Oppgrader til nyeste versjon av Internet eksplorer for best mulig visning av siden. Klikk her for for å skjule denne meldingen
Ikke pålogget
{{session.user.firstName}} {{session.user.lastName}}
Du har tilgang til Idunn gjennom , & {{sessionPartyGroup.name}}
Leiar
Åpen tilgang
(side 107)
av Ståle Dingstad, Thorstein Norheim og Ellen Rees
Tema: Gothic and Uncanny Explorations
Åpen tilgang
Introduction
Gothic and Uncanny Explorations
(side 108-114)
av Maria Holmgren Troy og Sofia Wijkmark
Åpen tilgang
Revenge of the Trolls
Norwegian (Post) Colonial Gothic
Vitenskapelig publikasjon
(side 115-129)
av Johan Höglund
SammendragEngelsk sammendrag

Recent studies by Naum and Nordin, Fur, and Keskinen et al. suggest that the Nordic nations participated in the pan-European colonial project of the nineteenth century and that they also pursued an internal colonial project through the invasion of Sápmi. This realisation constitutes a vantage point from which Nordic culture can be revisited and re-examined as (post)colonial. With this in mind, the article examines how the Norwegian films Troll Hunter (2010) and Thale (2012) engage with the repressed history of Nordic colonialism. Like many other Gothic films that discuss colonial matters, they are ambivalent, concurrently supporting and disturbing the imperial notions that they bring to the surface. Particular attention is devoted to how the films situate modernity in relation to a metaphorical indigeneity that they imagine as both attractive and abject, and to how they visualize categories of gender and race in relation to this indigeneity.

Nya studier av Naum och Nordin, Fur, och Keskinen et al. visar att de nordiska nationerna aktivt deltog i det pan-Europeiska koloniala projektet under artonhundratalet, och att de även utförde interna koloniala projekt genom invasionen och koloniseringen Sápmi. Denna insikt är en utgångpunkt för nya undersökningar av den nordiska kulturen som (post)kolonial. Med detta i åtanke studerar denna artikel hur de norska filmerna Trolljegeren (2010) och Thale (2012) tar sig an den nordiska kolonialismens undertryckta historia. Liksom många andra gotiska filmer som diskuterar det koloniala, är dessa filmer ambivalenta och både stöder och oroar de imperialistiska förtecken de lyfter fram i ljuset. Särskild vikt läggs vid hur filmerna positionerar modernitet i relation till en metaforisk ursprunglighet som de beskriver som samtidigt attraktiv och frånstötande, och hur de visualiserar genus och ras i förhållande till denna ursprunglighet.

Åpen tilgang
Predator and Prey
The Vampire Child in Novels by S. P. Somtow and John Ajvide Lindqvist
Vitenskapelig publikasjon
(side 130-144)
av Maria Holmgren Troy
SammendragEngelsk sammendrag

The temporal convergence between the social and cultural preoccupation with child sexual abuse, with the pedophile as the ultimate predator, and the appearance of the child vampire as a central character in vampire fiction in the late twentieth century can be traced to genre conventions and to representations of the vampire and of the child. This article examines vampire children and child sexual abuse in three novels: S. P. Somtow’s Vampire Junction (1984) and Valentine (1992), and John Ajvide Lindqvist’s Let the Right One In (2004), and shows how they tap into contemporary sexual taboos and fears for children in order to create uncanny and Gothic effects. Highlighting that the representations of the vampire child contain a number of dichotomies, the article also relates all three novels to splatterpunk, and outlines a different trajectory for the sympathetic vampire that led to Lindqvist’s novel, which triggered the Swedish Gothic boom in the twenty-first century.

Det tidsmässiga sammanträffandet mellan att sexuella övergrepp mot barn blev en stor samhälls- och kulturfråga med pedofilen som den ultimata förbrytaren och att vampyrbarnet blev en central figur i vampyrberättelser i slutet på 1900-talet kan härledas till genrekonventioner och framställningar av vampyren och barnet. Den här artikeln undersöker vampyrbarn och sexuella övergrepp mot barn i tre romaner: S. P. Somtows Vampire Junction (1984) och Valentine (1992) samt John Ajvide Lindqvist’s Låt den rätte komma in (2004), och visar på hur de använder samtida sexuella tabun och rädsla för barns utsatthet för att skapa kusliga och gotiska effekter. Artikeln belyser att framställningen av vampyrbarnet förenar ett antal dikotomier i en figur och relaterar dessutom alla tre romanerna till splatterpunk. Den spårar ett utvecklingsspår för den sympatiska vampyren som leder fram till Lindqvists roman, som utlöser den svenska gotiska boomen på 2000-talet.

Åpen tilgang
Vitenskapelig publikasjon
(side 145-160)
av Sofia Wijkmark
SammendragEngelsk sammendrag

Nature is omnipresent and ecological questions are often problematized in Gothic fiction produced in the Nordic region during the last two decades. By developing the concept of eco-Gothic in combination with theory related to the concept of the uncanny, this article will discuss how contemporary Gothic texts can be understood as dealing with different notions of nature, place and identity in a time of ecological crisis. The analysis will focus on John Ajvide Lindqvist´s Handling the Undead (2005), a novel that can be understood as dealing with the issue of solidarity with the nonhuman or unhuman other, the undead people who transgress the boundary between life and death, but also with matters of climate and environmental politics. The discussion will be concentrated mainly on three aspects of the novel of relevance to ecology and the uncanny: the depiction of character, place and climate; the motif of mind reading and mind-altering experiences, and the importance of melancholia and death.

