Alison Bechdel

Are You My Mother? A Comic Drama

Jonathan Cape: London 2012

«THIS STORY»…

ALISON BECHDEL kallar sin nya bok Are You My Mother? ett komiskt drama.1 På bokens omslag är titeln med sin gäckande fråga textad över sminkbordspegelns tomma yta. Engelskspråkiga läsare refererar till P. D. Eastmans barnbok med samma titel (1960) om en nykläckt fågelunge som söker och slutligen finner sin mamma. Alison Bechdels Are You My Mother? är ett komiskt och förtätat kammarspel om den Bechdelska familjens liv och historia i den tecknade berättelsens form.2 Den handlar också om dramat i att finna sig själv genom en annan och att finna en annan i sig själv.

Inledningsvis, i det första kapitlet, benämner Alison Bechdel även Are You My Mother? en memoar: «This story – a memoir about my mother».3 Som sådan är Are You My Mother? ett inkännande porträtt av en moder, ur en dotters perspektiv. Bechdel skildrar sekvenser ur sin och mammans - Helen Bechdels - samvaro, i en slags visuell och verbal stream of consciousness. Hon registrerar och dokumenterar deras interaktion, transkriberar deras samtal och återger detta, interfolierat med personliga minnesbilder och visualiserade föreställningar om moderns liv, som ligger bortom Alisons faktiska blick.

Men i ännu högre grad handlar boken om den som ställer frågan: Are You My Mother?, det vill säga Alison Bechdel som är berättelsens upphovsperson, berättare och huvudsakliga huvudperson. Boken är ett självporträtt i ord och bild.

«This story begins when I began to tell another story» uppger Alison, med en intrikat formulering i berättelsen början.4 «This story», memoaren om modern, omfattar likt en kinesisk ask en annan berättelse; den om fadern, Bruce Bechdel, i Alison Bechdels förra bok, Fun Home: A Family Tragicomic (2006).5

I Fun Home - som Alison själv kallar «the dadbook»6 - skildrar Alison Bechdel, som är född 1960, sin uppväxt i småstaden Beech Creek i Pennsylvania. Pappans död vid 44 års ålder är en traumatisk händelse i Alisons och de andra familjemedlemmarnas liv. Men traumat ligger djupare än så, visar det sig; som ett hot i det fördolda mot familjens existens. När den unga Alison finner sin lesbiska identitet och kommer ut inför sina föräldrar, får hon genom sin mor vetskap om faderns länge hemlighållna homosexualitet. «I had imagined my confession as an emancipation from my parents, but instead I was pulled back into their orbit», skriver Alison om dessa ömsesidiga omstörtande bekännelser.7 Bruce Bechdel dör kort därefter, när han blir påkörd av en lastbil. Alison tror att det är - och skildrar det som - ett självmord, men sanningen kan ingen veta. Strax före olyckan har hans hustru Helen begärt skilsmässa.

Fun Home blev mycket uppmärksammad, i en grad som möjligen kan mäta sig med Art Spiegelmans Maus.8 Det finns flera likheter mellan dessa verk: båda handlar om fäder och utforskar barnets relationen till en svårtillgänglig förälder, båda är en form av självbiografi och biografi, båda anlägger ett metaperspektiv på berättelsen och berättandet, båda rymmer ett trauma av privat och allmän karaktär. Om betydelsen av Maus säger Bechdel: «I couldn’t have done anything without Maus either, of course. No one had addressed anything serious in comics before then.»9

Men även om Bechdels båda familjeskildringar är sammanlänkade är Are You My Mother? ett fristå-ende verk, som på avgörande sätt skiljer sig från Fun Home. En sådan uppenbar skillnad har sin grund ut-anför det konstnärliga verket i sig: medan fadern är död är modern i livet. Medan den förra boken är en tillbakablickande uppväxtskildring handlar den senare om nuet och om livet som levs.

