Bevis. Bevisbyrde

54. DHR Kendelse 2010-08-06 UfR 2010 s. 2808

Retspleje. Bevis

Forsikringsselskaber er undergivet særligt myndighedstilsyn. Som led heri skal et forsikringsselskabs ansvarshavende aktuar indgive årlige beretninger om selskabets økonomiske forhold til tilsynsmyndigheden. Under en sag om berettigelsen af nogle gebyrer anmodede en forsikringstager om fremlæggelse af aktuarberetningerne til tilsynsmyndigheden for nogle nærmere angivne år. Begæringen blev ikke taget til følge, da disse beretninger indeholder detaljerede oplysninger om selskabets økonomiske situation og dermed fortrolige oplysninger, som har betydning for selskabets konkurrencemæssige stilling, og det må antages også at gælde de historiske oplysninger om de omkostningsmæssige forhold. Beretningerne, herunder dele heraf, bør derfor som udgangspunkt ikke kunne kræves fremlagt under retssagen. Fremlæggelse af de omhandlede aktuarberetninger kunne endvidere ikke antages at være af afgørende betydning i relation til forsikringstagerens anbringende vedrørende grundlaget for opkrævning af gebyr under forsikringsaftalen.

55. DHR Kendelse 2010-10-07 UfR 2011 s. 151

Retspleje. Ensidigt indhentet sagkyndig erklæring.

Højesteret udtalte, at en part som udgangspunkt ikke er afskåret fra at fremlægge udtalelser og erklæringer om forhold af teknisk, økonomisk eller lignende karakter, der inden sagsanlægget er indhentet hos rådgivere eller sagkyndige.

56. NHR Dom 2010-08-25. Rt. 2010 s. 956

Strafferett. Overskuddsinformasjon ved kommunikasjonskontroll

Saken gjaldt rettens adgang til å ta i betraktning overskuddsinformasjon fra kommunikasjonskontroll som var foretatt på bakgrunn av mistanke om alvorlig narkotikaforbrytelse. Ved kontrollen framkom opplysninger om at det var begått et ran. HR kom til at det var anledning til å anvende de bevisene som var kommet fram ved kommunikasjonskontrollen, selv om tiltalen gjaldt forhold som etter sin art ikke kunne gi grunnlag for kommunikasjonskontroll.

Habilitet

57. FHD:2010-11-01 KKO:2010:78

Process – Jäv

Efter att tingsrätten förkastat åtalet mot X i ett mål angående ekonomiska brott, publicerade en tidskrift en artikel enligt vilken åklagaren i målet RP starkt kritiserade tingsrättens dom och meddelade sig överklaga den. I artikeln kritiserades allmänt domstolarnas sakkunnighet i ekonomisk brottslighet. I TV:s nyhetssändning intogs ett inslag enligt vilken åklagarna kritiserar domarna ovanligt starkt för nivån på avgörandena i ekonomiska brott. Därefter intervjuades RP. På frågan hur det kändes när man märker att domaren är helt ute, svarade RP att det visst var deprimerande. Reportern fortsatte med att konstatera att tingsrätten var den svagaste länken. RP svarade att för tillfället såg det ut att vara så och att det var mycket besynnerligt att det blivit så.

Några dagar därefter skickade ledande häradsåklagaren B ett e-postmeddelande till tingsdomarna där han på åklagarämbetets vägnar beklagade den otillbörliga kritik som i TV riktats mot tingsdomarna. De redaktionella betoningarna var tendentiösa och gav en bild av interna problem inom rättsväsendet. Redaktören hade lyckats få RP att svara på det sätt som han önskat.

Efter att RP överklagat domen dömdes X i hovrätten till fängelsestraff.

I sin klagan på grund av domvilla hävdade X att hovrättsdomaren A varit jävig efter som hon sedan flera år umgåtts med B.