I gotisk fiktion producerad i Norden under de senaste två decennierna är naturen starkt närvarande och ekologiska frågeställningar problematiseras ofta. Genom att utveckla begreppet ekogotik i kombination med teorier relaterade till det kusliga (das unheimliche), undersöker den här artikeln hur samtida nordisk gotik kan förstås i relation till föreställningar om natur, plats och identitet i klimatkrisens tidevarv. Analysen fokuseras på John Ajvide Lindqvists Hanteringen av odöda (2005), en roman som handlar om solidaritet med det icke-mänskliga, berättelsens “omlevande” människor som har överskridit gränsen mellan liv och död, samtidigt som den berör ekologiska problem. Diskussionen koncentreras till tre områden som är relevanta i förhållande till det kusliga: gestaltningen av karaktär, plats och klimat, telepati och annan extrasensorisk perception, samt melankoli och död.

Åpen tilgang
The Uncanniness of Form
A Reading of C. J. L. Almqvist’s Amorina
Vitenskapelig publikasjon
(side 161-175)
av Boris Lazic
SammendragEngelsk sammendrag

This article is concerned with Carl Jonas Love Almqvist’s Amorina from 1839 and aims to exemplify how its formal organization relates to the Freudian uncanny. The convergence of the formal and the uncanny is explored in relation to the formalist concept of defamiliarization. I argue that the defamiliarizing potential of form can bring about the convergence of the strange and the familiar that Sigmund Freud identified with the uncanny. This potential overlap of the formal and the uncanny is also shown to be present in the tradition of Romantic irony, to which Amorina has frequently been related. The reading of Almqvist’s text is mainly centred on two of its most prominent aspects: its fictitious “publisher’s preface” and its continual shifts between a dramatic and a narrative form. In both cases the text is shown to stage great contrasts of form, genre and style, which disrupt the reader’s interpretive activity, placing them in an uncanny position of ambivalence and disorientation.

Denna artikel behandlar Carl Jonas Love Almqvists Amorina från 1839 och ämnar visa hur dess formella aspekter kan relateras till det kusliga i Freuds bemärkelse. Sambandet mellan form och det kusliga utforskas i relation till formalismens föreställning om form som främmandegörande. Jag menar att formens främmandegörande potential kan ge upphov till den sammanblandning av det främmande och det familjära som Sigmund Freud angav som kännetecken för det kusliga. Mötet mellan form och det kusliga visas också vara närvarande i den tradition av romantisk ironi vilken Amorina ofta hänförts till. Läsningen av Almqvists text fokuserar främst på två av dess mest framträdande aspekter: dess fiktiva “utgifvarens företal” samt dess genomgående skiften mellan en dramatisk och en narrativ form. I båda fallen uppvisar texten omfattande kontraster av form, genre och stil, vilka stör läsarens tolkningsaktivitet och placerar denne i en kuslig position av ambivalens och tvivel.

Åpen tilgang
“The Trumpet in the Bottom”
Öyvind Fahlström and the Uncanny
Vitenskapelig publikasjon
(side 176-198)
av Per Bäckström
SammendragEngelsk sammendrag

Öyvind Fahlström (1928–76) began as a surrealist at the end of the 1940s, and among others wrote the unpublished poetry collection “The Trumpet in the Bottom”. In 1953, he wrote the world’s first manifesto for concrete poetry, inspired by Pierre Schaeffer’s musique concrète, and soon became a driving force in the Swedish and international neo-avant-garde. In the mid-1950s he turned to the visual arts, and later he also wrote radio plays, directed movies and arranged performances and happenings. He showed an extraordinary sensibility for the uncanny in his selection of “life material” for his art, thus uncovering the return of the repressed in everyday life and popular culture, in the form of scatology, pornography, the monstrous, the body, the materiality of the artwork and media, and so on. In his art, this uncanny life material was turned into political statements. In my article the discussion is exemplified from different genres of Fahlström’s œuvre, from his early texts and radio plays, to his visual art.

Öyvind Fahlström (1928–76) började som surrealist i slutet av fyrtiotalet, och skrev bl.a. den opublicerade diktsamlingen “Trumpeten i stjärten”. 1953 skrev han världens första manifest för konkret poesi, inspirerad av Pierre Schaeffers musique concrète, och blev snart en drivkraft i det svenska och internationella neoavantgardet. I mitten av femtiotalet övergick han till bildkonst, och senare skrev han också radiokompositioner, regisserade filmer och arrangerade performance och happenings. Han uppvisade en extraordinär känslighet för det kusliga i sitt urval av “livsmaterial” till sin konst, på så sätt blottläggande “the return of the repressed” i vardagslivet och i populärkulturen, så som skatologi, pornografi, det monströsa, kroppen, konstens materialitet och media etc. I hans konst vänds dessa kusliga inslag till politiska uttalanden. I min artikel exemplifieras diskussionen från olika genrer i Fahlströms œuvre, från hans tidiga texter och radiokompositioner, till hans bildkonst.

Idunn bruker informasjonskapsler (cookies). Ved å fortsette å bruke nettsiden godtar du dette. Klikk her for mer informasjon