Offentligt samfunds skadeståndsansvar

Taket på en lantbrukshall hade störtat in. Hallen hade byggnadstekniskt varit mera krävande än en sedvanlig lantbrukshall. Den hade satts i hop av element som hade byggts på annat håll. Stomelementen och takelementen hade kommit av skilda tillverkare och inmonterats av skilda funktionärer.

För den konstruktion som använts för takgallren (takbjelkene) var det typiskt att stavarna hade benägenhet att böjas åt sidan. Detta gick att förhindra med tvärstöttar. För att åstadkomma en hållbar konstruktion var det väsentligt att man efterföljde det stödningssätt som framgår av ritningarna och att byggnaden stöds även på snedden (på skrå).

Byggherren hade inte anlitat egna konstruktörer. Ritningarna för takgallren hade gjorts av underleverantören till gallrens tillverkare och kommit till arbetsplatsen tillsammans med leveransen.

Stödsättet var vederbörligt angivet i ritningarna. Vid monteringen av hallens delar hade takgallrens slutliga stödande inte blivit förverkligat.

HD konstaterade det vara centralt i tillsynen över byggnadsverksamheten att kontrollera bl.a. att byggnaden är ofarlig för hälsan, motsvarar säkerhetskraven och att konstruktionen är hållbar.

Huvudsakliga anledningen till att taket störtade var att takgallren inte tillräckligt och plan- enligt stöttats, vilket väsentligt anslöt sig till byggnadens säkerhet och konstruktionens hållbarhet.

Det har blivit oklart i saken hur byggnadsinspektionen genomförts. Uppenbarligen har den varit formell och ritningarna har inte varit tillgängliga. Genom att jämföra byggnadsritningarna med de verkställda takgallren hade man vid inspektionen kunnat märka att det slutliga stöttandet inte hade förverkligats enligt ritningarna. Man kan dock förutsätta att byggnadsinspektören har en sådan yrkeskunnighet att han även utan ritningar skulle fästa uppmärksamhet vid avsaknaden av tvärstöden.

HD ansåg att byggnadsinspektören vid inspektionen försummat att fästa tillräcklig uppmärksamhet vid omständigheter som var väsentliga för byggnadens hållbarhet och säkerhet. Med hänsyn till byggnadens krävande art har man inte kunnat avstå från att utreda dessa omständigheter på den grunden att byggnadsinspektören visste att elementbyggarna och montörerna var sakkunniga. Byggnadsinspektören har således inte uppfyllt de krav som med hänsyn till verksamhetens art och ändamål skäligen kan ställas på fullgörandet av åtgärden eller uppgiften. Enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen var staden till sin del ansvarig för skadan.

Se dom nr. 10 FHD 2008-06-19 KKO:2008:73