Oppgrader til nyeste versjon av Internet eksplorer for best mulig visning av siden. Klikk her for for å skjule denne meldingen
Ikke pålogget
{{session.user.firstName}} {{session.user.lastName}}
Du har tilgang til Idunn gjennom , & {{sessionPartyGroup.name}}
Leder
(side 1-3)
av Eirik Vassenden, Christine Hamm og Jørgen Magnus Sejersted
Vitenskapelig publikasjon
(side 4-14)
av Marjaana Svala
SammendragEngelsk sammendrag

Sammanfattning

I artikeln diskuteras Torgny Lindgrens roman Hummelhonung (1995) som traumalitteratur. Den visar att romanens handling kretsar kring en händelse som varit traumatisk för romanens två huvudkaraktär, Hadar och Olof. I artikeln visas att de bearbetar sitt trauma genom att berätta om det för romanens berättare samtidigt som de förbereder sig för döden. I artikeln diskuteras också hur metonymiska nätverk som kretsar omkring “hummelhonung” och att stå “i givakt” är ett sätt för huvudkaraktärerna att närma sig sitt trauma. De metonymiska nätverken och cykliska upprepningar påminner om det sätt på vilket ett traumatiskt minne behandlar en traumatisk händelse. Genom att visa att romanen kan läsas som traumalitteratur ifrågasätter artikeln en syn som har dominerat tidigare forskning om Hummelhonung, nämligen uppfattningen att Hadar och Olof inte kan vara studeras som mimetiska subjekt.

Nøkkelord: Torgny Lindgren, Hummelhonung, trauma fiction, metonym, upprepning

Summary

This article shows how Torgny Lindgren’s novel Hummelhonung (1995) can be analysed as trauma fiction and how the novel’s plot revolves around a traumatic incident that has taken place in the past lives of the novel’s two main characters, Hadar and Olof, who rework this trauma by telling it to the novel’s narrator and, in the process, prepare themselves for death. The article charts the ways metonymic networks weaved around hummelhonung, extreme sweetness and erect posture function as means of approaching this trauma. It is argued that these metonymic networks and cyclical repetitions function as similar to the way the traumatized memory functions in treating the traumatic event. By addressing the novel as trauma fiction, the article challenges a view prevalent in Lindgren scholarship; namely, the impossibility of conceiving Hadar and Olof as mimetic, human-like subjects.

Vitenskapelig publikasjon
(side 15-28)
av Amelie Björck
SammendragEngelsk sammendrag

Den mänskliga civilisationens blomstring förutsätter att vi tar andra arter i bruk för arbete, mat, kläder, experiment och bekräftelse. För att berättiga dessa asymmetriska relationer upprätthålls en hierarkisk dualism mellan kategorierna människa och djur, via en mekanism av negativ differentiering. Artikeln undersöker hur litteraturen kan bidra till avnaturaliseringen av denna mekanism, som Giorgio Agamben kallat »den antropologiska maskinen».  Litterära möten mellan apor och människor från fem svenska efterkrigsromaner analyseras, ur mötesetikens och djurdiskursens perspektiv. Läsningarna visar hur litteraturen förmår rikta uppmärksamhet mot människors tendens att blockera djurs ansikten, och därmed sitt eget etiska ansvar – och hur denna akt lämnar efter sig en svår emotionell rest. Härmed ifrågasätts människa/djur-dikotomin som grund för etiska avgöranden.

Nøkkelord: djurstudier, apor, djuretik, mötesetik, carnofallogocentrism, svensk efterkrigslitteratur

Face to face. On ethical deadlocks and undoings in literary encounters between humans and apes

The modernisation of human civilisation demands the sacrifice of other species for work, food, clothing, medical research, space exploration – and human self-affirmation. To enable asymmetrical relations, a hierarchical dualism between Man and Animal has been constructed and is maintained by a mechanism of continual differentiation. My aim in this article is to consider how literary fiction may take part in the denaturalisation of this mechanism – named by Giorgio Agamben as the «anthropological machine» – and for this purpose I highlight five different meetings between apes and humans as narrated in Swedish novels from past decades and analyse them from ethical and animal discourse points of view. My readings demonstrate how literature can call acute attention to the recurrent human blockage of the face of the animal other, and to the emotional unsettlement evoked by this act. I argue that the human/animal divide is brought into question as a relevant basis of ethical decision.

Vitenskapelig publikasjon
(side 30-44)
av Louise Mønster
SammendragEngelsk sammendrag

Artiklen sætter fokus på repræsentationer af pladser og gader i Tomas Tranströmers og Henrik Nordbrandts forfatterskaber. Med udgangspunkt i en teoretisk diskussion af disse byrum analyseres en række af forfatternes digte, og det vises, at de urbane skildringer fungerer som eksistentielle kortlægninger. Imidlertid gør de det på forskellig vis. Mens pladsen er et sted, hvor man bliver konfronteret såvel med byens historie og identitet som med dybdestrukturer og fortrængte sider i sig selv, er gaden diversitetens og bevægelsens sted, hvor man på den ene side kan drive omkring som en del af strømmen, på den anden side kan føle sig fremmedgjort, stigmatiseret eller måske ligefrem invaderet af massen. Artiklen kan ses som et bidrag til den litterære stedforskning og mere specifikt til belysningen af pladsens og gadens betydning hos Tranströmer og Nordbrandt.

Nøkkelord: Tomas Tranströmer, Henrik Nordbrandt, sted, plads, gade

The article focuses on representations of squares and streets in the authorships of Tomas Tranströmer and Henrik Nordbrandt. Based on a theoretical discussion of these urban locations, the article analyses a number of the author's poems showing that the urban descriptions function as existential mappings. However, they do so in different ways. At the square you are not only confronted with the history and identity of the city, but also with deep structures and displaced parts of yourself. The street – on the contrary – is a place for diversity and movement, and as well as experiencing the joy of being part of the flow of the city, you can also feel alienated, stigmatized or even invaded by the mass. The article is a contribution to the literary place research and more specifically to the discussion of the importance of squares and streets in Tranströmer’s and Nordbrandt’s authorships.

Debatt - Kampen om litteraturen
(side 60-62)
av Erik Bjerck Hagen
Debatt - Språkpolitikken i Edda
(side 63-65)
av Johan Christian Nord
Idunn bruker informasjonskapsler (cookies). Ved å fortsette å bruke nettsiden godtar du dette. Klikk her for mer informasjon