Straffrätt. Straffmätning. Rättegångens längd. Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter

A och B hade genom hovrättens dom 18.11.2004 blivit dömda till 1 år 4 månader långa ovillkorliga fängelsestraff för grova skattebedrägerier och bokföringsbrott som de begått 1.1.1993 - 31.10.1995. Vid bedömningen av straffprocessens längd skall som utgångspunkt tas de straffrättsliga åtgärder som först blivit riktade mot svaranden. I detta fall skulle tiden räknas från husrannsakan 8.6.1995. Svarandena hade hörts vid förundersökning-en i juni 1995 och augusti 1999. Åklagaren hade fått förundersökningsprotokollet i februari 2000 och lämnat sin stämningsansökan i tingsrätten i januari 2001. Ärendet kunde inte anses vara speciellt svårt eller osedvanligt omfattande. Ingenting tydde på att långvarigheten av förundersökningen eller processen skulle ha berott på svaranden. Förundersökningen hade varit avbruten i ca tre år vid väntan på avgöranden i vissa skatteprocesser som svarandena besvärat sig över. Åklagaren hade inte visat acceptabla grunder för detta avbrott. Att svarandena överklagat skattebesluten kan inte räknas dem till last. I sin helhet kränkte processens exceptionella längd svarandenas rätt att utan ogrundat dröjsmål få sin sak behandlad av en domstol. Fängelsestraffen nedsattes till 10 månader. (Omröstn.) SL 6 kap 7 § 3 punkten

Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter art 6 st 1