Barn och föräldrar. Umgängesrätt

Föräldrarna hade i ett ärende som gällde umgängesrätt med deras 13 och 16 år gamla barn A och B kommit överens bl.a. om barnens rätt att träffa sin mor och om tidpunkterna och minimiantalet gånger de skulle få träffas.

Tingsrätten hade fastställt avtalet till den del det gällde gemensam vårdnad och att barnen

skulle bo hos fadern. Gällande frågan om umgängesrätten förordnades att barnen hade rätt att träffa sin mor så ofta de ville och så att detta gäller både vardagar och veckoslut. Däremot har tingsrätten låtit bli att fastställa överenskommelsen till den del den gällde detaljerade tidpunkter och minimiantal gånger barnen och modern skulle få träffas. Tingsrätten ansåg att dylika bestämmelser skulle vara i strid med barnens bästa emedan barnen när de hördes i tingsrätten hade önskat att umgängesrätten skulle ordnas utan detaljerade bestämmelser. Hovrätten godkände tingsrättens avgörande.

HD konstaterade att frågan om umgängesrätten skall avgöras i överensstämmelse med vad föräldrarna avtalar om det inte finns skäl att antaga, att avgörandet skulle strida mot barnets bästa. Lagen förutsätter att domstolen skall ge närmare föreskrifter om de villkor som skall gälla för umgängesrätten och rätten att hålla barnet hos sig. Syftet med ett avgörande om umgängesrätt är att det vid behov är verkställbart.

Ett avgörande där ansvaret för umgänget skulle vid föräldrarnas eventuella konflikter ligga enbart på barnet skulle inte vara förenligt med barnets bästa. Det är dock klart att detaljerade verkställbara bestämmelser om tidpunkterna för umgänget inte utgör hinder för att de delaktiga kommer överens om att träffas på ett annat sätt än det som förordnats. Fastställande av noggranna klockslag begränsar heller inte möjligheterna för barn i A:s och B:s ålder att i sista hand besluta om tidpunkterna för umgänget. Dessa bestämmelser har betydelse endast vid det fall att föräldrarna inte kan nå överenskommelse om tidpunkterna eller försöker försvåra umgänget.

HD ansåg att det inte fanns skäl att anta att fastställande av de detaljerade bestämmelserna som föräldrarna överenskommit om skulle vara i strid mot barnens bästa. (Omröstn.) Se KKO:2004:118