HD ansåg att umgänget mellan A och B fortsatt länge och var allmänt känt. Det kan jämställas med förhållandet mellan makar och sambor. B som RP:s förman har emellertid inte haft befogenhet att bestämma om väckande av åtal eller bestämma om dess innehåll eller att överta åtalet. A ansågs inte vara jävig enbart på den grunden att B var RP:s administrativa förman. B:s ställning kan dock ha betydelse om hans agerande har haft någon koppling till det anhängiga åtalet.

I ovan nämnda nyhetsmaterial hade man ur en allmän synvinkel kritiserat domstolarnas sakkunnighet angående ekonomisk brottslighet. Målet hade emellertid väckt stort allmänt intresse, och materialet publicerats bara några dagar efter att åtalet förkastats och åklagaren i målet RP intervjuats. RP hade meddelat att hon kommer att överklaga domen. B hade skickat sitt e-postmeddelande till kännedom även till hovrättens president.

På grund av tidpunkten och orsakssammanhanget har utomstående med fog kunnat få den uppfattningen att B agerat i stället för RP och för att stödja henne, och att B försökt påverka behandlingen i hovrätten åtminstone på det sättet att nyhetsmaterialet där RP haft en central roll inte skulle ha negativ inverkan på handläggningen av målet i hovrätten.

A ansågs ha varit jävig i ärendet. Hovrättens dom undanröjdes och målet återförvisades till hovrätten. (Omröstn.)

Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter 6 art 1 punkten RB 13 kap 3 §, 4 § 1 mom, 5 §, 7 § 2 och 3 mom

Partsevne. Rettslig interesse

Se dom nr. 53 IHR Dom 2010-10-14. Sag nr. 779/2009, under hovedkategorien Privatlivets fred

Se dom nr. 23 NHR Ankeutvalg Kjennelse 2010-07-02. Rt. 2010 s. 880, under hovedkategorien Familierett

Rettskraft. Litispendens

Sikkerhetsstillelse

Straffeprosess, særlige spørsmål

Se dom nr. 78 FHD:2010-09-13 KKO:2010:59, under hovedkategorien Strafferett

58. NHR Ankeutvalg Beslutning 2010-10-11. Rt. 2010 s. 1150

Straffeprosess. Utlevering av bevis. Pressens kildevern. Partshjelp

Ankeutvalget fant – etter analogi fra tvisteloven – at Norsk Redaktørforening hadde rett til å opptre som partshjelper i straffesak, hvor det var spørsmål om redaktørers og journalisters kildevern var til hinder for pålegg om utlevering av bevis.

59. NHR Storkammer Dom 2010-10.12. Rt. 2010 s. 1170

Gjenåpning av ankenektelse. Manglende begrunnelse. FN-konvensjonen om sivile og politiske rettigheter

I 2001 ble det opprettet en egen Kommisjon for gjenopptakelse av straffesaker. HR fant det klart at en domfelt som har fått avslått sin begjæring om gjenåpning, kan anlegge gyldighetssøksmål for domstolene for prøving av kommisjonens avgjørelser.

HR Storkammer fant at kommisjonens saksbehandling var i strid med begrunnelseskravet i SP artikkel 14 nr. 5, og kjente kommisjonens nektelsesvedtak ugyldig. Omfattende drøftelse av internasjonale rettskilder. Det ble lagt vekt på at klageadgangen til FNs menneskerettighetskomité sto åpen. Selv om det ikke er oppstilt noen bestemt frist for å klage til FNs menneskerettighetskomité, fant HR at det måtte være forsvarlig å legge til grunn at dersom det var gått mer enn fem år siden rettskraftig dom, må klageadgangen – og dermed gjenåpningsadgangen – anses avskåret med mindre det foreligger særlige omstendigheter.