Helen Bechdels hållning till dotterns konstnärliga projekt är kluven. Hon är ömsom hjälpsam och uppmuntrande, ömsom kritiskt ifrågasättande, avståndstagande eller rent fientlig. «The self has no place in good writing», framhåller hon.10 I en självbiografi som omfattar en biografi - en relationell självbiografi - blir den etiska dimension tillspetsad; i ännu högre grad så när den handlar om liv som ännu levs.11 Att till exempel transkribera telefonsamtalen är «a bit unethical»12 tänker Alison, som aldrig egentligen begärt moderns tillåtelse för sin berättelse.13 Mot moderns invändning argumenterar Alison, med en kraftansträngning, att den som redogör för sitt liv, «minutely and rigorously enough», torde kunna nå bortom sig själv: «transcend your particular self».14

När The New Yorkers journalist Judith Thurman möter Helen Bechdel överraskas hon av «a rosy, cheerful, soignée woman in her seventies», i kontrast till berättelsens seriefigur Helen, som Thurman ser som «a scowling, smoking, brooding character».15

«Y’know», säger Alison till Helen i slutet av boken, «at my readings, someone always asks, ‘What does your mother think of all this?’». Helen svarar med ett citat hon nyligen funnit av Dorothy Gallagher: «’The writer’s business is to find the shape in unruly life and to serve her story. Not, you may note, to serve her family, or to serve the truth, but to serve the story.’»16

ALISONS VÄRLD

För att vara ett drama är det litet «action» i Are You My Mother?. Berättelsens struktur är tät och snårig, med många rörelser i tid. Byggstenar är vardagshändelser, minnen och drömmar, men även utdrag ur skönlitterära och facklitterära texter. Referenserna till psykoanalytiker som Freud, Jung, Alice Miller och, i synnerhet, Donald Winnicott, samt till skribenter som Adrienne Rich, Betty Friedan och Virginia Woolf är många, långa och återkommande.

Berättelsen har inga absoluta nyckelscener, inga egentliga höjdpunkter. Många händelser återberättas i olika form - till exempel hur Alisons mamma slutade att ge henne godnattpuss när hon var sju år, hur hon hjälpte Alison att skriva dagbok när Alisons tvångsbeteende hindrade henne själv, hur Alisons favoritlek «crippled child» gick till, där modern hjälper sitt rörelsehindrade barn - men i stort sett alla bilder är pregnanta och alla sekvenser essentiella. Bechdel är en minutiös ord- och bildkonstnär som flätar sitt verk med omsorg: «everything in the book», säger hon om Fun Home, «is so carefully linked to everything else, that removing one word would be like pulling on a thread that unravels the whole sweater», och detsamma kan sägas om mamma-boken. Såväl Fun Home som Are You My Mother? är komplexa konstruktioner, som tar tid att tillägna sig. Men det senare verket, med sitt fokus på det mänskliga psyket och med sin vetenskapliga teoretiska underbyggnad, är betydligt «tyngre» läsning.

För att vara en tecknad berättelse innehåller Are You My Mother? förhållandevis mycket text. Likt filmens voice-overröst följer vi berättarens tankar via serierutornas plattor i en vindlande inre monolog, som för tankarna till Virginia Woolf. Bechdel har ställt upp «regler» för sig själv: till exempel får plattor högst innehålla fyra rader text: «I liked the way my available space affected the language I could use», kommenterar hon sitt system.17

Bärande för berättelsen är ett arkivaliskt material av familjefotografier, dagböcker, brev och liknande personliga och privata artefakter.18 Fun Home är «rooted in acts of looking at archives», skriver Hillary Chute, vilket i hög grad gäller även för Are You My Mother?.19 Alla dessa dokument, liksom de litterära och vetenskapliga texter som refereras till, är avtecknade för hand, i en förkroppsligad akt, «the embodied process of reinscribing archival documents».20

Fotografier har funktionen att förankra de avbildade personerna i en verklighet utanför berättelsen, förklarar Bechdel själv: «these are real people.»21 Men fotografier är även verkets källa: «In many ways photographs really generated the book», skriver Bechdel om Fun Home, som glimtat faderns hemliga liv: «In fact the whole story was spawned by a snapshot I found of our old babysitter lying on a hotel bed in his Jockey shorts.»22 På ett uppslag i Fun Home avbildar Bechdel en hand i närbild. Handen håller ett fotografi av en ung man, som beskrivs som suddigt «with an ethereal, painterly quality».23 Denna bildkonstruktion, med sin extrema fokalisering, åstadkommer upplevelsen av att betraktaren är ett med Alison. Vi ser inte bara utan med Alison, den persona som smälter samman med konstnären själv.

