Förlust av rätten att åberopa skiljeavtal som rättegångshinder?

I ett pågående skiljeförfarande begärde skiljemännen att parterna skulle betala ytterligare förskott på skiljemännens ersättning. Sedan svaranden vägrat betala detta förskott och käranden förklarat sig inte ha för avsikt att betala svarandens andel, avskrev skiljenämnden målet och meddelade beslut om fördelning av kostnaderna för skiljeförfarandet. Skiljekäranden väckte härefter talan i allmän domstol mot skiljesvaranden och yrkade betalning av visst belopp. Som grund för talan åberopades att skiljesvaranden brutit mot parternas skiljeavtal genom att inte betala det av skiljemännen begärda extra förskottsbeloppet och därför var skyldig att ersätta skiljekäranden den skada som denne orsakats till följd av kontraktsbrottet. Skiljesvaranden åberopade skiljeavtalet som hinder för rättegång och yrkade att käromålet skulle avvisas. Fråga uppkom därmed om den närmare innebör- den av en bestämmelse i lagen om skiljeförfarande, enligt vilken den som underlåter att ställa begärd säkerhet förlorar rätten att åberopa skiljeavtal som hinder för rättegång. Innebar denna bestämmelse en generell förlust av rätten att åberopa ett skiljeavtal som hinder för rättegång eller var bestämmelsen bara tillämplig i förhållande till just den tvist i vilken par- ten underlåtit att ställa en begärd säkerhet? Högsta domstolen fann – bl.a. efter jämförelse med regleringen av två andra grunder för förlust av sådan rätt – att det senare alternativet gällde. Eftersom den talan som skiljekäranden ville föra mot skiljesvaranden i allmän domstol inte utgjorde samma tvist som skiljekäranden fört talan om i skiljeförfarandet, hade skiljesvaranden inte på grund av den aktuella bestämmelsen förlorat rätten att åberopa skiljeavtalet som rättegångshinder. Käromålet avvisades därför.

Lagrum: 5 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande