UtskriftUtskrift
MobilvisningMobilvisning
Lagre referanse (RIS)Lagre referanse (RIS)
A A A
Del:

Menneskerettigheter

EMK stigende artikkelnummer

Se kjennelse nr. 86 DHR Kendelse 2010-08-18 UfR 2010 s. 2910 under hovedkategorien Utlendingsrett

Se dom nr. 57 FHD:2010-11-01 KKO:2010:78, om EMK art. 6 nr. 1, under hovedkategorien Prosess

Se kjennelse nr. 87 NHR Kjennelse 2010-12-21. Rt. 2010 s. 1565 om EMK artikkel 6 og 14, under hovedkategorien Utlendingsrett

Se dom nr. 12 FHD:2010-10-22 KKO:2010:74, om EMK art. 9, under hovedkategorien Diskriminering

Se dom nr. 49 IHR Dom 2010-10-18. Sag nr. 504/2008, om EMK art. 11, under hovedkategorien Offentlig rett

EMK protokoll 1

Se dom nr. 50 IHR Dom 2010-11-25. Sag nr. 274/2010, om EMK protokoll 1 art. 1, under hovedkategorien Offentlig rett

Side: 22



EMK protokoll 7

47. FHD:2010-11-19 KKO:2010:82

Skattebedrägeri. EMK protokoll 7, art. 4 – Ne bis in idem

A hade i augusti och september 2006 genom efterbeskattningsbeslut efterbeskattats och påförts skatteförhöjningar. Åklagaren väckte 25.4.2007 åtal mot A och yrkade att A för samma förfarande som hade orsakat skatteförhöjningen, skulle dömas till straff för grovt skattebedrägeri. Efter att åtalet hade väckts anförde A grundbesvär beträffande efterbeskattningsbeslutet för skatteåret 2001 och rättelseyrkanden beträffande efterbeskattningsbesluten för skatteåren 2002 och 2003. Påförandet av skatteförhöjning ansågs vid tillämpningen av artikel 4 i tilläggsprotokoll 7 till Europeiska människorättskonventionen innebära brottmål, och skatteförhöjningen ansågs gälla samma fråga som åtalet för grovt skattebedrägeri.

Förbudet enligt den nämnda artikeln att åtala eller döma två gånger i samma ärende gäller situationer där det första avgörandet är slutligt innan det senare förfarandet inleds. Vid bedömningen av frågan om det första avgörandet var slutligt skulle avgörande betydelse ges tidsfristen för att begära rättelseavgörande och inte tidsfristen för att anföra grundbesvär. De skatteförhöjningar som påförts A hade inte blivit slutliga på grund av att tidsfristen för att begära rättelse skulle ha löpt ut eller på grund av att ett slutligt avgörande i anledning av ändringssökande skulle ha getts innan åtalet väcktes.

De skatteförhöjningar som påförts A utgjorde således med stöd av den nämnda artikeln inte hinder för att åtalet för skattebedrägeri prövades. (Omröstn.)

Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter 6 art Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter, 4 art i tilläggsprotokoll 7 SL 29 kap 2 §

48. IHR Dom 2010-09-22. Sag nr. 371/2010

Forvaltning. EMK, Tillæg 7, artikel 4

Anklagemyndigheden ankede herredsrettens kendelse hvor dens sag mod A, B, C og selskabet D delvist var afvist. A, B, C og D begrundede med at de allerede havde fået ikendt en straf i form af et skattetillæg for de lovovertrædelser som de blev anklaget for, og det at anlægge sag mod dem for anden gang for lovovertrædelserne var en overtrædelse af EMK, Tillæg 7, artikel 4, jf. islandsk lov nr. 62/1994 om Den Europæiske Menneskerettighedskonvention. Højesteret gennemgik at den lovgivende magt med loven, § 2 havde understreget at man trods lovfæstelsen af Menneskerettighedskonventionen, stadig gik ud fra princippet om en skelnen mellem national ret og folkeret hvad angik gyldigheden af kendelser fra de institutioner der var oprettet ifølge konventionen. Selv om domstolen tog Menneskerettighedsdomstolens domme i betragtning ved udlægning af konventionen når der var anledning til inddragelse af dens bestemmelser som en del af islandsk national ret, medførte denne ordning at det var den lovgivende magts opgave at foretage de nødvendige ændringer af den nationale ret for at efterleve den islandske stats forpligtelser ifølge EMK. Her i landet gjaldt det at det var tilladt at indrette forvaltningen af skatteforhold således at man behandlede anvendelse af tillæg og fastsættelse af straf i to separate sager selv om de kunne have deres rod i de samme eller beslægtede forhold. Hvis A, B, C og D’s krav fik medhold, havde man derfor de facto fastslået at denne ordning ikke kunne stå ved magt.

Det ansås at der herskede usikkerhed angående udlægningen både af gyldighedsområdet og indholdet af EMK, Tillæg 7, artikel 4, stk. 1 efter Menneskerettighedsdomstolens afsigelse af nogle domme for nylig. For at det kunne komme på tale at fastslå at denne ordning af skattesager i Island ikke kunne opretholdes på grund af bestemmelser i konventionen, måtte det i det mindste fremgå klart at islandsk lov var i modstrid med den, efter omstændighederne ud fra domme fra Menneskerettighedsdomstolen. Allerede af den grund at det ikke forholdt sig således i denne sag, måtte den ankede kendelse annulleres, og det pålagdes herredsdommeren at tage sagen til materiel behandling.

Andre menneskerettighetskonvensjoner

Se dom nr. 59 NHR Storkammer Dom 2010-10.12. Rt. 2010 s. 1170, om FN-konvensjonen om sivile og politiske rettigheter under hovedkategorien Prosess

Andre avgjørelser fra NHR som berører EMK: Rt. 2010 s. 1411, EMK art. 5 nr. 4 (overtredelse av frist vedrørende psykisk helsevern), Rt. 2010 s. 926, EMK art. 6 (plikt til å oppnevne sakkyndig),

Side: 23

Rt. 2010 s. 1411, EMK art. 6 nr. 1 (behandlingstid på 2.5 år i komplisert straffesak ikke krenkelse) og Rt. 2010 s. 993, EMK protokoll 7 art. 4 (tilleggsskatt).

(Flere avgjørelser om straffeprosessuelle spørsmål, se under straffeprosess)


© Universitetsforlaget

nd/2011/02

Nordisk Domssamling 02/2011

ISSN Online: 1504-3185

ISSN Print: 0029-1315

  •  
PDF av hele heftet