under tolv dagar var personalen vid daghemmet uttagen i strejk och kvinnan var under den tiden förhindrad att använda den plats som dottern tilldelats. Kvinnan hävdade att hon till följd därav inte var skyldig att betala avgift för barnomsorg till kommunen för denna tid och underlät att erlägga avgiften till kommunen. Högsta domstolen fann att den betalningsförpliktelse som följde av avtalet om barnomsorg – till skillnad från bestämmandet av avgiftens storlek – inte kunde anses utgöra ett offentligrättsligt inslag i avtalsförhållandet mellan kommunen och barnomsorgstagaren. I stället var betalningsförpliktelsen av privaträttslig natur och förpliktelsen borde falla bort, om kommunen inte tillhandahöll den avtalade tjänsten. Kvinnan var därför inte skyldig att betala avgift för den tid som strejken varat.

Lagrum: 2 a kap. 1, 6 och 10 §§ skollagen (1985:1100)