Ledningsrätt. Intrångsersättning.

Markområden som tidigare varit upplåtna med nyttjanderätt (arrende) togs för samma ändamål i anspråk tvångsvis genom ledningsrättsåtgärd. Enligt Högsta domstolen saknades anledning att anta att fastigheternas marknadsvärde därigenom minskat med större belopp än vad som motsvarade de uteblivna arrendeavgifterna och den ianspråktagna markens värde som skogsmark (I) eller betes- eller åkermark (II) eller råmark (III). Intrångsersätt- ningen bestämdes i enlighet med detta. Det kunde inte anses att en sådan tillämpning av reglerna om ersättning vid expropriation – vilka regler var tillämpliga i målen – var oförenlig med egendomsskyddet i regeringsformen eller Europakonventionen.

Lagrum: 2, 13, 25, 25 a och 29 §§ ledningsrättslagen (1973:1144) samt 4 kap. 1–4 §§ expropriationslagen (1972:719)