Målet gällde frågor om konkursförvaltares skadeståndsskyldighet för underlåtenhet att väcka talan om återvinning och för underlåtenhet att höra särskilt berörd borgenär (staten) i återvinningsfrågan. - Beträffande underlåtenheten att väcka återvinningstalan ansågs konkursförvaltaren inte ha åsidosatt sina plikter som konkursförvaltare på ett sådant sätt att hon skulle ha ådragit sig skadeståndsskyldighet redan genom att underlåta att väcka sådan talan. Däremot ansågs konkursförvaltaren genom att inte höra staten som särskilt berörd borgenär i återvinningsfrågan ha varit oaktsam vid fullgörandet av sitt förvaltaruppdrag och skyldig att ersätta skada som uppkommit som en adekvat följd av hennes oaktsamhet. Diss.

Lagrum: 4 kap. 5 §, 7 kap. 10 § och 17 kap. 1 § konkurslagen (1987:672).

Jfr Nord. Domss. 1991 s. 232 och Nord. Domss.nr 1/2002 ref nr 43 (s.16).