Oppgrader til nyeste versjon av Internet eksplorer for best mulig visning av siden. Klikk her for for å skjule denne meldingen
Ikke pålogget
{{session.user.firstName}} {{session.user.lastName}}
Du har tilgang til Idunn gjennom , & {{sessionPartyGroup.name}}
Leder
(side 1-3)
av Øyvind Vågnes og Asbjørn Grønstad
(side 4-16)
av CECILIA LINDHÉ
SammendragEngelsk sammendrag

I den antika talarsituationen var ekfrasen som retorisk figur intimt kopplad till enargeia (åskådlighet). Åskådaren skulle se framför sig det som beskrevs. Samtida ekfrasstudier tar oftast utgångspunkt i modern teoribildning och återknyter sällan till den retoriska ekfrasen. Därtill diskuteras ekfrasen sällan i relation till digitala medier och ofta hävdas att den här blir ett oanvändbart analysredskap. Digitala verk rymmer visuella, auditiva och kinetiska element som inte skapar samma typ av mentala bilder som när det talade eller skrivna ordet gestaltar ett visuellt objekt. Därtill interagerar läsaren/åskådaren/ användaren med det digitala verket på ett sätt som skiljer sig från läsningen av tryckt litteratur. Genom sin historiska förankring i en litterär och bildkonstnärlig tradition utgör ekfrasen en viktig utgångspunkt inte bara för att förklara och belysa relationer mellan tryckta respektive digitala verk, utan kan även tjäna som verktyg för att analysera interaktionen mellan konstverk och läsare/åskådare/användare i den digitala tidsåldern. En hypotes är att det är möjligt att skönja ny typ av ekfras vars utgångspunkt är skillnaden mellan verbal och visuell konst, men som avslöjar det skenbara i en statisk gränsdragning mellan bild och text. Denna digitala tidsålders ekfras, dess betoning på enargeia, åskådarens/ läsarens/användarens kroppsliga interaktion med verket, animationer, det konkreta samspelet mellan ord och bild understödjer en taktilitetens estetik. Att ’bildseendet föds i fingertopparna’ är förstås intimt förknippat med interaktivitet och beröring, vilket går på tvärs mot en estetik där konstverket betraktas som onåbart, en estetik som stora delar av den samtida ekfrasforskningen tar sin utgångspunkt i.

’A Visual Sense is Born in the Fingertips’: Towards a Definition of Ekphrasis for the Digital Age

This article aims at rethinking the concept of ekphrasis with a special focus on how digital technology shapes, transforms and reconfigures the dynamic relationship between word and image. According to Ruth Webb in her Ekphrasis, Imagination and Persuasion in Ancient Rhetorical Theory and Practice (2009), the ancient and rhetorical practice of ekphrasis and the concept used in modern literary criticism belong to fundamentally different systems. The ancient definition emphasizes enargeia and the impact on the listener. The visual referent is less important. The modern definition of the term, developed for the analysis of written texts, engages with the visual mainly as referent. In this article the significance of the ancient definition of ekphrasis will be re-examined through digital art and electronic literature. It will be argued that the ekphrasis of the digital age, with its emphasis on enargeia and on the viewer/reader/user-bodily interaction with the work of art convey an aesthetic of tactility. Also to be discussed is how deeply rooted the notion of ekphrasis is in print based texutality.

KEYWORDS: Ekphrasis, ancient rhetoric, digital art, tactility

(side 17-28)
av BODIL MARIE STAVNING THOMSEN
SammendragEngelsk sammendrag

Med afsæt i videokunstneren Peter Campus’ værk Interface (1972) og andre video avantgardeværker fra 1960’ erne og -70’erne historiserer dette essay menneske-maskine interfacets karakter af begivenhed i de nye medier. I det elektroniske signals ’støj’ eller ’sne’, der genfindes i de aktuelle real-time transmissioner, bliver den pulserende ’nuets begivenhed’, der var central for en modernistisk æstetik, formuleret på et nyt medies niveau. Begivenheden findes i signalets støj, der viser sig som en pulserende energi i interfacet. Denne ’live’ begivenhed var Marshall McLuhan på sporet af i sit berømte udsagn »mediet er meddelelsen«. Men den mangler endnu at blive reflekteret i analyser af såvel klassiske og aktuelle performative kunstværker som digitale interfaces, hvor relationen mellem aktuel og virtuel skabes i det elektroniske signals transmission af ’nuets begivenhed’.

Reality Performed: On Events, Liveness and New Media

In this essay the man-machine interface that is so distinctive in the new ‘producer’ relations of new media is related to the interests of the video avantgarde of the 1960s and-70s to emphasise the noise or ‘snow’ of the electronic transmission. The pattern of the electronic signal on the screen is related to the real-time transmission of new media by way of ‘the event’ – a term very central for modernist aesthetics in the 20th century. It is the aim of the article to show that the classical and performative analysis of artworks has to consider the ‘live’ event of the signal transmission as an important precondition for the interaction between the actual and the virtual today, since the real-time interfaces are produced as a result of the transmitted ‘now’ of the electronic signal.

KEYWORDS: the real-time transmission, the event, the ‘now’ of the electronic signal, the man-machine interface

Intervju
(side 46-53)
av ØYVIND VÅGNES og ASBJØRN GRØNSTAD
Idunn bruker informasjonskapsler (cookies). Ved å fortsette å bruke nettsiden godtar du dette. Klikk her for mer informasjon