Arbetsavtal. Diskriminering. Jämställdhet

Ett bonusprogram som kompletterade grundlönen i ett bolag hade erbjudits de fastanställda arbetstagare vilkas arbetsavtal varade hela året eller som blev anställda av bolaget under de tre första månaderna. Bonusprogrammet omfattade inte de arbetstagare som varit borta från arbetet mer än tre månader. Storleken av bonusen ställdes i relation till hur mycket arbetstagaren varit borta.

Utanför bonusprogrammet hade lämnats: A och B som var deltidspensionärer i deltidsanställning C och D som var anställda med tidsbestämda arbetsavtal, som skulle upphöra före årsskiftet och E och F som var anställda genom läroavtal Personerna som lämnats utanför programmet yrkade på motsvarande bonuslöner som de fastanställda.

HD konstaterade att man inte i anställningsförhållanden för viss tid eller på deltid enbart på grund av arbetsavtalets giltighetstid eller arbetstidens längd får tillämpa mindre fördelaktiga anställningsvillkor om det inte är motiverat av objektiva skäl. Arbetstagaren skall även i övrigt bemöta arbetstagarna opartiskt, om det med hänsyn till arbetstagarnas uppgifter och ställning inte finns anledning att avvika från detta. Principen om jämställt bemötande förutsätter att arbetsgivaren inte ens då den ensidigt beviljar förmåner kan bemöta arbetstagare i samma situationer på avvikande sätt utan sakliga och reella skäl.

Bolaget hade beviljat bonuslöner för alla sina fast anställda arbetstagare. Förmånen hade således för dem blivit ett sådant arbetsvillkor som även personerna med deltids- eller tidsbestämda arbetsförhållanden var berättigade att få tillämpade i sina arbetsförhållanden. Bl.a. då bonusprogrammet inte hade några som helst mål per arbetstagare och det inte heller varit avsikt att mäta bolagets resultat per arbetstagare hade bolaget inte bevisat objektivt sett godtagbara sakliga skäl för tillämpningen av mindre fördelaktiga arbetsvillkor för A och B.

Angående C och D konstaterade HD att en förutsättning även för de fast anställda varit att deras arbetsförhållande var i kraft vid årsskiftet. Enär C:s och D:s arbetsavtal skulle upphö- ra före årsskiftet kan man som utgångspunkt anse begränsningen angående dem ha sakliga grunder. Arbetsavtalens tidsbegränsning hade dock inte berott på arbetstagarna själva. Arbetsavtalen hade dessutom före årsskiftet förnyats och arbetsförhållanden gällt även över årsskiftet. C och D hade alltså på samma sätt som de fast anställda arbetat för att uppnå bonusprogrammets målsättning. Att lämna C och D i förväg utanför programmet hade således saknat sakliga grunder.

E och F hade deltagit i skolning även utanför bolaget. Med hänsyn till läroavtalens natur och arten av deras arbetsuppgifter och att arbetsavtalen varit tidsbegränsade på grund av arbetsförhållandens natur ansågs bolaget ha haft sakliga skäl att lämna E och F utanför programmet.

(Omröstning)