Oppgrader til nyeste versjon av Internet eksplorer for best mulig visning av siden. Klikk her for for å skjule denne meldingen
Ikke pålogget
{{session.user.firstName}} {{session.user.lastName}}
Du har tilgang til Idunn gjennom , & {{sessionPartyGroup.name}}

En grönskande, ruttnande trädgård - Om växtlighet i Hanna Nordenhöks roman Det vita huset i Simpang

Johanna Lindbo (fil.mag, 2013) er masterstudent i litteraturvetenskap vid Göteborgs Universitet. Medverkar i antologien Meningens motstånd (2014) med essayet «Det porösa tänkandet – om litteraturvetenskapens elastiska framtid». Adr.: Göddereds Gård 10, 442 90 Kungälv. E-post: johanna.lindbo@gmail.com

johanna.lindbo@gmail.com

  • Side: 283-295
  • Publisert på Idunn: 2015-11-19
  • Publisert: 2015-11-19

I poeten och kritikern Hanna Nordenhöks roman Det vita huset i Simpang (2013) porträtteras en villaträdgård likt ett dynamiskt landskap i ett koloniserat Indonesien i slutet av 1930-talet. Denna frodiga plats fylls av en variationsrikedom i fråga om växter, insekter, ljud och dofter av berättarrösten vars uppgift att berätta någon annans historia och minnen ter sig mödosamt. Syftet med denna artikel är att läsa trädgården likt en plats av energier och agentskap där de materiella aspekterna av alla arter på olika vis bidrar till det drama som vecklas ut. Inspirerad av författaren och trädgårdsmästaren Jamaica Kincaid belyses relationerna mellan organisk materia och kolonialism där förhållandet mellan mänskliga och mer-än-mänskliga arter undersöks utifrån materiellt ekokritiska perspektiv. Är det möjligt att åskådliggöra berättelser om tillblivelse, smärta och subversivitet i Nordenhöks roman?

Nøkkelord: Hanna Nordenhök, Det vita huset i Simpang, materiell ekokritik, postkoloniala studier, trädgård, växter

A Flourishing, Rotting Garden. On Vegetation in Hanna Nordenhök’s novel Det vita huset i Simpang.

The garden in the Swedish poet and critic Hanna Nordenhök’s novel Det vita huset i Simpang (2013) is a dynamic landscape set in the late colonial era of Indonesia. This lush setting is filled with a diversity of plants, insects, sounds and smells by a struggling narrator in the act of constructing someone else’s history. The purpose of this article is to promote a view of the garden as a place of energies and agency where the material aspect of all species contributes in varying ways to the unfolding drama. With inspiration drawn from the writer and master gardener Jamaica Kincaid, this analysis highlights the connections between organic matter and colonial history where the relationships between more-than-human and human are explored through material ecocritical perspectives. Is it possible to illuminate stories about becoming, pain and subversions within the garden in Nordenhök’s novel?

Keywords: Hanna Nordenhök, Det vita huset i Simpang, material ecocriticism, postcolonial criticism, garden, plants
Idunn bruker informasjonskapsler (cookies). Ved å fortsette å bruke nettsiden godtar du dette. Klikk her for mer informasjon