60. NHR Kjennelse 2010-12-22. Rt. 2010 s. 1638

Straffeprosess. Advokaters taushetsplikt

Spørsmål om reglene om advokaters taushetsplikt er til hinder for å gi advokatfirma pålegg om å utlevere til ØKOKRIM opplysninger om hvem som er mottakeren av tre spesifiserte overføringer over advokatfirmaets klientkonto, jf. straffeprosessloven §§ 119 og 210. HR fant at opplysninger om pengeoverføringer som skjer som ledd i en advokats egentlige virksomhet, omfattes av taushetsplikten, og at dette vernet også omfatter klientens navn. Begjæringen om utleveringspålegg ble ikke tatt til følge.

Tvangsfullbyrdelse. Midlertidig forføyning. Arrest

Verneting. Domsmyndighet

Se dom nr. 16 DHR Dom 2010-08-24 UfR 2010 s. 2928, under hovedkategorien Erstatningsrett

61. DHR Kendelse 2010-11-24 UfR 2011 s. 612

Retspleje. Værneting.

Krav mod to parter i forbindelse med indgåelse af et aftalekompleks var så snævert forbundne, at der var værneting i Danmark også for den part, der boede i udlandet, jf. Bruxelles I-forordningen artikel 6, nr. 1.

62. NHR Ankeutvalg Kjennelse 2010-07-02. Rt. 2010 s. 883

Internasjonal privatrett. Domsmyndighet. Luganokonvensjonen

Tvist om hevning av avtale om kjøp av en hest fra Tyskland, kunne ikke anlegges i Norge etter Luganokonvensjonens regler om verneting for forbrukerkontrakter, art 13 og 14. Unntaket for forbrukerkontrakter kom ikke til anvendelse, fordi kontaktsmotparten, selgeren, ikke var å anse som næringsdrivende.

63. NHR Kjennelse 2010-10-13. Rt. 2010 s. 1197

Sivilprosess. Norsk domsmyndighet i erstatningssak

Etter tvisteloven § 4-3 første ledd kan tvister i internasjonale forhold bare anlegges her «når saksforholdet har tilstrekkelig tilknytning til Norge.» En norsk borger som hadde hatt store tap etter omfattende spill hos et australsk selskap som drev spill på Internett, anla erstatningssak mot selskapet ved Oslo tingrett. HR la vekt på at spillselskapet tilbød spill rettet mot det norske marked, med nettsider på norsk, spill på norske idrettsbegivenheter og betaling i norsk valuta. Erstatningssøksmålet hadde derfor tilstrekkelig tilknytning til Norge til at det kunne fremmes.

Se kjennelse nr. 87 NHR Kjennelse 2010-12-21. Rt. 2010 s. 1565, under hovedkategorien Utlendingsrett

Se beslut nr. 67 SHD Beslut 2010-11-12. NJA 2010 s. 508, under hovedkategorien Prosess

64. SHD Beslut 2010-12-30. NJA 2010 s. 719

Fråga om verkställighet av utländsk dom med stöd av Bryssel I-förordningen

Enligt övergångsbestämmelsen i artikel 66.1 i Bryssel I-förordningen ska bestämmelserna i förordningen tillämpas endast på rättsliga förfaranden som har inletts «efter förordningens ikraftträdande». Bryssel I-förordningen trädde i kraft den 1 mars 2002. Rumänien upptogs som medlem av Europeiska unionen den 1 januari 2007. I ett mål om verkställighet i Sverige av en dom som meddelats av rumänsk domstol år 2006 har Högsta domstolen uttalat att artikel 66 inte kan ges annan innebörd än att förordningens bestämmelser om verkställighet är tillämpliga på domar som har meddelats efter det att förordningen trädde i kraft för respektive stat, vilket i det aktuella målet betydde «efter förordningens ikraftträdande för Rumänien». En dom som har meddelats i en av Europeiska unionens medlemsstater innan staten blev medlem av unionen är alltså inte verkställbar i Sverige med stöd av Bryssel I-förordningen.

Lagrum: Artikel 38, 66 och 76 i Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område.

