Oppgrader til nyeste versjon av Internet eksplorer for best mulig visning av siden. Klikk her for for å skjule denne meldingen
Ikke pålogget
{{session.user.firstName}} {{session.user.lastName}}
Du har tilgang til Idunn gjennom , & {{sessionPartyGroup.name}}
(side 195-215)
av Christian H. P Reusch
Sammendrag

Hovedregelen såvel i sivilprosessen som i straffeprosessen er at lagmannsrettens avgjørelse av et kjæremål er endelig. Det er bare i de tilfellene som er oppregnet i tvml § 404 første ledd og strpl § 388 at lagmannsrettenes avgjørelser kan påkjæres videre til Høyesteretts kjæremålsutvalg. I artikkelen redegjøres det utførlig for disse reglene. Artikkelen drøfter både adgangen til å påkjære lagmannsrettenes avgjørelser til Høyesteretts kjæremålsutvalg, og hvilken kompetanse Kjæremålsutvalget har når det behandler et slikt videre kjæremål.

Når er foretaksstraff hensiktsmessig?
– Noen bemerkninger till Rt 1998 s 652
(side 216-230)
av Pål Jensen
Sammendrag

Straffeloven § 48 a fra 1991 oppstiller en generell og valgfri hjemmel for foretaksstraff. I en sak hvor vilkårene for foretaks straff forelå, har Høyesterett i Rt 1998 s 652 avsagt en frifinnende dom «etter en helhetsvurdering». Dommen er den første i sitt slag og vil nedenfor bli undergitt en kritisk vurdering. Artikkelforfatteren kommer etter dette til at straff mot foretaket neppe burde vært avvist. På noe bredere grunnlag tar forfatteren opp hvilke momenter som kan tale for anvendelsen av foretaksstraff. Endelig setter forfatteren spørsmålstegn ved systemet med valgfritt straffansvar for foretak.

(side 231-241)
av Frode Langaker
Sammendrag

Stat og kommune har forkjøpsrett ved erverv av fast eiendom som er betinget av konsesjon etter konsesjonsloven av 31. mai 1974. Selger (unntatt juridiske personer) har imidlertid i henhold til konsesjonsloven § 15 en rett til å gå fra avtalen. Når vilkårene for å gå fra avtalen er oppfylt, kan det offentlige ikke gjennomføre et eventuelt forkjøpsvedtak. Avtalen f aller bort også i forhold til den opprinnelige kjøper. Det gjelder visse formkrav, og det er en frist for å gå fra avtalen. Det kan få konsekvenser for adgangen til å prøve gyldigheten av forkjøpsvedtaket om overdrager går fra avtalen.

(side 247-256)
av Kaarlo Tuori
Sammendrag

Författaren försöker motivera socialrättens ställning som ett självständigt rättsområde och som en motsvarande rättsvetenskaplig disciplin genom att framföra exempel på vad som kan kallas socialrättens allmänna läror: socialrättsliga begrepp och principer. Som ett självständigt rättsområde kännetecknas socialrätten enligt artikeln av vissa säregenheter i fråga om rättstillämpning och rättskällor, såsom den roll som annan än juridisk expertis spelar i beslutsfattandet, beslutsfattandets masskaraktär samt myndighetsnormernas betydelse som normkälla. I förhållande till socialpolitiken påstås socialrätten uppfylla inte bara instrumentella utan också begränsande uppgifter. Socialpolitikens olika uppgifter öppnar också alternativa perspektiv till socialrättens tolkning, tillämpning och systematisering.

Författaren är professor i förvaltningsrätt vid Helsingfors Universitet. Han har också skrivit en bok om Socialrätt och om rättsteoriska ämnen.

Idunn bruker informasjonskapsler (cookies). Ved å fortsette å bruke nettsiden godtar du dette. Klikk her for mer informasjon