Oppgrader til nyeste versjon av Internet eksplorer for best mulig visning av siden. Klikk her for for å skjule denne meldingen
Ikke pålogget
{{session.user.firstName}} {{session.user.lastName}}
Du har tilgang til Idunn gjennom , & {{sessionPartyGroup.name}}
Leder
(side 1-2)
av Christine Hamm, Eirik Vassenden og Jørgen Magnus Sejersted
Vitenskapelig publikasjon
(side 3-15)
av Beata Agrell
SammendragEngelsk sammendrag

Artikeln utgår från idéer om dagens nyliberala Sverige som ett brott mot 1960-talets välfärdssamhälle – en höjdpunkt i svensk samhällsutveckling, enligt många. Detta inbjuder till granskning av hur den nu mytiska välfärdsstaten skildrades i periodens egen litteratur. Överraskande många kritiska framställningar visar sig ifrågasätta det dåvarande välfärdssamhället och aktualiserar då även frågor om förhållandet mellan samhälle och estetik under perioden. Teoretiska reflexioner om förhållandet mellan litteratur och samhälle och möjligheten av en samhällskritisk litteratur efter Adorno lyfter fram ett tilltalsorienterat socialretoriskt perspektiv som en möjlighet (Lloyd Bitzer, Carolyn Miller). Efter en översikt av den litterära situationen under 60-talet diskuteras några exempel ur 60-talets experimentella prosa, som på olika sätt belyser frågan om en särskild välfärdssamhällets estetik (Sven Delblanc, P.O. Enquist, Margareta Ekström, Lars Gustafsson, P.C. Jersild, P.-O. Sundman).

Nøkkelord: 1960-tal, adressivitet, estetik, exigens, retorik, svenska välfärdssamhället

After the ”folkhem”: welfare, misery and the aesthetics of dialogue in Swedish literature during the peak years in the 1960s

The article starts from ideas of current neoliberal Sweden as a break with the welfare society of the 1960s – a peak of Swedish social development, according to commonly heard opinion. This invites scrutiny of how the now mythical welfare state of the 1960s was depicted in the literature of the day. Quite surprisingly, many critical accounts seem to question that version of welfare, thereby actualizing issues on society and aesthetics in the 1960s. Theoretical reflexions on the relations between literature and society and the possibility of a social critical literature after Adorno present an addressive social rhetorical perspective as a possibility (Lloyd Bitzer, Carolyn Miller). After an outline of the literary situation of the 1960s, some examples of the experimental prose of those days are discussed, thereby illuminating the issue of a special aesthetics of the welfare state (Sven Delblanc, P.O. Enquist, Margareta Ekström, Lars Gustafsson, P.C. Jersild, P.-O. Sundman).

Vitenskapelig publikasjon
(side 17-31)
av Michael Schulte
SammendragEngelsk sammendrag

Artikkelen er et innspill til debatt om kenningen, og den har to grunnleggende spørsmål: Hvordan avkodes kenninger i skaldekvadene, og hvordan støtter tekststrukturen denne tolkningsprosessen? Bidraget utforsker mulige interaksjonsmønstre mellom metafor og metonymi. Det argumenteres for at kenningsystemet står i samsvar med ett av Goossens’ (1990, 1995a) to hovedmønstre, «metaphor from metonymy». Argumentasjonen tar utgangspunkt i Gurevitsjs (1993) observasjon: at kenningen av typen «havets hest» for «skip» ikke kan sammenlignes med det som Snorri betegnet som viðkenningar, for eksempel Óðins burr = Thor. Målet med dette bidraget er å innsirkle den prototypiske kenningen og å sette opp en kognitiv kenningmatrise der kenningsystemet avgrenses fra ‘kreative’ metaforer og metonymier som språklige universalier. I forlengelsen av Stewart (1979) beskrives både kenningen og litterære gåter med en trekantmodell i krysningsfeltet mellom metafor og metonymi. Men først rettes søkelyset mot skaldekunsten i sin helhet, siden denne danner bakteppet for analysen.

Nøkkelord: kenning, viðkenning, metafor, metonymi, forskansing

Kenning, metaphor and metonymy

On the cognitive structure of the kenning

The article explores the skaldic kenning in terms of regular patterns of interaction between metaphor and metonymy. Drawing on cognitive approaches to these processes, the author identifies an entrenched decoding path with a metonymical extension providing the basis for a metaphorical leap – much in the sense of Heusler’s «Metapher mit Ablenkung». This interaction process, it is argued, provides a cognitive path that governs the decoding of skaldic kenningar and hence compensates for formal and structural complexity. The argument is supported by Gurevitsj (1993), who, on linguistic grounds, draws a clear line between kenningar like «stallion of the sea» (= «ship») and viðkenningar like «Odin’s son» (= «Thor»), which are purely metonymical. Hence, it is argued that the kenning, on the basis of a cognitive entrenchment process, achieves unit status in the poetic language system.

Vitenskapelig publikasjon
(side 33-51)
av Giuliano D’Amico
SammendragEngelsk sammendrag

Artikkelen skisserer en historie om Hamsun-resepsjonen blant italienske neofascister og drøfter deres lesninger av hans verk. Denne resepsjonen strekker seg helt fra den første etterkrigstiden til våre dager, og omfatter en rekke ulike stemmer i den italienske neofascismen, både radikale og moderate. Artikkelen legger spesiell vekt på og analyserer den første italienske oversettelsen av På gjengrodde stier, som kom ut i 1962. Denne teksten er et direkte uttrykk for denne neofascistiske resepsjonen, og åpner opp for en diskusjon av forholdet mellom makt og oversettelse. I tillegg tyder denne case study på at en slik høyreradikal resepsjon av Hamsun ikke er et isolert italiensk tilfelle. Dette problematiseres i slutten av artikkelen med noen eksempler fra Frankrike.

