Den primära avsikten med föreliggande framställning är att foreta en komparativ kartläggning av de stadganden om medborgerliga fri- och rättigheter som kan påträffas i gallande nordiska grundlagar, mot bakgrunden av det internationella skyddet av mänskliga rättigheter.

Inledningsvis diskuterar vi kort relationen mellan medborgerliga fri- och rättigheter och mänskliga rättigheter i ett historiskt perspektiv såväl som själva begreppet mänskliga rättigheter. Avslutningsvis anslås vissa synpunkter på de konstitutionella garantiernas betydelse och funktioner. Framställningen inne- håller här även vissa reflexioner av de lege ferenda-natur.

Vårt utgångsläge och syfte gör att diskussionen om enskilda fri- och rättigheter blir ytlig. Rörande två centrala rättigheter, rätten till egendom och rätten till arbete, blir ansatsen dock något mera pretentiös.

Som benämning på garantier i de nationella grundlagarna används begreppet medborgerliga fri- och rättigheter. Detta begrepp, som vunnit hävd i svensk terminologi, avser inte att rättigheterna nödvändigtvis begränsar sig till landets egna medborgare. När vi talar om mänskliga rättigheter tar vi primärt sikte på rättigheter som vunnit internationellt erkännande närmast i de olika konventio- nerna och deklarationerna om mänskliga rättigheter.