Arbetsavtal för viss tid

Ett sjukvårdsdistrikt hade anställt en skötare för en andningsförlamad patient. Anställnin- gen var för viss tid så att arbetsavtalet skulle upphöra när patienten inte längre behövde vård. Sjukvårdsdistrikten uppsade avtalet dagen efter att patienten avlidit.

Enligt 1 kap. 3 § 2 mom. arbetsavtalslagen kan arbetsavtalet vara tidsbegränsat endast då det finns grundad anledning därtill.

Som grundad anledning hänvisade sjukvårdsdistriktet till arbetets natur, som avvek från sjukhusvården. Vårdförhållandet är personligt och förutsätter att vårdaren anpassar sig att arbeta med ifråga varande patient. Behovet av vård för andningsförlamade personer är slumpmässigt då antalet patienter är få. Man kan inte helt förutse längden av vårdsbehovet. I detta fall kunde man dock förutse att vården inte skulle bli särskilt långvarig då patienten varit redan 74 år då arbetsavtalet började.

Högsta domstolen konstaterade bl.a.att sjukvårdsdistriktet samtidigt hade flera patienter som behövde dylik vård. Behovet av vård var kontinuerligt. För en patients vård behövs vanligtvis flere skötare. Trots vårdförhållandets personliga natur kan sjukvårdsdistriktet anses ha även arbete av denna typ i sådan mån att behovet av arbetskraft inte är helt slumpmässigt. Dessutom har sjukvårdsdistriktet närvårdare även i sina sjukhus. Således har distriktet möjlighet att erbjuda närvårdare arbete i sina sjukhus eller utbilda dem för sådant arbete. Även om patienten varit i hög ålder då arbetsförhållandet ingicks har man inte kunnat förutse omfattningen av vårdsförhållandet. HD ansåg att arbetsgivaren inte hade haft grundad anledning att ingå arbetsavtalet för viss tid.

(Omröstn.)