Are You My Mother? innehåller ett uppslag som kan ses som en slags pendang till barnvaktsfotografiet i Fun Home. Här är det inte ett utan fem fotografier av Alison själv som baby i samspråk med sin unga mor. Alison härmar sin mammas mimik. En polyfon kör av ljud, tal och tankar ur Alisons sinnevärld träder fram över ytan: minne och reflektion kring barndomen och föräldrarna, kring fotografiernas sekvens och inbördes logik, kring spegling och blick och den fotografiska akten, parallellt med telefonens ringsignal och moderns röst i berättelsens nu, hennes tal om Sylvia Plaths dagböcker och Lady Gaga, ett textframent ur Donald Winnicotts The Ordinary Devoted Mother; allt avtecknas med arbetsbordets yta som fond, där konstnärens arbetsredskap samsas med bildmaterialet, fotografierna. Mitt i bilden ligger ett par glasögon, symboliska och realistiska på en och samma gång: livet sett på Alisons sätt.24

I motsats till collagetekniken, där «verkliga» objekt kan skapa dissonans i berättelsens värld, sker det här, i Are You My Mother?, en slags nivellering; när objekten faksimileras, uppgår de i Alisons värld. Bechdels omsorgsfullt återgivna texter och bilder förstärker berättelsens subjektiva karaktär.

I många scener låter Bechdel den visuella framställningen skildra ett visst tema eller motiv, medan den textuella parallellt kretsar kring ett annat, som framgår av ovan nämnda exempel. Det är inte ovanligt att serietecknare utnyttjar denna divergens, men Bechdel använder metoden genomgående, för att skapa spänning mellan en yttre och inre värld, mellan närhet och distans.

Alison Bechdel ser sig själv som en bättre skribent än bildkonstnär. Hon skriver först och komponerar bilderna därefter. Bilderna kräver mycket arbete: «It doesn’t come naturally.»25 Hon använder kameran som hjälpmedel och poserar för varje enskild scen. Denna arbetskrävande metod tjänar som stöd för en korrekt återgivning, men är också en intressant performativ handling. När hon till exempel bearbetar föräldrarnas brevväxling från ungdomen ikläder hon sig skribentens och mottagarens roll simultant: «This was a peculiar performance in which I played both my mother the reader…», «…and my father the writer».26

Som bildkonstnär har Bechdel utvecklats till en driven och precis tecknare. Skillnaden mot hennes komiska seriestrippar Dykes to Watch Out For från 1980-talets början är stor.27 De enskilda bilderna och kompositionen i sin helhet är skickligt utförda, men i en förhållandevis obemärkt stil, som väl tjänar berättelsen.28

ETT SLUT

Are You My Mother? är en invecklad lek med speglingar på flera plan. «[T]he precursor of the mirror is the mother’s face», framhåller Donald Winnicott i en text om moderns roll för barnets utveckling.29 Bechdel avbildar sin mor vid sminkbordets spegel. Hon vill inte bli sedd «utan ansikte» och sminkar sig i en vardaglig ritual.30

Berättelsen har inget definitivt slut. «You can’t live and write at the same time», konstaterar Alison.31 Själv bär Alison insikten att hon är den sista länken i en reproduktiv kedja. Samtidigt som hon påbörjar boken om modern upphör hon att menstruera.32

«Identity formation is not available for conscious inspection as it happens», påpekar Paul John Eakin i sin bok How Our Lives Become Stories; vi kan inte se oss själva när vi blir oss själva.33 I Dykes to Watch Out For ville Bechdel visa kvinnor som hon själv: «By drawing the everyday lives of women like me, I hoped to make lesbians more visible not just to ourselves but to everyone.» säger hon.34 Are You My Mother? har ett annat syfte: att se sig själv som sig själv. Bechdels skildring av sin relation till modern är i sig inte olik andra bilder som barn ger av föräldrar: konflikterna, individernas kamp för självständighet och frihet, behovet av närhet - ingenting av detta är märkligt eller förvånande. Styrkan ligger i Bechdels självporträtt, som ett fascinerande och uppriktigt försök att spegla sig själv och sitt liv medan det pågår. Det arv Alison Bechdel efterlämnar är ett annat slags liv.