Svensk domstols behörighet att handlägga talan om äktenskapsskillnad.Förhandsavgörande inhämtat från EG-domstolen.

En kvinna som var svensk medborgare och bosatt i Frankrike väckte vid svensk domstol talan om äktenskapsskillnad mot en man som var kubansk medborgare och bosatt i Kuba. Paret hade tidigare haft gemensamt hemvist i Frankrike. Enligt svenska autonoma domsrättsregler var svensk domstol i och för sig behörig att ta upp kvinnans talan. Enligt ett inhämtat förhandsavgörande av EG-domstolen följde det emellertid av artikel 7 i Bryssel II-förordningen att när svaranden i ett mål om äktenskapsskillnad varken hade hemvist eller var medborgare i en medlemsstat, domstol i en medlemsstat inte fick grunda sin behörighet att pröva målet på nationella behörighetsregler, om domstol i en annan medlemsstat var behörig med stöd av artikel 3 i förordningen. Enligt artikel 3.1 a) i Bryssel II-förordningen var fransk – men inte svensk – domstol behörig att ta upp kvinnans talan. Den vid svensk domstol väckta talan om äktenskapsskillnad skulle därför avvisas.

Lagrum: Artikel 3.1 a) och 7 i rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (Bryssel II-förordningen) samt 3 kap. 2 § 2 lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap