Internationell privaträtt. Lagval. Internationell processrätt. Bryssel I-förordning- en. FN:s köplag

Bolaget A, vars affärsställe var i Finland, hade sålt ett stockhuspaket åt B, som var från Tyskland. Samma dag hade A och B ingått ett agenturavtal enligt vilket B i Tyskland marknadsförde stockhus som tillverkades av A. Det hus som utgjorde föremål för köpet var avsett förutom som bostad för B och dennes familj även att vara ett s.k. modellhus i denna agenturverksamhet.

I sin talan vid domstolen på sin hemort i Finland krävde A obetald köpeskilling för huspaketet av B. Trots att B:s huvudsakliga syfte varit att skaffa sig en bostad och att agenturverksamheten på grund av meningsskiljaktigheter inte kommit i gång ansåg HD att avtalet om leverans av stockhuset till den grad hänförde sig till B:s näringsverksamhet att B inte kunde anses vara en i artikel 13 i Brysselkonventionen avsedd konsument.

Frågan om vilken domstol som var den i artikel 5 punkt 1 avsedda domstolen i den ort där den förpliktelse talan avser skall uppfyllas skulle bedömas enligt FN:s köplag och inte enligt

den nationella lag, som lagvalsreglerna i artikel 5 Romkonventionen utvisade. Domstolen på A:s hemort var behörig att pröva målet.