Oppgrader til nyeste versjon av Internet eksplorer for best mulig visning av siden. Klikk her for for å skjule denne meldingen
Ikke pålogget
{{session.user.firstName}} {{session.user.lastName}}
Du har tilgang til Idunn gjennom , & {{sessionPartyGroup.name}}
Leder
(side 86)
av Annelin Eriksen og Kari Telle
Vitenskapelig publikasjon
(side 87-99)
av Cecilia G. Salinas
SammendragEngelsk sammendrag

Mellom håp og «hype». Nyliberal økonomi i Uruguay

Denne artikkelen drøfter sammenhengen mellom nyliberale økonomiske reformer og begrepet håp i forhold til tremasseindustrien i Uruguay. Artikkelen er basert på en empirisk studie av etableringen av en finsk tremassefabrikk i en landsby i Uruguay. Jeg argumenterer for viktigheten av begrepet håp som analytisk verktøy i studier av kapitalisme, og understreker at håp har en narrativ struktur. Det vil si at nåtiden bindes sammen med både tidligere erfaringer og forventninger til fremtiden.

Between hope and ‘hype’: Neoliberal economy in Uruguay

In this article I discuss the relationship between neoliberal economic reforms and the concept of hope in the context of the pulp industry in Uruguay. The article is based on an empirical study of the installation of a Finnish pulp mill in a rural town in Uruguay. I will argue for the importance of the concept of hope as an analytical tool in the study of capitalism. I will stress that hope has a narrative structure, thus binding the current together with past experiences and expectations of the future.

Vitenskapelig publikasjon
(side 100-111)
av Tom Bratrud
SammendragEngelsk sammendrag

Artikkelen baserer seg på litt over seks måneders feltarbeid i 2010 på ei lita øy ved navn Ahamb i republikken Vanuatu i det sørvestlige Stillehavet. Øya har litt over 600 innbyggere som livnærer seg på fiske og subsistensjordbruk i hager på den større naboøya Malakula. I artikkelen utforsker jeg de kulturelle prosessene som moderne eksterne elementer, spesielt penger, fortolkes i og forhandles gjennom. Jeg vil analysere hvordan disse prosessene kan sies å finne sted innenfor en egalitær kulturell logikk på Ahamb knyttet til øyasamfunnets gavebaserte sosialitet. Gjennom et empirisk fokus på lokale handelsaktører som forvalter flyten av penger på øya, vil jeg vise at en stadig sterkere deltagelse i en modernitet, som karakteriseres av markedsøkonomiens tendens til å underordne menneskelige forhold og skape ny og ujevnt fordelt velstand, fremkaller lokal motstand som tydeligst ses i en oppblomstring av tradisjonell trolldom. Hovedargumentet i artikkelen er at en melanesisk egalitetsform, som den man gjenkjenner på Ahamb, best kan forstås med utgangspunkt i relasjonelle verdier og praksiser knyttet til deling, gavebytte og slektskap. Jeg vil vise at i en modernitetskontekst som oppfattes som truende, kommer disse verdiene spesielt godt til uttrykk gjennom sjalusi og trolldom som reflekterer ønsker om å utjevne forskjell. Som en empirisk og analytisk oppsummering tar jeg for meg etableringen av Ahamb Business Association som en manifestering av øybefolkningens forsøk på å bygge bro mellom deres egen gavelogikk og behovet for penger som kobles til en markedsøkonomi.

Bisnis, risriskure, sociality. Melanesian egality and monetary modernity on Ahamb, Vanuatu

The article explores expressions of egality in a Melanesian island context through an analysis of the relationship between a gift-based sociality and a market economy. I show how the people of Ahamb Island’s intensified participation in a modernity characterized by capitalist modes of objectifying and subordinating human conditions evoke resistance in the form of gossip and sorcery and negotiations about the role of money and business in the community. This leads to the main argument of the article, namely that a Melanesian egality can best be identified through the relational values and practices connected with sharing, gift exchange and kinship.

Vitenskapelig publikasjon
(side 112-126)
av Ulf Johansson Dahre
SammendragEngelsk sammendrag

Antropologer har sedan 1940-talet haft ett ambivalent förhållande till mänskliga rättigheter. Denna ambivalens är grundad på disciplinens starka tradition och förankring i kulturrelativismen, samtidigt som mänskliga rättigheter har ett otvetydigt universellt budskap. Många av dagens antropologer som intresserar sig för mänskliga rättigheter försöker överbrygga denna teoretiska klyfta. En del av dessa teoretiska ansatser är vad jag kallar för den tredje vägen-teorier. Dessa tredje vägen ansatser försöker finna en rättighetsmodell mellan universalism och relativism. Anledningen till dessa antropologiska försök är att många upplever att mänskliga rättigheter inte fungerar så bra i praktiken, att tillämpningen hindras av den ständiga diskussionen om universalism och relativism. Att försöka finna en ny medelväg ser därför inte bara önskvärt ut, utan är dessutom nödvändigt, enligt dessa nya teorier, om mänskliga rättigheter ska kunna spela någon roll i lokala sociala förhållanden. Jag kritiserar denna ansats eftersom de i allmänhet brister när de inte tillvaratar båda aspekterna. Jag menar att en relevant tredje vägen ansats bör baseras både på universalism och relativism istället för att finna en rättighetsmodell mellan dessa begrepp. Jag föreslår istället en modell som jag kallar relativ universalism. Det finns ingen social verklighet utanför universalism eller relativism på mänskliga rättighetsfältet. Tvärtom handlar det om att göra universella principerna konkreta. Modellen jag förespråkar, illustreras genom ett projekt på Borneo jag varit involverad i. Detta visar vikten av att lokal mening tillförs de universella principerna. Trots påståenden om globaliseringens moraluniversalistiska konsekvenser visar de senaste årens erfarenheter att det ständigt sker lokala tolkningar och transformeringar av mänskliga rättigheter. Detta innebär inte att mänskliga rättigheter är irrelevanta, tillämpningen sker bara på ett annat sätt än vad man kanske föreställer sig från en universalistisk horisont. Istället för att se universalism och relativism som två motpoler bör man därför se mänskliga rättigheter som en kontinuerlig social process där universella och lokala värderingar förhandlas och värderas i förhållande till varandra.

Anthropologists and the relative universality of Human Rights

Recently anthropologists have proposed a new theoretical approach, a third way, to the dilemma of implementing universal human rights in a multicultural world. This «third way» approach, it is argued, develops a theoretical middle ground between universalism and cultural relativism in the field of human rights. The reason for anthropologists to develop a theoretical third way approach to human rights is that the classical conceptual dispute between universalism and cultural relativism is sometimes seen as a barrier for global implementation of human rights. This article makes a critical outlook at this recent theoretical discussion in anthropology, arguing that there is no such middle-ground or new way between universalism and cultural relativism in the approach to human rights, neither in relation to the definition of the rights, or the implementation. This is a binary opposition that cannot be subject to an integrative compromise. Instead, the present article attempts to point the way to a human rights theory, called relative universalism of human rights. A theory which is based both on universalism and cultural relativism instead of being situated in-between. This attempt is illustrated by a shorter case-study of the human rights claims of the dayak indigenous peoples in Borneo.

Debatt
(side 134-135)
av Halvard Vike
Idunn bruker informasjonskapsler (cookies). Ved å fortsette å bruke nettsiden godtar du dette. Klikk her for mer informasjon