Internationell privaträtt, lagval. Familjerätt, barn och föräldrar, umgängesrätt

Frånskilda makarna A och H, som varit bosatta i Linköping i Sverige, hade gemensam vårdnad över deras år 2000 födda son. Efter att A flyttat till Finland tillsammans med sonen fastställde tingsrätten 3.3.2004 angående umgängesrätten bl. a. att A skulle avlämna sonen till H i Linköping och H föra honom tillbaka till Helsingfors. Efter att sonen skulle fylla 5 år berättigades H att avlämna sonen i Stockholm för flyg till Helsingfors.

H anhöll om verkställighetsförordnande av domen i Helsingfors tingsrätt.

Helsingfors tingsrätt förordnade att verkställigheten skall ske enligt den svenska tingsrät- tens dom med den ändringen att A kunde lämna barnet på Helsingfors-Vanda flygfält för flyg till Sverige. Tingsrätten ansåg att ändringen främjade möjligheterna att utöva umgängesrätten och var förenligt med barnets bästa. Att umgängesrätten inte hade fungerat hade berott på att A hade haft svårigheter att föra barnet till Linköping efter att hon fött ett nytt barn och inte kunde stå för sina resekostnader. Hovrätten ändrade inte beslutet.

Varken den Nordiska äktenskapskonventionen, som i de interna förhållanden mellan Sverige och Finland skulle tillämpas i stället för Bryssel IIa-förordningen, eller Bryssel IIa-förordningen var tillämpliga i detta ärende, där domen givits före 1.3.2005, då de tillämpades endast på domar som givits i samband med ett yrkande om hemskillnad. Domen kan dock verkställas i Finland enligt lagen om erkännande och verkställighet av nordiska domar angående privaträttsligt anspråk. Enligt 12 § i lagen sker verkställigheten på sätt som om laga kraft vunnen dom av finsk domstol är stadgat. Ärendet skall på dessa grunder avgöras enligt lagen om verkställighet av beslut beträffande vårdnad om barn och umgängesrätt. H:s besvär gällde huruvida det har varit möjligt att i samband med verkställighetsförordnandet ändra domen på det sätt som Helsingfors tingsrätt gjort.

Enligt 13 § i nämnda lag kan domstolen temporärt ändra villkoren för umgängesrätten eller göra permanenta mindre ändringar eller precisera dem, om det främjar möjligheterna att utöva umgängesrätten och är förenligt med barnets bästa.

I detta fall gällde ändringen de detaljerade bestämmelserna om avhämtande och avlämnande av barnet. Kravet på ändringar har uppstått på grund av ändringarna i A:s förhållanden. I sig har ändringen varit sådan som avses i lagrummet.

En ytterligare förutsättning för en permanent ändring är därutöver att den skall vara ringa. Då bestämmelserna berott på att A med barnet flyttat till Finland har de uppenbart varit väsentliga. I stället för att barnet skulle avlämnas hos H borde han hämta barnet från flyg- stationen i en annan stad. Det skulle också betyda att barnet för att träffa den andra föräldern under veckoslutet skulle vara tvungen att två gånger resa ensam per flyg mellan Helsingfors och Stockholm. Ändringen gäller inte endast precisering av praktiska arrangemang utan en större förändring som bör bedömas enligt 12 § i nämnda lag.

HD slopade bestämmelsen om att A kan lämna barnet på flygfältet i Helsingfors. (Omröstn.)