Vitner

65. DHR Kendelse 2010-07-22 UfR 2010 s. 2711

Retspleje. Vidner

En forsikringstager anlagde sag mod sit forsikringsselskab og angav at ville føre tre af forsikringsselskabets ansatte – en sagsbehandler og to skadeskonsulenter – som vidner. Forsikringsselskabet angav i svarskrift at ville føre de samme vidner, og at de skulle betragtes som selskabets vidner og først afhøres af dette. Da de tre vidner ikke indtog en sådan stilling hos forsikringsselskabet, at de som følge af deres ansættelsesforhold havde en egentlig partslignende status hos forsikringsselskabet, skulle vidnerne imidlertid først afhøres af den part, der først havde begæret dem afhørt. Der var ikke grundlag for at antage, at forsikringsselskabet som følge heraf ville blive forhindret i at søge sagen oplyst, herunder ved inden hovedforhandlingen at tage kontakt til vidnerne.

66. NHR Kjennelse 2010-11-16. Rt. 2010 s. 1381

Utlevering av bevis i straffesak. Kildevern

En person omtalte sitt funn og salg av en runestein i et debattfelt på et nettsted. HR kom til at innlegg fra lesere på debattforumet tilknyttet artikler på nettsider av den aktuelle typen, nøt samme kildevern som for redaktører og medarbeidere. Nettsiden var undergitt redaktøransvaret. Innleggene var undergitt samtidskontroll av ansvarlig redaktør eller hans stedfortreder, og innleggene under ett kunne ikke likestilles med en salgsannonse som ikke er vernet. Redaktøren hadde heller ikke vitneplikt med hjemmel i straffeprosessloven § 125 tredje ledd, fordi det ikke forelå «vektige samfunnsinteresser».

Voldgift

67. SHD Beslut 2010-11-12. NJA 2010 s. 508

Frågor om bl.a. rättskipningsintresse och domsrätt i tvist om skiljemäns behörighet

Ett brittiskt bolag ägde sju miljoner aktier i det ryska bolaget Yukos. Sedan Ryska staten till täckande av skattekrav hade tvångsförsålt aktier i ett dotterbolag till Yukos och samtidigt utmätt andra tillgångar i Yukos, inledde det brittiska bolaget år 2005 ett av Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut administrerat skiljeförfarande mot Ryska Federationen. Förfarandet grundade sig på ett mellan Storbritannien och Ryska Federationen ingånget bilateralt investeringsskyddsavtal, som erbjöd investerare en möjlighet att inleda skiljeförfarande mot värdlandet avseende eventuella överträdelser av värdlandets folkrättsliga förpliktelser. Under förfarandet kom parterna överens om att Stockholm skulle utgöra plats för skiljeförfarandet. Skiljemännen meddelade år 2007 en “Award on Jurisdiction”, enligt vilken skiljemännen fann sig behöriga att pröva tvisten. Sedan Ryska Federationen vid svensk domstol väckt talan mot det brittiska bolaget och yrkat fastställelse att skiljemännen inte är behöriga att pröva tvisten uppkom fråga om talan skulle avvisas på grund av brister i rättskipningsintresse och domsrätt. Högsta domstolen konstaterade bl.a. att det brittiska bolaget och Ryska Federationen hade avtalat om att skiljeförfarandet skulle äga rum i Sverige och att lagen om skiljeförfarande därför var tillämplig. Härav följde att svensk domstol kunde pröva skiljemännens behörighet och att det fanns ett svenskt rättskipningsintresse. Ryska Federationens talan skulle därför inte avvisas.

Lagrum: 2, 22, 34, 46, 47, 48 och 51 §§ lagen (1999:116) om skiljeförfarande

Andre spørsmål

Se kjennelse nr. 86 DHR Kendelse 2010-08-18 UfR 2010 s. 2910, under hovedkategorien Utlendingsrett

68. DHR Kendelse 2010-08-31 UfR 2010 s. 3008

Retspleje. Overskridelse af kærefrist. Advokatfejl.

Administrativt afslag på ansøgning om familiesammenføring af et barn under 15 år med sin far blev indbragt for byretten, der afsagde kendelse om afslagets opretholdelse. Appel skulle ske ved kære inden for 14 dage. Ansøgerens advokat troede imidlertid, at appel skulle ske ved anke og ankede inden for ankefristen. Ansøgeren var personligt uden skyld i fristoverskridelsen, og afvisning af kæremålet ville medføre en endelig udelukkelse af muligheden for prøvelse i anden instans af en personligt indgribende afgørelse. Kæremålet blev derfor tilladt.

69. DHR Kendelse 2010-10-07 UfR 2011 s. 154

Retspleje. Forkyndelse.

5 litauiske statsborgere blev i byretten straffet med fængsel for tyveri og udvist, men ankede ved domsafsigelsen til frifindelse, hvorefter de udrejste til Litauen. Anklagemyndigheden, der ikke kendte deres advokater i Litauen, fik ikke medhold i, at anken skulle afvises. Der var ikke grundlag for at antage, at indkaldelse til hovedforhandling ikke på sædvanlig måde havde kunnet forkyndes for de tiltalte og Højesteret henviste til den fremgangsmåde, der er anvist i artikel 5 i EU-Retshjælpskonventionen.

70. DHR Kendelse 2010-10-14 UfR 2011 s. 188

Retspleje. Underskriftkrav. Advokatfejl.

Beskikket forsvarers kæreskrift var ikke underskrevet af forsvareren personligt, men ved anvendelse af et faksimilestempel. Denne stempelunderskrift opfyldte ikke retsplejelovens krav om skriftlighed. Kæren blev admitteret, da fristoverskridelsen ikke kunne tilregnes kærende, men alene beroede på en fejl begået af forsvareren.

71. DHR Kendelse 2010-10-14 UfR 2011 s. 191

Retspleje. Skriftligheds- og underskriftskrav. Advokatfejl.

En tiltalts anke ved forsvarerens ankeskrift indsendt pr. telefax opfyldte ikke retsplejelovens krav om skriftlighed og underskrift. Da den telefaxede meddelelse ikke blev fulgt op af en original underskrevet ankemeddelelse, var anken ikke rettidig. Den blev alligevel admitteret, da fristoverskridelsen ikke kunne tilregnes tiltalte, men alene beroede på en fejl begået af forsvareren.

72. DHR Kendelse 2010-11-11 UfR 2011 s. 479

Retspleje. Responsum om fremmed ret.

Et efter sagens anlæg af den ene part ensidigt indhentet responsum om fremmed ret kunne imod modpartens protest ikke fremlægges, og ophavsmanden kunne ikke afhøres om det.

73. DHR Kendelse 2010-11-29 UfR 2011 s. 616

Konkurrenceret, aktinsigt.

Under en konkurrencesag havde en part ikke krav på aktindsigt i en række oplysninger, som konkurrencemyndighederne havde indhentet hos konkurrerende virksomheder til belysning af forholdene på markedet. Der var ikke grundlag for at tilsidesætte Konkurrencestyrelsens vurdering, hvorefter det ikke ville være tilstrækkeligt alene at anonymisere besvarelserne ved udeladelse af navne. Den begrænsede indskrænkning i partens muligheder for at kontrollere og argumentere imod Konkurrencestyrelsens vurdering, som udeladelsen af de nævnte oplysninger indebærer, kunne ikke tillægges afgørende vægt. Det måtte således antages, at parten trods udeladelserne i fornødent omfang ville kunne varetage sine interesser på grundlag af de modtagne oplysninger.

Se dom nr. 74 FHD:2010-11-23 KKO:2010:84, under hovedkategorien Selskapsrett

Se dom nr. 48 IHR Dom 2010-09-22. Sag nr. 371/2010, under hovedkategorien Menneskerettigheter