Nøkkelord: Knut Hamsun, neofascisme, Italia, resepsjonsstudier, oversettelsesteori, makt

Editore-traditore?

Knut Hamsun read, translated and published by Italian neofascists

The article sketches a history of the reception of Knut Hamsun among Italian neofascists and discusses their reading of his works. It stretches from the first years after World War II to today, and includes a series of different voices within Italian neofascism, both radical and moderate. In particular, the article focuses on the first Italian translation of On Overgrown Paths, which came out in 1962. This text is a direct expression of its neofascist reception, and opens the door to a discussion of the relationship between translation and power. More generally, the article suggests that this neofascist reception of Hamsun is not an isolated Italian phenomenon. This is discussed through a few concluding examples from France.

Vitenskapelig publikasjon
(side 52-66)
av Anna Salomonsson
SammendragEngelsk sammendrag

Sofi Oksanens Utrensning (2008) utspelar sig i ett Estland på gränsen mellan två samhällssystem, det sovjetiska och det kapitalistiska. Den skildras utifrån två kvinnors perspektiv vilka båda har upplevt systematiskt förtryck. Oksanen beskriver dem dock som ambivalenta, såtillvida att de inte automatiskt solidariserar med varandra och att de själva använder våld i syfte att frigöra sig. Artikeln visar hur karaktärernas ambivalens beror på psykologiska effekter till följd av det koloniala och patriarkala våldet, och att dessa känslor kan synliggöras när man studerar likheter och skillnader mellan deras erfarenheter. Med stöd av Fanons och Mohantys teorier, analyserar jag hur karaktärerna återerövrar synen på sig själva som subjekt i relation till såväl kommunistiska som kapitalistiska maktcentra. Därigenom vill jag visa att Utrensning kan läsas som en postkolonial och feministisk roman som pekar mot en universalism åskådliggjord av två kvinnors individuella erfarenheter i en estnisk kontext.

Nøkkelord: Sofi Oksanen, Utrensning/Puhdistus, postkolonialism, feminism, Fanon, Mohanty

Colonial and Sexual Violence in Sofi Oksanen’s novel Purge.

Sofi Oksanen’s novel Purge (2008) unfolds in Estonia at the time of the cultural transition from Soviet communism to European capitalism and is depicted from the viewpoint of two women, both of whom have experienced systematic violence. However, Oksanen portrays the women as ambivalent individuals who do not automatically solidarise with each other and who are capable of violence in breaking free from oppression. In this article I argue that the characters’ ambivalence is due to the psychological effects of colonial and sexual violence and that these feelings are rendered visible when examining the field of tension between their different experiences. Based on theories by Fanon and Mohanty, I analyse the characters’ regaining of self-agency in relation to communist and capitalist epistemologies. In this way I intend to show that Purge can be read as a postcolonial and feminist novel pointing toward a universalism constituted by two women’s individual experiences in an Estonian context.

Vitenskapelig publikasjon
(side 68-84)
av Olle Widhe
SammendragEngelsk sammendrag

I ett historiskt perspektiv kännetecknas krigsskildringar ofta av trivialiseringsprocesser som förminskar kriget och gör det bekant och åtråvärt istället för skrämmande och farligt. I denna artikel inriktar jag mig på den svenska författaren Ossian Elgström (1883–1950) och pekar på att en sådan trivialiseringsprocess utgör ett central inslag i den vardagsrealistiska pojkboken under 1900-talets första hälft. Genom den fiktiva skildringen av barn som leker krig framställs inte bara den patriotiska soldaten som ett viktigt manlighetsideal i nära förbindelse till barns förmodat alldagliga upplevelser. Lekmotivet trivialiserar kriget och iscensätter en specifik form av hegemonisk maskulinitet som står i spänningsfullt förhållande till vuxenvärlden. Det är en maskulinitet som karakteriseras av mod och ära, men också av humor, rent spel och kamratskap. Både berättelsens struktur och berättandets fokalisering visar sig vara betydelsefulla i förhållande till trivialiseringsprocessen och föreställningen om pojkmaskulinitet i Elgströms böcker. I relation till krigsleksmotivet diskuterar jag avslutningsvis Elgströms förhållande till nationalsocialistiska strömningen under mellankrigstiden.

Nøkkelord: Maskulinitet, pojkböcker, lek, trivialisering, nationalism, första världskriget

Being a Boy

War, Play and the Process of Trivialization in Ossian Elgström's Books for Boys

In popular culture, the memory of war is often appropriated through a process of trivialization, diminishing war so that it becomes familiar and desirable rather than ominous and frightening. With a focus on the Swedish author and illustrator Ossian Elgström (1883–1950), the article suggests that the process of trivialization is central to the understanding of play in boy’s literature published at the beginning of the twentieth century. Through the fictional representation of children playing at war, the patriotic soldier not only becomes a quintessential figure of masculinity. The play elements trivialize war and uphold a specific form of hegemonic masculinity characterized by courage and honor as well as humor, fair play and camaraderie in contrast to the adult world. Both narrative structure and shifting of focalization prove to be important in relation to the process of trivialization and the imagining of boyhood masculinity in Elgström’s books. In connection with the war play motif, the article ends with a discussion of Elgström’s interwar engagement in national socialist activities.

Idunn bruker informasjonskapsler (cookies). Ved å fortsette å bruke nettsiden godtar du dette. Klikk her for mer informasjon