Entreprenad. Skadestånd. Köp av lös egendom (bostadsaktie)

Entreprenören X byggde en byggnad på basis av ett avtal om löpande räkning med ett bostadsaktiebolag. Avtalet hade ingåtts år 1984 och byggnaden blev färdig år 1985. En stiftande delägare i bostadsaktiebolaget sålde sina aktier som berättigade till besittningen av en bostad till A, som i sin tur sålde dem vidare till B. Efter att det sistnämnda köpet hävts på grund av fel som upptäckts i byggnaden och efter att A blivit tvungen att återbörda köpes- killingen till B, yrkade A ersättning för sin skada av entreprenören.

Frågan i HD gällde om X svarade för skadan enligt skadeståndslagen eller enligt avtalsrättsliga principer.

HD konstaterade att skadeståndslagen huvudsakligen inte gäller skador i avtalsförhållan- den. A:s krav grundade sig på det att X felaktigt uppfyllt sina avtalsenliga byggnadsförpliktelser. Således kan kravet inte grundas på skadeståndslagen.

A var inte part i byggnadsavtalet. Avtalet berättigar och pliktar endast parterna. En utomstående kan normalt inte åberopa ett avtal i vilket han inte själv är part. Detta är en grundprincip i avtalsrätten och avvikelserna från den baseras vanligtvis på uttryckliga spe- cialstadganden. Stadgandet i 7 kap. 2 § 1 mom. lagen om bostadsköp, som trätt i kraft 1.9.1995 och vari stadgas om bostadsförsäljarens regressrätt på grund av fel vid byggandet, blev inte tillämpligt i saken. HD ansåg att entreprenörens eventuella ersättningsansvar mot A inte heller kunde grundas på skadeståndslagen eller på avtalsrättsliga principer.