Oppgrader til nyeste versjon av Internet eksplorer for best mulig visning av siden. Klikk her for for å skjule denne meldingen
Ikke pålogget
{{session.user.firstName}} {{session.user.lastName}}
Du har tilgang til Idunn gjennom , & {{sessionPartyGroup.name}}

Traumatic memories in Torgny Lindgren’s Hummelhonung

Phil. Lic, M. Ed. Marjaana Svala is currently working as a researcher at the University of Helsinki, in the department of Nordisk litteratur. She is preparing her doctoral dissertation on Torgny Lindgren’s novels Hummelhonung, Pölsan and Dorés bibel. Email: marjaana.svala@jarvenpaa.fi, mail: Marjaana Svala, Ylänkötie 56 A 3, 04430 Järvenpää, Finland.

Sammanfattning

I artikeln diskuteras Torgny Lindgrens roman Hummelhonung (1995) som traumalitteratur. Den visar att romanens handling kretsar kring en händelse som varit traumatisk för romanens två huvudkaraktär, Hadar och Olof. I artikeln visas att de bearbetar sitt trauma genom att berätta om det för romanens berättare samtidigt som de förbereder sig för döden. I artikeln diskuteras också hur metonymiska nätverk som kretsar omkring “hummelhonung” och att stå “i givakt” är ett sätt för huvudkaraktärerna att närma sig sitt trauma. De metonymiska nätverken och cykliska upprepningar påminner om det sätt på vilket ett traumatiskt minne behandlar en traumatisk händelse. Genom att visa att romanen kan läsas som traumalitteratur ifrågasätter artikeln en syn som har dominerat tidigare forskning om Hummelhonung, nämligen uppfattningen att Hadar och Olof inte kan vara studeras som mimetiska subjekt.

Nøkkelord: Torgny Lindgren, Hummelhonung, trauma fiction, metonym, upprepning

Summary

This article shows how Torgny Lindgren’s novel Hummelhonung (1995) can be analysed as trauma fiction and how the novel’s plot revolves around a traumatic incident that has taken place in the past lives of the novel’s two main characters, Hadar and Olof, who rework this trauma by telling it to the novel’s narrator and, in the process, prepare themselves for death. The article charts the ways metonymic networks weaved around hummelhonung, extreme sweetness and erect posture function as means of approaching this trauma. It is argued that these metonymic networks and cyclical repetitions function as similar to the way the traumatized memory functions in treating the traumatic event. By addressing the novel as trauma fiction, the article challenges a view prevalent in Lindgren scholarship; namely, the impossibility of conceiving Hadar and Olof as mimetic, human-like subjects.

Keywords: Torgny Lindgren, Hummelhonung, trauma fiction, metonym, repetition
Idunn bruker informasjonskapsler (cookies). Ved å fortsette å bruke nettsiden godtar du dette. Klikk her for mer informasjon