Äktenskap. Gåva mellan makar

Makarna A och B hade år 1988 med B:s pengar köpt en segelbåt i bådas namn. Sedan B försatts i konkurs år 2002 yrkade konkursboet att gåvan, som omfattade hälften av båtens värde, skulle förklaras ogiltig. Som hemmafru hade A inte haft möjligheter att finansiera hälften av segelbåten.

Enligt 45 § 1 mom. äktenskapslagen i dess under köpet gällande lydelseform (234/1929) var det förbjudet för make att genom gåva till andra maken överlåta egendom. En sådan gåva var ogiltig och detta sakförhållande kunde åberopas oberoende av tid. Om gäldenären påstod att det var fråga om gåva, var maken skyldig att bevisa det motsatta.

A bestred att det skulle ha varit fråga om gåva. Hon hade haft egendom och genom att sköta hemmet, hushållet och barnet hade hon gjort det möjligt för B att förvärvsarbeta.

Ur det bevis, som A företrädde, framgick det att hon år 1979 lånat åt B 50 000 mark, något senare ärvt egendom till värde av 185 000 mark och att hon åren 1986 – 1989 haft kapitalinkomster om 33 500 mark. Å andra sidan framgick det att A tillsammans med B under 1980-talet skaffat tre investeringsbostäder för sammanlagt ca. 900 000 mark. Den största lägenheten, som kostat 600 000 mark, hade helt finansierats genom banklån som bägge makarna svarade för. Därutöver hade A hävdat att hon även delvis finansierat makarnas hem. Enligt egen utsaga har A erhållit hyresinkomster och försäljningsvinst.

HD konstaterade det vara ostridigt att A under äktenskapet svarat för hemmet, hushållet och barnet. Med hänsyn till bevisningen i målet och speciellt segelbåtens pris var det uppenbart att A inte haft sådan förmögenhet med vilken hon skulle ha kunnat finansiera sin andel av båten. Det hade alltså blivit ostyrkt att hälften av priset skulle härstamma från henne.

Vad gäller A:s arbete hemma och ansvar för hushållet ansåg HD att det i sig var möjligt att även mot borgenärena åberopa denna omständighet. Med hänsyn till segelbåtens värde och den övriga egendomen som anskaffats i A:s namn ansåg HD i sin helhetsbedömning att man i detta fall inte kunde tillmäta A:s arbete hemma värde som vederlag för båten. Det var alltså fråga om gåva.